Lönar det sig att köra en gammal bil?

Det finns två typer av bilägare.

1. De som kör runt i något nytt, tyst och uppkopplat som en rymdfarkost.
2. Vi andra.

Jag tillhör kategori två.

Min drygt 20 år gamla Volvo V70N är vid det här laget mer familjemedlem än transportmedel. Den har överlevt barn och barnbarn, flyttar, snöstormar och återkommande perioder av “nu ska jag verkligen byta bil”.

Men frågan är: är det verkligen billigare att köra gammalt?

Facit enligt KVD

KVD släppte nyligen en sammanställning över vad det kostar att köra en bättre begagnad bil, cirka 1500 mil per år.

Kortversionen:

• En tre år gammal elbil eller hybrid (VW ID.4 och liknande): ca 4 000–6 500 kr/månad
• Lite lyxigare modeller (typ Volvo XC 60 laddhybrid): upp mot 7 500 kr/månad

Allt är medräknat – värdeminskning, service, försäkring, bränsle/el.
Men inte ränta eller alternativkostnad för kapitalet.

Då tänkte jag: hur står sig min gamla V70?

Ungefär så här:

• Reparationer, skatt, försäkring: 15 000 kr/år
• Service: 3 000 kr
• Bensin: 30 000 kr
• Värdeminskning: 0 kr (troligen ökar den i värde för varje år)

Totalt: 48 000 kr/år
= 4 000 kr/månad

Vänta nu…

Det är ju… exakt samma?!

• Min drygt 20 år gamla Volvo: 4 000 kr/mån
• En tre år gammal VW ID.4: 4 000 kr/mån

Skillnaden?

Den ena:

• saknar Apple CarPlay
• är ordentligt inkörd

Den andra:

• är tyst som en viskning
• har fler skärmar än ett mindre kontrollrum

Om vi bortser från:

• ränta
• alternativkostnad

…så är det ju faktiskt svårt att argumentera emot ett byte.

Man får:

• säkrare bil
• lägre risk för oplanerade verkstadsbesök

Till… samma månadskostnad.

Slutsats

Att köra gammalt är inte alltid så billigt som man tror.

Och att köra nytt är inte alltid så dyrt som man tror.

Vad kostar din bil per månad?

 

Däckbyte i Formel 1-tempo

Idag var det dags att byta till sommardäck. Jag lämnade in bilen och noterade något som var ganska imponerande: från det att jag lämnade över bilnyckeln tills dess att sommardäcken satt på och var korrekt pumpade tog det fyra minuter. Därefter tog betalningen ytterligare ungefär en minut. Jag tror att de aldrig hunnit göra bytet så snabbt som idag. 

Kostnaden landade på 400 kronor.

Det är svårt att inte reflektera lite över lönsamheten i en sådan verksamhet. Om man gör ett förenklat räkneexempel och antar att en verkstad hinner med en bil minst var tionde minut, innebär det sex bilar i timmen. Under en arbetsdag på åtta timmar blir det totalt 48 bilar. Med ett pris på 400 kronor per bil motsvarar det 19 200 kronor i intäkter per dag och anställd.

Räknar man vidare på 21 arbetsdagar i månaden ger det cirka 403 000 kronor i månadsintäkt per anställd. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att detta är just intäkter – inte vinst. Från beloppet ska moms, skatter, sociala avgifter, lokalhyra, utrustning och andra omkostnader dras bort.

Min verkstad har två anställda och det krävs att man bokar tid relativt långt i förväg, särskilt under högsäsong som nu i mars. När jag var där idag var det en rejäl kö av bilar som kommit lite tidigare än sina bokade tider, vilket innebär att för personalen var det bara att ge järnet.

Har du bytt till sommardäck än, och valde du i så fall att göra det själv eller att ta hjälp av en verkstad?

 

Helt momsbefriad mat i sommar!

Nu är odlingssäsongen i full gång, och som varje år har jag ett lika ambitiöst som ekonomiskt briljant mål: mina tomater ska kosta exakt 0 kronor.

