FIRE - dags att köpa ny bil!

Det verkar som att de flesta av mina bloggrannar just nu shoppar bilar som om det vore mellandagsrea.

Själv sitter jag kvar i mitt märkliga långvariga förhållande med en Volvo V70N som jag tydligen varken kan göra slut med eller byta bort.

Men - nu får det vara nog.

Jag ska levla upp.

Nästa bil ska vara 3–4 år gammal, ha bara en tidigare ägare, vara fullservad och helst komma med fina dubbdäck.

Punkt.

Modellerna jag tittar på just nu:

·       Volvo V60 – en modernare kusin till V70.

·       Volvo XC40 – kompakt och med SUV-känsla.

·       Volvo XC60 – större och bekväm, riktig SUV-format.

·       Toyota RAV4 – superdriftsäker, enkel, fungerar alltid.

·       Subaru Forester – robust, vintertålig och fyrhjulsdriven med rätt attityd.

Har du kört någon av dessa? Vad borde jag tänka på?

Black Friday – eller bara vanlig fredag?

Idag är det Black Friday, den stora fyndfesten, alla reors moder.

Trodde jag.

Jag hade tänkt köpa några småprylar. Inget stort – en sladd här och en lampa där.

Och visst möts jag av : ”NEDSATT!”, ”SUPER DEAL!”, ”BLACK FRIDAY!”.

Men… jag känner igen priserna. Inte en enda pryl av de jag tänkt shoppa har blivit billigare.

Hur går det för dig? Har du hittat något fynd?

Fysiskt guld – dyr trygghet i liten förpackning

För några år sedan ägde jag en handfull guldmynt, American Gold Eagle. Jag sålde dem efter ett kort tag och gjorde en vinst på några tusenlappar, vilket jag tyckte var helt OK.

När jag ser dagens guldpriser inser jag att jag kunde ha bytt de där mynten mot en bättre begagnad bil i dag.

Nu har intresset för fysiskt guld vaknat igen. Jag har börjat titta på utbudet hos Tavex, Guldcentralen och Liberty Silver – ungefär som när man står utanför ett bageri och tittar på bakverken, fullt medveten om att det kan bli dyrt om man går in.

Främst lockar små guldtackor, till exempel 20-grammare. De kostar runt 27 000 kronor styck. Problemet är att om man vill sälja tillbaka dem får man i nuläget ungefär 24 000 kronor. Spreaden är alltså rejäl, och det krävs en ordentlig prisuppgång för att det ska bli en bra affär.

Samtidigt finns det något speciellt med att äga fysiskt guld.

Det är konkret, enkelt att förstå och har varit värdefullt längre än någon börsindexgraf kan visa. Det är inte den mest effektiva investeringen, men det ger en sorts trygghetskänsla som är svår att få digitalt.

Äger du fysiskt guld eller har funderat på det?

 

Hej då till hög ränta

Jag har ägt fonden Lannebo High Yield flera år och varit nöjd.

Det är en högräntefond som investerar i nordiska företagsobligationer med hög avkastning (”High Yield”).

Med en avkastning på cirka 10 procent och en risknivå på endast 2 (av 7), har det varit en no-brainer.

I år har dock avkastningen droppat till 4,5 procent YTD, och det är alldeles för lågt tycker jag. Inte minst med tanke på att det även ska betalas ISK-skatt på innehavet.

Jag närmar mig en mer defensiv fas i mitt sparande känns ett stabilare alternativ med ännu lägre risk mer lockande, men här är jag villrådig.

Kanske du som läsare har något tips? Förutom högräntekonton hos nischbanker.

 

Värdefulla rabatter på dyra droppar

Jag tillhör den krympande skaran bilister som fortfarande tankar fossila bränslen – ett dyrt nöje numera. Men det finns ett sätt att göra det marginellt billigare, och det handlar om att betala på rätt sätt.

Jag kollade lite på rabatter och fann detta:

OKQ8 erbjuder upp till 20 öre per liter i återbäring med OKQ8 VISA, samtidigt som man får medlemsförmåner som rabatter på biltvätt och andra butiksprylar.

