Är jag dum i huvudet – eller är det här genialt?

Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg att jag är en sådan där kuf som fortfarande kör runt i en Volvo V70N som snart fyller 30 år. Ni vet, exakt samma modell som EPA-ungdomarna verkar älska att skruva sönder, sänka och utrusta med jättehögtalare.

Jag skulle så klart kunna köpa något betydligt nyare. 

Men jag vill inte.

Problemet är bara att bilen börjar visa sin ålder. Reparationerna samlas på hög och underhållsskulden växer. Näst på tur står ett kamremsbyte, och den lokala Volvoverkstaden vill ha cirka 8 500 kronor för jobbet.

Här vaknar snåljåpen inom mig.

Kamremmen byttes senast 2016, vilket innebär att den nu är tio år gammal och ska bytas enligt Volvo. Rekommendationer är rekommendationer, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera: varför skulle remmen gå av exakt den dag den fyller tio år?

Planen jag funderar på är därför att helt enkelt köra vidare ytterligare ett år och hoppas på det bästa. Går det hem har jag sparat 8 500 kronor. Går det inte hem och remmen går av kan det däremot bli betydligt dyrare. I värsta fall handlar det om ventiler som möter kolvar, och då är vi plötsligt inne på motorbyte eller skroten.

Samtidigt måste man väga risken mot bilens värde. Att lägga pengar på en bil som snart fyller 30 år är inte heller helt självklart. Det är ungefär som att renovera ett gammalt trädgårdsskjul för mer pengar än vad hela skjulet är värt.

Så här står jag nu. Mellan sunt förnuft och snålhet. Mellan förebyggande underhåll och hoppet om att mekaniska komponenter ska leva för evigt.

Vad tror du?

Är jag dum i huvudet som ens funderar på att skjuta upp kamremsbytet, eller finns det en rimlig chans att min kalkylerade chansning går hem ytterligare ett år?