Äh, nu tar jag helg från börsen

Ju längre jag kommer in i FIRE – desto mindre intresserad blir jag av börsen. Det var faktiskt inte alls vad jag trodde skulle hända.

Min föreställning var snarare den motsatta. När ekonomin väl var tryggad och målet uppnått tänkte jag att jag äntligen skulle få tid att fördjupa mig i börsen. Kanske börja swingtrada lite. Kanske till och med daytrada i liten skala. Inte för att bli rik – det tåget har ju redan gått – utan mer som ett slags intellektuellt tidsfördriv.

Men något märkligt har hänt.

Intresset har i princip försvunnit.

Minus 2 procent en dag? Gäsp.
Plus 3 procent dagen efter? Gäsp igen.

Det som tidigare kunde kännas dramatiskt har blivit ungefär lika spännande som att titta på färg som torkar. 😂

Jag misstänker att det finns två förklaringar.

Den första är brutal ärlighet mot mig själv. Mina egna erfarenheter visar nämligen ganska tydligt att jag är… omvittnat kass på att tajma marknaden. De gånger jag försökt vara smart, taktisk eller snabbfotad har resultaten sällan blivit bättre än slumpen.

De bästa resultaten jag någonsin uppnått har varit när jag gjort det absolut tråkigaste man kan göra på börsen: köpt breda indexfonder och stora investmentbolag – och sedan i princip glömt bort dem.

Ingen dramatik.
Ingen stress.
Ingen trading.

Bara tid.

Och det är nästan provocerande hur bra den strategin har fungerat.

Den andra förklaringen är kanske ännu enklare: jag har börjat tycka att andra saker är roligare.

Just nu till exempel trädgårdsarbete.

Det hade jag aldrig trott att jag skulle skriva för tio år sedan. Men plötsligt känns det betydligt mer lockande att gå ut och fixa i rabatterna, klippa buskar eller planera nästa lilla projekt i trädgården än att sitta framför en skärm och stirra på röda och gröna siffror.

Börsen har helt enkelt gått från att vara ett mål till att bli ett verktyg.

När målet väl är uppnått tappar verktyget lite av sin magi.

Kanske är det så enkelt som att när pengar inte längre är huvudproblemet, så blir pengar också mindre intressanta.

Och då finns det plötsligt tid att ägna sig åt andra saker.

Som trädgårdar.
Promenader.
Projekt.
Eller bara ett långsamt morgonkaffe utan att först kolla hur Asienbörserna stängde.

Har du blivit mer intresserad av börsen de senaste åren – eller har du också märkt att intresset faktiskt minskar när ekonomin väl börjar kännas trygg?

 

Risk-off – och portföljen krymper

Börserna fortsätter nedåt och för oss som har en stor del av våra tillgångar placerade i aktier innebär det att man dagligen kan se hur värden försvinner i en takt som nästan känns surrealistisk.

I mitt eget fall har värdet på portföljen minskat med ett belopp som motsvarar flera års levnadsutgifter på bara en vecka (!).

Det är förstås… lite tröttsamt.

Inte minst eftersom det bara för någon vecka sedan lät helt annorlunda. Då var många så kallade experter överens om att vi bara stod i början av ett riktigt bra börsår, åtminstone för svensk del. Prognoserna var optimistiska, riktkurserna höjdes och framtiden såg ljus ut.

Nu är tongångarna plötsligt helt andra.

Så brukar det förstås vara på marknaden. När kurserna stiger hittar experterna alltid gott om argument för varför de ska fortsätta upp. Och när de faller finns det plötsligt lika många förklaringar till varför nedgången egentligen var ganska självklar.

Själv gör jag som vanligt: ingenting.

Det har historiskt varit min mest framgångsrika strategi i oroliga tider – att helt enkelt låta bli att trycka på några knappar alls.

Men om jag ska vara helt ärlig känns det inte riktigt bra den här gången.

En anledning är att mycket av oron nu handlar om energi. Om vi verkligen står inför en ny energikris – med stigande priser, osäker försörjning och påverkan på industrin – så är det svårt att se hur det skulle vara positivt för ekonomin i stort. Och när ekonomin bromsar brukar börsen förr eller senare göra det också.

Det betyder inte att jag tänker sälja något. Men det betyder att jag tittar lite oftare än vanligt på portföljen och konstaterar att siffrorna går åt fel håll.

Sånt händer förstås i aktievärlden.

Men det är ändå en speciell känsla när värden motsvarande många års levnadsomkostnader kan försvinna på bara några handelsdagar.

Hur tänker ni andra i det här läget?

Sitter ni lugnt i båten, köper mer när det faller – eller har ni börjat minska risken i portföljen?

 

FIRE - dags att deklarera

Igår fick jag deklarationen för inkomståret 2025 i Kivra. Och då slog det mig: det här är sista gången jag behöver göra den riktigt krångliga deklarationsvarianten.

