Det blev ett sjumilakliv mot FIRE

Det här inlägget känns både bra och dåligt att skriva, och jag inte riktigt bestämma mig för om det som hänt är bra eller dåligt.

Vad har då hänt?

Tja, vi tar väl det från början.

Jag har drivit eget företag i 30 år och trivts alldeles utmärkt med det.

Men 30 år är en lång tid och mycket har hänt under de åren.

Från att ha drivit ett lönsamt enmansföretag i en bransch som varit superhet, har såväl branschens utveckling som den egna motivationen avtagit.

Kanske har det med åldern att göra, vid 55 är man inte riktigt lika mycket på hugget som tidigare.

Men det som hänt beror inte på min bristande motivation, jag hoppas och tror att jag är ett proffs ut i fingerspetsarna som alltid sett till att leverera det som mina kunder önskar.

Nu finns det saker som jag inte kan styra över, och det som hänt är följande:

Jag har fått besked om att jag kommer att förlora min största kund från och med nästa månad. Det här är en kund som stått för 90-95 procent av företagets resultat.

Beskedet kommer inte som en blixt från klar himmel, jag har fått flera hintar om detta tidigare, och skrev om det i ett tidigare blogginlägg.

Kundens budget för inköp av externa tjänster har stadigt minskat, så det har kommunicerats till och från att de vill dra ned på sina inköp av konsulttjänster och istället lösa det med egen personal.

Jo tjena, tänkte jag till en början. Lycka till med den biten.

Men så kom alltså det där årsmötet som jag både varit orolig över, men samtidigt längtat efter.

Det kan låta konstigt att längta efter att få kicken, men eftersom jag redan börjat planerat för ett liv i FIRE hjälpte det mig att verkligen komma till skott.

Så – vad händer nu?

Jag ska göra klart ett projekt som i stort sett är klart, och sedan skicka min sista faktura till kunden. Och det ska ske helst redan denna månaden!

De ville ha allt ur världen så fort som möjligt, och det var ömsesidigt kan jag säga. Så jag kommer att lägga all energi på att bli klar.

Och vad blir konsekvensen för min FIRE-plan?

Det blir så klart förödande på kort sikt. För min del innebär det att mitt företag tappar drygt en miljon kronor i intäkter, alltså pengar som jag räknat med att kunna plocka ut som främst lön men även lågbeskattad utdelning.

Eftersom uppdragen för de övriga kunderna är nästan obefintliga tycker jag inte att det är någon mening att överhuvudtaget fortsätta med företaget tills i december, som jag tänkt från början.

Inte heller finns det några reserver i form av periodiseringsfonder att ta av i bolaget, eftersom jag valt att under de senaste åren maxa mina löneuttag, tjänstepensionsavsättningar samt utdelningar.

Det ekar med andra ord tomt i företagets kassakista.

Jag har inte riktigt hunnit landa i detta, så för tillfället har jag ingen bra idé om hur jag ska göra de kommande åtta månaderna, det blir ett stort intäktsbortfall som jag på något sätt måste täcka upp för.

Men oavsett vad, nu börjar alltså en helt ny fas i livet som inleds med avvecklingen av mitt företag.

Konstig känsla, både overkligt och spännande på samma gång.