Dags att söka jobb?

Snart är det dags att söka jobb.

Eller nja… skojar bara!

Men faktum är att min enskilda firma – det där hobbyprojektet jag haft vid sidan om FIRE – nog sjunger på sista versen. Jag har haft en kund, och uppdraget har gett mig ungefär 5 000 kronor netto i handen varje månad.

Inte världens största belopp, men tillräckligt för att ge ett avbrott i vardagen och några kronor extra.

Nu verkar det dock ta slut.

Nya chefer (som alltid…) och besparingskrav gör att mitt uppdrag sannolikt kommer att utföras av någon stackars anställd istället. Resultatet? Den personen får ökad arbetsbelastning, utan någon som helst kompensation, förstås. Klassisk arbetsplatslogik.

För mig innebär det här att jag – per definition – snart är arbetssökande igen. Och då dyker förstås tanken upp: ska jag återuppta a-kassan och utnyttja de få dagar som jag faktiskt har kvar?

Jag är rätt ambivalent.

Å ena sidan känns det inte särskilt lockande att återigen fastna i Arbetsförmedlingens klor. Det var inte direkt årets höjdpunkt sist jag testade. Å andra sidan sitter den där snåljåpen på min axel och viskar: "Du har rätt till det här, du har ju faktiskt betalat in sedan du var 18 år!" Och ja – varje dag med a-kassa skulle ju ge mig en tusenlapp extra per dag som jag annars inte skulle ha fått.

Samtidigt behöver jag inte pengarna.

Mina pensionsportföljer ligger äntligen på plus igen 2025, vilket betyder att jag äntligen kan återuppta pensionsutbetalningarna som jag tidigare pausade. Det var ju hela poängen med FIRE – att kunna leva på portföljen och pensionerna, utan att behöva anpassa sig efter någon annans schema.

Så frågan blir: ska jag maximera varje krona jag har rätt till, eller bara strunta i a-kassan och fortsätta som fri FIRE-person?

Jag har inte bestämt mig än.

Har du egna erfarenheter av a-kassan och Arbetsförmedlingen?

Var det värt det – eller var det mest en transportsträcka i väntan på något bättre?

Kommentera gärna.