För det första: fröna.
De plockade jag från förra årets bästa tomatplantor – de som levererade mest och smakade bäst. Dessa har jag redan sått i små krukor.
Kostnad: 0 kronor.

För det andra: såjorden.
Glöm dyra säckar från handelsträdgården. Här blir det jord direkt från den egna trädgården.
Kostnad: 0 kronor.

När plantorna tittar upp och temperaturen börjar bli varmare är det dags för omskolning till större krukor. Då blandar jag jord från trädgården med kompost från den egna komposthögen.
Kostnad: 0 kronor.

Vattning?
Detta kommer från regnvatten i två stora tunnor som fylls via hängrännorna från friggeboden. Moder Natur står alltså för vattenräkningen.
Kostnad: 0 kronor.

Näring?
Nässlor. Massor av nässlor. Jag plockar dem i ett hörn av trädgården, lägger dem i blöt i en hink i någon vecka och blandar sedan den illaluktande vätskan med regnvatten.
Kostnad: 0 kronor.
Doftupplevelse: svår att prissätta.

I år siktar jag på 20 krukor, och om allt går lika bra som förra sommaren kommer jag att ha tomater så det räcker och blir över – inte bara till mig själv utan även till vänner och bekanta.

Det finns något djupt tillfredsställande i detta. Inte bara att maten är gratis, utan att man faktiskt sluter en cirkel: frö → planta → skörd → frö igen.

Ska du odla något i sommar?

FIRE, jag och Trump

En vanlig dag i FIRE-livet är, om jag ska vara ärlig, ganska odramatisk. Dagarna rullar på.

Börsen finns där i bakgrunden, men jag följer den inte särskilt noga längre – det är ju lite av poängen med att ha nått dit man vill.

Men igår, den 23 mars, blev det ändå en påminnelse om hur snabbt och oväntat det kan svänga.

Förmiddagen bjöd på en rejäl nedgång. Bakgrunden var uttalanden från Donald Trump om en upptrappning mot Iran. Marknaden reagerade direkt, och värden motsvarande stora summor gick upp i rök. Både för mig och alla andra.

Senare under dagen kom nya signaler om att USA istället för samtal med Iran.

Jaha?

Då vände börsen upp igen, och dagens stängde till slut på plus.

Det är svårt att inte reflektera över hur snabbt marknaden rör sig, och hur mycket som styrs av vad en enda människa knappar in på sin mobil...

Samtidigt är det inget nytt att geopolitik påverkar börsen – det har alltid varit en del av helheten.

Man jag kan inte minnas att det tidigare gått så snabbt och fått så dramatiska effekter.

För min del, där större delen av kapitalet ligger i pensionslösningar med lång uttagstid, finns inte så mycket att göra i det korta perspektivet.

Dagar som denna blir mest en påminnelse: svängningar händer, ibland snabbt och oväntat, men för en långsiktig strategi förändrar det i grunden ganska lite.

Hur tänker du kring de senaste dagarnas turbulens? Och har du gjort några köp eller sälj?

FIRE - och det första vårtecknet!

Solen skiner, och visst känns det som att våren äntligen är på gång. Ljuset har återvänt, fåglarna kvittrar, och det kliar i fingrarna att dra igång allt som stått i vinterdvala.

Och just idag var en stor dag.

Jag bestämde mig för att kicka igång robotklipparen. 

Lite nervös var jag, man vet ju hur det brukar gå med teknik som stått still ett tag… och mycket riktigt – den startade såklart inte!

Jag tryckte, scrollade och knappade runt i menyerna, men blev jag klokare? Inte det minsta.

Så jag tog till den klassiska universallösningen: drog ur sladden och började om.

Och vips!

Som genom ett mindre tekniskt mirakel var den med på noterna igen. Det är nästan lite fascinerande hur ofta den metoden fortfarande slår allt annat.

Nu ska sägas att gräset knappast växer så det knakar. På sina håll ligger det fortfarande lite vattensjukt och ser mer ut som en svampodling än en golfgreen. Men det var inte riktigt poängen idag – jag ville bara försäkra mig om att klipparen faktiskt fungerar den dag det verkligen är dags.