Preem har två modeller: Preem Mastercard som ger 50 öre per liter i rabatt, plus bonus på andra köp och försäkringar som kommer på köpet. Deras Preem Privatkort ger 15 öre per liter på bemannade stationer och 10 öre på automat – ibland kompletterat av kampanjer med ännu större rabatter för nya kunder.

Andra kedjor, som Circle K och St1, erbjuder ungefär 10–15 öre i rabatt beroende på kort och station.

Själv använder jag Preem Mastercard, som dessutom ger 0,5 procent bonus på alla inköp i vanliga butiker.

Var tankar du – och vilka rabatter får du?

 

Investera i bläck istället för guld?

Utskrifter borde inte vara en stor fråga i en FIRE-vardag, men för mig är papper fortfarande praktiskt. 

Jag läser helt enkelt bättre när texten ligger på bordet än på en skärm.

Det som ställer till det är bläckkostnaden. Mina HP-patroner som tidigare kostade runt 99 kronor kostar nu omkring 595 kronor styck. Jag använder original eftersom tredjepartsalternativ ofta strular.

Så länge jag har kvar företaget kan jag dra av momsen och dessutom betala med oskattade pengar, men den dagen jag avslutar firman blir varje utskrift en ren privatkostnad. I dagsläget landar bläckkostnaden på ungefär 1 krona per sida, vilket gör att man verkligen tänker efter innan man trycker på print.

Hur ser det ut för dig? Vilken skrivare använder du, och vad kostar dina utskrifter per sida?

Flytt av pension – seg och trög process

Jag flyttar två mindre privata pensionsförsäkringar, alltså tjänstepensioner som jag själv betalat in och som inte har koppling till någon arbetsgivare.

Syftet är att testa processen i liten skala för att avgöra om det är värt att flytta även större försäkringar framöver.

Flytten går från Avanza till Skandia respektive Folksam.

Processen inleds med ett obligatoriskt rådgivningssamtal hos det mottagande bolaget. Samtalet handlar om placeringar, risknivå, avkastningsförväntningar och hur försäkringen ska utformas. Det är ett obligatoriskt steg innan flytten kan påbörjas.

Efter rådgivningen ska ett antal handlingar signeras. Dessa skickas på traditionellt sätt med post, vilket gör att processen tar tid. Detta är fortfarande standard i branschen, även om mycket av övriga finansiella tjänster digitaliserats.

När dokumenten är klara och inskickade startar själva flytten. Det mottagande bolaget kontaktar det överlåtande bolaget, som i sin tur ska bekräfta flytten och sälja av tillgångarna i depån. Därefter förs kapitalet över och placeras enligt det val som gjorts. 

Tidsåtgången beräknas vara mellan en och sex månader,  och det tycker jag är lite väl långsamt.

I mitt fall kommer kapitalet att placeras i traditionell förvaltning hos både Skandia och Folksam. Det innebär att bolagen sköter förvaltningen helt och hållet, utan att jag kan påverka enskilda placeringar.

Fördelar:

• Förvaltningen är automatisk och kräver ingen löpande uppföljning.
• Bolagen står för riskhantering och en stabil värdeutveckling över tid.

Nackdelar:

• Avgifterna är relativt höga jämfört med egen fondförvaltning:
• Skandia 0,8 % i årlig avgift
• Folksam 0,65 % i årlig avgift
• Avkastningen är normalt sett mer stabil men mindre rörlig, vilket innebär att den varken stiger snabbt i uppgångar eller faller lika mycket i nedgångar.

Har du själv bytt pensionsbolag? Hur fungerade processen för dig? 

Svensk tågtrafik – ett skämt som ingen skrattar åt

En bekant skulle nyligen åka tåg. 

En resa som tar runt en timme i normala fall. Sex timmar senare kom han fram – blek, hungrig och djupt ifrågasättande allt som kallas infrastruktur.

Först: signalfel.

Detta mystiska fenomen som ingen kan förklara men som ändå inträffar oftare än allt annat i universum.

Sedan: tekniska problem med loket.

Tåget stod stilla i timmar, utan information, utan personal, utan någon konduktör (eller vad de nu kallas i modern tid).

När tåget väl rörde sig meddelades det glatt i högtalarna att en buss väntade.

