Jag tillhör den åldersgruppen där man kanske borde ta det slutgiltiga steget och raka av allt – men jag har helt enkelt ingen större lust att se ut som Mats Knutson i SVT.
Därför
envisas jag med att gå till frisören.
Problemet är
bara att det har blivit... dyrt. Riktigt dyrt.
Visst, jag kan
fortsätta gå till barberaren från Mellanöstern. Där kostade det 250 kronor om jag betalade med kort – men bara 150 kronor om jag swishade till hans privata nummer eller betalade med kontanter. Ett erbjudande som både
lockade och skavde på samvetet. För även om jag uppskattar ett billigt klipp,
vill jag kanske inte aktivt sponsra den svarta ekonomin. Dessutom kändes det lite olustigt att sitta i salongen där det hängde unga killar i svindyra märkeskläder och som sannolikt tillhörde någon av de allt fler gänggrupperingarna.
Så, efter
viss moralisk vånda, hittade jag en ny frisör. En trevlig kvinna som verkligen
anstränger sig, som får till det där lilla extra med de få hårstrån jag har
kvar.
Men.
Hon tar 595
kronor.
Och inte nog
med det – hon hävdar bestämt att jag bör klippa mig varannan månad. Det
betyder sex klippningar per år, à 595 kronor. Totalt: 3 570 kronor.
För 3 570
kronor kan man få ganska mycket annat här i livet. Ett gäng goda middagar, är
kanske det jag mest brukar jämföra med.
Så här sitter jag med ett moraliskt och ekonomiskt dilemma:
- Ska jag stödja
hantverksskickligheten och njuta av välklippt hår till premiumpris?
- Eller ska jag återvända till
barberaren med Swish-rabatt och försöka blunda för skattemoralen?
- Eller... kanske köpa en
hårtrimmer och raka av allt en gång för alla?
Håret växer,
men så gör även priserna. Frågan är bara vilket som växer snabbast.
Hur mycket
betalar du för att hålla din frisyr socialt accepterad?
Jag kör egen hårtrimmer. Nu har jag visserligen hår på hela huvudet, men det är så bångstyrigt så fort det kommer upp en bit, att rakat ändå är det minst dåliga alternativet.
SvaraRaderaAlternativet är att ha det så långt att det går att ha i hästsvans eller liknande, vilket jag saknar ibland, då jag hade det så i min gröna ungdom.
Hästsvans, ja det är något man borde skaffat för länge sen. Skulle jag gjort det idag hade jag sett ut som Plura. :-)
RaderaVad pratar man om med barberaren från mellanöstern? Eller sitter folk och moltiger under klippningen? Finns det några gemensamma referenspunkter, uppfattas skämt, gliringar, ironi och sarkasmer?
SvaraRaderaHårtrimmern kan ställas in på olika längder, det finns - som med så mycket annat - mycket bra videor på youtube om hur man gör så det är inte endast helrakat som finns som alternativ. Min hårtrimmer uppfattar den ack så viktiga kundinteraktionen minst lika bra som barberaren från Mellanöstern.
Ha ha, ja du. Tror inte vi pratade så mycket alls. Han hade fullt med telefonen som ringde hela tiden.
RaderaKlipper mig själv, å det har jag gjort i 25 år. Förvånar nog inte många ;) Hårtrimmer i olika varianter, har nog haft typ 5st under dessa år. 2 har jag plockat ut som julgåva från arbetsgivare.
SvaraRaderaJag har ju en liten konstnärlig ådra, så det går mestadels bra att få till något acceptabelt. Å med mina lågt ställda krav på vad som är acceptabelt så är det ingen stor huvudvärk.
Nu är jag inte användare av hårtrimmer, däremot är jag så fåfäng så att jag gärna tonar håret. Och det gör jag på salong! Det blir inte alls bra om man ska göra det själv. Krångligt, konstiga nyanser och ett badrum totalt nedstänkt av färg överallt där det inte ska vara.
SvaraRaderaMen visst kostar det! Och det gäller att gå till rätt ställe så man inte får en färg som bäst passar den som har tjockt, svart hår. Har en kompis som skulle blondera sig och hennes vanliga frissa var sjuk, så hon fick en annan. Då kom hon hem med kycklinggul(!) kalufs.
Ni män har det bra, 595 spänn är väl knappt hälften av vad en kvinna måste betala för att klippa topparna.
Kvinna, axellångt hår, klipper topparna själv efter youtubeinstruktion. Skulle kanske bli bättre hos frisör men för mig är det inte värt priset.
SvaraRaderaKlipper mig hos Frisörkolan 250 kr. Alltid blivit nöjd.
SvaraRadera