Att flytta sin pension – en resa i två olika universum

Jag har bestämt mig för att successivt flytta några mindre tjänste- och pensionsförsäkringar från nätmäklare till traditionell förvaltning hos försäkringsbolag. Inte allt på en gång utan metodiskt, försiktigt och med testballonger.

Två små pensionsförsäkringar som jag tidigare valt bort återbetalningsskyddet fick agera försökskaniner: en hos Avanza och en hos Nordnet. Låga belopp, låg risk, hög lärdomspotential.

Tanken var enkel: hur svårt kan det vara att flytta en pension år 2025?
Svaret visade sig vara: det beror helt på vilket parallellt universum du råkar hamna i.

Universum 1: Avanza – den digitala raksträckan

Jag fyllde i en… pappersblankett.

Blanketten skickades med vanlig post till Skandia (som alltså skulle ta emot pengarna i en traditionell försäkring). Jag förväntade mig tre veckors tystnad.

Men nej.

Efter bara någon vecka kom ett meddelande: ”Flytten är initierad.”

Sedan rullade det på. Avanza kommer i dagarna att sälja av innehavet, föra över beloppet och Skandia ska sen placera pengarna i en traditionell försäkring med:

• 20 års utbetalning
• Start det år jag fyller 68
• Självklart återbetalningsskydd – jag har barn och barnbarn

Allt logiskt. Allt begripligt. Allt nästan misstänkt effektivt.
Det kändes som att beställa en bok på nätet och faktiskt få den levererad.

Universum 2: Nordnet – den administrativa dimman

Sedan hade vi Nordnet. Samma process med pappersblankett.

Jag hörde… ingenting.
Inte ett pip. Inte ett ”vi har mottagit din förfrågan”. Inte ens ett automatiskt mail.

Efter några veckor mailade jag. Fick ett glatt svar:
”Det är på G!”

På G visade sig vara ett mycket elastiskt begrepp.

Veckor gick. Jag ringde. Pensionsavdelningen lät frågande.
– “Nä, vi har inte fått någon begäran från Skandia.”

Frustrerad ringer jag Skandia.

Skandia har full koll. De ser exakt när ärendet skickats och via vilka kanaler.

Jag ringer Nordnet igen.
– “Vi ska utreda vad som hänt.”

En vecka går. Tystnad.
Jag ringer igen.
– “Vi kan inte se något ärende, är du säker på att du varit i kontakt med oss tidigare.”

Här tröttnar jag. 

Den pensionsförsäkringen får ligga kvar hos Nordnet. Jag hoppas innerligt att uttaget en dag verkligen kommer att fungera.

---

Lärdomar från pensionsdjungeln

1. Små testbelopp är guld värda.
   Det är mycket trevligare att experimentera med tusenlappar än med livsbesparingar.
2. Papper kan vara snabbare än digitalt.
   Det är både ironiskt och lite oroande.
3. “På G” betyder inte nödvändigtvis rörelse.
   Det kan även betyda “vi har tänkt på det en gång”.

---

Det mest fascinerande är hur två processer som i teorin är identiska kan kännas som skillnaden mellan höghastighetståg och trampbåt i motvind.

Men nu vet jag. Och det var ju hela poängen med testet.

Har du själv försökt flytta tjänste- eller privatpension? 

Det kostar att ligga på topp

När månadens räkningar är betalda och allt summerat blev resultatet för januari följande:

Kortköp (mat, dryck etc): 11 600 kronor
Mat och dryck kostar, men är värt varje krona.

Bil: 3 800 kronor
Det blev betydligt mer bilkörning, och därmed också fler turer till bensinstationen än vanligt. Dessutom betalades årsfakturan för bilförsäkringen.

Boende: 3 500 kronor
Fortfarande billigt, vilket är en uppsida med att inte ha några lån på bostaden.

