När matchen är över

Jag har ibland funderat på vad som händer med människor när matchen är över.

Inte den där matchen på 90 minuter, utan den längre. Den som handlar om att prestera, konkurrera, göra karriär, tjäna pengar, hävda sig och hela tiden försöka komma lite längre än man var dagen innan.

För idrottare måste det vara en ganska märklig känsla att plötsligt lämna tävlingsarenan. I åratal har det handlat om att träna hårdare, springa snabbare, vinna matcher och slå konkurrenterna. Sedan en dag är det över.

Kanske är det lite samma sak när man hoppar av arbetslivet i förtid.

Jag har i alla fall märkt en förändring hos mig själv sedan jag blev FIRE på riktigt. Ganska snabbt, faktiskt.

Jag har blivit lat.

Eller kanske snarare – nöjd.

Det där lilla behovet av att hela tiden prestera har sakta slipats ner. Kamplusten och tävlingsinstinkten finns någonstans där inne, men de verkar ha gått i pension före resten av kroppen.

Tidigare kunde jag lägga ganska mycket energi på att övertyga människor, förhandla, vinna diskussioner och få igenom min vilja. Det kunde nästan vara en sport i sig.

I dag?

Nja.

Jag orkar inte riktigt.

Och det märkliga är att jag inte ens tycker att det är särskilt viktigt längre.

Jag kan hamna i en diskussion och tänka: Ja, det är möjligt att du har rätt.

Det är nästan skrämmande.

Förr hade jag förmodligen plockat fram tre argument, två motargument och någon gammal erfarenhet som bevisade att jag faktiskt hade rätt. I dag kan jag nöja mig med att konstatera att vi tycker olika.

Det är kanske åldern.

Eller så är det FIRE.

För när man inte längre behöver vinna lika mycket förändras också definitionen av att vinna.

Pengar, status och yrkesmässiga framgångar blir mindre viktiga. Man börjar upptäcka att det faktiskt är ganska trevligt att gå runt utan att hela tiden behöva bevisa någonting.

Och kanske är det därför jag numera går omkring med det där fåniga flinet.

Folk är faktiskt ganska okej.

De flesta försöker så gott de kan. Även de som tycker helt annorlunda än jag gör.

Det hade jag kanske inte alltid lika lätt att se tidigare.

Samtidigt undrar jag om det finns en baksida. När tävlingsinstinkten försvinner försvinner kanske också en del av drivkraften. Man kan bli lite för bekväm. Lite för nöjd. Lite för ointresserad av att kämpa för sådant som tidigare kändes viktigt.

Men än så länge känns det faktiskt ganska skönt.

Kanske är det så det ska vara när matchen är över.

Man behöver inte längre vinna varje diskussion. Man behöver inte alltid ha sista ordet. Och man behöver definitivt inte springa fortare bara för att någon annan springer fort.

Kanske kan man bara luta sig tillbaka, titta på spektaklet och konstatera:

Det där var en ganska rolig match ändå.

Har du förändrats jämfört med när du var yngre?

 

FIRE och Halloween-firande

Det börjar märkas i grannskapet.

Pumporna kommer fram, spindelnäten hängs upp och det laddas för Halloween.

Men - jag vägrar.

I stället firar jag Alla helgons dag, som i år infaller den 31 oktober. För mig är det en helg för eftertanke och minnen.

Så medan andra klär ut sig och fyller huset med pumpor tänder jag några ljus och minns dem som gått före.

Vad firar du i helgen – Halloween eller Alla helgons dag?

Döstädning – och ett stort misstag

I går passade jag på att slänga det sista som finns kvar av hemarkivet.

Till en början gick det snabbt och smidigt. Bokföring och gamla avtal som inte längre behöver sparas åkte direkt ner i dokumentförstöraren. Snart började sopsäckarna fyllas med finfördelade rester av ett tidigare yrkesliv.

Men sedan blev det svårare.

Jag hittade av en händelse gamla brev från före detta flickvänner som jag, dumt nog, hade sparat. Jag hade faktiskt glömt att de fanns. Där låg de i gulnande kuvert, skrivna med handstil från en annan tid.

Och naturligtvis kunde jag inte låta bli att läsa några.

Framför allt brev från dem som jag minns med extra mycket värme. Personer som på olika sätt gjorde livet lite bättre under en period när jag själv kanske inte alltid var den enklaste människan att leva med.

Det var fint.

Och samtidigt dumt.

Har du gamla kärleksbrev kvar är mitt bästa råd: LÄS. INTE. BREVEN.

Det är alldeles för lätt att bli nostalgisk över åren som gått. Man börjar minnas människorna, platserna, samtalen och allt det där som en gång kändes så självklart.

Problemet är bara att tiden aldrig kommer tillbaka.

Inte ens om människorna finns kvar.

Livet går ständigt vidare och kanske är det bättre att låta vissa minnen långsamt blekna bort än att plocka fram dem och påminna sig om sådant som av olika anledningar gick förlorat.

Så nu är även de gamla breven på väg mot dokumentförstöraren.

Kanske är det den viktigaste delen av hela döstädningen: att inte bara göra sig av med saker, utan också våga släppa taget om sådant som man inte behöver bära med sig längre.

Med det sagt önskar jag en fortsatt trevlig vecka.

Har du döstädat? 

 

Köporgie i vitvarubutiken

Det är dags för min vitvaruhandlare att plocka fram champagnen.

Först började ugnen krångla, vilket jag skrev om i mitt senaste blogginlägg,

FIRE och matlagning

I går kväll gav även den 15 år gamla tvättmaskinen upp.

