En portfölj för evigheten

Jag har länge funderat på att skapa en helt ny och separat portfölj vid sidan om min huvudportfölj.

Den här nya portföljen ska jag behålla livet ut, och tanken är att den ska gå i arv till mina barn, och som de också kan behålla livet ut, om de vill.

Jag kommer inte att göra några uttag eller försäljningar överhuvudtaget, alla utdelningar återinvesteras omedelbart.

Eftersom placeringshorisonten är livet ut så blir det ett vanligt aktiekonto och inte ISK.

Mina krav på innehaven är följande:

1

Innehaven ska bestå av stabila och lönsamma svenska bolag. Absolut inga hajpade start-ups. Företagets aktier ska ha varit börsnoterade under mycket lång tid, gärna mer än 50 år men ju längre desto bättre.

2

Bolagen ska ha svenska majoritetsägare, men får gärna ha verksamhet i andra länder.

3

Jag vill ha en bred exponering mot traditionella branscher som industri, skog, bygg och finans. Tech är spännande, men ska inte finnas i den här portföljen.

Jag tänker i stort sett så här:

Ett flertal av de aktier som ingår i OMX30 är intressanta. De är stora och har väldigt lång historik.

Enklast hade varit att köpa Avanza Zero, men vem vet om den fonden finns kvar om 30 år. Dessutom består OMX30 av flera bolag som inte uppfyller mina krav på lång historik och/eller bransch.

Jag vill ha så många innehav som möjligt, som alla får samma vikt. Jag köper alla innehaven i portföljen samma dag, och låter sen får allt ligga som det är.

Hur skulle din evighetsportfölj se ut, vilka innehav tror du är bäst på riktigt lång sikt?

Halverar i Swedbank Robur Technology!

I morse gjorde jag till slut slag i saken och bestämde mig att för att minska i Swedbank Robur Technology, ni vet den där fonden som har kursraketer som Nvidia, Broadcom och Microsoft som stora innehav, och som därmed kunnat utskåpat de flesta andra fonder.

Nu går jag i och för sig mot min egen regelbok, som säger att jag inte ska försöka tajma marknaden, men det känns som att det börjar lite väl stor bolagsrisk i den fonden på grund av de stora innehaven.

I går kväll lade jag därför in om ett byte i PPM, från Swedbank Robur Technology till Såfa, och nu är tanken att de pengarna ska få ligga kvar i Såfa tills vidare.

I morse sålde jag sen av hälften av Swedbank Robur Technology på mina pensionskonton samt ISK.

På måndag ska jag börja köpa in mig i LF Global Index, jag väljer att göra det vid fem tillfällen den kommande veckan.

Då kommer jag att äga i stort sett samma innehav, men med en annorlunda viktning,

Är det rätt beslut?

Ingen aning, det enda jag vet att kursen för Swedbank Robur Technology går antingen upp, ner eller så står den stilla den kommande tiden. :-)

Nu kom det efterlängtande beskedet!

Till slut kom beskedet från a-kassan. De meddelade att jag har rätt till a-kassa i 300 dagar, vilket innebär att jag skulle kunna stämpla drygt ett år.

A-kassan räknar antal dagar som antal måndagar-fredagar. Man tar alltså inte hänsyn till om det är helgdag eller inte, så det blir lite räkneövningar för att få fram ett exakt datum som a-kassedagarna tar slut, men det borde bli tills någon gång i april/maj 2025 typ. Nu har jag inte räknat så noga eftersom för min del spelar slutdatumet ingen roll. Jag tänker inte utnyttja a-kassan längre än tills dess att jag kan plocka ut min tjänstepension i december, så jag har med andra ord en rejäl marginal.

Det här känns faktiskt ganska så bra och jag inser att det är första gången i mitt liv som jag har en säker inkomst, eller vad man nu ska kalla det. Som egenföretagare har varje dag i mer än 30 års tid inneburit en ständig kamp för att dra in pengar, och det har varit både en fördel och nackdel.

Den stora nackdelen har varit den där ständigt underliggande stressen som aldrig ville lägga sig, samtidigt som den stora fördelen har varit att jag gillar att ha tydliga mål att jobba emot.

Men nu kan jag alltså pusta ut.

