FIRE och extraknäck

Hemvärnet här på orten hade på något sätt fått nys om att jag kunde vara intressant att rekrytera. Jag tillhör ju den numera krympande skaran som både gjort lumpen och ett stort antal repmånader.

Jag blev förstås smickrad. De lockade med bra kamratskap och ekonomisk ersättning.

Men sedan började jag minnas.

Svinkalla nätter i mörka skogar. Regn och snö. Sömnbrist.

Jag har gjort det där.

Så jag tackade nej och tänkte på Mikael Tornvings formulering: "Jag har skottat in tillräckligt i försvaret". På den tiden när halva befolkningen, det vill säga samtliga kvinnor samt före detta försvarsministern (!) Peter Hultqvist slapp undan.

Nu lockar solnedgångar i tropikerna och paraplydrinkar betydligt mer.

Jag har helt enkelt gått från fältmässig tillvaro till FIRE-mässig tillvaro.

Har du funderat på att gå med i Hemvärnet?

Ibland behöver man en påminnelse om vad livet går ut på

Ibland händer det saker som får en att stanna upp och fundera lite extra. Sådant som plötsligt sätter vardagens bekymmer, framtidsplaner och ekonomiska mål i ett annat perspektiv.

Beskedet om Jan Bolmesons bortgång tog även jag emot med bestörtning. Alldeles för tidigt, och en sorglig påminnelse om att livet inte alltid blir som vi tänkt oss. Vi kan planera, kalkylera och göra prognoser hur mycket vi vill, men ingen av oss vet hur många dagar vi har kvar att förfoga över.

Gårdagen är redan förbi och morgondagen har vi inga garantier för. Det enda vi faktiskt har är dagen i dag.

Det väcker förstås en fråga för oss som ägnar en hel del tid åt att spara pengar, följa börskurser och fundera på hur vi ska få pengarna att räcka så länge som möjligt. Är det verkligen så klokt att leva snålt i dag för att kunna leva gott i morgon? Risken finns ju att man till slut står där som kyrkogårdens rikaste person, med ett imponerande kapital men utan möjlighet att använda en enda krona av det.

Samtidigt har jag funderat en hel del på vad sparsamhet egentligen innebär för mig personligen.

För min del handlar det inte om att avstå från sådant jag längtar efter. Jag går inte omkring och drömmer om en ny sportbil, en lyxklocka eller ett stort hus med pool. Dyra prylar har aldrig varit någon större drivkraft för mig. Jag kan mycket väl uppskatta fina saker, men jag behöver inte äga dem för att må bra.

När jag tänker tillbaka på vad som gjort mig lycklig genom åren hamnar jag istället någon helt annanstans.

Som ung backpackade jag runt i världen med allt jag ägde i en ryggsäck. Det var ingen särskilt avancerad tillvaro. Jag hade begränsat med pengar, få ägodelar och ganska lite kontroll över vad som skulle hända nästa vecka. Ändå har jag nog aldrig känt mig så fri som då.

Det är lite märkligt egentligen. I dag ägnar jag en hel del tid åt att bygga upp en ekonomisk trygghet som ska ge mig frihet, medan jag en gång i tiden upplevde samma frihet med nästan ingenting på kontot och allt jag behövde på ryggen.

Men kanske är det just där svaret finns. Frihet handlar inte nödvändigtvis om hur mycket man äger, utan om hur mycket man själv får bestämma över sitt liv.

För mig är det fortfarande den stora vinsten med att ha sparat pengar. Att vakna på morgonen och veta att dagen är min. Jag behöver inte gå till ett arbete jag vantrivs med, anpassa mig efter chefer eller rätta mig efter kunders och arbetskamraters förväntningar.

Vill jag åka till Afrika och titta på noshörningar kan jag börja planera för det. Vill jag hellre stanna hemma, dricka kaffe och läsa om noshörningar vid datorn går det precis lika bra. Ingen annan bestämmer vad jag ska göra med min tid.

Det är en lyx som jag värderar betydligt högre än många av de saker som brukar förknippas med att vara rik.

För mig är ekonomisk frihet inte att kunna köpa allt jag vill ha, utan att slippa göra sådant jag inte vill.

Och det är faktiskt här jag landar när jag funderar över frågan om sparande kontra att leva i nuet.

Jag tycker fortfarande att det är vettigt att spara. Inte för att maximera förmögenheten, vinna någon tävling på börsen eller lämna efter mig största möjliga arv. Sparandet har ett värde eftersom det ger mig möjligheten att själv styra över mitt liv. Det är pengarnas funktion, inte pengarna i sig, som är det viktiga.

Men det finns förstås en gräns. Om sparandet innebär att jag hela tiden skjuter upp sådant jag egentligen vill göra, med motiveringen att jag ska få råd med det längre fram, då har jag kanske missförstått hela poängen.

Det finns ingen anledning att vänta med allt roligt tills man blir äldre, rikare eller ännu lite mer ekonomiskt oberoende. Den dagen kanske aldrig kommer. Och även om den gör det är det inte säkert att man längre har lusten, orken eller hälsan att göra det man drömde om.

Jag tänker fortsätta spara, investera och hålla koll på utgifterna. Det är en del av min personlighet och dessutom något jag tycker är roligt. Men jag tänker inte heller ha dåligt samvete för att jag använder pengar till sådant som gör livet lite trevligare.

För vad är egentligen poängen med att vara ekonomiskt fri om man ändå lever som om man inte hade råd med någonting?