Som minnesgoda läsare kanske kommer ihåg lade jag ned min enskilda firma i slutet av förra året. Det innebär att detta också är sista året jag behöver lämna in NE-bilagan. Den som någon gång fyllt i en sådan vet att det inte direkt är den enklaste blanketten i världen...

Därför känns det faktiskt rätt skönt att sätta punkt för den delen.

Framöver kommer mina inkomster i princip bara bestå av pension och kapital. Det innebär att deklarationen nästa år i stort sett redan är färdigifylld. Den lär gå att godkänna på någon minut.

Samtidigt blir man lite nostalgisk när man tänker på hur det var förr. Då skulle man dessutom fylla i K4-blanketten för alla aktie- och fondaffärer man gjort under året. Varje affär skulle räknas ut manuellt och skrivas in på pappersblanketten. Hade man handlat lite aktivt kunde man utan problem sitta en hel helg med miniräknare och kontoutdrag.

Det blev betydligt enklare när nätmäklare började sammanställa uppgifterna automatiskt. Och när investeringssparkontot, ISK, infördes blev det i princip en barnlek.

Själv kommer jag som vanligt att lämna in deklarationen första dagen det går, alltså den 17 mars. Kvarskatten har jag redan betalat in för att slippa ränta. Har jag räknat rätt bör resultatet i år bli ungefär plus minus noll.

Ser du fram emot att göra årets deklaration, eller är det något som ska betas av så fort som möjligt?

 

FIRE och börsras - så gör jag

Det är blodröda siffror på skärmen. Kriget i Mellanöstern eskalerar, börserna faller och experterna tävlar i att låta mest bekymrade.

Ingen – och då menar jag verkligen ingen – vet hur det här slutar. Inte jag. Inte du. Inte ens förvaltarna med åtta skärmar och stressrynka mellan ögonbrynen.

Och ändå sitter jag där på helspänn.

Det kliar i säljfingret.

Visst vore det skönt att bara säkra hem de senaste månadernas uppgångar?

Det hade varit så enkelt. Jag har allt placerat i ett fåtal breda fonder. Det krävs bokstavligen bara några klick. Tio minuter, max. Sedan är allt sålt. Vips – massor av pengar i kontanter som landar på kontona om några dagar.

Men det är då den stora frågan dyker upp.

När ska jag gå in igen?

För om jag säljer i dag – när ska jag köpa tillbaka? Nästa vecka? Nästa månad? När kriget lugnat sig? När börsen “känns stabil”? När rubrikerna är mindre dramatiska? Problemet är att börsen sällan skickar ut ett sms: “Nu är det dags att gå in igen. Välkommen tillbaka!”

Jag och ingen annan har så klart en aning om var botten är.

Det är därför jag gör som Per H Börjesson på Spiltan brukar tipsa om.

Hans klassiska råd när börsen rasar är - att gå ut med hunden…

Varför?

Jo, för att det är nyttigt med frisk luft och motion. Och för att det är betydligt mer konstruktivt än att stirra på en graf som pekar rakt ner.

Nu har jag ingen hund längre. Men jag har en stor trädgård.

Och den – till skillnad från marknaden – är helt ointresserad av geopolitik. Den bryr sig inte om räntor, val, konflikter eller börsras. Den bryr sig om löv som ska räfsas och pinnar som ska plockas upp.

Så i dag gör jag följande i börsraset:

Jag gör ingenting.

Jag säljer inte.
Jag köper inte.
Jag optimerar inte.

Jag stänger av datorn.

Sedan går jag ut och räfsar löv.

Historien visar dessutom en sak: de bästa börsdagarna kommer ofta mitt i de värsta perioderna. Missar man dem kan det bli dyrt. Riktigt dyrt.

Trädgården väntar.
Börsen får klara sig utan mig resten av dagen.

Hur tillbringar du den här börsdagen?

Ännu en skatt på sparandet

Sedan lång tid tillbaka har jag haft en del av mitt sparande på ett traditionellt aktie- och fondkonto, alltså inte i ett ISK eller kapitalförsäkring.

Jag har uppskattat den beskattningsmodellen. Ingen årlig schablonskatt på hela kapitalet, utan 30 procent skatt först när en vinst realiseras vid försäljning. 

Men nyligen uppmärksammade jag något som jag faktiskt hade missat: även på ett vanligt fondkonto tas en årlig schablonintäkt upp till beskattning.

Denna beräknas som 0,4 procent av fondandelarnas värde vid årets ingång. På denna schablonintäkt betalas 30 procent skatt. Det innebär en faktisk årlig skatt på 0,12 procent av fondvärdet (0,4 % × 30 %).

Det kan låta obetydligt. 0,12 procent. 

Men över tid, särskilt vid större belopp och med ränta-på-ränta-effekt (beräknad på utebliven avkastning), blir även små årliga skatter märkbara.

Det är inget dolt i juridisk mening – uppgiften är förifylld i deklarationen – men det är samtidigt en skatt som sällan diskuteras. Fokus brukar ligga på jämförelsen mellan ISK/KF och traditionell depå, inte på att även fondinnehav i vanlig depå har en löpande beskattning.