För en robotklippare är ju inte direkt känd för att vara förlåtande. Pinnar, kottar och diverse “bra att ha”-skräp som vintern så generöst lämnar efter sig förstör de små rakbladsvassa knivarna på nolltid. Så jag passade på att ta en sväng över tomten och städa undan det värsta.

Lite gratis motion fick jag på köpet – alltid något.

Sedan ställde jag in klipphöjden på max. Första dagen ska den få mest gå runt och “klippa luft”, som en slags mjukstart. Därefter är planen att successivt sänka höjden tills jag når det perfekta mellanläget som fungerade så bra förra sommaren – lagom kort, lagom snyggt och utan att stressa gräset i onödan.

Det bästa av allt?

Slingan verkar ha klarat vintern utan skador. Jag hade nästan ställt in mig på en klassisk våraktivitet: krypa runt på alla fyra och felsöka kabelbrott medan man muttrar över sorkar och andra oönskade gäster.

Det sägs ju att diverse djur är oväntat skickliga på att sabotera just begränsningsslingor, så jag känner mig nästan lite snuvad på dramatiken.

Men jag klagar inte.

Nu är säsongen igång – på riktigt eller åtminstone symboliskt. Och även om gräset knappt hunnit vakna, så har jag det.

Och det räcker ganska långt.

 

Nytt elbilsstöd - jag har sökt!

Idag (18 mars) öppnade Naturvårdsverket sin tjänst för att ansöka till den nya elbilspremien – ett statligt stöd för den som vill byta till elbil.

Stödet kan ge upp till 46 800 kronor, utbetalat med 1 300 kronor i månaden i tre år. För hushåll med riktigt låga inkomster finns även ett starttillägg på 18 000 kronor.

Premien gäller både nya och begagnade elbilar, men det finns vissa hakar: man ska inte ha haft elbil nyligen, bilen måste vara en ren elbil (inga hybrider), och hushållets inkomst får inte överstiga cirka 80 procent av medelinkomsten.

Självklart har jag sökt, jag kommer förr eller senare att byta ut min V70, och då till en elbil.

Men jag misstänker starkt att det är helt i onödan – jag har sannolikt tjänat alldeles för mycket. Tyvärr räknas ju även kapitalinkomster med…

Men nu har jag i alla fall sökt.

Har du också sökt elbilspremien?

Sista klivet mot FIRE – åtgärden som satte punkt

Så var det gjort.

Den sista inkomstdeklarationen som yrkesverksam är inskickad. Punkt. Slut. Game over.

Det känns… inte ett dugg vemodigt.

Det kanske låter konstigt. Jag har ändå drivit eget – både aktiebolag och enskild firma – i flera decennier. Det har varit deadlines, fakturor, kundmöten, bokslut och allt däremellan. Ett helt arbetsliv komprimerat i pärmar, mappar och digitala spår.

Men nu är det klart.

Nästa steg: autopilot

Nu börjar det riktiga finliret.

Målet? 

Att få privatekonomin att rulla på autopilot. Helst helt av sig själv, med minimal handpåläggning från min sida. Jag vill inte byta en heltidskarriär mot ett deltidsjobb som “min egen ekonomichef”.

De förtida uttagen från mina privata pensionsförsäkringar har redan kommit igång. De som ännu inte betalas ut styrs successivt om till traditionell förvaltning. Med andra ord: pensionsbolaget får ta över ratten.

Automatik är det nya svarta

Så mycket som möjligt ska gå via autogiro. Räkningar, avgifter, allt som går att automatisera – automatiseras.

Dessutom har jag satt upp regelbundna överföringar från bufferten till mitt vanliga bankkonto. Det innebär att kassaflödet ska jämnas ut utan att jag behöver lyfta ett finger.

Och om inget oförutsett händer?

Ja, då kommer det att bli ett överskott varje månad.

Överskott = investering (utan att tänka)

Överskottet förs automatiskt över till ett ISK första handelsdagen varje månad.

