Två valmöjligheter innan FIRE!

I december loggar jag ut från arbetsmarknaden, och jag har skissat på två scenarion på hur de kommande månaderna kan komma att se ut.

1

Jag kör enligt plan och driver företaget till den 1 december. Jag meddelar mina kunder om mitt beslut i god tid och ser till att det blir en snygg och smidig övergång för den som ska ta över efter mig, oavsett om det blir en ny extern konsult eller någon anställd som redan finns hos kunden. Det här alternativet känns klart bäst, och det är detta jag planerar för.

2

Jag kör för fullt till den 1 december, men börjar sen fasa ut uppdragen för att så småningom ha kvar något mindre uppdrag som kanske tar någon eller några halvdagar i veckan. Det här är en lockande lösning då jobbet blir en hobby eller ett extraknäck, som kan fylla på kassan. Men, och det är ett stort väldigt stort men. Om jag känner mig rätt kommer det inte bli så. Klipper jag inte bandet kommer jag att köra vidare i samma fotspår och snart vara uppe i heltid eller mer. Och det varken vill eller orkar jag.

Hur tänker du dig de sista månaderna innan du slutar jobba?

Drabbad av FIRE-feber!

Visst är det märkligt, ju närmare man kommer pensioneringen desto mindre blir motivationen att jobba.

Jag har sett det bland släktingar och vänner, så fort pensionsdatumet närmade sig var det som att de lutade sig tillbaka och förundrat tänkte ”att jag stod ut så länge, men nu får det räcka”.

Exakt där någonstans är jag nu själv, det är inte så länge till förrän jag kan säga ”hej och tack för mig”.

Motivationen är med andra ord inte på topp, jag gör exakt det som förväntas av mig, varken mer eller mindre.

Samtidigt som det känns bra, ja riktigt bra till och med, är det ändå något som skaver.

Jag började jobba redan som 13-åring (uppvuxen som jag är i en småföretagarfamilj), de första åren när det inte var skola och sen på heltid, så detta med att jobbet är en viktig del av ens identitet präglade mig redan som ung.

Nu när jag ska sluta jobba, vad händer då med min självbild?

Det här är lite det som jag funderar på just nu, jag förstår att det kommer att bli en enorm omställning.

De jag känner och som gått i pension har nämligen gjort två saker, efter några månader i frihet:

1

Antingen har de skaffat sig ett ”surrogat-jobb”, som att köpa ett fritidshus med enorma renoveringsbehov och en hopplöst stor trädgård.

2

Eller så har de gått tillbaka till sitt gamla jobb (ofta det egna företaget), och fortsatt som om ingenting hänt.

Präglad som jag är av min omgivning är jag rädd att jag kommer att reagera på samma sätt.

Känner du likadant inför pensioneringen?

Svenska män blir blåsta på pensionen!

Gjorde du lumpen som ung? Grattis säger svenska staten, och belönar dig med lägre pension!

Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag läste ett äldre blogginlägg av Cornucopia, ni vet han försvarsbloggaren.

Blogginlägget finns här, och jag tycker att även om det har några år på nacken är det en skrämmande läsning som berör hundratusentals svenskar.

https://cornucopia.se/2017/08/ingen-pensionersattning-om-du-gjorde/

Själv ägnade jag 15 månader av mitt liv åt att göra lumpen, och jag har verkligen blandade känslor om detta.

Visst tyckte jag att Sverige var värt att försvara. Och visst var det kul att staten tyckte att jag var ett sådant praktexemplar att jag skulle få någon slags elitutbildning till vad som då kallades värnpliktig fänrik, tror jag det var.

Men!

Det där med plikten, tvånget och det högst påtagliga och verkliga hotet om fängelsestraff om jag inte rättade in mig i ledet, det var bara för mycket. För hur man än ser på saken, hälften av den svenska befolkningen (alla kvinnor) slapp helt det här. Och samma sak gäller alla dem som utan större problem fuskade till sig en frisedel.

När man är bara 18 år, som jag var när jag ryckte in, är 15 månader vansinnigt lång tid. Att sen utbildningen bitvis var under all kritik och att flera månader slösade bort på meningslösheter som att lära sig att marschera i takt inför högvakten gjorde inte saken bättre.

