Valtemperaturen stiger – och nu åker skyltarna ned

Nu börjar det märkas att valtemperaturen stiger på allvar. Inte bara i debatter, på sociala medier och i kommentarsfälten, utan också ute på gator och torg.

Valplakat och affischer tycks nämligen ha blivit ett populärt mål för människor som uppenbarligen inte kan hantera att andra har en annan politisk uppfattning än de själva. Skyltar rivs ned, förstörs och klottras på.

Och ärligt talat – hur lågt kan man sjunka?

Dels handlar det naturligtvis om ren och skär skadegörelse. Någon har lagt tid och pengar på att sätta upp skyltarna, och sedan kommer någon annan och förstör dem bara för att budskapet inte passar den egna politiska smaken.

Men framför allt undrar jag vad man egentligen tror att man uppnår.

Tror man på fullt allvar att jag, när jag ser en sönderriven valskylt, ska tänka:

– Jaha, den där politikern eller det där partiet gillar jag inte längre. Bäst att jag röstar på motståndaren i stället!

Knappast.

Snarare tvärtom.

Jag kan faktiskt känna att jag, av ren princip – eller rent jäkelskap – skulle kunna bli mer positivt inställd till det parti vars skyltar gång på gång rivs ned. För om motståndarna måste ta till sådana metoder kanske de inte har så mycket bättre argument att komma med.

Det är dessutom ett märkligt sätt att visa sin överlägsenhet i en demokrati: man klarar inte av att vinna argumentationen, så man river ned motståndarens skyltar.

Här där jag bor är i alla fall mitt intryck att det framför allt verkar vara skyltar från Tidöpartierna som drabbas. Särskilt när man ser klotter och sönderrivna affischer verkar det ofta vara motståndare till högerblocket som varit framme.

Men – och här får man faktiskt vara lite försiktig – jag vet naturligtvis inte vem som ligger bakom det. Det går inte att automatiskt peka ut ett visst parti bara för att deras politiska motståndares skyltar har förstörts.

Sedan finns ju också den mer cyniska tanken.

Kan det vara så att någon faktiskt förstör sina egna skyltar för att skapa sympati och sedan skylla på motståndarna?

Jag hoppas verkligen inte det. Men i dagens politiska klimat skulle jag nog inte bli särskilt förvånad om någon försökte sig på något sådant.

Oavsett vem som ligger bakom skadegörelsen är det bara tramsigt, barnsligt och lågt.

Vill man ha politisk förändring finns det en ganska enkel metod: argumentera för sin sak, försök övertyga människor – och acceptera sedan resultatet när rösterna är räknade.

Att gå runt med en tuschpenna eller riva ned valplakat gör ingen politisk åsikt starkare.

Det gör bara den som förstör skyltarna mindre seriös.