Att planera för evigheten

Det finns en seglivad föreställning i Sverige om att “det löser sig nog” när det gäller arv, pensioner och ägande inom relationer.

Tyvärr gör det inte det.

Tvärtom kan det bli både dyrt och djupt orättvist – särskilt om man inte i förväg har varit tydlig med vad som ska vara enskild egendom.

I Sverige gäller huvudregeln att giftorättsgods delas lika vid en skilsmässa. Det låter rimligt i teorin – två personer som levt tillsammans delar på det de byggt upp gemensamt.

Problemet uppstår när allt inte är “gemensamt” i praktiken.

Tänk dig följande scenario:

Den ena parten får ett större arv, kanske efter ett helt liv av sparande från en förälder. Pengar som aldrig varit tänkta att bli en del av någon annans framtida skilsmässouppgörelse.

Åren går.

Relationer förändras.

Och plötsligt står man där – med ett arv som halveras för att man inte uttryckligen skrev att det skulle vara enskild egendom.

Det är här det börjar skava.

Arv utan skydd – en dyr läxa

Om inget annat anges blir arv i regel giftorättsgods. Det innebär att det ingår i bodelningen vid en skilsmässa. Och det spelar ingen roll om arvet kom in sent i relationen eller om det var “personligt” i känslan – juridiken bryr sig inte om intentioner, bara om formuleringar.

Det räcker alltså inte att “alla vet” hur det var tänkt.

Vill man att ett arv ska stanna hos mottagaren – oavsett vad som händer i framtiden – måste det uttryckligen anges att det är enskild egendom. Det kan göras i ett testamente eller i ett gåvobrev.

Och här kommer den obekväma sanningen: utan den formuleringen riskerar du faktiskt att dina barns framtida partner, om de skiljer sig, får hälften av det du en gång lämnat efter dig.

Mitt eget upplägg – inget lämnat åt slumpen

Jag har själv valt att ta det här på allvar. I de flesta av mina pensionsförsäkringar har jag återbetalningsskydd. Det innebär att kapitalet går vidare till efterlevande om jag går bort.

Men jag nöjde mig inte där.

Jag kontaktade livbolagen och bad dem lägga till en tydlig notering: om någon tar över dessa pengar ska de vara mottagarens enskilda egendom. Inte något som automatiskt ska delas vid en eventuell framtida skilsmässa. Hos Avanza, Skandia och Nordnet krävdes det att man skrev ut deras respektive blankett, undertecknade den och skickad med den vanliga posten. Hos Alecta, AMF och SPP har jag inte brytt mig om att göra det eftersom jag (dumt nog) saknar återbetalningsskydd där.

Dessutom har jag skrivit in samma princip i mitt testamente – allt som mina arvingar ärver efter mig ska vara deras enskilda egendom.

Det är kanske inte det mest romantiska man kan ägna sig åt, men det är desto mer ansvarsfullt.

Företagare – ett extra lager av orättvisa

För oss som drivit eget finns ytterligare en dimension som få pratar om.

Tjänstepensioner som man fått via anställning är skyddade vid skilsmässa – de ingår normalt inte i bodelningen. Men har du däremot drivit eget och själv tecknat din tjänstepension, då behandlas den plötsligt annorlunda.

Då blir den delningsbar.

Med andra ord: två personer med identiska pensionsnivåer kan behandlas helt olika – beroende på hur pensionen uppstod.

Det är svårt att se logiken i det.

Här blir det ännu viktigare att fundera igenom hur man vill att ens tillgångar ska hanteras, och att vid behov komplettera med äktenskapsförord eller andra juridiska verktyg.

Rättvisa handlar om tydlighet

Det här handlar inte om misstro i en relation. Det handlar om att ta ansvar för konsekvenserna av de regler som faktiskt finns.

Att skriva in enskild egendom är inte att planera för skilsmässa – det är att planera för att livet inte alltid blir som man tänkt sig.

Och det är, krasst uttryckt, ett sätt att se till att det man lämnar efter sig hamnar där man faktiskt vill.

En enkel fråga – med stora konsekvenser

Har du sett till att dina arvingar verkligen får behålla det du lämnar efter dig?

Eller hoppas du att det löser sig?

Skillnaden mellan de två alternativen kan i slutändan handla om hundratusentals – eller miljoner – kronor.

Och några rader i ett testamente.