SMS-bombning och tio minuters trängsel

I helgen gick jag på visning av en bostadsrätt. 

Det var ett tag sedan sist – och jag kan konstatera att det hänt en del på bostadsmarknaden sedan dess.

Först och främst: AI har flyttat in i bostadsannonserna.

Bilderna i annonsen var uppenbarligen AI-genererade eller åtminstone kraftigt manipulerade. När jag kom till visningen kändes lägenheten inte alls som den gjorde på bilderna. Möblerna var andra, ljusinsläppet kändes annorlunda och hela känslan var en annan.

Det är lite som att köpa en semesterresa efter att ha sett en bild på hotellets infinitypool – och sedan upptäcka att poolen visserligen finns, men att den ligger bakom ett parkeringsgarage.

Sedan var det sms-bombningen.

Till skillnad från tidigare visningar började mäklaren påminna mig om visningen minst en gång om dagen för flera veckor sedan. På själva visningsdagen fick jag dessutom tre sms (3) med tiden för visningen.

Jag hade förstått budskapet redan efter det första.

Väl på plats var det förstås knökfullt. Jag hade tilldelats en så kallad slot på tio minuter.

Tio minuter.

Det är alltså ungefär lika lång tid som det tar att bestämma sig för vilken pizza man ska köpa – och här förväntades jag avgöra om jag ville köpa en bostadsrätt för ett antal miljoner.

Det räcker naturligtvis inte.

Lägenheten var faktiskt riktigt fin. Det lilla jag hann se, vill säga. Det var så mycket folk att det stundtals knappt gick att röra sig. Man fick nästan köa för att komma fram till köket.

Alltså, seriöst – hur tänkte mäklaren här?

Om man nu har en bostad som man hoppas få bra betalt för, vore det väl ganska smart att låta potentiella köpare faktiskt titta på den?

Och som ytterligare lök på laxen fanns det inget prospekt på papper. Av miljöskäl hade man valt bort det.

Fine.

Men då återstod i princip bostadsannonsen på Hemnet och Booli. Och när bilderna dessutom inte riktigt motsvarade verkligheten blir det hela lite märkligt.

Jag gillade lägenheten och utgångspriset var egentligen inget att säga om. Men som väntat drog budgivningen iväg rejält redan första dygnet.

Nästan som för några år sedan.

Jag hann aldrig ens lägga något bud.

När priserna ganska snabbt hamnade på nivåer som ligger betydligt högre än vad jag tycker att lägenheten är värd var det bara att tacka för kaffet och gå hem.

Det är kanske också det som är lite intressant med dagens bostadsmarknad. Det verkar fortfarande finnas gott om köpare som är beredda att trycka upp priserna ordentligt när rätt objekt dyker upp.

Själv har jag blivit betydligt mer kräsen. Jag tänker inte betala vad som helst bara för att någon annan gör det.

Men jag är ändå nyfiken:

Har du varit på någon bostadsvisning den senaste tiden? Har du också märkt av AI-bilder, sms-bombning, fullpackade visningar och max tio minuters visning?

 

Ska man renovera huset innan man säljer?

Som trogna läsare vet har jag ganska länge funderat på att sälja villan och skaffa lägenhet. Det hela drar dock ut på tiden eftersom jag helt enkelt inte hittar något som är bättre än det jag redan har.

Även om försäljningen ligger en bit fram i tiden har jag börjat förbereda den i lugn takt. Jag har bland annat förbättrat ytskikten i flera rum så att de ser nästan nya ut.

Det har fått mig att fundera över vilka renoveringar som egentligen lönar sig inför en försäljning.

Fräscht säljer

Min uppfattning är att det viktigaste är att huset upplevs som välskött. Nymålade väggar, hela lister, fungerande dörrar och ett allmänt fräscht intryck kostar ofta relativt lite men kan göra stor skillnad vid en visning.

Däremot är jag mer tveksam till att lägga stora pengar på exempelvis nya vitvaror, ett nytt kök eller ett nytt badrum om det befintliga fortfarande fungerar bra. Risken är att köparen ändå vill göra om allt efter eget tycke och smak.

De stora investeringarna

Min värmepump närmar sig 20 år och sjunger väl på sista versen, men jag har ingen större lust att byta den innan en försäljning. Hade jag tänkt bo kvar i många år till hade kalkylen sett annorlunda ut.