Med facit hand skulle jag så klart ansträngt mig för att göra så dåligt ifrån mig som möjligt på mönstringen, och kommit undan med de 7-8 månader som de flesta andra gjorde.

När jag lämnade det militära efter 15 månader hade jag alltså ägnat en tiondel av mitt liv (!) åt något som jag inte haft någon som helst nytta av sedan dess.

Tjejerna i min gamla gymnasieklass läste då redan tredje terminen på universitet, eller så hade de fast jobb.

Själv var jag utsliten och trött.

Borde vi inte skicka ett mail till samtliga politiska partier och fråga om hur och när vi ska kompenseras?

Har du gjort lumpen?

Diskriminering vid tidigt pensionsuttag, del 2 (2)

I mitt förra blogginlägg skrev jag om hur skattesystemet diskriminerar dem som vill ta ut sin pension tidigt, och det gav en hel del insiktsfulla kommentarer från er läsare. Stort tack för dem.

Som jag ser det finns det främst tre fördelar med tidigt uttag, och dessa är:

1

Livet går inte i repris. Det är bättre att få pengarna i handen när man är hyfsat ung och frisk, än när man är gammal och trött.

2

Tjänstepensionspengar är låsta och det enda sättet att komma åt dem är genom pensionsutbetalningar under minst fem år. Den svenska staten konfiskerar gärna privat egendom, så jag vill inte ha stora belopp som ligger låsta på mina pensionskonton.

3

Pensionsutbetalningar räknas som inkomst när någon begär en kreditupplysning. Den som enbart lever på kapital riskerar att få problem med att teckna abonnemang för till exempel el eller bredband.

Nackdelar med tidigt uttag:

4

Det mest uppenbara är att man går miste om det förhöjda grundavdraget, som jag skrev om i förra blogginlägget. Det innebär sammanlagt 250 000 kronor mindre i plånboken för min egen del.

5

Det blir inget jobbskatteavdrag för den som inte jobbar. Detta skulle i och för sig kunna lösas genom att jag ser till att ha stora belopp i periodiseringsfonder som sedan lösas upp år för år och beskattas som inkomst av tjänst, men det bygger på en hel del sifferexercis som jag inte vill ge mig in i.

6

Så fort pensionspengarna börjar plockas ut missar man värdetillväxten på dessa pengar, och det i sin tur ger lägre pension framöver. Jag kommer därför att omplacera den del av utbetalningarna som jag inte behöver för att täcka mina levnadsomkostnader till ett ISK, som gör att jag får en värdetillväxt där istället.

Slutsats?

Jag tycker att fördelarna med tidigt uttag är större än nackdelarna, så jag går vidare med FIRE-planen!  

Har jag missat något. Ser du fler för- och nackdelar med tidigt eller sent pensionsuttag?

Diskriminering vid tidigt pensionsuttag, del 1 (2)

 Staten tycks vilja att vi ska jobba tills vi stupar, och därför har skattesystemet ändrats så att den som väljer att ta ut sin tjänste- och privatpension redan från 55 års ålder missgynnas – och det ganska så rejält.

De här är naturligtvis helt uppåt väggarna.

Hade detta hänt i Frankrike hade arga 50-plussare stormat riksdagen och krävt rättvisa skatter, men detta är Sverige och här har protesterna som vanligt uteblivet.

Jag har länge varit medveten om att det finns vissa nackdelar med tidigt pensionsuttag, men anade inte vidden av det hela.

Nu när jag äntligen tagit mig tid att fördjupa mig i hur det fungerar inser jag att det blir en väldigt stor försämring för mig om jag tar ut pensionen mellan 55 och 65, istället för att börja nalla av det egna pensionssparandet från 67 års ålder.

Orsaken till detta är att det förhöjda grundavdraget kickar in vid 67, vilket sänker skatten på pension (och eventuella arbetsinkomster) med hela tio procent.

I kronor och ören handlar det om att jag får 2 000 kronor mindre i plånboken med ett tidigt uttag. Tyvärr är det inte en engångssumma, utan mitt fall handlar det alltså om 2 000 kronor varje månad i tio års tid.

Det vill säga totalt 250 000 kronor!

Helt galet, och nu har jag börjat tveka om det är så vettigt att plocka ut pensionen redan i december.