Totala utgifter: 18 900 kr

När jag nu är FIRE kommer alla mina intäkter från utbetalningar från pensionsförsäkringar. Jag har valt att börja ta ut de försäkringar som saknar återbetalningsskydd först. Dessa ligger främst i försäkringar där jag själv kan välja placeringar, till exempel hos Avanza och Nordnet.

Eftersom jag numera ligger all in i svenska bolag, via Avanza Zero och Nordnets Sverigefond, kommer månadsutbetalningarna att variera beroende på hur börsen utvecklas.

Mitt mål är tydligt:
Jag vill ha 25 000 kronor netto i handen varje månad.

Kassan – nyckeln till stabilitet

För att jämna ut toppar och dalar använder jag kassan:

• Blir månadsutbetalningen lägre än 25 000 kronor, tar jag ut mellanskillnaden från kassan.
• Blir den högre än 25 000 kronor, förs överskottet omedelbart tillbaka till kassan.

Eventuellt överskott, det vill säga

25 000 kronor – månadens utgifter,

investeras i ett nyöppnat ISK. Det kontot är än så länge relativt litet jämfört med pensionsförsäkringarna, vilket gör att jag tillåter mig att vara lite mer aktiv och testa idéer.

Just nu ligger jag till exempel tungt i Industrivärden, som jag tycker ser intressant ut för tillfället.

Så idag köpte jag alltså Industrivärden för månadens överskott, dvs 25000 - 18900 = 6100 kronor.

Det blev 13 stycken för 5800 kronor, och sen 300 kronor in i Avanza Zero.

Hur gick det för dig i januari?

FIRE på stereoider

Jag har börjat fundera på att använda mig av hävstång i några av mina tjänstepensionsförsäkringar. 

Inte för att jag behöver det rent ekonomiskt, utan för att jag vill.

Storbolag har gått oerhört bra den senaste tiden, och jag vill gärna ha möjligheten att byta ut några indexfonder mot en fond med hävstång nästa gång det kommer en korrektion nedåt.

Ett av de alternativ jag tittar på är Carnegie Sverige Plus A.

Carnegie Sverige Plus är en svensk aktiefond med hävstång — kort sagt en fond som ska ge ungefär 1,5 gånger avkastningen i jämförelse med sitt jämförelseindex, OMX Stockholm 30 ESG Responsible Gross Index. Det betyder att när indexet stiger 1 % så är målet att fonden ska stiga ungefär 1,5 %, och tvärtom när index faller.

Hur har fonden gått den senaste tiden?

Enligt offentliga data har Carnegie Sverige Plus A SEK avkastat ungefär 7,35 % hittills i år medan OMX30GI avkastat 5,58 %.

För min del handlar det alltså inte om att jag måste ha hävstång — jag har redan en stabil bas i vanliga indexfonder och breda portföljer. Men jag tycker det kan vara intressant att ha en mindre andel med hävstång som ett komplement och möjliggöra lite extra exponering mot svenska storbolag vid rätt läge.

Hur tänker du kring hävstång — är det något du undviker eller något du ser som ett smart sätt att få extra skjuts i uppgångar?

Allt tycks vara guld som glimmar

Det har väl knappast gått någon förbi att guld- och silverpriserna rusar. Nya rekord noteras nästan dagligen och uppgången är den kraftigaste på mycket länge. Ädelmetaller som ofta beskrivs som tröga och “tråkiga” har plötsligt blivit högintressanta igen – både för småsparare och institutioner.

Varför rusar guld och silver?

Som jag förstår det så finns det flera samverkande orsaker bakom den här prisexplosionen:

1. Oro i omvärlden
Geopolitisk osäkerhet, krig och ökade spänningar gör att investerare söker sig till så kallade trygga hamnar. Guld och silver har haft den rollen i hundratals år.

2. Förväntningar om lägre räntor
När räntorna sjunker (eller förväntas sjunka) blir ädelmetaller mer attraktiva, eftersom de inte ger någon löpande ränta. Alternativkostnaden minskar helt enkelt.