Just nu landar det mesta i Avanza Zero – enkelt, avgiftsfritt och tillräckligt bra. På sikt blir det sannolikt någon global indexfond. Bredd, låg kostnad och noll behov av att gissa framtiden.

För det är just det som är grejen:

Mitt börsintresse har svalnat rejält.

Från börsnörd till… något annat

Jag har tidigare skrivit om det – hur intresset för att analysera marknaden, fundera på bull- eller beartrend och försöka ligga steget före har minskat.

Och även det känns befriande.

Jag vill inte längre lägga mental energi på att gissa vad marknaden ska göra imorgon, nästa vecka eller nästa år.

Den energin ska gå till annat.

Idag: långkok och mossa

Så vad gör man en dag som denna, när man formellt checkat ut?

Jo, nu loggar jag ut för dagen.

Ett långkok står på spisen och puttrar – det blir klart lagom till kvällsmaten. Under tiden blir det trädgårdsarbete för hela slanten. Gräsmattan har förvandlats till något som mest liknar en mossodling, så det är dags att riva upp eländet.

En ganska perfekt FIRE-dag, med andra ord. J

Ha det bra där ute – och var försiktiga på marknaden.

Själv tänker jag inte vara där.

I morgon smäller det – deklarationen öppnar!

För egen del hänger jag som vanligt på låset. 

Så fort tjänsten öppnar loggar jag in, laddar upp NE-bilagan (för sista gången) kollar att allt ser rimligt ut och skickar in deklarationen.

Här är några datum som är bra att ha koll på:

17 mars – 15 april
Pappersdeklarationer skickas ut till dem som inte har digital brevlåda.

31 mars
Sista dag att godkänna deklarationen digitalt utan ändringar för att kunna få eventuell skatteåterbäring redan i april.

7–10 april
Utbetalning av skatteåterbäring för dem som godkänt deklarationen digitalt senast 31 mars utan ändringar.

4 maj
Sista dag att deklarera om du inte har anstånd.

9–12 juni
Skatteåterbäring för dem som deklarerat senast 4 maj.

1 juni
Sista dag att deklarera om du fått anstånd.

15 juni
Sista dag att deklarera om du har så kallat byråanstånd via redovisningsbyrå.

Gör du också deklarationen direkt, eller väntar du så länge som möjligt?

 

FIRE-projekt - grannskapets grönaste gräsmatta

Vårens stora projekt har startat och i år satsar jag på att få grannskapets finaste gräsmatta.

Förra sommaren tog jag ett stort steg i rätt riktning och skaffade en robotgräsklippare. En liten tyst arbetare som metodiskt tuggar sig fram över tomten medan jag kan ägna mig åt viktigare saker, som att övervaka arbetet från altanen.

Just nu står den dock i vinterförvar i källaren. Inom kort är det dags för årets mest nervösa moment: startförsöket.

Det är alltid lite osäkert med teknik som stått still i sex månader. Antingen startar den snällt direkt. Eller så blinkar den mystiskt och vill ha en ny uppdatering, ett nytt batteri eller kanske en ny slinga nedgrävd.

Nästa steg i projektet är att hyra en maskin för vertikalskärning av gräsmattan, som river upp gamla rester och mossa så att gräset får bättre luft och kan växa tätare.

Efter den behandlingen ska gräsmattan toppdressas, alltså få ett tunt lager jord och sand ovanpå sig.

Om ungefär en månad, när gräset börjar vakna till liv, tänker jag dessutom sprida ut NPK-gräsmattegödsel. Helst i samband med ett regn. Då löses näringen upp och sugs ner i marken utan att bränna gräset.

Och sedan… då släpper jag lös robotklipparen.

Jag misstänker att den kommer få jobba långa pass, eftersom NPK gör att gräset växer som på steroider. Men det är ju därför den finns – för att göra jobbet medan jag kan fortsätta mitt krävande FIRE-liv med kaffekopp och utsikt över tomten.

Om allt går enligt plan kommer gräsmattan framåt midsommar att vara mörkgrön, tät och perfekt klippt. Kanske inte riktigt som på Augusta National… men åtminstone i närheten av en hygglig golfgreen.

