När erfarenhet inte längre räknas

Några i min bekantskapskrets, alla 55 plus, har på sistone fått det där obehagliga beskedet som ingen riktigt vill ha: varsel om uppsägning.

De har jobbat länge, varit lojala, levererat, ställt upp, hållit deadlines och ibland till och med täckt upp för yngre kollegor som “bara skulle jobba hemifrån någon dag”. Och plötsligt står de där, kallade till möte, med en chef som harklar sig och börjar prata om “omställning”, “effektivisering” och “framtida kompetensbehov”.

Reaktionen är nästan alltid densamma.

Först chock.

Sedan en slags trotsig beslutsamhet: jag ska minsann söka nytt jobb, jag är inte klar än.

CV:t dammas av, gamla arbetsintyg plockas fram, och LinkedIn uppdateras. Men ganska snart kommer verkligheten ifatt. Jobbannonserna är fulla av ord som “hungrig”, “driven”, “digitalt nyfiken” och “redo att ta nästa steg i karriären”. Med andra ord – inte riktigt skrivna med 58-åringar i åtanke.

Jag vet hur det känns. Förra året befann jag mig själv i samma situation. Jag tvingades lägga ned mitt företag efter att min största kund drog sig ur, och plötsligt var jag – för första gången – arbetssökande.

Det blev några långa månader mellan nedläggningen och starten på mitt nya liv som pensionär-light, med kombinerad tjänste- och privatpension.

Under de månaderna sökte jag jobb. Många jobb. Och upptäckte snabbt att det inte var min erfarenhet som imponerade mest, utan snarare mitt födelseår som ställde till det.

Det kallas ålderism, och det är ett märkligt fenomen. I teorin hyllas erfarenhet, mognad och stabilitet. I praktiken är det få svenska arbetsgivare som vill ha någon över 55. Det finns alltid en “ursäkt”: man vill ha någon “som kan växa i rollen”, eller någon som “passar in i teamets dynamik”. Översatt till ren svenska betyder det ofta att man söker någon yngre och billigare.

Visst finns det undantag.

Enstaka företag som värdesätter senior kompetens, och ibland myndigheter där erfarenhet faktiskt räknas. Men det är långt mellan dem. De flesta arbetsgivare verkar tro att 60-åringar har svårt med Teams, inte vet vad ett molnlagringssystem är, och behöver hjälp för att logga in.

Samtidigt pratar samma arbetsgivare gärna om “mångfald” och “inkludering”. Det är lite ironiskt – för mångfald tycks ofta sluta vid födelseåret 1985.

Ändå är det just den äldre arbetskraften som skulle kunna lösa många av dagens problem. De är lojala, de stannar längre, de kräver sällan befordran varannan månad och de är inte på jakt efter nästa “utvecklande utmaning”. De vill bara göra ett bra jobb.

Så nu när jag ser mina bekanta damma av sina gamla CV:n och logga in på Arbetsförmedlingen känner jag igen den där blandningen av hopp och uppgivenhet. De kommer att göra allt rätt: söka, nätverka, uppdatera sina profiler. Men chanserna att ens bli kallad till intervju är, om vi ska vara ärliga, ganska små.

Kanske borde vi börja prata mer öppet om det. Om hur svårt det faktiskt är att få ett nytt jobb efter 55 – och om hur mycket kompetens som går förlorad när företag sorterar bort sökande på födelseår snarare än erfarenhet.

För ibland känns det som att vi pratar mycket om “hållbarhet” i Sverige – men glömmer att också människor behöver återbrukas.

Har du själv eller någon du känner testat att söka jobb de senaste åren? Hur gick det?

Dags för årets stora shopping-event!

Årets stora shoppingdag närmar sig, Black Friday den 28 november.

Och visst, många jublar över att shoppa loss, men som vanligt är jag inte helt med på det tåget.

Men jag kanske väntar med något eller några inköp tills den magiska dagen.

