Äh, nu tar jag helg!

Nu blir det fullt fokus på jul- och nyårsfirande för min del och troligen lite glesare mellan inläggen. 

Så jag får passa på att önska en riktigt god jul till er alla!

Enskild firma eller aktiebolag, del 3 (3)

I mitt förra inlägg skrev jag om min regelbok, och den har jag följt i alla år.

Min konsultverksamhet började i blygsam skala och då var valet enkelt, det fick bli enskild firma.

Anledningen var att jag inte var säker på att det skulle löna sig. Inte heller ville jag satsa de 100000 kronor som det på den tiden krävdes i aktiekapital.

Samtidigt kom jag i kontakt med en mindre redovisningsbyrå som hjälpte mig att komma igång.

Eftersom jag ville ha enkla lösningar outsourcade jag det mesta till dem. Byrån skötte allt pappersarbete, och det enda administrativa jag gjorde var skicka fakturor till mina kunder.

Och det hade jag så klart inget emot att göra.

Branschen var superhet och snart rullade det på så bra att jag sa upp mig och började jobba heltid med företaget. När vinsterna började bli så stora att de var svåra att hantera utan att behöva betala statlig skatt, valde jag att skifta över till aktiebolag.

För min del var det ingen större skillnad, men däremot ökade utgifterna eftersom det på den tiden krävdes en revisor för alla aktiebolag, oavsett omsättning.

Revisorn, som alltså granskade det jobb som redovisningsbyrån redan gjort, tyckte jag var en onödig utgift jag gärna kunnat hoppa över. Så när revisorsplikten för mindre bolag försvann var jag nog en av de första i Sverige att säga tack och adjö till revisorn.

Så här i efterhand är jag glad att jag valde att börja i liten skala med enskild firma och att jag valde att låta en redovisningskonsult ta hand om allt vad bokföring och deklarationer heter.

Har man aldrig drivit företag tidigare tycker jag att man absolut ska ta professionell hjälp.

Enskild firma eller aktiebolag, del 2 (3)

Jag gillar enkla och tydliga lösningar.

Så när jag gjorde en djupdykning i om enskild firma eller aktiebolag skulle vara bäst för min egen del, blev det väldigt mycket detaljer som expansionsfonder, positiv räntefördelning, expansionsfonder, 3:12-regler, lågbeskattad utdelning och revisorsplikt att ta ställning till.

Inte speciellt enkelt eller tydligt, tyckte jag.

Eller för att vara rak på sak, jag förstod ingenting.

Och än värre blev det när jag försökte räkna på vilka alternativ. Jag vill inte påstå att jag fick gråa hår av att försöka förstå hur allt hängde ihop, men det var bra nära.

Därför gjorde jag en enkel regelbok när det gäller vilken företagsform min konsultverksamhet skulle ha:

 

Jag ska driva enskild firma om samtliga av dessa punkter uppfylls:

* Resultatet (vinsten) understiger det belopp där det blir statlig skatt.

* Det inte finns någon som helst risk för att min verksamhet ska gå i konkurs.

* Det inte finns någon risk att min verksamhet kan drabbas av skadeståndskrav.

 

Jag ska driva istället aktiebolag om:

* Den enskilda firman går så bra att jag måste betala statlig skatt på resultatet.

* Jag anställer någon.

* Det finns risk för konkurs och/eller skadeståndskrav.

 

Sista punkten som var den viktigaste och som jag haft mest glädje av under alla åren var dock denna:

* Oavsett företagsform ska jag absolut inte sköta bokföringen på egen hand utan alltid anlita en auktoriserad redovisningskonsult som får sköta all administration.

 

I nästa inlägg tänkte jag berätta om hur verksamheten utvecklades, tack vare den här regelboken.

Enskild firma eller aktiebolag, del 1 (3)

Att starta eget företag är en dröm för många, inte minst inom FIRE-rörelsen.

Har man en bra affärsidé tycker jag att det bara är att köra, antingen på heltid eller på deltid i kombination med en vanlig anställning.

Jag har själv drivit olika typer av företag i 30 år och aldrig ångrat mitt val.

Däremot har jag insett hur viktigt det är att välja rätt företagsform, beroende på i vilken fas det egna företaget är.

I dag är det väldigt populärt att starta aktiebolag på en gång, i stort sett alla företagsrådgivare som till exempel föreläser på starta-eget-kurser menar att aktiebolag är bäst.

Men jag håller inte alls med.

Beroende på vad företaget sysslar med och inte minst vilket omsättning och resultat det har kan en enskild firma många gånger vara överlägset bäst.

I mitt nästa blogg inlägg berättar jag om hur jag kom fram till vilken företagsform min verksamhet skulle ha.

Sparstrategi, del 3 (3)

Jag har insett en sak, och det är när kapitalet börjar växa ökar också oron över att det ska försvinna.