Och vem vet – kanske börjar grannarna höra lite extra långsamt förbi huset bara för att titta.

Har du en gräsmatta?
Och hur sköter du den?

Äh, nu tar jag helg från börsen

Ju längre jag kommer in i FIRE – desto mindre intresserad blir jag av börsen. Det var faktiskt inte alls vad jag trodde skulle hända.

Min föreställning var snarare den motsatta. När ekonomin väl var tryggad och målet uppnått tänkte jag att jag äntligen skulle få tid att fördjupa mig i börsen. Kanske börja swingtrada lite. Kanske till och med daytrada i liten skala. Inte för att bli rik – det tåget har ju redan gått – utan mer som ett slags intellektuellt tidsfördriv.

Men något märkligt har hänt.

Intresset har i princip försvunnit.

Minus 2 procent en dag? Gäsp.
Plus 3 procent dagen efter? Gäsp igen.

Det som tidigare kunde kännas dramatiskt har blivit ungefär lika spännande som att titta på färg som torkar. 😂

Jag misstänker att det finns två förklaringar.

Den första är brutal ärlighet mot mig själv. Mina egna erfarenheter visar nämligen ganska tydligt att jag är… omvittnat kass på att tajma marknaden. De gånger jag försökt vara smart, taktisk eller snabbfotad har resultaten sällan blivit bättre än slumpen.

De bästa resultaten jag någonsin uppnått har varit när jag gjort det absolut tråkigaste man kan göra på börsen: köpt breda indexfonder och stora investmentbolag – och sedan i princip glömt bort dem.

Ingen dramatik.
Ingen stress.
Ingen trading.

Bara tid.

Och det är nästan provocerande hur bra den strategin har fungerat.

Den andra förklaringen är kanske ännu enklare: jag har börjat tycka att andra saker är roligare.

Just nu till exempel trädgårdsarbete.

Det hade jag aldrig trott att jag skulle skriva för tio år sedan. Men plötsligt känns det betydligt mer lockande att gå ut och fixa i rabatterna, klippa buskar eller planera nästa lilla projekt i trädgården än att sitta framför en skärm och stirra på röda och gröna siffror.

Börsen har helt enkelt gått från att vara ett mål till att bli ett verktyg.

När målet väl är uppnått tappar verktyget lite av sin magi.

Kanske är det så enkelt som att när pengar inte längre är huvudproblemet, så blir pengar också mindre intressanta.

Och då finns det plötsligt tid att ägna sig åt andra saker.

Som trädgårdar.
Promenader.
Projekt.
Eller bara ett långsamt morgonkaffe utan att först kolla hur Asienbörserna stängde.

Har du blivit mer intresserad av börsen de senaste åren – eller har du också märkt att intresset faktiskt minskar när ekonomin väl börjar kännas trygg?

 

Risk-off – och portföljen krymper

Börserna fortsätter nedåt och för oss som har en stor del av våra tillgångar placerade i aktier innebär det att man dagligen kan se hur värden försvinner i en takt som nästan känns surrealistisk.

I mitt eget fall har värdet på portföljen minskat med ett belopp som motsvarar flera års levnadsutgifter på bara en vecka (!).

Det är förstås… lite tröttsamt.

Inte minst eftersom det bara för någon vecka sedan lät helt annorlunda. Då var många så kallade experter överens om att vi bara stod i början av ett riktigt bra börsår, åtminstone för svensk del. Prognoserna var optimistiska, riktkurserna höjdes och framtiden såg ljus ut.

Nu är tongångarna plötsligt helt andra.

Så brukar det förstås vara på marknaden. När kurserna stiger hittar experterna alltid gott om argument för varför de ska fortsätta upp. Och när de faller finns det plötsligt lika många förklaringar till varför nedgången egentligen var ganska självklar.

Själv gör jag som vanligt: ingenting.

Det har historiskt varit min mest framgångsrika strategi i oroliga tider – att helt enkelt låta bli att trycka på några knappar alls.

Men om jag ska vara helt ärlig känns det inte riktigt bra den här gången.

