FIRE – och drömmen om att resa bort

När jag blev FIRE trodde jag att jag skulle resa en hel del, nu när både tid och pengar fanns.

Men riktigt så blev det inte.

Varför?

Tja, min särbo gillar inte att resa, och barnen är inte speciellt sugna att åka på seniorsemester.

Enda alternativet är att åka själv, och det lockar inte det minsta.

Ensamma gubbar som reser till varma resmål där det kryllar av vackra kvinnor är ju lite creepy. 

Inte heller ser jag framför mig hur jag sitter ensam vid frukostbordet på ett familjehotell på Gran Canaria.

När jag var yngre reste jag däremot gärna och ofta på egen hand. Då var det ryggsäck som gällde och det dröjde inte många minuter på ett nytt resmål förrän jag hittat nya vänner. Vissa av dem har jag faktiskt fortfarande kontakt med.

Kanske har jag blivit bekvämare med åren, eller så handlar det helt enkelt om att jag hellre delar upplevelser med någon jag redan känner än reser ensam, med förhoppningen att träffa någon likasinnad gubbe.

Gillar du att resa på egen hand eller föredrar du resesällskap?

 

1980-talet ringde och ville ha tillbaka sina prylar

Under de sista yrkesverksamma åren var det väldigt ovanligt att jag skrev något för hand.

Scheman, planer, bokföring och skatter – allt fanns lättillgängligt i datorn eller mobilen och kunde redigeras med några få klick.

Men nu när behovet av detaljstyrning har försvunnit har jag upptäckt hur härligt det är att skriva för hand och bläddra bland sina anteckningar.

Så istället för någon avancerad digital planeringsfunktion har jag skaffat en Filofax.

Minns ni dem?

De var obligatoriska under 1980- och 90-talen, och - de säljs fortfarande!

När jag ändå var i köpartagen passade jag dessutom på att köpa en tjock och härlig reservoarpenna med flytande bläck.

Nu har jag lagt in vad jag ska göra under 2027 i almanackan. Det gick ganska snabbt – det blev FIRE över alla sidorna. 😊

Vad använder du för verktyg för att planera dina dagar?

FIRE - och trasig hemelektronik

Min favoritdator, en bärbar Acer, har tackat för sig. 

Den har hängt med i tio år och hade Windows 10, med utökade säkerhetsuppdateringar fram till 2027.

Som tur var fanns det en reservdator i källaren. En ännu äldre HP…

Den funkar, men är plågsamt långsam.

Som FIRE-person blir det dock inte särskilt många timmar framför datorn.

Jag använder den mest till att betala räkningar, läsa nyheter, skriva lite och kommentera på en och annan blogg. Någon värstingmaskin för datorspel behöver jag inte.

Men - nu är det dags att hitta något nytt.

Vad använder du för dator? Och vad skulle du rekommendera för en bärbar dator till någon som mest ägnar sig åt gubbsurfande och bloggskrivande?

 

När matchen är över

Jag har ibland funderat på vad som händer med människor när matchen är över.

Inte den där matchen på 90 minuter, utan den längre. Den som handlar om att prestera, konkurrera, göra karriär, tjäna pengar, hävda sig och hela tiden försöka komma lite längre än man var dagen innan.

För idrottare måste det vara en ganska märklig känsla att plötsligt lämna tävlingsarenan. I åratal har det handlat om att träna hårdare, springa snabbare, vinna matcher och slå konkurrenterna. Sedan en dag är det över.

Kanske är det lite samma sak när man hoppar av arbetslivet i förtid.

Jag har i alla fall märkt en förändring hos mig själv sedan jag blev FIRE på riktigt. Ganska snabbt, faktiskt.

Jag har blivit lat.

Eller kanske snarare – nöjd.

Det där lilla behovet av att hela tiden prestera har sakta slipats ner. Kamplusten och tävlingsinstinkten finns någonstans där inne, men de verkar ha gått i pension före resten av kroppen.

Tidigare kunde jag lägga ganska mycket energi på att övertyga människor, förhandla, vinna diskussioner och få igenom min vilja. Det kunde nästan vara en sport i sig.

I dag?

Nja.

Jag orkar inte riktigt.

Och det märkliga är att jag inte ens tycker att det är särskilt viktigt längre.

Jag kan hamna i en diskussion och tänka: Ja, det är möjligt att du har rätt.

Det är nästan skrämmande.

Förr hade jag förmodligen plockat fram tre argument, två motargument och någon gammal erfarenhet som bevisade att jag faktiskt hade rätt. I dag kan jag nöja mig med att konstatera att vi tycker olika.