 

Ska du ta ut din tjänste- och privatpension tidigt, eller ska du avvakta?

 

10 månader kvar – sen FIRE!

Tiden går snabbt, och nu återstår bara 10 månader i ekorrhjulet innan jag loggar ut.

Planen som jag beskrev i

https://fire202555.blogspot.com/2024/01/elva-manader-kvar-sen-fire.html

ligger i stort sett fast.

Jag har fått värdefull input från er som kommenterar på bloggen, och det är främst två saker som jag tagit till mig:

1

Det blir väldigt mycket fri tid, vad ska jag göra med denna?

2

Behövs det ett extraknäck?

 

När det gäller nummer 1 tänker jag så här:

Jag ska ha en daglig rutin, ungefär som när jag jobbar. Men under ”arbetstid” ska jag ha aktiviteter som ger energi och livsglädje. Motion, socialt umgänge och litteratur ligger närmast till hands. Dessutom ska jag se till att komma iväg på alla de där resorna som så länge lockat mig, att kunna åka under lågsäsong innebär att man kan hitta både billiga biljetter och boenden.

 

När det gäller nummer 2, extraknäck, kan jag tänka mig något eller några av de här:

God man

Att kunna hjälpa någon och samtidigt få betalt låter som en bra kombo. I kommunen där jag bor är det brist på gode män, så de annonserar ständigt om att de behöver få in fler. Jag skulle kunna tänka mig att ägna några timmar i veckan åt detta.

Tidningsutdelare

Jag märker att ju äldre jag blir desto tidigare vaknar jag, ofta är jag uppe långt innan väckarklockan ringer. Genom att dela ut tidningar får jag både motion och några extra kronor att stoppa in i pengamaskinen. Ett extra plus är att arbetsdagen är slut innan frukost. Nackdelen är att detta är ett schemalagt jobb, och det är just det jag vill komma bort ifrån.

Cirkelledare

Jag är duktig och kompetent inom min lilla nisch, och jag skulle utan tvekan kunna leda en studiecirkel där jag delar med mig av min kunskap. En kväll i veckan är ingen stor uppoffring och samtidigt blir det en social aktivitet.

Ha kvar företaget på sparlåga

Som egenföretagare kan jag välja att ha kvar någon enstaka kund. Fördelen med detta är att det ger betydligt mer pengar per timme än ovanstående jobb. Den stora nackdelen är att då kommer jag inte loss, jag hamnar vid skrivbordet och datorskärmen igen. Och om jag känner mig själv rätt börjar jag jobba mer och mer tills jag är tillbaka där jag började. Så detta är egentligen inget alternativ för mig.

Hundvakt

De flesta hundar är verkligen underbara, och jag skulle inte ha något emot att ta med mig en eller två på den dagliga långpromenaden. Det här skulle jag faktiskt kunna göra gratis, men vill ägaren sticka till mig lite fickpengar så blir promenaden så klart ännu trevligare.

Vilket extraknäck tänker du satsa på?

Emigrera – och njut av FIRE!

Det är samma sak varje år. När det regnar småspik och solen inte synts till på flera veckor längtar jag bort.

Så idag bestämde jag mig för att kolla upp hur det skulle funka med att flytta till Thailand.

Det visade sig vara en väldigt bra idé, om man ser strikt ekonomiskt på det.

Mellan tummen och pekfingret skulle min skatt på tjänstepensionen, som jag tänker ta ut under 10 år från det att jag är 55 till dess jag 65, minska med cirka 600000 kronor totalt.

Det vill säga varje månad får jag 5000 kronor mer i plånboken i Thailand än om jag bor i Sverige.

Även om den svaga svenska kronan gör att det inte är lika billigt att bo i Thailand som förr, så får man ändå betydligt mer för pengarna i Thailand.

Och värmen och solen är gratis.

Jag kommer därför att ha Thailand som ett alternativ för FIRE, inte minst med tanke på hur samhällsutvecklingen ser ut i Sverige.

Drömmer du också om att emigrera?

Vara otrogen - stort steg mot FIRE!

Jag blev inspirerad av Snålgrisens inlägg om att vara otrogen

https://snalgrisen.blogspot.com/2024/01/att-vara-otrogen.html?sc=1705579826428#c1215368344822124254

och tänkte spinna vidare på ämnet.