Synd bara att passagerarna först skulle kämpa sig upp och ner för evighetslånga trappor.

Någon hiss som fungerade fanns så klart inte på perrongen.

Folk muttrade högt om att de aldrig mer tänkte sätta sin fot på ett svenskt tåg igen.

Efter en kort bussresa var de framme vid nästa järnvägsstation där alla fick hoppa av, springa över spåret och sedan tränga ihop sig i en pytteliten järnvägsvagn, där alla sittplatser så klart var upptagna.

Och finalen?

Jo, när min bekant nästan var framme meddelade föraren att man skulle hoppa över hans station, men att ersättningsbuss fanns vid nästa. 

Alltså: kör förbi målet, ta buss tillbaka.

Logiken på topp.

När jag var ung gick tågen i tid. Varje gång. Idag känns det som att SJ dras med fler överraskningar än ett Kinder-ägg.

Heja Sverige.

Vågar du fortfarande åka tåg?

 

Fixa snabba cash hemma i garaget

När min Volvo V70N skulle ha sin årliga service fick jag ett Black-Week-erbjudande från Volvoverkstaden: 6 000 kronor för olja, filterbyte och nya tändstift.

Seriöst?

Jag åkte till Biltema och köpte det som behövdes:

• Motorolja, 4 liter: 429 kronor
• Extra liter olja: 100 kronor
• Oljefilter: 45 kronor
• Tändstift: 150 kr (4 st, jag hade ett oanvänt hemma)

Totalkostnaden hamnade på 724 kronor, vilket innebär att jag sparade ungefär 5 300 kronor jämfört med verkstadspriset.

Själva arbetet tog två timmar.

Hissa upp bilen, tappa ur den gamla oljan, byta filter, skruva i nya tändstift, fylla på ny olja och som avslutning en tur till tippen för att lämna in det miljöfarliga avfallet.

Inga avancerade moment, bara grundläggande service som är lätt att göra själv.

Och det bästa av allt?

Besparingen motsvarar en timlön på drygt 2 600 kronor efter skatt.

Det är inte bara billigare, utan också praktiskt att kunna göra enklare service själv när bilen börjar få några år på nacken.

Brukar du göra servicen själv, eller lämnar du in bilen?

 

Att göra livets största affär

Jag blir mer och mer övertygad om att mina år som villaägare lider mot sitt slut. Jag har därför börjat förbereda försäljningen, som förhoppningsvis ska ske under våren.

Väggarna inomhus har fått ny färg, småskavanker har fixats till och trädgården har ansats rejält och bör se riktigt proper ut när vintern är över. 

Jag har varit i kontakt med några mäklare som gett ganska så vitt skilda bedömningar av marknadsvärdet.

Nu återstår att välja vem av dem som ska få uppdraget att sälja villan, boka eventuella försäkringspaket, besiktiga, städa, låta fotografen ta bilderna och sedan försvinna några dagar under visningarna.

Hur gick ni tillväga när ni sålde er bostad?

Kommentera gärna!

Hur förberedde ni er? Vad gjorde ni själva, och vad betalade ni för att någon annan skulle ta hand om?

Hur kändes det att lämna över nyckeln till mäklaren och veta att kanske hundra personer skulle strömma igenom ert hem, varav de flesta inte kommer att lägga ett bud?

Blev det budgivning, och var ni nöjda med köparen till slut?

Alla erfarenheter, stora som små, är välkomna. Jag och säkert alla andra som läser bloggen vill jättegärna höra era historier – allt för att göra den här processen så enkel och smidig som möjligt.

 

Sänka risken genom att flytta FIRE-kapitalet

Jag funderar allt oftare på hur jag ska minska risken för att själv begå misstag i mina pensionsförsäkringar. 

Det är lätt att vara efterklok, och ännu lättare att fatta snabba beslut när börsen svajar. 

Ett sätt skulle kunna vara att lägga över delar av kapitalet i en traditionell förvaltning hos ett försäkringsbolag. Då slipper man välja fonder, följa börsen och fundera på om man borde ha gjort tvärtom precis hela tiden.

Men hur står sig traditionell förvaltning egentligen jämfört med ett billigt och enkelt indexsparande – som till exempel Avanza Zero? 