Det kommande halvåret handlar det om att fortsätta söka jobb, skicka aktivitetsrapporter en gång i månaden till Arbetsförmedlingen samt skicka in tidrapporter varje måndag till a-kassan, som då betalar ut ersättningen torsdag samma vecka. Unionens inkomstförsäkring toppar sen upp utbetalningen och de pengarna kommer in på kontot dagen efter a-kassans utbetalning.

Emigrera i samband med FIRE?

När jag tar steget fullt ut som FIRE i december skulle jag utan problem kunna emigrera till ett varmare och framförallt säkrare land.

Jag har lekt med tanken till och från under årens lopp, men nu börjar jag närma mig den tidpunkt där jag skulle kunna göra slag i saken.

Det som håller mig tillbaka är barnen och släkten som än så länge inte har en tanke på att göra mig sällskap, de är fast rotade i Sverige.

Samtidigt har jag förstått att de flesta tycker att Sverige som land är på väg utför, och det ganska så rejält, så jag har börjat lobba lite diskret för idén till och från när vi träffats.

I det här inlägget tänkte jag dock inte diskutera varför jag anser att Sverige är på väg utför, eller på vilka sätt man skulle kunna vända på skutan, utan snarare försöka bena ut vart man skulle kunna flytta.

Min egen prioritetslista är följande:

1

Landet ska vara säkert med minimal kriminalitet.

2

Landet ska ligga så långt bort från Ryssland och Mellanöstern som möjligt.

3

Skattesystemet ska vara gynnsamt för pensionärer och det ska vara lägre prisnivåer än i Sverige.

4

Det ska vara (lagom) varmt. Absolut ingen snö, ishalka och kolmörka höstkvällar.

5

Det ska vara möjligt att på ett enkelt och billigt sätt kunna hälsa på barn och släkt i Sverige.

Jag tycker att Polen, Ungern, Tjeckien uppfyller i alla punkterna utom nummer 2 (Ryssland) och 4.

Delar av USA uppfyller allt utom punkten 5.

Malta uppfyller allt utom punkten 2 (Mellanöstern).

Thailand är säkert trevligt men ligger alldeles för långt bort, dessutom tokvarmt.

Men Spanien eller Portugal då?

Ja, nu börjar det likna något. Samtliga punkter är uppfyllda, utom möjligen nummer 4. Det kan bli väldigt varmt under sommarhalvåret, men då kanske man kan söka sig norrut.

 

Vilket land skulle du kunna tänka dig att emigrera till?

Åtta månader kvar – sen tjänstepension

Basen för min FIRE-plan mellan 55-65 är tjänstepensionen och de privata pensionsförsäkringarna.

Privata pensionsförsäkringar var väldigt populära på 1980-talet, och jag pyntade in en hel del av min enskilda firmas överskott i dessa.

När jag startade aktiebolag gick jag istället över till tjänstepension och har testat en hel del olika bolag, och nu har jag en vildvuxen flora av försäkringar med olika villkor.

Det största beloppet finns i en ITP1 hos Alecta, där jag valt deras entrélösning. Det innebär att Alecta sköter placeringarna och fördelningen mellan aktier och räntor.

När det gäller övriga försäkringar är de flesta av traditionell typ, som har ungefär samma upplägg som Alectas.

Jag har även några försäkringar hos Avanza och Nordnet där jag själv sköter placeringarna, och där allt får ligga och skvalpa i Swedbank Robur Technology för närvarande.

Till det kommer en ITPK samt en ITP2 som är förmånsbestämd och som AMF förvaltar.

Alla försäkringarna har utvecklats bra över tid, och ränta-på-ränta har gjort att det blivit ganska stora belopp.

En stor fördel med alla, utom Avanza och Nordnet, är att jag inte kunnat peta i dem och ändra placeringar, för då hade sannolikt avkastningen varit sämre. 

Hur ser dina pensionsförsäkringar ut?

Allokering – viktigare än någonsin

Jag har tänkt mycket på det här med allokering, det vill säga hur man bör fördela mina tillgångar så att de ger bra avkastning till låg risk.

Just det sistnämnda är just nu det största bekymret för min egen del, eftersom min FIRE-plan bygger på att mitt kapital är intakt framöver.