Det är kanske åldern.

Eller så är det FIRE.

För när man inte längre behöver vinna lika mycket förändras också definitionen av att vinna.

Pengar, status och yrkesmässiga framgångar blir mindre viktiga. Man börjar upptäcka att det faktiskt är ganska trevligt att gå runt utan att hela tiden behöva bevisa någonting.

Och kanske är det därför jag numera går omkring med det där fåniga flinet.

Folk är faktiskt ganska okej.

De flesta försöker så gott de kan. Även de som tycker helt annorlunda än jag gör.

Det hade jag kanske inte alltid lika lätt att se tidigare.

Samtidigt undrar jag om det finns en baksida. När tävlingsinstinkten försvinner försvinner kanske också en del av drivkraften. Man kan bli lite för bekväm. Lite för nöjd. Lite för ointresserad av att kämpa för sådant som tidigare kändes viktigt.

Men än så länge känns det faktiskt ganska skönt.

Kanske är det så det ska vara när matchen är över.

Man behöver inte längre vinna varje diskussion. Man behöver inte alltid ha sista ordet. Och man behöver definitivt inte springa fortare bara för att någon annan springer fort.

Kanske kan man bara luta sig tillbaka, titta på spektaklet och konstatera:

Det där var en ganska rolig match ändå.

Har du förändrats jämfört med när du var yngre?

 

FIRE och Halloween-firande

Det börjar märkas i grannskapet.

Pumporna kommer fram, spindelnäten hängs upp och det laddas för Halloween.

Men - jag vägrar.

I stället firar jag Alla helgons dag, som i år infaller den 31 oktober. För mig är det en helg för eftertanke och minnen.

Så medan andra klär ut sig och fyller huset med pumpor tänder jag några ljus och minns dem som gått före.

Vad firar du i helgen – Halloween eller Alla helgons dag?

Döstädning – och ett stort misstag

I går passade jag på att slänga det sista som finns kvar av hemarkivet.

Till en början gick det snabbt och smidigt. Bokföring och gamla avtal som inte längre behöver sparas åkte direkt ner i dokumentförstöraren. Snart började sopsäckarna fyllas med finfördelade rester av ett tidigare yrkesliv.

Men sedan blev det svårare.

Jag hittade av en händelse gamla brev från före detta flickvänner som jag, dumt nog, hade sparat. Jag hade faktiskt glömt att de fanns. Där låg de i gulnande kuvert, skrivna med handstil från en annan tid.

Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att läsa några.

Framför allt brev från dem som jag minns med extra mycket värme. Personer som på olika sätt gjorde livet lite bättre under en period när jag själv kanske inte alltid var den enklaste människan att leva med.

Det var fint.

Och samtidigt dumt.

Har du gamla kärleksbrev kvar är mitt bästa råd: LÄS. INTE. BREVEN.

Det är alldeles för lätt att bli nostalgisk över åren som gått. Man börjar minnas människorna, platserna, samtalen och allt det där som en gång kändes så självklart.

Problemet är bara att tiden aldrig kommer tillbaka.

Inte ens om människorna finns kvar.

Livet går ständigt vidare och kanske är det bättre att låta vissa minnen långsamt blekna bort än att plocka fram dem och påminna sig om sådant som av olika anledningar gick förlorat.

Så nu är även de gamla breven på väg mot dokumentförstöraren.

Kanske är det den viktigaste delen av hela döstädningen: att inte bara göra sig av med saker, utan också våga släppa taget om sådant som man inte behöver bära med sig längre.

Med det sagt önskar jag en fortsatt trevlig vecka.

Har du döstädat? 

 

Köporgie i vitvarubutiken

Det är dags för min vitvaruhandlare att plocka fram champagnen.

Först började ugnen krångla, vilket jag skrev om i mitt senaste blogginlägg,

FIRE och matlagning

I går kväll gav även den 15 år gamla tvättmaskinen upp.

En bekant som är mer händig än jag misstänkte att ett lager eller möjligen pumpen hade gett upp.

Så det är bara att gräva ytterligare ett djupt hål i plånboken och köpa nytt.

Enklaste modellen från Avant, ett märke jag aldrig hört talas om, kostar runt 4 500 kronor. Vill jag däremot ha en AI-styrd värsting från Electrolux börjar priserna på ungefär 12 000 kronor.

Jag har svårt att förstå hur artificiell intelligens ska revolutionera tvättandet.

Har du nyligen köpt tvättmaskin? Och vilka extrafunktioner behöver man egentligen?