Jag tittade på de senaste tio årens siffror.

Årlig genomsnittlig avkastning (CAGR) 2015–2024

• Avanza Zero (2015–2024, kalenderår) ≈ 8.83 % per år (CAGR).
• Skandia — traditionell (2015–2024, kalenderår) ≈ 6.11 % per år (CAGR).

Det är ingen dramatisk skillnad – men ändå märkbar över lång tid. Det som verkligen sticker ut är hur ojämna resorna är. Avanza Zero hade år då värdet ökade med över 30 procent, men också år då det backade rejält. Traditionell förvaltning tuggar på åt ett jämnare håll, betydligt stabilare och med färre överraskningar – åt båda håll.

Det är egentligen inte så konstigt. Avanza Zero är en ren aktieindexfond, exponerad mot 30 stora svenska bolag. Mycket risk, mycket svängningar, och potential till hög avkastning. Traditionell förvaltning blandar aktier med räntor, fastigheter och andra tillgångar, och jämnar ut berg-och-dalbane-effekterna. Dessutom ingår någon form av garanti eller återbäringsmodell som gör att värdet inte svänger lika tvärt nedåt när börsen faller.

Kanske är det mest rimliga att dela upp det. En del i traditionell förvaltning för tryggheten, en del i index för tillväxten. Eller så är det nu jag gör den stora förenklingen och låter någon annan ta hand om allt.

Jag lutar allt mer åt att köpa mig sinnesro. Det kan visa sig vara den bästa avkastningen av alla.

Vad tycker du om traditionell förvaltning? Kommentera gärna.

När kapitalet börjar krympa – mental utmaning i FIRE:s uttagsfas

Det finns en sak som jag inte riktigt hade förberett mig på när jag gick in i FIRE-livet och började leva på mina pensionstillgångar: den mentala effekten av att se kapitalet minska. Det där ögonblicket när du inser att pengarna inte längre fylls på automatiskt varje månad, utan tvärtom – sakta, metodiskt, obönhörligt tickar åt fel håll.

Jag är i den så kallade uttagsfasen, och för mig handlar det konkret om att jag tar ut pengar från privata pensionsförsäkringar som bara får innehålla fonder. Det låter ju bra i teorin – långsiktigt går marknaden upp, historiskt sett i alla fall – men i praktiken innebär det att fonder säljs av varje månad för att finansiera mitt nuvarande liv.

Det känns lite som att äta upp sin egen framtid, tugga för tugga.

Till skillnad från till exempel ett ISK med utdelande aktier, där man kan leva på avkastningen utan att röra själva grundkapitalet, så säljer nätmäklaren av en bit av fonderna varje månad. Det sker dessutom automatiskt – en slags robotstyrd självplundring.

Visst, om börsen fortsätter sin uppåtgående bana över tid så kan värdeökningen på det som är kvar delvis kompensera för uttagen. Men faktum kvarstår: kapitalet i pensionsförsäkringarna ska förr eller senare säljas av, och varje uttag beskattas som inkomst.

Det känns lite som att skala en lök i slow motion.

Jag försöker mildra känslan genom att investera överskottet varje månad – alltså skillnaden mellan pensionsutbetalningarna och mina faktiska utgifter – i ett nyöppnat ISK. Det är som att försöka rädda lite av löken och plantera den igen i hopp om att den ska växa upp till en ny.

Problemet är bara att det som går in i mitt ISK är betydligt mindre än det som kommer ut ur pensionsförsäkringen, eftersom jag först betalat inkomstskatt på uttaget och därefter betalat mina räkningar. Det är inte så att saknar pengar, utan för att det känns fel att kapitalet krymper.

Jag inser att jag kanske tillhör en minoritet som tar ut mina privata pensionsförsäkringar i förtid. Men principen gäller ju för alla svenskar när de väl börjar ta ut sin allmänna pension: kapitalet börjar krympa, år för år. Det är ett märkligt skifte i perspektiv – från att bygga upp till att montera ner.

Man kan kalla det “den mentala deflationen”.

För mig, som i åratal levt efter FIRE-filosofin med målet att uppnå ekonomisk frihet, är det märkligt att börja minska tillgångarna.