För några år sedan gjorde jag faktiskt ett riktigt kap: jag bokade en besiktningstid för bilen och fick nästan halva priset jämfört med det ordinarie.

Så jag ligger redan i startgroparna inför nästa gång – besiktning 2026 på agendan, extremt lång framförhållning, men varför inte?

Själv har jag för närvarande inga andra inköp inplanerade.

Hur gör du? Har du planer för Black Friday – vad tänker du shoppa?

 

Hipp hipp hurra – bloggen fyller två år!

Tiden går snabbt och jag insåg precis att det redan har gått nästan två år sedan jag startade den här bloggen. Men tiden går fort när man har roligt – och ibland även när man försöker förstå vad som egentligen händer på börsen.

När jag började skriva här var jag småföretagare med en vag idé om att jag kanske, eventuellt, kunde gå i tidig pension redan vid 55. Det lät nästan för bra för att vara sant. Men ju mer jag räknade, desto tydligare blev det: det skulle faktiskt kunna fungera.

https://fire202555.blogspot.com/2023/11/

Och 2024 blev året då allt föll på plats.

Inte nog med att kalkylen höll – pensionsportföljerna levererade runt 30 procents avkastning!

Men som bekant har marknaden en tendens att hålla oss på jorden.

När Trump vevade som värst i början av 2025, precis när jag skulle börja ta ut mitt pensionssparande, raderades en stor del av 2024 års avkastning ut på bara några veckor.

Som tur var hade jag byggt upp en rejäl buffert – flera års utgifter – och kunde därför pausa uttagen från pensionsförsäkringarna. På så sätt behövde inte pensionskapitalet naggas i kanten under nedgången. Nu, i slutet av 2025, är jag tillbaka på banan igen, med en stabil och planerad månadsutbetalning.

Under de här två åren har bloggen fått bli mer än bara ett sätt att ventilera tankar kring ekonomi. Den har utvecklats till ett forum för reflektion, experiment och självinsikt. Här har det diskuterats FIRE-strategier, elpriser, pensionsregler, och ibland även hur man bäst köper ved utan att bli lurad.

Men framför allt har bloggen blivit en dagbok över resan mot ekonomisk frihet. Jag kan gå tillbaka och se hur mina tankar förändrats, hur jag resonerade under olika marknadsfaser – och vilka misstag jag inte tänker upprepa.

Om det är något jag verkligen har lärt mig under de här åren, så är det att indexfonder är rätt väg för mig.

Till alla er som läser, kommenterar och delar era egna erfarenheter – stort tack! 
Era reflektioner och frågor gör den här resan både roligare och klokare.

Förhoppningsvis lär vi oss av varandra, och kan fortsätta inspirera fler att hitta sin egen väg till FIRE – oavsett om den går via buffertsparande, indexfonder eller ett och annat vedlass i garaget.

Så: hipp hipp hurra för bloggen – snart två år gammal! Och ett stort tack till er som följt med på resan hittills.

 

FIRE och alternativa investeringar

Att spara i aktier och fonder känns lika självklart för mig som att äta frukost på morgonen. Jag misstänker att det gäller de flesta av er också. Men det finns ju en hel värld av andra investeringsmöjligheter där ute – sådant som inte blinkar rött och grönt på börsskärmen.

• Obelånad bostad
  Den klassiska tryggheten. Man sover gott, särskilt när räntan rusar och man slipper amortera bort livslusten.
• Veteranbil
  Varför inte köpa en Volvo 740 GL i nyskick, den lär bli en bra investering på sikt.
• Egen elproduktion (solceller, vindsnurra)
  Troligen lönsamt på sikt – om man planerar att bo kvar. Själv tvekar jag, för jag vet inte hur länge jag stannar i villan.
• Fysiskt guld
  Tidlöst och perfekt när börsen rasar – men svårt att dela upp i mindre bitar när man ska handla på Willys.
• Konst
  En Anders Zorn på väggen? Eller kanske en lokal konstnär från bygdegårdens höstsalong? Värdet ligger lika mycket i nöjet som i investeringen.
• Årgångsviner och whisky
  Ett nöje som kan bli värdefullt – förutsatt att man inte ”provar” upp hela investeringen under vintern.
• Kryptovalutor
  Digitalt och volatilt. En investering för den som gillar att vakna på morgonen och inte veta om man är rik eller ruinerad.
• Kolonistuga i attraktivt område
  En underskattad investering, i alla fall om man bor i bostadsrätt eller hyreslägenhet. Odla tomater, sola på altanen och njut av att den lilla markplätten ökar i värde snabbare än grönkålen växer.

