Fem år och ett dyrt misstag

Många gillar tryggheten i ett sparkonto. Jag också. Men ibland kan det vara nyttigt att räkna på vad tryggheten faktiskt kostar.

Låt oss ta ett exempel.

Anta att du hade 1 000 000 kronor i januari 2020. Detta var alltså innan covid, innan Putin och innan Trump.

Om vi antar att du hade två val.

Du kunde antingen sätta pengarna på ett sparkonto hos en nischbank som till exempel SBAB. Eller investera dem i en fond som följer OMXS30GI, ett index som inkluderar återinvesterade utdelningar.

Under perioden januari 2020 till januari 2025 hände följande:

• Inflationen steg cirka 25 procent.
• SBAB:s sparkonto gav i genomsnitt omkring 1,75 procent per år.
• OMXS30GI steg ungefär 47 procent.

Resultatet?

Sparkonto:
1 000 000 kronor växte till cirka 1 091 000 kronor.

För att behålla samma köpkraft:
Du hade behövt ungefär 1 252 000 kronor.

OMXS30GI:
1 000 000 kronor växte till cirka 1 470 000 kronor.

Det innebär att sparkontot inte kompenserade för inflationen. Köpkraften minskade motsvarande ungefär 161 000 kronor.

Börsen däremot gav inte bara kompensation för inflationen, utan dessutom ett överskott på cirka 218 000 kronor i köpkraft.

Skillnaden mellan alternativen?

Nästan 400 000 kronor!

Naturligtvis vet vi alla att börsen kan falla och att historisk avkastning inte är någon garanti för framtiden. Och just den här perioden var väldigt kaotisk med kraftiga fall och snabba uppgångar på börsen.

Själv har jag en väl tilltagen buffert på olika sparkonton, den täcker åtskilliga årsutgifter med god marginal. Kanske är den alldeles för stor.

Hur stor andel av ditt sparande ligger på sparkonto i dag? Och har du någon gång räknat på vad inflationen kostat dig?

 

Jag lämnar soffan och följer pengarna

Efter många år i AP7 Såfa har jag succesivt börjat flytta över premiepensionen till Swedbank Robur Technology.

Orsaken är den historiska avkastningen.

De senaste tio åren har AP7 Aktiefond, som är den dominerande delen i den så kallade soffliggarfonden AP7 Såfa, gett i genomsnitt 14,2 procent per år. Det är riktigt bra.

Men:

Swedbank Robur Technology har under samma period gett 22,6 procent per år.

Det intressanta är att den högre avkastningen inte har kommit till priset av sämre riskjusterad avkastning. Sharpekvoten, som mäter avkastning i förhållande till risk, är 0,9 för Swedbank Robur Technology och 0,9 för AP7 över tio år. Över fem år är AP7 till och med marginellt högre med 1,0 mot 0,9.

Skillnaden ligger istället i innehaven.

AP7 äger tusentals bolag över hela världen med övervikt på amerikanska tech-bolag, medan Swedbank Robur Technology fokuserar på ett fåtal stora teknikbolag som Nvidia, Microsoft, Broadcom och Apple.

Tar jag då för mycket risk?

Kanske.

Men när sharpekvoten är ungefär densamma samtidigt som den historiska avkastningen varit betydligt högre tycker jag att det finns ett rimligt argument för att ta den extra koncentrationsrisken.

Om tekniksektorn fortsätter att dominera kan det bli ett bra drag.

Om inte, kommer AP7:s bredare riskspridning sannolikt att visa sig vara det klokare valet.

Hur har du placerat din premiepension?

Ett år med robotklipparen – summering

Nu är det ett år sedan jag fick min robotklippare, en Husqvarna Automover, installerad hemma i trädgården. Tiden går fort när man slipper klippa gräset själv.

När maskinen rullade ut på sin första tur förra sommaren var jag både nyfiken och lite skeptisk. Kunde en liten batteridriven robot verkligen hålla ordning på en villatomt bättre än en traditionell gräsklippare? Nu, efter ett helt år, är det dags att summera för- och nackdelarna.

Fördelarna

Den största fördelen är utan tvekan resultatet. Gräsmattan har aldrig varit så jämn, tät och välskött som nu. Hemligheten är förstås att roboten klipper lite och ofta. Istället för att gräset får växa sig högt och sedan kapas brutalt varje eller varannan vecka, trimmas det kontinuerligt. Resultatet blir nästan som en golfgreen – åtminstone om man jämför med mina tidigare försök.

Driftskostnaderna är dessutom närmast försumbara. Elförbrukningen är så låg att den knappt märks på elräkningen. Under året har det egentligen bara varit ett återkommande underhåll: att byta knivar runt midsommar. Ett paket knivar kostar inte många kronor, och själva bytet tar bara några minuter.

Ytterligare en fördel är ljudnivån. Den är så tyst att man ibland får titta ut genom fönstret för att kontrollera att den verkligen arbetar. Inga grannar har klagat. Tvärtom verkar flera vara lite avundsjuka.

Rengöringen är också enkel. Några minuter med borste och vattenslang då och då räcker för att hålla maskinen i gott skick.

Och kanske den största vinsten av alla: tiden. Tidigare gick det åt många timmar varje sommar till gräsklippning. Nu kan jag använda den tiden till betydligt viktigare saker. Som att fundera över aktieportföljen, läsa en bok i solen eller helt enkelt göra ingenting alls.

Nackdelarna

Här hade jag tänkt skriva en lång lista.