3. Svagare dollar
Guld och silver prissätts i dollar. När dollarn tappar i värde blir metallerna billigare för köpare i andra valutor, vilket ökar efterfrågan.

4. Silver – både trygg hamn och industrimetall
Till skillnad från guld används silver i stor utsträckning inom industrin: solpaneler, elektronik, batterier och elfordon. Det gör att silver gynnas både av oro och av den gröna omställningen.

Kort sagt: en perfekt storm av räntor, valuta, geopolitik och industriell efterfrågan.

Jag överväger själv att lägga 5–10 % guldexponering i mitt PPM-sparande. En stor fördel är att fondavgifterna i PPM är kraftigt rabatterade, vilket gör ädelmetallfonder betydligt mer attraktiva där än i ett vanligt ISK.

Hur resonerar jag?

• 5 % guld som en försäkring och diversifiering känns rimligt.
• 10 % kan fungera för om jag vill ta lite mer position i ett osäkert makroklimat.
• Fokus ligger mer på stabilitet och riskspridning än på att jaga kortsiktig avkastning.

Guld och silver ska inte ses som ersättare till aktier – utan som ett komplement. En slags krockkudde i portföljen när världen skakar till.

Ädelmetaller är kanske inte det mest spännande man kan äga – förrän de plötsligt är det. Just nu talar mycket för att guld och silver fyller sin klassiska roll i portföljen: skydd, diversifiering och ibland även oväntad avkastning.

Hur gör du själv?
Har du guld eller silver i din portfölj – eller tycker du att tåget redan gått?

 

En sak om dagen – mer behövs faktiskt inte

En av de där sakerna som ingen riktigt förklarar innan man når FIRE är att man plötsligt får… all tid i världen. På riktigt. Helt obegripligt mycket tid. Tid som i teorin borde fyllas med spännande projekt, nya hobbies, storslagna planer, listor, kurser, resor, optimering och självförverkligande.

Och visst.

Jag skulle kunna ägna mig åt massor av spännande projekt. Skriva bok. Lära mig italienska. Bygga någon avancerad Excel-modell eller starta flera nya sidoprojekt. Eller åtminstone tänka på att starta dem.

Men av någon anledning – kanske har det med stigande ålder att göra – har jag landat i något helt annat.

Numera är jag faktiskt ganska nöjd om jag gör en (1) sak per dag som innebär att jag lämnar villan.

En.

Och det är… fullt tillräckligt.

Till exempel:

·       Handla på Willys. ✔

·       Ta en fika med särbon på något glassigt café. ✔

·       Tanka bilen (!). ✔

                            Högst en social aktivitet om dagen

Ja, det låter slött. Jag hör det själv. Men faktum är att även att tanka bilen är en aktivitet som kräver byxor, skor, nycklar och någon form av social interaktion.

Det räknas.

När man jobbar heltid är vardagen ofta uppdelad i “nytta” och “belöning”. Först gör man allt man måste, sedan – om det finns tid och ork kvar – gör man något man vill. FIRE vänder på det där. Plötsligt finns det inga “måsten” som trycker på från morgonen. Inga möten. Inga deadlines.

Och då händer något märkligt: tempot sjunker. Ambitionsnivån justeras. Kraven på vad som räknas som en bra dag förändras.

Resten av dagen? Hemma. Läsa. Tänka. Göra ingenting alls – utan att känna minsta skuld.

Jag har insett att FIRE för mig inte handlar om att maxa livet varje dag. Inte om att fylla kalendern igen, fast med roligare saker. Utan om att slippa fylla den. Om att ha friheten att säga: “Nej, mer behövs faktiskt inte idag.”

Kanske är det en fas. Kanske kommer projekten senare. Eller inte alls. Och det är också okej.

Så nu är jag nyfiken:

Hur drömmer du om att tillbringa dina FIRE-dagar?
Eller om du redan är där – hur ser de faktiskt ut i verkligheten?