En anledning är att mycket av oron nu handlar om energi. Om vi verkligen står inför en ny energikris – med stigande priser, osäker försörjning och påverkan på industrin – så är det svårt att se hur det skulle vara positivt för ekonomin i stort. Och när ekonomin bromsar brukar börsen förr eller senare göra det också.

Det betyder inte att jag tänker sälja något. Men det betyder att jag tittar lite oftare än vanligt på portföljen och konstaterar att siffrorna går åt fel håll.

Sånt händer förstås i aktievärlden.

Men det är ändå en speciell känsla när värden motsvarande många års levnadsomkostnader kan försvinna på bara några handelsdagar.

Hur tänker ni andra i det här läget?

Sitter ni lugnt i båten, köper mer när det faller – eller har ni börjat minska risken i portföljen?

 

FIRE - dags att deklarera

Igår fick jag deklarationen för inkomståret 2025 i Kivra. Och då slog det mig: det här är sista gången jag behöver göra den riktigt krångliga deklarationsvarianten.

Som minnesgoda läsare kanske kommer ihåg lade jag ned min enskilda firma i slutet av förra året. Det innebär att detta också är sista året jag behöver lämna in NE-bilagan. Den som någon gång fyllt i en sådan vet att det inte direkt är den enklaste blanketten i världen...

Därför känns det faktiskt rätt skönt att sätta punkt för den delen.

Framöver kommer mina inkomster i princip bara bestå av pension och kapital. Det innebär att deklarationen nästa år i stort sett redan är färdigifylld. Den lär gå att godkänna på någon minut.

Samtidigt blir man lite nostalgisk när man tänker på hur det var förr. Då skulle man dessutom fylla i K4-blanketten för alla aktie- och fondaffärer man gjort under året. Varje affär skulle räknas ut manuellt och skrivas in på pappersblanketten. Hade man handlat lite aktivt kunde man utan problem sitta en hel helg med miniräknare och kontoutdrag.

Det blev betydligt enklare när nätmäklare började sammanställa uppgifterna automatiskt. Och när investeringssparkontot, ISK, infördes blev det i princip en barnlek.

Själv kommer jag som vanligt att lämna in deklarationen första dagen det går, alltså den 17 mars. Kvarskatten har jag redan betalat in för att slippa ränta. Har jag räknat rätt bör resultatet i år bli ungefär plus minus noll.

Ser du fram emot att göra årets deklaration, eller är det något som ska betas av så fort som möjligt?

 

FIRE och börsras - så gör jag

Det är blodröda siffror på skärmen. Kriget i Mellanöstern eskalerar, börserna faller och experterna tävlar i att låta mest bekymrade.

Ingen – och då menar jag verkligen ingen – vet hur det här slutar. Inte jag. Inte du. Inte ens förvaltarna med åtta skärmar och stressrynka mellan ögonbrynen.

Och ändå sitter jag där på helspänn.

Det kliar i säljfingret.

Visst vore det skönt att bara säkra hem de senaste månadernas uppgångar?

Det hade varit så enkelt. Jag har allt placerat i ett fåtal breda fonder. Det krävs bokstavligen bara några klick. Tio minuter, max. Sedan är allt sålt. Vips – massor av pengar i kontanter som landar på kontona om några dagar.

Men det är då den stora frågan dyker upp.

När ska jag gå in igen?

För om jag säljer i dag – när ska jag köpa tillbaka? Nästa vecka? Nästa månad? När kriget lugnat sig? När börsen “känns stabil”? När rubrikerna är mindre dramatiska? Problemet är att börsen sällan skickar ut ett sms: “Nu är det dags att gå in igen. Välkommen tillbaka!”

Jag och ingen annan har så klart en aning om var botten är.

Det är därför jag gör som Per H Börjesson på Spiltan brukar tipsa om.

Hans klassiska råd när börsen rasar är - att gå ut med hunden…

Varför?

Jo, för att det är nyttigt med frisk luft och motion. Och för att det är betydligt mer konstruktivt än att stirra på en graf som pekar rakt ner.