En bekant som är mer händig än jag misstänkte att ett lager eller möjligen pumpen hade gett upp.

Så det är bara att gräva ytterligare ett djupt hål i plånboken och köpa nytt.

Enklaste modellen från Avant, ett märke jag aldrig hört talas om, kostar runt 4 500 kronor. Vill jag däremot ha en AI-styrd värsting från Electrolux börjar priserna på ungefär 12 000 kronor.

Jag har svårt att förstå hur artificiell intelligens ska revolutionera tvättandet.

Har du nyligen köpt tvättmaskin? Och vilka extrafunktioner behöver man egentligen?

 

FIRE och matlagning

När man går hemma betydligt mer än vad som kanske är normalt blir det också betydligt mer matlagning än vad som kanske är normalt. Och därmed används spisen flitigare.

Så nu har det hänt.

Ugnen har pajat.

Jag hade naturligtvis kunnat ge mig på att montera isär eländet och försöka hitta felet själv. Men någonstans går gränsen även för en människa som gärna skruvar på gamla prylar. Jag har ingen större lust att stå med en hög plåtbitar, sladdar och skruvar på köksgolvet och sedan upptäcka att jag inte har en aning om hur allt ska sitta ihop igen.

Så jag kontaktade en verkstad som är specialiserad på den här typen av reparationer.

Jag fick snabbt ett tydligt svar: 2500 kronor i startavgift, och då ingår felsökning och normala reparationer. Sedan tillkommer eventuella reservdelar.

Exakt vad reservdelarna skulle kosta kunde man förstås inte säga innan man visste vad som faktiskt gått sönder. Men mellan tummen och pekfingret skulle jag räkna med omkring 4000 kronor totalt.

Och det är ändå ganska mycket pengar för en gammal spis.

För ungefär samma pengar kan man faktiskt köpa en helt ny spis. Visserligen av ett fabrikat jag aldrig hört talas om och som antagligen inte kommer att imponera på någon vid nästa middagsbjudning.

Vill man däremot ha något lite finare går det utan större problem att komma upp i 10 000–12 000 kronor.

Så nu står jag där och väger för- och nackdelar.

Den gamla spisen är över tio år gammal och har dessutom några andra skavanker. Det finns alltså ett visst ekonomiskt förnuft i att låta den gå i pension. Samtidigt fungerar resten av spisen alldeles utmärkt och det känns sådär att slänga en fullt fungerande apparat bara för att ugnen har fått nog.

Å andra sidan kanske det är dags att prova något av de där märkena som man aldrig har hört talas om. Jag menar, hur avancerad kan egentligen en spis vara?

Den ska värma plattorna, värma ugnen och helst inte bränna ner huset. Någon självkörande spis med AI behöver jag knappast.

Så just nu lutar det åt att jag avvaktar lite och funderar.

Har du nyligen bytt spis? Vad köpte du i så fall – och är du nöjd?

FIRE - och skattefri timlön!

Då var det dags igen. Årets kanske minst spännande men mest lönsamma telefonsamtal: förhandlingen om villaförsäkringen.

Jag har haft If det senaste året och när det var dags för årets förnyelse hade de tydligen bestämt sig för att jag blivit betydligt mer värdefull som kund. Premien höjdes nämligen med 75 procent.

Nu ville If ha ganska så exakt 10 000 kronor för min villaförsäkring.

Tack, men nej tack.

Jag lyfte luren och ringde till Dina Försäkringar. Där fick jag i princip exakt samma försäkring för 4 500 kronor.

Med det priset i bakfickan ringde jag sedan upp If igen.

Jag försökte pruta.

Men till skillnad från förra året var det tydligen inte förhandlingsläge den här gången. If stod på sig.

Så då ringde jag tillbaka till Dina och bytte försäkringsbolag.

Tidsåtgång: ungefär 30 minuter.

Och då ska man komma ihåg att större delen av den tiden gick åt till att sitta i telefonkö och lyssna på musik som förmodligen är designad för att få kunderna att ge upp.

Själva bytet var alltså ganska snabbt.

Besparing: 5 500 kronor per år.

Det motsvarar ungefär 11 000 kronor i timmen för de 30 minuter jag faktiskt lade på det.

Och det fina är att jag gjorde alltihop med mobilen medan jag satt ute i trädgården i höstsolen.

Det är ungefär så jag vill ha min FIRE-ekonomi. Jag behöver inte tjäna mer pengar – jag kan lika gärna sluta betala bort dem i onödan.

Brukar du också byta försäkringsbolag?

FIRE och extraknäck

Hemvärnet här på orten hade på något sätt fått nys om att jag kunde vara intressant att rekrytera. Jag tillhör ju den numera krympande skaran som både gjort lumpen och ett stort antal repmånader.

Jag blev förstås smickrad. De lockade med bra kamratskap och ekonomisk ersättning.

Men sedan började jag minnas.

Svinkalla nätter i mörka skogar. Regn och snö. Sömnbrist.

Jag har gjort det där.

Så jag tackade nej och tänkte på Mikael Tornvings formulering: "Jag har skottat in tillräckligt i försvaret". På den tiden när halva befolkningen, det vill säga samtliga kvinnor samt före detta försvarsministern (!) Peter Hultqvist slapp undan.

Nu lockar solnedgångar i tropikerna och paraplydrinkar betydligt mer.

Jag har helt enkelt gått från fältmässig tillvaro till FIRE-mässig tillvaro.

Har du funderat på att gå med i Hemvärnet?