Så hur hanterar man det mentalt?

Jag försöker tänka att det här är själva poängen med FIRE: att använda det jag byggt upp för att leva fritt, utan att behöva jaga nästa inkomst. Kapitalet ska krympa – det är planerat, till och med önskvärt. Men det sitter djupt i ryggmärgen att känna sig rik när siffrorna växer och väldigt obekväm när de minskar, även om siffrorna på kontot fortfarande räcker och blir över.

Kanske krävs det träning – att långsamt vänja hjärnan vid tanken på att “leva på kapitalet” verkligen betyder att leva på kapitalet.

Hur är det för dig? Är du i samma situation – och hur hanterar du det mentalt när siffrorna börjar peka åt andra hållet?

När erfarenhet inte längre räknas

Några i min bekantskapskrets, alla 55 plus, har på sistone fått det där obehagliga beskedet som ingen riktigt vill ha: varsel om uppsägning.

De har jobbat länge, varit lojala, levererat, ställt upp, hållit deadlines och ibland till och med täckt upp för yngre kollegor som “bara skulle jobba hemifrån någon dag”. Och plötsligt står de där, kallade till möte, med en chef som harklar sig och börjar prata om “omställning”, “effektivisering” och “framtida kompetensbehov”.

Reaktionen är nästan alltid densamma.

Först chock.

Sedan en slags trotsig beslutsamhet: jag ska minsann söka nytt jobb, jag är inte klar än.

CV:t dammas av, gamla arbetsintyg plockas fram, och LinkedIn uppdateras. Men ganska snart kommer verkligheten ifatt. Jobbannonserna är fulla av ord som “hungrig”, “driven”, “digitalt nyfiken” och “redo att ta nästa steg i karriären”. Med andra ord – inte riktigt skrivna med 58-åringar i åtanke.

Jag vet hur det känns. Förra året befann jag mig själv i samma situation. Jag tvingades lägga ned mitt företag efter att min största kund drog sig ur, och plötsligt var jag – för första gången – arbetssökande.

Det blev några långa månader mellan nedläggningen och starten på mitt nya liv som pensionär-light, med kombinerad tjänste- och privatpension.

Under de månaderna sökte jag jobb. Många jobb. Och upptäckte snabbt att det inte var min erfarenhet som imponerade mest, utan snarare mitt födelseår som ställde till det.

Det kallas ålderism, och det är ett märkligt fenomen. I teorin hyllas erfarenhet, mognad och stabilitet. I praktiken är det få svenska arbetsgivare som vill ha någon över 55. Det finns alltid en “ursäkt”: man vill ha någon “som kan växa i rollen”, eller någon som “passar in i teamets dynamik”. Översatt till ren svenska betyder det ofta att man söker någon yngre och billigare.

Visst finns det undantag.

Enstaka företag som värdesätter senior kompetens, och ibland myndigheter där erfarenhet faktiskt räknas. Men det är långt mellan dem. De flesta arbetsgivare verkar tro att 60-åringar har svårt med Teams, inte vet vad ett molnlagringssystem är, och behöver hjälp för att logga in.

Samtidigt pratar samma arbetsgivare gärna om “mångfald” och “inkludering”. Det är lite ironiskt – för mångfald tycks ofta sluta vid födelseåret 1985.

Ändå är det just den äldre arbetskraften som skulle kunna lösa många av dagens problem. De är lojala, de stannar längre, de kräver sällan befordran varannan månad och de är inte på jakt efter nästa “utvecklande utmaning”. De vill bara göra ett bra jobb.

Så nu när jag ser mina bekanta damma av sina gamla CV:n och logga in på Arbetsförmedlingen känner jag igen den där blandningen av hopp och uppgivenhet. De kommer att göra allt rätt: söka, nätverka, uppdatera sina profiler. Men chanserna att ens bli kallad till intervju är, om vi ska vara ärliga, ganska små.

Kanske borde vi börja prata mer öppet om det. Om hur svårt det faktiskt är att få ett nytt jobb efter 55 – och om hur mycket kompetens som går förlorad när företag sorterar bort sökande på födelseår snarare än erfarenhet.

