Visst är det märkligt, ju närmare man kommer pensioneringen desto mindre blir motivationen att jobba.
Jag har sett det bland släktingar och vänner, så fort
pensionsdatumet närmade sig var det som att de lutade sig tillbaka
och förundrat tänkte ”att jag stod ut så länge, men nu får det räcka”.
Exakt där någonstans är jag nu själv, det är inte så
länge till förrän jag kan säga ”hej och tack för mig”.
Motivationen är med andra ord inte på topp, jag gör
exakt det som förväntas av mig, varken mer eller mindre.
Samtidigt som det känns bra, ja riktigt bra till och
med, är det ändå något som skaver.
Jag började jobba redan som 13-åring (uppvuxen som jag
är i en småföretagarfamilj), de första åren när det inte var skola och sen på
heltid, så detta med att jobbet är en viktig del av ens identitet präglade mig
redan som ung.
Nu när jag ska sluta jobba, vad händer då med min
självbild?
Det här är lite det som jag funderar på just nu, jag
förstår att det kommer att bli en enorm omställning.
De jag känner och som gått i pension har nämligen
gjort två saker, efter några månader i frihet:
1
Antingen har de skaffat sig ett ”surrogat-jobb”, som att
köpa ett fritidshus med enorma renoveringsbehov och en hopplöst stor trädgård.
2
Eller så har de gått tillbaka till sitt gamla jobb
(ofta det egna företaget), och fortsatt som om ingenting hänt.
Präglad som jag är av min omgivning är jag rädd att
jag kommer att reagera på samma sätt.
Känner du likadant
inför pensioneringen?
Jag hoppade av vid 56år och är nu 60 och trivs bra det enda jag saknar är lönen 😂 men har bra tjänstepension så det går bra ändp
SvaraRaderaHej Anonym och stort grattis, kul att du trivs med FIRE.
SvaraRaderaJag hoppas och tror att jag också kommer att göra det.
Hur många år tog du ut din tjänstepension på?
15 år men jag tror att jag kan ändra det när de första 5 åren har gått så att det blir längre eller kortare tid får se hur det blir nästa år
RaderaJag tror att jag har ett liknande upplägg.
RaderaDet är bra att man kan ändra utbetalningstiden, så att det bättre passar den egna livssituationen.
I mitt fall är jag nog ganska säker på att det blir 10 år, i alla fall som det ser ut just nu.
Jag fyller 55 om en månad och jag har samma problem. Det räcker med att ta ut en del av tjänstepensionen för att leva som jag gör idag. Började arbeta som 15åring och tvekar på vad jag egentligen vill göra. Trivs med att arbeta dock har jag svårt att anpassa mig till dagens chefer som verken kan eller förstår verksamheten. Får se hur det blir. Lycka till med ditt beslut!
SvaraRadera//Stefan
Hej Anonym och tack för kommentar.
RaderaTyvärr är det ofta så att det är dåliga chefer som gör att många väljer att lämna sina arbetsplatser i förtid.
Jag har lite samma dilemma, trots att jag är egenföretagare.
Det har kommit in en del yngre förmågor hos mina uppdragsgivare som jag har svårt att kommunicera med.
Kanske är det min ålder som är problemet eller så är dagens ungdomar helt enkelt inte lika smarta som vi.
Tror inte det har med intelligensen att göra. De har nog bara haft det för lätt. De har sällan behövt kämpa för att köpa något, är vana att få allt direkt. Inte känt känslan av av längtan. Dessutom tror det att vi haft det likadant. De ser vad vi har men förstår inte riktigt att det är något vi arbetat för under lång tid
RaderaDet ligger mycket i det som du säger, det har varit väldigt många goda år för den svenska ekonomin och det har gjort många av de yngre blivit väldigt bortskämda av sina föräldrar.
RaderaOch det tycker jag är synd.
För om man inte lär sig att ta ansvar för sitt eget liv som ung, så tar man nog gärna genvägar längre fram i livet.
Jag är 60. Den 1 januari i år gick jag hem från jobbet för gott. Blev tyvärr uppsagd pga arbetsbrist och stämplar a kassa nu. Verkar inte som att någon vill anställa mig så ser det som en tidig pension under ca ett år. Sen tar jag ut min tjänstepension och flyttar till Spanien.
SvaraRaderaHej Anonym och tack för kommentar.
RaderaVad tråkigt att du blivit uppsagd.
Förstår att det är svårt att hitta ett nytt jobb vid 60.
Det är ju rätt märkligt att arbetsgivarna inte värdesätter den kompetens och erfarenhet man samlat på sig under nästan ett helt yrkesliv.
Samtidigt får jag säga grattis, du verkar ha en bra plan för de kommande åren.
