Det finns en sak som jag inte riktigt hade förberett mig på när jag gick in i FIRE-livet och började leva på mina pensionstillgångar: den mentala effekten av att se kapitalet minska. Det där ögonblicket när du inser att pengarna inte längre fylls på automatiskt varje månad, utan tvärtom – sakta, metodiskt, obönhörligt tickar åt fel håll.
Jag är i den
så kallade uttagsfasen, och för mig handlar det konkret om att jag tar ut
pengar från privata pensionsförsäkringar som bara får innehålla fonder. Det
låter ju bra i teorin – långsiktigt går marknaden upp, historiskt sett i alla
fall – men i praktiken innebär det att fonder säljs av varje månad för att
finansiera mitt nuvarande liv.
Det känns
lite som att äta upp sin egen framtid, tugga för tugga.
Till
skillnad från till exempel ett ISK med utdelande aktier, där man kan leva på
avkastningen utan att röra själva grundkapitalet, så säljer nätmäklaren av
en bit av fonderna varje månad. Det sker dessutom automatiskt – en slags
robotstyrd självplundring.
Visst, om
börsen fortsätter sin uppåtgående bana över tid så kan värdeökningen på det som
är kvar delvis kompensera för uttagen. Men faktum kvarstår: kapitalet i
pensionsförsäkringarna ska förr eller senare säljas av, och varje uttag
beskattas som inkomst.
Det känns
lite som att skala en lök i slow motion.
Jag försöker
mildra känslan genom att investera överskottet varje månad – alltså skillnaden
mellan pensionsutbetalningarna och mina faktiska utgifter – i ett nyöppnat ISK.
Det är som att försöka rädda lite av löken och plantera den igen i hopp om att
den ska växa upp till en ny.
Problemet är
bara att det som går in i mitt ISK är betydligt mindre än det som kommer ut ur
pensionsförsäkringen, eftersom jag först betalat inkomstskatt på uttaget och
därefter betalat mina räkningar. Det är inte så att saknar pengar, utan för att
det känns fel att kapitalet krymper.
Jag inser att jag kanske tillhör en minoritet som tar ut mina privata pensionsförsäkringar i förtid. Men principen gäller ju för alla svenskar när de väl börjar ta ut sin allmänna pension: kapitalet börjar krympa, år för år. Det är ett märkligt skifte i perspektiv – från att bygga upp till att montera ner.
Man kan
kalla det “den mentala deflationen”.
För mig, som
i åratal levt efter FIRE-filosofin med målet att uppnå ekonomisk frihet, är det
märkligt att börja minska tillgångarna.
Så hur
hanterar man det mentalt?
Jag försöker tänka att det här är själva poängen med FIRE: att använda
det jag byggt upp för att leva fritt, utan att behöva jaga nästa inkomst.
Kapitalet ska krympa – det är planerat, till och med önskvärt. Men det sitter
djupt i ryggmärgen att känna sig rik när siffrorna växer och väldigt obekväm
när de minskar, även om siffrorna på kontot fortfarande räcker och blir över.
Kanske krävs det träning – att långsamt vänja hjärnan vid tanken på att “leva på
kapitalet” verkligen betyder att leva på kapitalet.
Hur är det
för dig? Är du i samma situation – och hur hanterar du det mentalt när
siffrorna börjar peka åt andra hållet?
Jag har nog "hanterat" det genom att helt enkelt satsat på att ha byggt en portfölj som är så pass stor att det är ett alternativ att leva på aktieutdelningar i första hand. I teorin skulle kapitalet kunna växa för evigt.
SvaraRaderaVilket är sjukt ineffektivt då kapitalet garanterat är onödigt stort om det fungerar.
Jo, det är så klart en fördel i alla fall ur en rent mental synvinkel att slippa sälja av.
RaderaTyvärr går det inte att göra så för min del, jag har i stort sett allt sparande i privata pensionsförsäkringar och tjänstepensionsförsäkringar.
Sen är det samma sak när den allmänna pensionen kickar in, även där kommer kapitalet att minska för varje månadsutbetalning. :-)
Förstår känslan. Efter att under ca ett år levt på portföljen vet jag att det tar i mot att sälja och plocka ut. Nu var detta år iofs ett bra år eftersom portföljen fortsatte att växa trots uttagen. Men det tog absolut i mot att sälja. Men faktiskt tog det lika mycket i mot att ta av urdelningen då denna tidtagare oftast gått till återinvetsering. Det blir tvärt om gamla rutiner.
SvaraRaderaTycker du gör ett vanligt fel när du säger att utdelningarna i sig räddar kapitalet. Utdelande bolag är i grunden lönsamma bolag och därför ofta bra bolagstyper att äga på lång sikt. Men om denna lönsamhet delas ut eller ökar värdet på aktien är ett nolsummespel. Mentalt kanske skillnad men inte ekonomiskt. Du kan även i fondförsäkringarna köpa fonder med utdelande bolag. De fonder av dessa som delar ut sina utdelningar vs återinvesterar samma summa ger exakt samma avkastning. Så om det är utdelning du vill ha köp dessa fonder som återinvesterar så får du samma resultat som om du tog av utdelningen.
Grattis till ett år som FIRE. Hur långt har du kvar tills dess att du kan börja nalla av privat/tjänstepensionen
RaderaNu vart jag tydligen utloggad igen. Började förra månaden med tjänstepensionerna😉
Radera