12,6 procent – hur tänker väljarna?

De senaste opinionsmätningarna visar att de rödgröna partierna har ett övertag på hela 12,6 procentenheter över Tidöpartierna. Det är ingen liten ledning vi pratar om. Tvärtom är det ett försprång som historiskt brukar vara mycket svårt att hämta in på bara några månader.

Nu är detta ingen politikblogg utan en ekonomiblogg. Men ekonomi och politik hänger trots allt ihop, och jag börjar fundera allt mer över hur svenska folket tänker – och framför allt räknar.

I den senaste riksdagsdebatten hävdade Ulf Kristersson att en vanlig barnfamilj skulle förlora cirka 3 600 kronor i månaden med en rödgrön regering. Det är Moderaternas egen beräkning och kan naturligtvis diskuteras. Men även om man accepterar siffran rakt av handlar det om över 43 000 kronor per år för en vanlig familj.

Det är inga småsummor precis.

Som lekmansekonom har jag dessutom svårt att tro att 3 600 kronor i månaden är taket. Om invandringen ökar igen följer också ökade kostnader för bostäder, bidrag, skola, sjukvård och integration. För att inte tala om de trista och skenande kostnaderna för ännu fler fängelseplatser, poliser och rättsväsende.

Förr eller senare måste någon betala notan, antingen genom högre skatter eller genom att andra offentliga utgifter trängs undan.

                                                                  Dags att göra slag i saken?

För oss som lever på eller planerar att leva på kapital kan kostnaden bli betydligt högre än så. Om Socialdemokraterna bildar regering tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och därmed blir beroende av stöd från ett parti med rötterna i kommunism för att få igenom sin politik, är det inte svårt att föreställa sig att kapitalskatterna hamnar i fokus. Historiskt har det ofta varit där vänstersidan velat hitta nya skatteintäkter.

Samtidigt visar opinionsmätningarna som sagt att väljarna i stor utsträckning verkar vara beredda att ge oppositionen chansen.

Kanske är det regeringen som inte lyckats övertyga väljarna. Kanske är det ekonomin, vården eller något helt annat som avgör. Eller så tycker svenska folket helt enkelt att de eventuella kostnaderna är värda priset.

Själv är jag inte lika säker.

Men vad tror ni?

Är ett rödgrönt regeringsskifte i höst redan avgjort? Och om det blir så – vad tror ni händer med skatter, sparande och möjligheterna för oss som lever på kapital?