Berätta.

 

FIRE - då lönar sig tidig allmän pension

Jag roade mig med att räkna på när det lönar sig att ta ut den allmänna pensionen om man lever tills man blir 85 år

En enkel kalkyl visar:

• Pension från 64 år:
  17 500 kr/mån
• Pension från 67 år:
  22 200 kr/mån

Eller om man så vill, den som väntar till efter 67 får alltså:

22 200 − 17 500 = 4 700 kr/mån mer

Men, och det här är något som staten inte är så pigg på att lyfta fram:

Den som börjar ta ut sin pension vid 64 har redan fått pension i 36 månader innan den andra ens börjar.

Om man räknar på detta blir resultatet:

Försprång för 64-årsalternativet

36 månader × 17 500 kr
= 630 000 kr

Det vill säga:

När 67-årsalternativet startar ligger 64-årsalternativet redan 630 000 kr före.

Hur snabbt äts försprånget upp?

630 000 ÷ 4 700 ≈ 134,04 månader

134,04 månader ÷ 12 ≈ 11,17 år

67 + 11,17 ≈ 78,17 år

Det här gör att om du tror att du blir betydligt äldre än 78 år och 2 månader, ja då bör du vänta med att ta ut pensionen tills din riktålder. 

Men, och det här är viktigt, framförallt om du är man:

Är du man så ska du vara medveten om att män lever kortare tid än kvinnor, och män drabbas dessutom oftare av allvarliga sjukdomar när de blir äldre.

Tror du att du inte blir så gammal, ja då tjänar du sannolikt på att ta ut den statliga pensionen så fort det bara går.

Jag har bara räknat på kronor och ören.

• Ingen hänsyn till arv/efterlevandeskydd
• Ingen real avkastning
• Inga förändringar i skattesystemet
• Inget extra arbete efter 64

Men som beslutsunderlag är detta precis den typ av siffra Pensionsmyndigheten själva aldrig ger rakt ut – trots att den är avgörande.

Själv ska jag ta ut den allmänna pensionen så fort jag kan.

När ska du ta ut den allmänna pensionen?

Avtackning för lång och trogen tjänst

Förr i tiden var det enkelt. Jobbade du i 25, 30 eller kanske till och med 40 år på samma arbetsplats så visste du vad som väntade när det var dags att tacka för sig: en guldklocka. Gärna överlämnad under högtidliga former, med kaffe, tårta och tal.

I dag? Nja. Det där med guldklocka verkar vara lite si och så på många arbetsplatser. I bästa fall blir det en avtackningsfika. I sämsta fall ett mejl i stil med:
”Tack för tiden. Dina inloggningar slutar fungera kl. 17.00.”

Tiderna förändras.

För oss som varit egenföretagare större delen av livet har guldklockan aldrig ens funnits på kartan. Ingen HR-avdelning, ingen personalchef och definitivt ingen som plötsligt knackar en på axeln och säger:
”Du, nu har du slitit tillräckligt länge. Här är något glänsande.”

Som egenföretagare är det istället upp till en själv att avgöra om – och när – man förtjänar en belöning. Och i mitt fall var svaret självklart: ja, det gör jag. Absolut.

Så innan jag lade ner mitt senaste (och också sista) företag bestämde jag mig för att unna mig något riktigt onödigt. Något helt irrationellt. Något som inte på något sätt förbättrar världen eller min egen ekonomi.

Jag köpte en penna.

Inte vilken penna som helst, utan en avdragsgill Montblanc 162 Meisterstück Rollerball LeGrand Pen Platinum Line. En helt vanlig penna, kan man tycka. Skillnaden? Den kostade runt 7 000 kronor. För en penna.

Totalt vansinne, såklart.
Men också fullständigt underbart.

Varför?
Bara för att jag kunde. 🙂

Har du belönat dig själv efter lång och trogen tjänst?
Eller väntar på att någon annan ska göra det åt dig?