För mig var det en påminnelse om att även när man tycker sig ha god kontroll på sin ekonomi kan detaljer passera obemärkt.

Kände du till denna fondskatt, eller är det fler än jag som har missat den?

FIRE - varför de första åren är viktigast

För ett år sedan var det inte så kul att vara nybliven FIRE: Jag skulle precis börja leva på mitt kapital (via utbetalningar från mina privata pensionsförsäkringar), samtidigt som Trump fick feeling och sänkte börserna.

Jag som då låg tungt investerad i global/tech insåg att det här, det var inte alls bra.

Det var då jag fick lära mig ordet sekvensrisk.

Sekvensrisk handlar om att ordningen på börsåren spelar roll. 

Så länge man sparar är nedgångar positiva – man köper ju billigare.

Men.

När det är dags att leva på kapitalet kan tidiga börsras göra oerhört stor skada.

Man tvingas sälja fler andelar/aktier när kurserna är låga, kapitalet krymper snabbt och återhämtningen får mindre pengar att arbeta med.

Ränta-på-ränta jobbar plötsligt baklänges, emot dig.

För den som siktar på FIRE och ska leva på eget kapital blir de första åren särskilt känsliga. Ett kraftigt ras direkt efter att du slutat jobba kan påverka resten av ekonomin i decennier.

Hur ska man då göra?

En rejäl buffert på ett eller ännu hellre flera årsutgifter utanför börsen gör att man slipper sälja i panik.

Och det var exakt så jag gjorde, jag nallade av kontantbufferten och stoppade utbetalningarna från mina pensionsförsäkringar under större delen av 2025.

Det kostade - men det var det värt eftersom jag inte sålt av några innehav.

Om börsen faller första året som fri, som den gjorde för mig, kan man luta sig tillbaka och tänka: äh, det här var inräknat…

Problemet är inte att börsen rasar. Problemet är att sakna en hållbar plan när den gör det.

Hur hanterar du sekvensrisken för din egen del?

 

Äktenskapsförord – bra eller dåligt?

Att skriva äktenskapsförord när två personer har ungefär samma inkomster, liknande tjänstepensioner, gemensamt bolån och varsitt ISK i ungefär samma storlek? Är inte det… lite överdrivet?

Jag menar att det är precis där många tänker fel.

I Sverige regleras bodelning vid skilsmässa av Äktenskapsbalken. Grundprincipen är enkel: allt som är giftorättsgods delas lika. Och om man har ungefär lika mycket – vad är då problemet?

Problemet är att “ungefär lika” sällan betyder exakt lika.

Den ena kanske har startat bolag och pumpat in egna medel där, den andra har kanske sett till att lånen på det gemensamma huset amorterats bort. Eller så har någon har ärvt pengar (som kan vara enskild egendom – eller inte, beroende på hur arvet formulerats), medan den andre väntar på ett framtida arv.

Plötsligt sitter man där och diskuterar detaljer som ingen orkade bry sig om när kärleken var som starkast.

Och det är just det som är poängen.

Det handlar om tydlighet – inte misstro

Ett äktenskapsförord är inte en försäkring mot skilsmässa. Det är en försäkring mot oklarhet.

När båda parter har jämbördig ekonomi är det faktiskt enklare att skriva ett balanserat, rättvist och odramatiskt avtal. Ingen sitter i underläge. Ingen behöver “skyddas” från den andre. Man kan sakligt resonera:

• Ska företaget vara enskild egendom?
• Ska framtida arv hållas utanför?
• Ska värdeökning på bostad delas eller inte?
• Hur gör vi med pensionskapital som inte ingår i bodelning?

Det blir en juridisk struktur kring det som annars bara är en tyst förväntan.

Skydd vid oväntade händelser

Skilsmässa är det scenario de flesta tänker på. Men dödsfall är juridiskt mer komplicerat.

Även här styr Äktenskapsbalken i kombination med arvsreglerna. Ett äktenskapsförord kan påverka hur kvarlåtenskapen ser ut och hur trygg den efterlevande maken är.

Om man dessutom kombinerar äktenskapsförord med testamente får man en betydligt mer genomtänkt struktur än “vi delar väl allt”.

Det förebygger konflikter – även när allt är jämt

Det mest paradoxala är att äktenskapsförord ofta är som mest värdefulla när skillnaderna är små.

När det inte finns några uppenbara obalanser kan man skriva ett dokument som speglar bådas vilja – i lugn och ro.

Det är betydligt enklare att vara överens när man är överens.

Min erfarenhet

Vi hade äktenskapsförord trots att vi hade ungefär samma inkomster och tillgångar. Det var ingen dramatik, ingen misstro.

Men det var en stor fördel.

Det besparade oss mycket diskussioner. Mycket “hur gör vi med…?”. Mycket potentiell irritation i ett läge där man redan har nog med känslor.

Det gjorde att ekonomin var tydlig. Förutsägbar. Avdramatiserad.

Har du äktenskapsförord?