För ibland känns det som att vi pratar mycket om “hållbarhet” i Sverige – men glömmer att också människor behöver återbrukas.

Har du själv eller någon du känner testat att söka jobb de senaste åren? Hur gick det?

Dags för årets stora shopping-event!

Årets stora shoppingdag närmar sig, Black Friday den 28 november.

Och visst, många jublar över att shoppa loss, men som vanligt är jag inte helt med på det tåget.

Men jag kanske väntar med något eller några inköp tills den magiska dagen.

För några år sedan gjorde jag faktiskt ett riktigt kap: jag bokade en besiktningstid för bilen och fick nästan halva priset jämfört med det ordinarie.

Så jag ligger redan i startgroparna inför nästa gång – besiktning 2026 på agendan, extremt lång framförhållning, men varför inte?

Själv har jag för närvarande inga andra inköp inplanerade.

Hur gör du? Har du planer för Black Friday – vad tänker du shoppa?

 

Hipp hipp hurra – bloggen fyller två år!

Tiden går snabbt och jag insåg precis att det redan har gått nästan två år sedan jag startade den här bloggen. Men tiden går fort när man har roligt – och ibland även när man försöker förstå vad som egentligen händer på börsen.

När jag började skriva här var jag småföretagare med en vag idé om att jag kanske, eventuellt, kunde gå i tidig pension redan vid 55. Det lät nästan för bra för att vara sant. Men ju mer jag räknade, desto tydligare blev det: det skulle faktiskt kunna fungera.

https://fire202555.blogspot.com/2023/11/

Och 2024 blev året då allt föll på plats.

Inte nog med att kalkylen höll – pensionsportföljerna levererade runt 30 procents avkastning!

Men som bekant har marknaden en tendens att hålla oss på jorden.

När Trump vevade som värst i början av 2025, precis när jag skulle börja ta ut mitt pensionssparande, raderades en stor del av 2024 års avkastning ut på bara några veckor.

Som tur var hade jag byggt upp en rejäl buffert – flera års utgifter – och kunde därför pausa uttagen från pensionsförsäkringarna. På så sätt behövde inte pensionskapitalet naggas i kanten under nedgången. Nu, i slutet av 2025, är jag tillbaka på banan igen, med en stabil och planerad månadsutbetalning.

Under de här två åren har bloggen fått bli mer än bara ett sätt att ventilera tankar kring ekonomi. Den har utvecklats till ett forum för reflektion, experiment och självinsikt. Här har det diskuterats FIRE-strategier, elpriser, pensionsregler, och ibland även hur man bäst köper ved utan att bli lurad.

Men framför allt har bloggen blivit en dagbok över resan mot ekonomisk frihet. Jag kan gå tillbaka och se hur mina tankar förändrats, hur jag resonerade under olika marknadsfaser – och vilka misstag jag inte tänker upprepa.

Om det är något jag verkligen har lärt mig under de här åren, så är det att indexfonder är rätt väg för mig.

Till alla er som läser, kommenterar och delar era egna erfarenheter – stort tack! 
Era reflektioner och frågor gör den här resan både roligare och klokare.

Förhoppningsvis lär vi oss av varandra, och kan fortsätta inspirera fler att hitta sin egen väg till FIRE – oavsett om den går via buffertsparande, indexfonder eller ett och annat vedlass i garaget.

Så: hipp hipp hurra för bloggen – snart två år gammal! Och ett stort tack till er som följt med på resan hittills.

 

FIRE och alternativa investeringar

Att spara i aktier och fonder känns lika självklart för mig som att äta frukost på morgonen. Jag misstänker att det gäller de flesta av er också. Men det finns ju en hel värld av andra investeringsmöjligheter där ute – sådant som inte blinkar rött och grönt på börsskärmen.