Nu har jag ingen hund längre. Men jag har en stor trädgård.

Och den – till skillnad från marknaden – är helt ointresserad av geopolitik. Den bryr sig inte om räntor, val, konflikter eller börsras. Den bryr sig om löv som ska räfsas och pinnar som ska plockas upp.

Så i dag gör jag följande i börsraset:

Jag gör ingenting.

Jag säljer inte.
Jag köper inte.
Jag optimerar inte.

Jag stänger av datorn.

Sedan går jag ut och räfsar löv.

Historien visar dessutom en sak: de bästa börsdagarna kommer ofta mitt i de värsta perioderna. Missar man dem kan det bli dyrt. Riktigt dyrt.

Trädgården väntar.
Börsen får klara sig utan mig resten av dagen.

Hur tillbringar du den här börsdagen?

Ännu en skatt på sparandet

Sedan lång tid tillbaka har jag haft en del av mitt sparande på ett traditionellt aktie- och fondkonto, alltså inte i ett ISK eller kapitalförsäkring.

Jag har uppskattat den beskattningsmodellen. Ingen årlig schablonskatt på hela kapitalet, utan 30 procent skatt först när en vinst realiseras vid försäljning. 

Men nyligen uppmärksammade jag något som jag faktiskt hade missat: även på ett vanligt fondkonto tas en årlig schablonintäkt upp till beskattning.

Denna beräknas som 0,4 procent av fondandelarnas värde vid årets ingång. På denna schablonintäkt betalas 30 procent skatt. Det innebär en faktisk årlig skatt på 0,12 procent av fondvärdet (0,4 % × 30 %).

Det kan låta obetydligt. 0,12 procent. 

Men över tid, särskilt vid större belopp och med ränta-på-ränta-effekt (beräknad på utebliven avkastning), blir även små årliga skatter märkbara.

Det är inget dolt i juridisk mening – uppgiften är förifylld i deklarationen – men det är samtidigt en skatt som sällan diskuteras. Fokus brukar ligga på jämförelsen mellan ISK/KF och traditionell depå, inte på att även fondinnehav i vanlig depå har en löpande beskattning.

För mig var det en påminnelse om att även när man tycker sig ha god kontroll på sin ekonomi kan detaljer passera obemärkt.

Kände du till denna fondskatt, eller är det fler än jag som har missat den?

FIRE - varför de första åren är viktigast

För ett år sedan var det inte så kul att vara nybliven FIRE: Jag skulle precis börja leva på mitt kapital (via utbetalningar från mina privata pensionsförsäkringar), samtidigt som Trump fick feeling och sänkte börserna.

Jag som då låg tungt investerad i global/tech insåg att det här, det var inte alls bra.

Det var då jag fick lära mig ordet sekvensrisk.

Sekvensrisk handlar om att ordningen på börsåren spelar roll. 

Så länge man sparar är nedgångar positiva – man köper ju billigare.

Men.

När det är dags att leva på kapitalet kan tidiga börsras göra oerhört stor skada.

Man tvingas sälja fler andelar/aktier när kurserna är låga, kapitalet krymper snabbt och återhämtningen får mindre pengar att arbeta med.

Ränta-på-ränta jobbar plötsligt baklänges, emot dig.

För den som siktar på FIRE och ska leva på eget kapital blir de första åren särskilt känsliga. Ett kraftigt ras direkt efter att du slutat jobba kan påverka resten av ekonomin i decennier.

Hur ska man då göra?

En rejäl buffert på ett eller ännu hellre flera årsutgifter utanför börsen gör att man slipper sälja i panik.

Och det var exakt så jag gjorde, jag nallade av kontantbufferten och stoppade utbetalningarna från mina pensionsförsäkringar under större delen av 2025.

Det kostade - men det var det värt eftersom jag inte sålt av några innehav.

Om börsen faller första året som fri, som den gjorde för mig, kan man luta sig tillbaka och tänka: äh, det här var inräknat…

Problemet är inte att börsen rasar. Problemet är att sakna en hållbar plan när den gör det.

Hur hanterar du sekvensrisken för din egen del?