Fönstren byttes för cirka 15 år sedan och är fortfarande fina och fräscha, så där finns inget att göra.

Yttertaket är över 30 år gammalt men ser fortfarande helt okej ut. Så länge det är tätt och i gott skick ser jag ingen anledning att lägga stora pengar på ett nytt tak för kanske 200 000 kronor bara för att kunna skriva "nytt tak" i annonsen.

Min slutsats

Om jag skulle rangordna åtgärderna inför en försäljning skulle det bli:

1. Städa och rensa.
2. Måla och fräscha upp ytskikt.
3. Åtgärda småfel.
4. Se till att trädgård och entré ser välskötta ut.
5. Laga verkliga problem om sådana finns.

Däremot kommer jag troligen inte att byta värmepump, tak, kök eller badrum enbart för att höja försäljningspriset.

Vad tycker du?

Vilka renoveringar har du fått bäst respektive sämst betalt för vid en bostadsförsäljning?

 

Jag brände nästan alla pengarna i juli

Sent omsider är juli månads ekonomi summerad och klar. Och det är väl bara att konstatera: jag försöker fortfarande lära mig konsten att göra av med pengar.

Juli blev faktiskt en ganska dyr månad på vissa trista områden. Värmepumpen fortsatte att strula och boendekostnaden landade därför på 7 500 kronor. Kortköpen stannade på 9 500 kronor, vilket väl får anses vara ganska normalt för min del.

Men sedan kommer den stora överraskningen:

Bil och transport: 0 kronor.

Det beror till stor del på att jag under sommaren mest har åkt med särbon. Ett utmärkt exempel på hur man kan sänka sina kostnader utan att egentligen göra någonting alls.

Utgift	Juli
Boende	7 500 kr
Kortköp	9 500 kr
Bil & transport	0 kr
Vanliga utgifter	17 000 kr
Lyxkonsumtion	6 000 kr
Totalt	23 000 kr

Jag har ju på senare tid försökt bli lite bättre på att faktiskt unna mig.

Så på det separata lyxkortet blev det 6 000 kronor, framför allt på restaurangbesök, diverse ädla drycker och annat som gör livet mycket trevligare.

Det var värt varenda öre.

Totalt gick alltså 23 000 kronor åt i juli.

Problemet är bara att jag hade ungefär 25 000 kronor som trillade in från mina förtida tjänstepensionsutbetalningar.

Det innebär att jag trots mina tappra försök att öka konsumtionen hade ungefär 2 000 kronor kvar.

Jag lyckades alltså återigen inte spendera allt som kom in på kontot.

Det är nästan pinsamt.

Så vad gör jag då?

Jo, naturligtvis det enda rimliga: jag köper Investor.

Så juli slutade alltså ungefär som de flesta månader gör:

Jag hade tänkt unna mig mer, spenderade 23 000 kronor, tyckte att jag varit riktigt extravagant – och slutade ändå med att öka mitt sparande.

Hur gick det för dig i juli?

 

Häckfejden – grannsämjans minsta problem blev det största

Det har blossat upp en grannfejd i området. Den här gången handlar det inte om höga träd, skällande hundar eller parkerade husbilar. Nej, nu är det häckarna som står i centrum.

Ett nyinflyttat par har med stor bestämdhet deklarerat att de inte tänker sköta en häck som är planterad på grannens tomt, även om den breder ut sig över deras egen tomtgräns. "Inte vår häck, inte vårt problem", ungefär.

Jag står helt utanför konflikten, men kan ändå inte låta bli att småle. Det är fascinerande hur snabbt en så liten fråga kan växa till något som riskerar att förstöra relationen med den som bor tio meter bort.

Själv har jag häckar på två sidor där häckarna står på grannarnas tomter, men grenarna växer in över min sida. Under alla år jag bott här har jag utan att fundera klippt min sida av häcken. Inte för att jag måste, utan för att det känns självklart. Jag vill ju ha det snyggt på min tomt, och dessutom slipper jag att grannen ska traska runt på min tomt för att skära bort grenar.

Så verkar de flesta här omkring ha resonerat. Många av grannarna har bott här sedan folkhemmets dagar – ni vet den där epoken som ofta beskrivs med ett nostalgiskt rosa skimmer, när grannar lånade stegar av varandra, hjälptes åt att skotta snö och inte gjorde en principiell stridsfråga av varje buske.

