När jag började räkna på när och hur man bör ta ut sina tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar insåg jag snabbt att det inte finns något självklart rätt val.
Ska pengarna tas ut under en begränsad tid, eller spridas
ut livet ut?
För min del blev det en kompromiss.
Jag som är 55 plus finansierar nu mitt FIRE-liv genom
att ta ut några av mina privata pensioner, och där valde jag kortast
möjliga uttagstid, alltså 5 år.
Samtidigt lutar jag åt att låta resten av tjänste- och
privatpensionerna betalas ut livsvarigt, just för att ha en grundtrygghet
längre fram. Jag vill inte stå där som 80-plussare och inse att eftersom jag
maxade de första åren får jag leva snålt de sista åren av mitt liv. Många säger
att man inte behöver så mycket pengar när man blir äldre, men jag håller inte
med.
Som 80-plussare lär man snarare behöva köpa allt fler tjänster
för att få vardagen att gå ihop. Istället för att åka färdtjänst med allt vad
det innebär av strul och försenade upphämtningar ringer man helt enkelt taxi.
Och när det närmar sig de sista åren kan man unna sig extra mycket hemhjälp.
Efterlevandeskyddet är en annan sak, som de flesta självutnämnda experter anser att man ska ta bort så tidigt som möjligt, eftersom det innebär att man inte får ta del av arsvinster vilket sin tur gör att man missar en hel del insättningar.
Och visst, jag förstår resonemanget men tycker inte att
det passar mitt sätt att se på det här med pengar och ansvar.
Eftersom jag har barn, som förvisso är vuxna, så vill att
de får ta del av de pensionsmedel som finns kvar när jag dör.
Eventuellt tar jag bort några av efterlevandeskydden om
jag skulle bli 80-plussare eftersom det är vid den åldern som man börjar få ta
del av de riktigt stora arvsvinsterna, men till dess får de vara kvar.
Hur tänker du göra när det väl är dags – eller har du redan börjat ta ut dina pensioner?
Som du påpekar är detta högst individuellt beroende på ekonomi, pensionssparande samt övrigt sparande. Och eftersom det baseras på gissningar om framtiden så spelar även personlig läggning in.
SvaraRaderaVad gäller kassaflöde på äldre dagar resonerar jag som du. Dvs att detta är det mest prioriterade för mig. Därför tar jag de flesta av mina pensionsförsäkringar på livstid. Har några mindre försäkringar som jag nu tar på 5år för att de blir dyra i längden då de är små. För att minimera skatten så väntar jag även med uttag från IPS tills grundavdraget höjs vid 68år.
Vad gäller efterlevandeskydd tänker jag helt annorlunda än dig. Kostnaden i utebliven tillväxt är stor. I många avtalsförsäkringar så gäller skyddet dessutom inte fullt ut vid ökad ålder, utan försvinner med tiden. Dvs man betalar för något man inte får. (Privata försäkringar kan se annorlunda ut.) Dessutom så räknar jag med att mitt FrihetsKapital, dvs mitt normala sparande, inte kommer att behövas tas i anspråk av mig utan snarare ligga på tillväxt eftersom jag kan leva på pensionen. Det gör att arvet efter mig sannolikt kommer att göra barnen lyckliga ändå. De får gråta hela vägen från kyrkogården till banken även utan efterlevandeskyddet.
Finns ytterligare en aspekt på fördelarna med att ta ut livsvarigt, och det är att utbetalningarna går på autopilot utan att man behöver bry sig.
RaderaJag tänker att som gammal och dement kan det bli jobbigt att ha en privatekonomi som delvis bygger på att man till exempel måste sälja av regelbundet från ett ISK, eller plocka ut utdelningar, för att komplettera utbetalningarna från den statliga pensionen.
Har man istället sparat sina tjänste- och privatpensioner så att de finns med hela tiden tror jag det underlättar en hel del.
För min del blir det även en successiv övergång till traditionell förvaltning där livbolag som Skandia sköter både placeringar och utbetalningar.
Efterlevandeskyddet "kostar" mig ännu inte så mycket eftersom arsvinsterna från min årskull är minimala, så jag ser det lite som en försäkring så att pengarna går till mina nära istället för försäkringskollektivet.
Men det är klart, ju äldre man blir desto större blir ju arvsvinsterna, så det är inte omöjligt att jag tar bort en del av skydden längre fram.
Jag har också fundera på att vänta med att ta ut de här pensionerna till det år man fyller 68, med tanke på hur skattereglerna ser ut just nu.
Däremot plockar jag den allmänna pensionen så tidigt som det någonsin går, även om det skattemässigt inte är optimalt. Orsaken är att dels att jag helt enkelt inte litar på staten, men även för att den allmänna pensionen saknar efterlevandeskydd.