För visst är det så att om man kapar bort en massa onödiga småutgifter så får man råd med de stora utgifterna.

Klassiker som att ta med matlåda till jobbet istället för att äta utelunch, sluta röka eller snusa (om man nu gör det) och att cykla istället för att ta bilen tänkte jag hoppa över.

Istället blir det finlir:

Hem- och villaförsäkring

Det här är lurigt, har jag märkt. Försäkringsbolagen smyghöjer varje år, och när vi för två år sedan insåg att vi plötsligt skulle börja betala 10000 kronor om året bytte vi bolag, från If till Folksam. Första året kostade försäkringen bara 3900 kronor, men i år har Folksam höjt till 6000 kronor. Så det blir snart dags att byta igen.

El

Jag har valt timdebitering via Tibber och lyckades få till en bra deal på Black Friday där jag dels slapp månadsavgiften på 39 kronor i ett år, dessutom blev det en rabatt på 115 kronor varje månad. Timdebitering innebär att elpriset varierar från timme till timme, så det gäller att försöka styra sin förbrukning till de timmar när priserna är som lägst. Nu när jag (fortfarande) har elbil är det busenkelt att ladda de timmar priserna är som lägst, men jag är inte helt säker på att jag kommer att fortsätta att ha elbil nästa år.

Telefoni

Förr kostade det skjortan att ha mobiltelefon, men idag har det blivit riktigt billigt. Jag har bytt till Telenor kontantkort, som kostar 99 kronor i månaden och där man kan, om man vill, spara surfen. Jag har valt att prenumerera på laddningen, där vart femte laddning är gratis. Det blir med andra ord i genomsnitt 79 kronor i månaden och då har man fria samtal, sms och mms.

Bank

Egentligen är det konstigt att man som kund ska behöva betala för sitt bankkonto, eftersom banken tjänar storkovan på räntenettot. Jag har SEB och det beror på att dels är jag lite för slö för att orka ta tag i ett byte. Men sen äger jag även en mindre post aktier i SEB, så jag ser det som att en del av månadsavgiften på 50 kronor får jag tillbaka via mitt aktieinnehav. 

Kort

Jag använder Preem och Shell Mastercard, som dels är gratis men som ändå ger 0,5 procents cash-back. Det här beloppet betalas ut en gång i kvartalet. Dessutom får man en räntefri kredit på upp till 45 dagar. Jag handlar för cirka 100000 kronor om året, så de både korten ger sammanlagt 500 skattefria kronor tillbaka.

Mediciner

Apotea har länge varit en favorit, och nu senast när jag behövde hämta ut receptbelagd kostade det 239 kronor, istället för de 299 kronor som det lokala Apoteket ville ha. Och då fick jag dessutom paketet hemskickat till brevlådan.

TV

Jag tycker SVT Play räcker, det är sällan jag ser något annat än nyheterna. Under covidnedstängningen hade vi Netflix ett tag, men det är uppsagt sedan länge.

Bredband

Vi använder oss av en lokal bredbandsleverantör som tar 239 kronor i månaden. Tidigare hade vi 100/100, men testade att dra ned på hastigheten till 10/10. Det märks ingen som helst skillnad, förutom att vi sparar några hundralappar om året.

Facket

Jag är både egenföretagare och medlem i facket, trots att det kostar 235 kronor i månaden. Orsaken är att jag får rejäla rabatter på de försäkringar som jag vill ha, dessutom får jag en kostnadsfri inkomstförsäkring. Jag sparar ungefär 100 kronor i månaden på det här upplägget.

Kompost

Eftersom vi bor i villa går det att spara pengar på soporna. Genom att kompostera matavfallet själva sparar vi 900 kronor om året. Kompostbehållaren måste vara godkänd av kommunen och jag hittade en begagnad på Blocket för 450 kronor. Det blev med andra ord vinst redan efter första halvåret. Nu ska vi testa med hämtning av brännbart avfall en gång i månaden istället för varannan vecka, men där är jag mer skeptisk även om vi skulle spara ytterligare några hundralappar. Det blir ändå en hel del sopor på en månad.

Har ni fler spartips? Dela mer er så blir vi alla lite rikare.