Att sälja villan och byta till lägenhet – det låter ju så där härligt rationellt.
Mindre
yta, mindre ansvar, mindre uppvärmningskostnader, mindre gräsklippning. Kort
sagt: mer liv och mindre logistik.
Jag har
ju till och från varit inne på det tidigare. Men det är först nu, när tanken
börjar kännas obehagligt konkret, som den verkliga frågan smyger sig på:
Hur
mycket prylar kan jag egentligen ta med mig?
Det här
är inte bara en flytt. Det är nämligen döstädning – fast i XXL-format.
Inte för
att jag är någon samlare av rang. Jag har aldrig aktivt tänkt “nu ska jag bygga
upp ett imponerande lager av saker jag aldrig använder”. Men ändå. Åren går,
livet händer – och plötsligt sitter man där med ett helt museum över sitt eget
liv.
Först har
vi mina egna prylar. Helt rimliga saker, naturligtvis.
Sedan har
vi barnens prylar. Eller ja – mina
barns prylar, som av någon märklig anledning fortfarande bor kvar hemma hos
mig. Det är nästan som att de tycker att deras barndomshem fungerar utmärkt som
ett externt förråd. Leksaker, skolböcker, gamla gosedjur och diverse kreativa
projekt som “kan vara kul att ha kvar”.
Och så
kronan på verket: arvegodset. Saker som har en historia från 1700-talet och
framåt. Saker som absolut inte får slängas – men som ingen riktigt vet vad man
ska göra med.?
När jag
leker med tanken på en lägenhet landar jag någonstans runt 80–100 kvadratmeter.
Det känns lagom. Luftigt. Hanterbart.
Problemet?
Det är
ungefär hälften av boytan jag har idag.
Och det
är bara början.
För i
villan finns ju allt det där andra: källaren, vinden, garaget, friggeboden.
Utrymmen som inte räknas som boyta – men som tillsammans sannolikt motsvarar
minst lika mycket till. Och de är inte tomma. De är… låt oss säga… välfyllda.
I en lägenhet får man i bästa fall ett förråd på några få kvadratmeter.
Så om man
räknar lite krasst innebär det här att:
Jag måste
göra mig av med i princip allt som idag ligger i “bra-att-ha”-kategorin.
Och där
någonstans börjar det kännas.
För det
här är inte bara ett praktiskt projekt. Det är en mental utmaning. En nostalgisk
resa. Varje sak har en historia. Ett minne. Ett “tänk om jag behöver den här
någon gång”.
Det är
nog här den verkliga resan börjar. Inte mellan villa och lägenhet – utan mellan
dåtid och nutid. Mellan “det kan vara bra att ha” och “det här använder jag
faktiskt”.
Och
kanske, bara kanske, finns det något befriande i att släppa taget. Att skala
ner. Att låta livet ta lite mindre plats – rent fysiskt.
Men jag
ska inte sticka under stol med att det kommer bli jobbigt. Det här är
döstädning med känslor. Och en hel del beslutsångest.
Har du döstädat? Vad slängde
du – och vad behöll du?
Någon sådan städning har jag aldrig gjort, men jag tror inte jag skulle vara särskilt sentimental över prylar.
SvaraRaderaHelst skulle jag inte äga mer saker än att de med lätthet går in i ett (1) rimligt stort flyttlass. Typ största skåpbilen man får köra som privatperson med B-kort.
Ha ha.
RaderaJa, det är ett bra mål att rikta in sig på. Som det ser ut just snackar vi långtradare.
När jag var ung och flyttade runt brukade allt jag ägde rymmas i min bil (VW Bubbla).
Jag flyttade efter en separation från en 160 kvm villa med garage till en 2:a utan förråd. Har aldrig förr eller senare slängt/skänkt så mycket prylar som då. Det sved, kan jag lova.
SvaraRaderaMen faktum är att jag inte har saknat en enda pryl av allt det jag gjorde mig av med, (det enda jag behöll var min verktygslåda).
Nu, många år senare har jag återigen för mycket prylar, trots boende i hyresrätt. (Har iofs skaffat 2 garage, som sakta fyllts med onödiga ting)
Oj, det blev en rejäl nedskalning.