Och Spanien låter toppen!
Trevligt trevligt!
SvaraRaderaPlanerar själv FIRE en bit in på 2025. Jag har absolut ångest inför beslutet men knappast över vad jag ska göra efteråt då det finns mycket jag hellre gör än arbetar.
Planerar tjänstepension från 55-64 år, sedan allmän pension. Parallellt med detta uttag från egna Pengamaskinen. Eventuella jobbintäkter utöver detta ska inte behövas men om så ska de vara från något jag verkligen gillar att göra.
Hej Utdelningssmålänningen och tack för kommentar.
RaderaVad kul.
Vi har i stort sett samma upplägg, fast jag smygstartar redan i december i år.
Jag räknar för säkerhets skull med allmän pension först vid 65, men går det så tar jag ut den vid 64.
Rent ekonomiskt ser det ut att fungera för min del, nu återstår det bara att våga ta steget.
De kommer ju inte flytta upp tidigaste uttag av allmän pension till 65 år året innan vi fyller 64 år utan man får ju helt säkert några år på sig och då kan man fondera lite pengar för det där året.
RaderaSå om de inte flyttar upp tidigaste uttag innan min FIRE kommer jag att ha slutdatum vid 64 år.
Jag startade ett mindre byggföretag när jag gick i pension vid 63 år efter ha jobbat med administration hela kivet. Bästa jag gjort! Jobbar halvtid med mindre uppdrag och är pensionär på heltid
SvaraRaderaHej Anonym och tack för kommentar.
RaderaDet där lät ju toppen, perfekt att kunna ha ett deltidsföretag vid sidan om den vanliga pensionen.
Jag har lekt lite med tanken att starta ett företag med en helt annan inriktning än det som mitt företag har idag, så det är inte helt omöjligt att det blir så på lite längre sikt när jag väl etablerat mig som pensionär.
Men först får det bli en rejäl långledighet.
Ja utan tvekan. Jag funderar väldigt mycket på "vem jag är", eller snarare "vem kommer jag att bli" om jag säger upp mig och går hemma. I USA hade jag blivit en SAHD, "stay at home dad". Ingen hade brytt sig. I Sverige med våra Lutheranska dygder om flit och plikt är det väl i det närmaste ett tabu att vara i god arbetsför ålder och gå hemma och skräpa. Min far förstår fortfarande inte att jag har tänkt säga upp mig. Han själv gick till sitt egna bolag när han var i 45-årsåldern, och sade upp sig från en trygg anställning. Skillnaden mellan han och mig var att han gav sig in i detaljhandel i en nisch, UTAN några besparingar. Han stod inte ut med ytterligare 15 år bakom ett skrivbord, och den insikten har väl jag med kommit till.
SvaraRaderaPengar åsido, jag går och grubblar mycket på livet, döden ens identitet. Saker man inte har brytt sig om när man har jobbat sovit, vaknat, osv år ut och år in. Det är lite som en sten trillade ner rakt i planeten och man stannade upp och började tänka. De tre klassiska frågorna från alla som har sett tv-serien Babylon 5 har snurrat mycket i skallen senaste månaden...
- "Who are you?"
-"What do you want?"
-"Where are you going?"
Ja just det... det är inte det lättaste att svara på...
https://snalgrisen.blogspot.com/
Hej Snålgrisen och tack för kommentar.
RaderaJa, det är egentligen lite märkligt att man länge tror att det svåraste med FIRE är att att samla på sig en tillräckligt stor hög med pengar.
När man till börjar närma sig målet inser man att det inte är eller har varit pengarna som varit det stora problemet, utan det egna mind-setet.
Hej.
SvaraRaderaVisst stämmer det bra att man tappar lite motivation när man väl satt ett datum och ser slutet på jobblivet. Jag är helt enkelt inte lika motiverad längre men gör ändå mitt jobb, man vill ju sluta med flaggan i topp.
Jag tror ändå att vi som planerar en bra bit i förväg för pensionering har ett försprång och är liksom mer förberedd på vad som ska komma. Idag finns det, framförallt i USA, en massa bloggare som ger sin syn på och tips och råd på vad man kan/ska göra för att undvika att hamna i "tråkighets, inget vettigt att göra" fällan. Man ska nog ha en del projekt som man längtar till och kan börja direkt när man slutar arbetslivet. Stillasittande och tv-tittande är ingen bra lösning.
Mvh // PP
Hej Procentpanik och tack för kommentar.
RaderaHåller med dig om att det är viktigt att göra ett snyggt avslut, framförallt för sin egen skull.
Jag är trött på att jobba, men samtidigt riktigt nöjd över det som jag åstadkommit.