Det finns en seglivad föreställning i Sverige om att “det löser sig nog” när det gäller arv, pensioner och ägande inom relationer.
Tyvärr gör
det inte det.
Tvärtom kan
det bli både dyrt och djupt orättvist – särskilt om man inte i förväg har varit
tydlig med vad som ska vara enskild egendom.
I Sverige
gäller huvudregeln att giftorättsgods delas lika vid en skilsmässa. Det låter
rimligt i teorin – två personer som levt tillsammans delar på det de byggt upp
gemensamt.
Problemet
uppstår när allt inte är “gemensamt” i praktiken.
Tänk dig
följande scenario:
Den ena
parten får ett större arv, kanske efter ett helt liv av sparande från en
förälder. Pengar som aldrig varit tänkta att bli en del av någon annans
framtida skilsmässouppgörelse.
Åren går.
Relationer
förändras.
Och
plötsligt står man där – med ett arv som halveras för att man inte uttryckligen
skrev att det skulle vara enskild egendom.
Det är här
det börjar skava.
Arv utan skydd – en dyr läxa
Om inget
annat anges blir arv i regel giftorättsgods. Det innebär att det ingår i
bodelningen vid en skilsmässa. Och det spelar ingen roll om arvet kom in sent i
relationen eller om det var “personligt” i känslan – juridiken bryr sig inte om
intentioner, bara om formuleringar.
Det räcker
alltså inte att “alla vet” hur det var tänkt.
Vill man att
ett arv ska stanna hos mottagaren – oavsett vad som händer i framtiden – måste
det uttryckligen anges att det är enskild egendom. Det kan göras i ett
testamente eller i ett gåvobrev.
Och här kommer den obekväma sanningen: utan den formuleringen riskerar du faktiskt att dina barns framtida partner, om de skiljer sig, får hälften av det du en gång lämnat efter dig.
Mitt eget upplägg – inget lämnat åt slumpen
Jag har
själv valt att ta det här på allvar. I de flesta av mina pensionsförsäkringar
har jag återbetalningsskydd. Det innebär att kapitalet går vidare till
efterlevande om jag går bort.
Men jag
nöjde mig inte där.
Jag
kontaktade livbolagen och bad dem lägga till en tydlig notering: om någon tar
över dessa pengar ska de vara mottagarens enskilda egendom. Inte något
som automatiskt ska delas vid en eventuell framtida skilsmässa. Hos Avanza, Skandia och Nordnet krävdes det att man skrev ut deras respektive blankett, undertecknade den och skickad med den vanliga posten. Hos Alecta, AMF och SPP har jag inte brytt mig om att göra det eftersom jag (dumt nog) saknar återbetalningsskydd där.
Dessutom har
jag skrivit in samma princip i mitt testamente – allt som mina arvingar ärver
efter mig ska vara deras enskilda egendom.
Det är
kanske inte det mest romantiska man kan ägna sig åt, men det är desto mer
ansvarsfullt.
Företagare – ett extra lager av orättvisa
För oss som
drivit eget finns ytterligare en dimension som få pratar om.
Tjänstepensioner
som man fått via anställning är skyddade vid skilsmässa – de ingår normalt inte
i bodelningen. Men har du däremot drivit eget och själv tecknat din
tjänstepension, då behandlas den plötsligt annorlunda.
Då blir den delningsbar.
Med andra
ord: två personer med identiska pensionsnivåer kan behandlas helt olika – beroende
på hur pensionen uppstod.
Det är svårt
att se logiken i det.
Här blir det
ännu viktigare att fundera igenom hur man vill att ens tillgångar ska hanteras,
och att vid behov komplettera med äktenskapsförord eller andra juridiska
verktyg.
Rättvisa handlar om tydlighet
Det här
handlar inte om misstro i en relation. Det handlar om att ta ansvar för
konsekvenserna av de regler som faktiskt finns.
Att skriva
in enskild egendom är inte att planera för skilsmässa – det är att planera för
att livet inte alltid blir som man tänkt sig.
Och det är,
krasst uttryckt, ett sätt att se till att det man lämnar efter sig hamnar där
man faktiskt vill.
En enkel fråga – med stora konsekvenser
Har du sett
till att dina arvingar verkligen får behålla det du lämnar efter dig?
Eller hoppas
du att det löser sig?
Skillnaden
mellan de två alternativen kan i slutändan handla om hundratusentals – eller
miljoner – kronor.
Och några
rader i ett testamente.
Jag låter kvarlåtenskapen följa arvsföljden då det är så jag vill ha det, dvs är ju singel och har inga barn. Mina föräldrar är döda och då går allt till min enda bror vilket är rätt och skulle jag överleva honom går det till hans 3 barn.
SvaraRaderaLåter vettigt. Ska arvet vara mottagarens enskilda egendom?
RaderaBra fråga! Brorsans tant och brorsan är inte gifta och sambolagen kan jag inte.
RaderaDet jag vet är att mina ynka miljoner är ingenting mot det svägerskan kommer att få efter sina föräldrar relativt snart.
Ha ha, ja då kanske det är lika bra för din brorsa att du inte skriver in att ditt eventuella arv ska vara hans enskilda egendom. :-)
RaderaDet är alltid ett problem om det är stora skillnader mellan tillgångarna och om det blir skilsmässa, sambolagen har jag också dålig koll på eftersom jag alltid varit gift eller singel.
Har man sen barn med olika partners, företag, fast egendom och dyr lösegendom etc så kan en skilsmässa bli väääldigt krånglig om man inte har gjort det juridiska förarbetet. :-)
När man skriver gåvobrev , glöm inte då den viktiga bisatsen "eller det som träder in i gåvans ställe" (eller något liknande). Dvs om man ärvt ett företag, en fastighet, konst mm och säljer av det (byter mot annat av värde) så ska det som ersätts också vara enskild egendom. Och det ska inte blandas ihop med gemensam ekonomi.
SvaraRaderaSkriver man inte in det så kan det bli krångligt, särskilt med saker som ökar i värde. Till exempel om man köper ett fritidshus, ska det vara kontantinsatsen som är enskild egendom eller en viss andel av värdet vid försäljning?
I vårt fall hade jag del av en fastighet som enskild egendom. När den såldes så lades kapitalet i bla aktier och fonder som tydligt är skilt från övrig ekonomi, nämligen på annan bank än min vanliga.
Sen att jag själv väljer att lägga viss del av den enskilda egendomen på gemensamma aktiviteter, investeringar mm, det är en annan sak.
Spargrisen
Bra tips, tydlighet är A och O när det gäller det juridiska. :-)
Radera