Nej, jag tror att jag fortsätter på den inslagna vägen. Jag sparar för att kunna välja, inte för att samla pengar på hög. Och när jag känner för att göra något kul tänker jag försöka komma ihåg att det inte finns någon garanti för att jag får ett bättre tillfälle längre fram.

Det är trots allt inte antalet kronor på kontot som avgör hur rikt ett liv har varit, utan vad man har fått ut av tiden man hade.

FIRE och tidernas bästa investering

Igår skulle jag ändra uttagstiden i en KF hos Avanza och fick till min stora förvåning veta att den nätbaserade mäklaren ville ha ändringen på fysiskt papper. Jag skulle alltså skriva ut blanketten och skicka in ett vanligt brev.

Nåväl, skrivare och papper har jag hemma och även ett mindre lager C4-kuvert. Men porto? Nej, det var så länge sedan jag skickade ett vanligt brev att jag faktiskt fick åka och köpa frimärken.

I kassan fick jag ett tio-pack med självhäftande frimärken med kärlekstema. De såg ju trevliga ut. Sedan kom smällen: 220 kronor för tio frimärken – 22 kronor styck.

2014 kostade ett vanligt brev 7 kronor och 2017 var priset 9 kronor.

Kanske var det frimärken man skulle satsat på istället för aktier. 😂

FIRE - och brygga eget vin

Varje höst blir det massor av frukt i trädgården, och i år slår päronträdet alla rekord.

Jag äter päron, ger bort päron och försöker komma på andra sätt att bli av med päron. Ändå blir det massor över.

Så varför inte göra vin?

Igår plockade jag cirka 15 kilo och hoppas att det ska räcka till 25 flaskor.

Så här ser kalkylen ut:

Päron: 0 kr
Vinsats med jäst etc: 150 kr
5 kg socker: 70 kr
Flaskor och korkar: 0 kr, jag återanvänder sommarens flaskor.

Totalt ungefär 220 kronor, alltså knappt 9 kronor per flaska.

Imorgon ska päronen tvättas, skäras i småbitar och sedan läggas i en jäshink (som jag fått låna av grannen) tillsammans med vatten, socker, vinjäst och jästnäring. Därefter är det bara att sätta på locket med jäsrör och vänta.

Efter ungefär en vecka ska päronresterna silas bort och sen ska vinet tappas om. Där får det jäsa vidare några veckor innan det återigen tappas om för att bli av med bottensatsen.

När vinet har klarnat är det dags för flaskorna.

Sedan kommer den verkliga utmaningen: att låta bli att dricka upp det direkt.

Ska bli spännande det här.

Har du gjort vin eller några andra spännande drycker hemma?

 

FIRE - och laga trasiga prylar

Normalt ser jag mig som en man med tummen mitt i handen. Men som FIRE har jag numera väldigt gott om tid, när jag inte umgås med min särbo. 

Så jag har inrett en del av garaget till min egna fixarverkstad.

Det började med en mer än 50 år gammal vinylspelare som jag lyckades få igång. Mest överraskande var att det fortfarande gick att hitta reservdelar till den.

Efter en rejäl källarrensning har jag hittat fler prylar. Först ut blir ett gammalt kassettdäck där drivremmarna gått av. Det lär bli en rejäl utmaning – det finns ungefär en miljon små plastkugghjul där inne.

Sedan står en gammal Panasonic CD-spelare på tur, en riktig värsting på sin tid.

Går allt väl avslutar jag höstens reparationsprojekt med en gammal iPhone där laddport, batteri och skärm ska bytas, och det får bli mitt examensprov.

Det här ytterligare en fördel med FIRE: tid att upptäcka att man faktiskt kan mer än vad man tror.

Brukar du också laga gamla trasiga prylar? 

Månadsbrev för september

Då var månadens räkningar betalda och facit landar på 19 000 kronor. Av detta stod kortköpen för 12 000 kronor och boendekostnaderna för 7 000 kronor.

Det senare beror inte på några hysteriska elpriser, utan på att värmepumpen håller på att falla i molekyler. Jag har nu bytt det mesta som finns under skalet och hoppas att maskineriet håller ihop ett tag till. Det börjar bli en ganska dyr följetong!

Lyxkonsumtionen stannade vid cirka 2 000 kronor. Det blev ett teaterbesök med efterföljande middag i en av de större städerna. Värt varenda krona.

Men!

Jag lyckades ännu en gång inte göra av med de 25 000 kronor i månaden som jag gärna vill spendera. Överskottet på 4 000 kronor gick därför oavkortat in i Avanza Zero. Sparsamheten fortsätter alltså, vare sig jag vill eller inte.

På börsen ångar det på. Min portfölj ligger på plus 15,21 procent hittills i år, vilket jag är mer än nöjd med. Men det beror på att jag i stort sett följer OMX30GI-index. Någon större skicklighet i aktieurvalet kan jag knappast ta åt mig äran för.

Den senaste månaden tappade portföljen lika mycket som index, så nu hoppas jag på en återhämtning under hösten och vintern.

Hur gick det för dig i september?

 

Blogger – var är alla nya inlägg?

Har Blogger gått i stå? 

Läslistan, som ska visa de senaste inläggen från bloggar man följer, verkar inte fungera som den ska. 

Nya inlägg dyker helt enkelt inte upp.

Resultatet? Man missar en hel del nya och fräscha blogginlägg från andra bloggare.

Har du samma problem med läslistan?