RaderaDet är just de minimala förrådsutrymmena med lägenheter som stör mig.
Men kanske det är så, att man inte saknar det man slängt.
Jag känner igen mig så väl i det du skriver. Jag och min familj gjorde exakt den resan du beskriver för ett år sedan. Lämnade huset på drygt 200 kvm för en lägenhet på 85 kvm. Huset hade varit vårt hem i 20 år, hela vårt familjeliv. Det blev en resa att rensa ut men så bra och skönt, ett riktigt reningsbad faktiskt! Jag uppskattar att vi sålde, skänkte eller slängde 85-90% av alla våra grejer. Endast best of the best fick följa med till lägenheten. Samma tänk med nostalgiprylarna. Våra mest omtyckta och uppskattade möbler köpte vänner till oss, så då och då ser vi vårt fina runda teakbord eller den stora inbjudande gungstolen.
SvaraRaderaJag har inte saknat speciellt mycket saker, nästan inget alls faktiskt. Förutom den vedeldade kaminen, men det går ju inte att ha i lägenhet. Istället kommer vi köpa en kamin där du eldar med spisbränsle, det finns fina. Ett slags substitut som blir en bra ersättare.
Lycka till!
Vedkamin - där lyfte du en pryl jag VERKLIGEN kommer att sakna. Har tillbringat ohälsosamt många timmar med att elda i den hemma.
RaderaFinns ingen bättre sysselsättning än att elda en mörk och kall novemberkväll. Eller jo, möjligen att basta. Och bastun kommer jag också att sakna. :-)
Har du inte tjänat ihop de där hundralapparna snart, sa att du kan göra dig av med den tröttsamma reklamen?
SvaraRaderaSenaste och sista gangen jag flyttade var 2009. Da jobbade jag fortfarande heltid och hade inte tid att fixa innan flytten, utan jag hyrde bade flyttfirma och städfirma (samma faktiskt, karlarna flyttade och kvinnorna städade, hur typiskt?).
Därefter tog jag semester en hel vecka och packade upp allting själv. Tre högar, slänga, ge bort, sälja.
Men sen gar ju tiden, och nu försöker jag bli av med grejer igen. Skapen är alldeles för välfyllda. Som tur är har mina vänner lärt sig att om de maste ge mig presenter ska det vara ät- eller drickbart.
När vara föräldrar dog behöll jag nästan inget, brorsan var mer nostalgisk. Jag har nagra gamla bestick som användes när jag växte upp, samt ett saltkar. Min pappa som var väldigt sparsam hade diskat en kanelburk och klistrat en lapp “salt” pa den, och saklart fyllt den med salt. Jag är lite fanig, sa jag har gjort likadant. Den kan brorsan fa ärva 😊.
/Annika
Välkommen tillbaka. Jag får kolla upp det där med hundralapparna, tycker det tickar på väldigt långsamt. :-)
RaderaHyra städfirma och flyttforma som en allt-ett-tjänst låter väldigt praktiskt.
Packade de även ner dina prylar?
Jag tror att om flytten blir av byter jag kanske ut alla möblerna, rubbet. Antingen säljer jag eller så skänker jag dem mot avhämtning.
Vore kul med en rejäl nystart, så kanske man skulle göra samma sak med porslinet, glasen, besticken och så vidare.
Då blir det i stort sett lite kläder, den förbaskade bokföringen från mina nedlagda företag (som jag måste spara i sju år) samt fotoalbum och liknande som får följa med. Och så klart det gamla arvegodset.
Vem vet, med lite tur kanske det går att få in rubbet i några billaster i V70:n. :-)
Marknaden har redan löst frågeställningar som dina, på tex Shuregard erbjuder de tex 27 kvm för 4450kr/mån för prima förråd.
SvaraRaderaDe har bra lönsamhet i sin verksamhet så du behöver inte känna dig ensam i din beslutsångest, där kan du träffa andra med liknande prokrastineringsinställning
Smidig tjänst, men vilket pris.
RaderaMan skulle kunna hyra en etta med kokvrå för samma pengar och bara skyffla in sina kartonger där. :-)