Låt oss göra Sverige fantastiskt – igen!

Det gnälls. Herregud vad det gnälls.

Det gnälls på skolan, vården, integrationen, räntan, kronan, vädret och att kaffet på macken kostar 38 kronor. I varje möjligt och omöjligt sammanhang är det någon som med bekymrad panna konstaterar att ”Sverige är på väg åt fel håll”.

Och visst. Jag är inte blind. Det finns reella utmaningar. Demografin är besvärlig. Tillväxten kunde vara bättre. Integration är svårt. Gängkriminalitet är inget man viftar bort med en optimistisk handrörelse.

Men.

Om vi för ett ögonblick lyfter blicken. Om vi, bara som ett intellektuellt experiment, bestämmer oss för att inte börja varje mening med ”problemet är att…”. Vad ser vi då?

Vi ser ett land där en mycket stor del av den inrikes födda befolkningen har god utbildningsnivå. Vi har ett utbildningsväsende som – trots alla larmrubriker – på det stora hela levererar kompetenta ingenjörer, ekonomer, läkare och yrkesarbetare. Vi har sunda värderingar, hög tillit och en arbetsmoral som faktiskt fungerar i praktiken.

Vi har konkurrenskraftiga företag som står sig väl internationellt. Från industribolag till nischade teknikföretag. Vi har en statsskuld som många andra länder bara kan drömma om. Sunda statsfinanser är inte sexy – men de är förbaskat värdefulla när det blåser.

Och det gör det ju alltid, någonstans.

Att vara optimist är, som bekant, roligare än att vara pessimist. Pessimisten får möjligen rätt oftare – men optimisten får roligare under tiden.

Det är lätt att drömma sig bort. En strand i Sydeuropa. Låga skatter i något exotiskt hörn av världen. Nystart. Ny flagga. Nya möjligheter.

Men så inser jag två saker.

1.    Jag är för gammal för att börja om från noll i ett nytt land.

2.    Hela släkten är kvar här. Och de kommer inte att flytta.

Så då återstår alternativet att göra det bästa av det vi faktiskt har.

När det gäller investeringar har jag länge predikat USA i allmänhet och tech i synnerhet. Det har varit ett vinnande koncept. En fantastisk värdeutveckling. Att luta sig tillbaka och låta dollarn och Silicon Valley göra jobbet har varit bekvämt.

Men nu? Nu styrs den amerikanska skutan av en ovanligt mäktig och tyvärr samtidigt oförutsägbar president. Marknaden är nervös. Värderingarna är höga. Och ärligt talat: få av oss vet vart det där barkar.

Så i höstas gjorde jag något som för ett år sedan hade känts närmast otänkbart.

Jag gick all in i Sverige.

Varenda krona som ska in på börsen går nu in i sunda svenska storbolag. Industrijättar. Stabil bank. Verkstad. Bolag som tjänar pengar här och nu – inte bara i ett framtidsscenario byggt på powerpoints och AI-drömmar.

Hittills? Plus 25 procent.

Det är, med svenska mått mätt, rätt hyggligt.

Men viktigare än avkastningen är känslan. Känslan av att kapitalet arbetar i den ekonomi jag själv lever i. Att jag inte bara sitter och hoppas på nästa amerikanska tech-raket, utan faktiskt investerar i det samhälle där mina barn, syskonbarn och vänner bor.

Jag kommer att ligga kvar i Sverige tills vidare. I såväl aktier som obligationer. Inte av blind nationalism, utan av rationell optimism.

Sverige är inte perfekt. Det har det aldrig varit.

Men det är stabilt. Det är bildat. Det är produktivt. Och det är, trots allt, mitt.

Så gör som jag.

Investera i Sverige. Starta bolag i Sverige. Anställ i Sverige. Köp svenskt. Tro på landet.

Så hjälps vi åt att göra Sverige fantastiskt – igen.