Så här är mina tillgångar fördelade just nu:

Privat sparande i ISK

Mitt privata sparande som även är min buffert är placerat i tre stycken ISK, som jag har hos Avanza, Nordnet och SEB. Jag har för närvarande ett någorlunda globalt fokus på dessa, och har valt att låta allt ligga i Swedbank Robur Technology. Detta är risky så klart men fonden har gått så bra sedan 1983 att jag hoppas den fortsätter göra så, i annat fall skiftar jag över till en globalindexfond. Jag räknar med att kunna omfördela en hyfsat stor del av utbetalningarna från tjänste- och privatpensionen till mitt ISK mellan 55 och 65. Från och med 65 kommer jag varje år att börja sälja av 4 procent av innehavets årliga värde på mitt ISK och leva loppan för de pengarna, dessutom kommer jag att ha en buffert motsvarande ett års levnadsomkostnader placerat på ett högräntekonto med fria uttag.

Bostad utan banklån

Bostaden är för närvarande en villa som har försumbar belåning eftersom jag efter skilsmässan valde att amortera av så mycket av lånen som jag kunde. Ett vansinnigt beslut tycker säkert många, men jag värderar nattsömnen högt och ser villan som en tillgång som förhoppningsvis kan säljas snabbt om jag skulle vilja eller behöva det. Just nu ger den låga belåningsgraden ger ett billigt boende, och det känns bra när intäkterna från arbete/a-kassa upphör i december. Skulle jag å andra sidan sälja villan får jag loss en hel del kapital som jag kan använda till roligare saker, så det är också ett alternativ att överväga.

Alternativa investeringar

Till gruppen alternativa investeringar räknar jag in fysiskt guld, antikviteter och konst. Jag har några mindre innehav som inte är speciellt mycket värda, men som jag gillar. På sikt kan jag tänka mig att köpa en veteranbil, som då blir både en hobby och investering.

Tjänstepension

Den återkommer jag med i ett kommande blogginlägg.

Men skog då?

Under många år funderade jag på att köpa en mindre skogsfastighet, men jag gjorde tyvärr aldrig det. Tankarna finns dock fortfarande kvar, och skulle fastighetspriserna komma ned på mer rimliga nivåer är det inte omöjligt att jag köper på mig några hektar. På väldigt lång sikt har skog visat sig vara en oslagbar investering, men med ett fåtal hektar blir det mest en hobbyverksamhet.

Hur har du fördelat dina tillgångar?

Första mötet med Arbetsförmedlingen

Som nyinskriven ska man efter någon eller några veckor ha ett första möte med en handläggare på Arbetsförmedlingen, där man går igenom vilka stöd som de kan erbjuda och vilka stöd som de bedömer att jag behöver.

Mötet som skedde på telefon är nu avklarat och jag fick tala med en trevlig kvinna som i och för sig inte hade någon som helst kunskap om min bransch, men som ändå gav ett gott intryck.

Jag kommer att placeras i den kategori som inte behöver någon form av stöd överhuvudtaget, utan man bedömer att jag klarar av att söka nytt jobb på egen hand.

Vi har bokat in ett uppföljande samtal om sex månader, det vill säga i början av oktober, där jag fått ett tidsfönster på tre dagar där jag någon gång av dessa dagar ska ringa och berätta om hur det går.

Under de här sex månaderna ska jag söka minst sex jobb i månaden, och samtliga ansökningshandlingar ska sparas så att jag kan visa upp dem vid framtida kontroller.

När samtalet var slut tänkte jag på två saker.

1

Seriöst??? Bara sex jobb i månaden, det är ju en löjligt låg siffra. En månad består av 160 arbetstimmar, och då blir det 26 arbetstimmar per sökt jobb. Det tycker jag är en väldigt låg ambitionsnivå.

2

Nice!!! De kommande sex månaderna kommer det inte att bli någon form av stöd, jag har haft väldigt svårt att se mig sitta i ett klassrum och lära mig att skriva CV, eller arbetsträna i lagret på en stormarknad. Hade utgången av det här samtalet landat i att jag skulle behöva göra detta hade jag struntat i att söka a-kassa och dragit tillbaka min ansökan.

På det stora taget är jag faktiskt riktigt nöjd, sen får vi se vad som händer i oktober, om sex månader.

Blir det någon åtgärd (som tydligen heter Rusta och Matcha), där någon hurtfrisk jobbcoach i mina barns ålder ska lära mig att söka jobb, ja då loggar jag helt enkelt ur och inväntar tjänstepensionen som börjar ticka två månader senare.

Nu är det bara att vänta ytterligare några veckor på att a-kassan ska fatta beslut om de kommer att betala ut a-kassa till mig eller inte.