Men sanningen är att jag faktiskt har svårt att hitta några nackdelar.

Efter ett års användning har roboten fungerat utan problem. Den har inte strejkat, inte krävt några dyra reparationer och inte gett mig några större bekymmer.

Okej, en nackdel finns faktiskt.

Just den här modellen har nyligen fått sitt pris sänkt med nästan 50 procent. Anledningen är att Husqvarna nu lanserar nya GPS-styrda robotklippare även i den lägre prisklassen som inte behöver någon begränsningsslinga nedgrävd i marken. Tekniken utvecklas snabbt, och tillverkaren vill förstås sälja de nya modellerna.

Det innebär samtidigt att de äldre, och oerhört välbeprövade slingmodellerna säljs ut till priser som för bara något år sedan hade betraktats som rena fynd.

Köpläge?

För den som ännu inte skaffat robotklippare skulle jag säga att det just nu är ett ovanligt intressant köpläge. Visst är de nya GPS-modellerna tekniskt imponerande, men de traditionella slingbaserade modellerna fungerar redan mycket bra och har testats under många år.

Själv har jag i alla fall inte ångrat köpet en enda gång under det här första året. Tvärtom undrar jag mest varför jag inte köpte en robotklippare flera år tidigare.

Och det är kanske det starkaste betyg en produkt kan få. När man efter ett år fortfarande är lika nöjd som första dagen – och dessutom har en snyggare gräsmatta än någonsin tidigare.

 

Chockhöjda avgifter för kortköp

Jag har länge använt Preem Mastercard för mina kortköp. När jag skaffade kortet var det riktigt attraktivt: 0 kronor i månadsavgift och 1 procents cashback på alla köp.

Sedan dess har villkoren försämrats. Cashbacken sänktes först till 0,5 procent, och i dag fick jag ett brev om att nu höjs månadsavgiften från 0 till 39 kronor.

39 kronor i månaden är kanske inga stora pengar, men det är principen som stör mig. Ett kort som en gång stack ut genom låga kostnader och bra återbäring blir steg för steg mindre förmånligt.

Nu funderar jag på om det är dags att byta kort.

Har du något tips på ett bättre alternativ än Preem Mastercard?

Äntligen - nu ökar utgifterna!

Alla räkningar för maj är redan betalda och klara.

Så här fördelades månadens utgifter:

• Boende: 2 100 kr
  Rekordlåg elförbrukning gör susen. Dessutom ingen vattenfaktura denna månad, men den kommer dubbelt upp nästa månad.
• Kortköp (mat, småsaker etc): 9 900 kr
  Här gömmer sig allt det där man inte riktigt minns att man köpt, men som man uppenbarligen gjort.
• Bil: 51 kr
  Här känner jag mig som en ekonomisk influencer. Men det finns en förklaring. Jag hade en drös värdecheckar på mitt Volvokort som jag passade på att lösa in.
• Lyxkonsumtion: 4 500 kr
  Här hittar vi vårsolens tydliga avtryck: flera uteluncher på restaurangen i solen, några middagar i glada vänners sällskap och nya vårkläder.

Summerar man allt landar det på 16 551 kronor som är klart inom ramen för min planerade utgiftsbudget på 25 000 kronor netto. Och det är faktiskt ganska fascinerande hur svårt det verkar vara att verkligen öka konsumtionen, trots ambitionerna.

Ett av mina mål just nu är ju att öka lyxkonsumtionen. Men efter många år av sparande, optimering, extrapriser och allmän FIRE-skadad ekonomi sitter snålheten tydligen djupare än man tror.

Men jag är på väg.

Hur gick det för dig i maj?

FIRE och höjda kapitalskatter

Om de rödgröna vinner valet står nya skatter överst på agendan.

Höjd ISK-skatt. Återinförd förmögenhetsskatt. Gåvoskatt. Högre fastighetsskatt. Lägre gräns för statlig inkomstskatt.

För mig förändrar detta FIRE-planen.

Jag har därför börjat fundera på skatteoptimering och kapitalskydd.

Inget olagligt så klart, men logiskt när staten vill ta en allt större del av avkastningen.

Kanske ger jag bort delar av kapitalet som ett förskott på arvet till barnen innan nya gåvoskatter införs, men helst vill jag få den löpande avkastningen från kapitalet så länge jag lever.

Jag ser även över reala tillgångar.

Fysiskt guld. Konst. Samlarföremål. Tillgångar som är i stort sett omöjliga för staten att beskatta löpande.

Hur tänker du skademinimera om, eller snarare när, kapitalskatterna höjds?

Teknisk analys av OMX

Som FIRE har jag all tid i världen och brukar roa mig med teknisk analys.

Jag tittar på OMXS30GI i veckograf över de senaste tre åren.

Genom att använda SMA 40, SMA 200 och RSI 14 går det att på ett enkelt sätt förstå hur trenden ser ut.

Det enkla svaret är att börsen fortfarande ser stark ut på längre sikt. SMA 40 ligger över SMA 200, vilket är ett tecken på att trenden pekar uppåt.

Samtidigt har börsen lugnat ner sig efter den starka uppgången tidigare. RSI ligger mitt emellan 30 och 70 vilket betyder att marknaden varken är överhettad eller översåld.

Vad innebär då det här i praktiken?

Det är inget solklart köpläge för den som har pengar att handla för, men heller inget säljläge.

Eftersom jag själv är fullinvesterad så innebär det för min del faktiskt ingenting, jag behåller det jag har.

Vad tror du om den svenska börsen framöver?