Kanske är det just det som förändrats. Vi har blivit betydligt bättre på att hävda våra rättigheter än på att vårda våra relationer.

Visst, juridiskt kan man säkert diskutera vem som ansvarar för vad.

Vad tycker ni? Vem ska egentligen sköta häcken?

 

Tillbaka efter FIRE-semestern

Nu är FIRE-semestern över, och det har varit riktigt skönt att koppla bort det digitala livet ett tag. 

Jag har plöjt en mindre hög skönlitterära romaner – inte en enda med koppling till FIRE, börsen eller privatekonomi. 

Det har också blivit många bad och kanske lite väl många timmar i solen. Hudfärgen tangerar numera det svarta.

Ju äldre jag blir, desto mer övertygad blir jag om det märkliga i att åka söderut mitt under den svenska sommaren. Däremot börjar tankarna allt oftare kretsa kring en resa i november, när mörkret och kylan gör sig påminda.

Under tiden har börsen fortsatt att ånga på. Eftersom jag numera ligger all-in mot Sverige i mina privata pensionsförsäkringar, tjänstepensioner, ISK och KF steg portföljen med nästan två procent under juli. Sämre gick det däremot i PPM, där jag satsat på AI i allmänhet och chipindustrin i synnerhet. Jag valde därför att plocka hem vinsterna och byta tillbaka till AP7 Såfa.

Förhoppningsvis blir det också mitt sista fondbyte i PPM. Nu får de pengarna ligga orörda tills det är dags att börja ta ut den allmänna pensionen.

Jag hoppas att ni också har haft en riktigt fin sommar. Kommentera gärna – det är ni som håller liv i bloggosfären!

FIRE - och dags för semester!

Nu är det dags för årets FIRE-semester. Det kan låta lite märkligt eftersom jag i princip alltid är ledig, men nu tänker jag faktiskt bli ännu lite mer ledig.

Det innebär digital detox. 

Datorn får vila, mobilen används bara om det verkligen behövs och skärmtiden ska ner till ett absolut minimum. Börsen får klara sig utan mig några dagar.

I stället har jag laddat upp med en hög böcker som legat och väntat alldeles för länge. Bland annat blir det Henrik Bromander. Ja, jag vet – han står väldigt långt till vänster politiskt. Men jag tycker faktiskt att det är nyttigt att ibland läsa vad "andra sidan" tänker. Man behöver inte hålla med för att det ska vara intressant.

Sen blir det att jag läser om några av Hemingways böcker. Ja, jag vet. Han ansågs på sin tid också vara åt vänsterhållet.

Men var inte oroliga. Jag kommer inte tillbaka som rödgrön bloggare. :-)

Med det sagt önskar jag er en riktigt skön sommar. Vi hörs igen när batterierna – både mina och mobilens – har laddats om!

Gated communities – något för Sverige?

"Gated communities", eller grindsamhällen, väcker ofta starka känslor i Sverige.

Många, inte minst på vänsterkanten, menar att lösningen i stället är att blanda människor med olika bakgrund, exempelvis genom att bygga hyreshus i villaområden. Samtidigt går utvecklingen i många andra länder åt motsatt håll – där byggs grindsamhällen i snabb takt.

Jag och familjen bodde under en längre semester i ett sådant område i USA och fick uppleva både för- och nackdelarna.

På plussidan fanns framför allt tryggheten. För att få köpa ett hus där krävdes en stor påse med pengar, området omgavs av en hög mur och det verkade som att en polisbil patrullerade ett par gånger om dagen. Allt var välskött, trädgårdarna prydliga och det fanns inget skräp någonstans.

Men allt var inte perfekt.

Säkerheten hade sina brister – den obemannade grinden öppnades med en enkel fyrsiffrig kod, och vi som turister på ett månadslångt besök fick den utan att någon egentligen visste vilka vi var. Området låg dessutom ganska avsides, så även ett snabbt inköp krävde en längre bilresa. Vi upplevde också en viss misstänksamhet från de boende. Ingen hälsade, och under hela vistelsen såg vi ingen som promenerade i området.

Skulle jag kunna tänka mig att bo i ett grindsamhälle i Sverige?

Faktiskt ja. Kanske inte mest för att stänga ute människor, utan snarare för den lugna miljön och den ökade tryggheten.

Vad tycker du – är gated communities en bra idé även i Sverige, eller är de ett steg i fel riktning?