• Obelånad bostad
  Den klassiska tryggheten. Man sover gott, särskilt när räntan rusar och man slipper amortera bort livslusten.
• Veteranbil
  Varför inte köpa en Volvo 740 GL i nyskick, den lär bli en bra investering på sikt.
• Egen elproduktion (solceller, vindsnurra)
  Troligen lönsamt på sikt – om man planerar att bo kvar. Själv tvekar jag, för jag vet inte hur länge jag stannar i villan.
• Fysiskt guld
  Tidlöst och perfekt när börsen rasar – men svårt att dela upp i mindre bitar när man ska handla på Willys.
• Konst
  En Anders Zorn på väggen? Eller kanske en lokal konstnär från bygdegårdens höstsalong? Värdet ligger lika mycket i nöjet som i investeringen.
• Årgångsviner och whisky
  Ett nöje som kan bli värdefullt – förutsatt att man inte ”provar” upp hela investeringen under vintern.
• Kryptovalutor
  Digitalt och volatilt. En investering för den som gillar att vakna på morgonen och inte veta om man är rik eller ruinerad.
• Kolonistuga i attraktivt område
  En underskattad investering, i alla fall om man bor i bostadsrätt eller hyreslägenhet. Odla tomater, sola på altanen och njut av att den lilla markplätten ökar i värde snabbare än grönkålen växer.

Själv äger jag en obelånad villa – men inte så mycket mer av ovanstående, om jag nu inte behåller min Volvo V70N för evigt.

Däremot börjar jag bli lite sugen på att sprida riskerna (och kanske nöjena) till något mer handfast. Kanske en flaska whisky från Islay, en liten tavla som får ropas in på Bukowski eller eventuellt även en kolonilott som både ger avkastning och jord under naglarna?

Har du några alternativa investeringar utanför börsen?

 

 

Börsrusning och stabil pensionsstrategi – oktober levererade!

Oktober månad blev riktigt trevlig för portföljen – börsen rusade, och så gjorde även mina konton. Jag landade på +4 procent blankt, och det är jag helnöjd med. Inte för att jag gjort några genidrag direkt, utan snarare för att jag långsamt men målmedvetet viktat om mot svenska aktier och fonder.

Det är flera skäl till det. Rent tekniskt ser den svenska börsen stark ut just nu, men jag tror också att den har mer att ge framöver. Dels är det valår, vilket brukar ge lite extra skjuts åt optimismen, och dels står vi inför ett gigantiskt behov av att bygga upp infrastrukturen i Sverige. Vägar, järnvägar, elnät, vatten, avlopp – listan kan göras oändlig. Och allt det där spiller förstås över på svenska företag.

Så jag sitter numera ganska tungt i just svenska innehav. Det känns stabilt, hemtamt – och faktiskt rätt kul att följa.

Samtidigt har jag börjat plocka ut delar av mina privata pensionsförsäkringar. Tanken med strategin är enkel: utbetalningarna ska täcka mina löpande utgifter. Men eftersom både utgifter och pensionens avkastning varierar från månad till månad, har jag byggt upp en rejäl buffert på flera års utgifter. Det gör att jag kan ta från bufferten när det behövs, och när månadsutgifterna är lägre, då fyller jag helt enkelt på bufferten igen.

Det är ett enkelt och överskådligt system som ger både trygghet och frihet. Jag slipper känna mig stressad över svängningar i pensionen eller börsen, samtidigt som pengarna ändå är i arbete.

Kort sagt: oktober blev en bra månad – både för portföljen och för strategin.

Hur gick det för dig i oktober?

 

Oktober – månaden då allt skulle betalas

Oktober är över och alla räkningar är betalda. 

Det blev en betydligt dyrare månad än september.

Så här fördelade sig utgifterna:

• Kortköp (mat hemma och flera restaurangbesök på helgerna, frisör och kläder): 9 800 kronor
• Boende (värme, vatten, sophämtning, försäkringar och allt annat som tickar på i bakgrunden): 5 200 kronor
• Bil (bensin, några akuta reparationer, försäkring): 2 800 kronor

Totalt: 17 800 kronor – en rejäl ökning jämfört med septembers 10 750 kronor. Främst var det restaurangbesöken som kostade, men de utgifterna var värt varje krona. Och sen var det lite småsaker på min V70 som behövde åtgärdas och som gjorde att kostnaderna drog iväg.

Jag är glad att jag har ett numera obelånat boende, det gör verkligen underverk på utgiftssidan.

Hur blev oktober för din del. Var det en sparsam höstmånad eller försvann pengarna lika snabbt som löven föll från träden?