Själv äger jag en obelånad villa – men inte så mycket mer av ovanstående, om jag nu inte behåller min Volvo V70N för evigt.

Däremot börjar jag bli lite sugen på att sprida riskerna (och kanske nöjena) till något mer handfast. Kanske en flaska whisky från Islay, en liten tavla som får ropas in på Bukowski eller eventuellt även en kolonilott som både ger avkastning och jord under naglarna?

Har du några alternativa investeringar utanför börsen?

 

 

Börsrusning och stabil pensionsstrategi – oktober levererade!

Oktober månad blev riktigt trevlig för portföljen – börsen rusade, och så gjorde även mina konton. Jag landade på +4 procent blankt, och det är jag helnöjd med. Inte för att jag gjort några genidrag direkt, utan snarare för att jag långsamt men målmedvetet viktat om mot svenska aktier och fonder.

Det är flera skäl till det. Rent tekniskt ser den svenska börsen stark ut just nu, men jag tror också att den har mer att ge framöver. Dels är det valår, vilket brukar ge lite extra skjuts åt optimismen, och dels står vi inför ett gigantiskt behov av att bygga upp infrastrukturen i Sverige. Vägar, järnvägar, elnät, vatten, avlopp – listan kan göras oändlig. Och allt det där spiller förstås över på svenska företag.

Så jag sitter numera ganska tungt i just svenska innehav. Det känns stabilt, hemtamt – och faktiskt rätt kul att följa.

Samtidigt har jag börjat plocka ut delar av mina privata pensionsförsäkringar. Tanken med strategin är enkel: utbetalningarna ska täcka mina löpande utgifter. Men eftersom både utgifter och pensionens avkastning varierar från månad till månad, har jag byggt upp en rejäl buffert på flera års utgifter. Det gör att jag kan ta från bufferten när det behövs, och när månadsutgifterna är lägre, då fyller jag helt enkelt på bufferten igen.

Det är ett enkelt och överskådligt system som ger både trygghet och frihet. Jag slipper känna mig stressad över svängningar i pensionen eller börsen, samtidigt som pengarna ändå är i arbete.

Kort sagt: oktober blev en bra månad – både för portföljen och för strategin.

Hur gick det för dig i oktober?

 

Oktober – månaden då allt skulle betalas

Oktober är över och alla räkningar är betalda. 

Det blev en betydligt dyrare månad än september.

Så här fördelade sig utgifterna:

• Kortköp (mat hemma och flera restaurangbesök på helgerna, frisör och kläder): 9 800 kronor
• Boende (värme, vatten, sophämtning, försäkringar och allt annat som tickar på i bakgrunden): 5 200 kronor
• Bil (bensin, några akuta reparationer, försäkring): 2 800 kronor

Totalt: 17 800 kronor – en rejäl ökning jämfört med septembers 10 750 kronor. Främst var det restaurangbesöken som kostade, men de utgifterna var värt varje krona. Och sen var det lite småsaker på min V70 som behövde åtgärdas och som gjorde att kostnaderna drog iväg.

Jag är glad att jag har ett numera obelånat boende, det gör verkligen underverk på utgiftssidan.

Hur blev oktober för din del. Var det en sparsam höstmånad eller försvann pengarna lika snabbt som löven föll från träden?