Häckfejden – grannsämjans minsta problem blev det största

Det har blossat upp en grannfejd i området. Den här gången handlar det inte om höga träd, skällande hundar eller parkerade husbilar. Nej, nu är det häckarna som står i centrum.

Ett nyinflyttat par har med stor bestämdhet deklarerat att de inte tänker sköta en häck som är planterad på grannens tomt, även om den breder ut sig över deras egen tomtgräns. "Inte vår häck, inte vårt problem", ungefär.

Jag står helt utanför konflikten, men kan ändå inte låta bli att småle. Det är fascinerande hur snabbt en så liten fråga kan växa till något som riskerar att förstöra relationen med den som bor tio meter bort.

Själv har jag häckar på två sidor där häckarna står på grannarnas tomter, men grenarna växer in över min sida. Under alla år jag bott här har jag utan att fundera klippt min sida av häcken. Inte för att jag måste, utan för att det känns självklart. Jag vill ju ha det snyggt på min tomt, och dessutom slipper jag att grannen ska traska runt på min tomt för att skära bort grenar.

Så verkar de flesta här omkring ha resonerat. Många av grannarna har bott här sedan folkhemmets dagar – ni vet den där epoken som ofta beskrivs med ett nostalgiskt rosa skimmer, när grannar lånade stegar av varandra, hjälptes åt att skotta snö och inte gjorde en principiell stridsfråga av varje buske.

Kanske är det just det som förändrats. Vi har blivit betydligt bättre på att hävda våra rättigheter än på att vårda våra relationer.

Visst, juridiskt kan man säkert diskutera vem som ansvarar för vad.

Vad tycker ni? Vem ska egentligen sköta häcken?