Så i det här inlägget ska jag bli riktigt alarmistisk.

Så här tänker jag:

Skulle banken eller nätmäklaren klanta till det ordentligt och till exempel begäras i konkurs så finns det så klart en risk att man som sparare kan drabbas.

Sedan länge finns det därför ett så kallat investerarskydd. Skyddet innebär att staten ersätter upp till 250 000 kronor om man inte skulle få ut sina värdepapper ur ett konkursbo. Belopp som över det är alltså inte skyddat, och det är en risk vi måste vara medvetna om.

Normalt finns det en process och ett regelverk som gör att kundernas egendom ska hållas utanför en konkurs.

Men i dag när till exempel kriminella gäng utan problem kan köpa upp och driva vårdcentraler så är väl inte steget långt till att de även tar över finansiella institut, och sen driver verksamheten lite som de själva vill och behagar.

För att minimera risken för att jag själv ska drabbas av detta framöver kommer jag på sikt att delar upp mina värdepapper mellan olika banker och nätmäklare, så att jag har maximalt 250000 kronor på varje ställe.

Just nu har jag allt sparande (förutom tjänstepensionen och privata pensionsförsäkringar) hos Avanza, som jag hittills varit nöjd med. Men jag har öppnat en hel del ISK-konton hos bland annat Nordnet och de största bankerna, och kommer successivt att börja fördela mitt sparande mellan dessa.

Det blir ett tidsödande projekt, men vad tror ni om det?

Sparstrategi, del 2 (3)

I mitt förra inlägg berättade jag om min sparstrategi som bygger på att jag plagierar delar av premiepensionens Såfa. Såfan påminner om en global aktieindexfond, med den skillnaden att Såfan har en hävstång.

Jag har dock valt bort hävstången i mitt sparande.

 

Min portfölj ser just nu ut så här:

100 procent Länsförsäkringar Global indexnära

 

Det kan låta tråkigt och fantasilöst, men i själva verket är det nästan lite för spännande för min egen del.

Eftersom en stor del av innehaven i fonden är amerikanska företag innebär det här en valutarisk. Det innebär att om kronan försvagas i förhållande till dollarn ökar fonden i värde, och det motsatta gäller om kronan stärks.

När kronan var svag gav det en ordentlig skjuts uppåt för globalfonder, men nu när kronan stärkts den senaste månaden tappar istället globalfonderna fart.

Jag väljer dock att ligga kvar, på riktigt lång sikt tror jag att den svenska kronan (tyvärr) kommer fortsätta att försvagas. Dessutom tror jag att amerikanska företag har en hel del att ge.

I dagsläget har jag allt sparande på ISK hos Avanza, men kommer troligen att dela upp sparandet på flera olika nätmäklare och banker.

Varför?

Det återkommer jag om i nästa blogginlägg.

 Sparstrategi, del 1 (3)

Tänkte jag skulle berätta lite kort om hur jag tänker och investerar för att nå mitt mål, att nå FIRE i slutet av nästa år när jag fyller 55.

Jag har gjort det enkelt för mig och utgår från 4 procent-regeln.

Det här innebär att jag ska kunna ta ut 4 procent av kapitalet på nyårsafton och sen ska det slussas in på ett bankkonto för att täcka mina utgifter det kommande året.

Strategin har sina begränsningar.

Om börsåret varit väldigt bra och portföljen ökat i värde blir det mycket pengar att sätta sprätt på, och det motsatta om portföljvärdet minskat kraftigt.

Men jag har valt att hålla det hela så enkelt och simpelt som möjligt.

Jag är dessutom fullt medveten om att det finns en gammal tumregel som säger att man ska minska andelen aktier i sitt sparande ju äldre man blir, och successivt föra över kapitalet till räntemarknaden.

En vanlig formel som brukar användas är:

110 – sin ålder = andel aktier

Är man 54 år (som jag) så blir det alltså

110 – 54 = 56

Det vill säga jag ska ha 56 procent aktier och 44 procent på banken.

Själv tycker jag att detta är en ganska försiktig strategi som gör att på sikt riskerar man att förlora en hel del avkastning.

Detta har också den så kallade soffliggarfonden Såfan, det statliga förvalsalternativet i premiepensionen, tagit fasta på.

Där placeras allt kapital fram till 56 års ålder på den globala aktiemarknaden samtidigt som Såfan har en hävstång.

Efter 56 års ålder trappas andelen aktier ned med cirka 3 procent per år fram till dess man fyller 75, därefter är andelen aktier 33 procent livet ut.

Det här tycker jag är en vettigare strategi och har valt att kopiera Såfan i mitt eget sparande. Så fram till dess att jag fyller 56 år är det alltså all in på aktiemarknaden.

I mitt nästa blogginlägg återkommer jag med hur jag byggt upp mitt privata sparande med Såfan som förebild.