Valborg utan FIRE

I år blir det ingen eld samband med majbrasan. Torkan är så extrem att de flesta rishögarna där jag bor kommer att få ligga kvar som de är.

Jag funderar lite på att tända den gamla elgrillen i ren protest, men den ryker nog för lite för att skapa den rätta stämningen

Istället firar vi med ljusslingor, mängder med öl och inbillad värme från gamla brasor.

Glad Valborg på er alla!

Robotgräsklippare eller bensinklippare – vad lönar sig egentligen?

Jag roade mig med att räkna på om jag gjorde rätt när jag nyligen köpte en robotgräsklippare istället för en vanlig bensinklippare.

Låt oss titta på kostnaderna ur ett ekonomiskt perspektiv – inte bara vad maskinerna kostar, utan också vad de sparar i tid.

	Robotgräsklippare	Bensinklippare
Inköpspris	25 000 kr	7 000 kr
Elkostnad	Försumbar	-
Bränsle	-	0,5 liter per klippning x 28 = 14 liter/år
Bensinpris	-	50 kr/liter (alkylatbensin)
Oljebyte + tändstift	-	100 kr/år
Klippningar/år	Automatisk	28 ggr manuellt
Avskrivningstid	15 år	15 år
Tidsåtgång per klippning	0 tim	1 timme
Total tid/år	0 tim	28 timmar
Möjlig extrainkomst	Ja (egen tid frigörs)	Nej

Total kostnad per år (utslaget över 15 år)

Kostnadstyp	Robotgräsklippare	Bensinklippare
Inköp (avskrivning)	1 667 kr/år	467 kr/år
Bränsle	0 kr	14 x 50 = 700 kr/år
Service (olja/tändstift)	0 kr	100 kr/år
Totalkostnad/år	1 667 kr	1267 kr

Vid första anblick verkar bensinklippare vara något billigare. Men det är nu det blir intressant…

---

Tidsvärde – vad är 28 timmar värda?

Robotgräsklipparen frigör cirka 28 timmar per år – det motsvarar nästan fyra hela arbetsdagar! Använder du tiden till att jobba extra, driva eget företag, eller varför inte dela ut reklam på kvällar, så har du en verklig möjlighet att öka din inkomst.

Exempel:
Säg att du kan tjäna 150 kr per timme på extrajobb eller frilans.
28 timmar x 150 kr = 4 200 kr/år i potentiell intäkt.

Då blir kalkylen plötsligt:

Ekonomisk påverkan	Robotgräsklippare	Bensinklippare
Totalkostnad/år	1 667 kr	1267 kr
Potentiell inkomst av frigjord tid	+4 200 kr	0 kr
Nettoeffekt	+2 533 kr	-1267 kr

---

Slutsats: Dyrare inköp, men billigare i längden

Än så länge är jag supernöjd.

Att klipparen dessutom har i stort sett noll driftskostnad och frigör tid gör ju inte saken sämre. :-)

 

Maggan leder stort – rödgrön regering efter nästa val!

Som vanligt har Trump stulit showen den senaste tiden, och samtidigt har svensk politik fått mindre utrymme i media.

Men det innebär inte att det är stiltje här, snarare tvärtom om.

När Demoskop nu släpper sin väljarbarometer för april ser vi att det rödgröna laget med Magdalena Andersson vid rodret växlat upp, och det rejält.

De leder nu med 7,7 procentenheter över regeringspartierna, och det är den största skillnaden mellan blocken sedan valet 2022.

Moderaterna kan dock andas ut lite efter ett svagt mars. I april ökar de med 1,5 procentenheter och tar tillbaka förlorad mark. 

Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna backar. KD tappar 0,7 procent och hamnar precis under riksdagsspärren, medan SD går ner hela 1,4 procent. Liberalernas kris fortsätter – de är stadigt parkerade under spärren och verkar ha slagit rot där.

Kort och gott: oppositionen drar ifrån, regeringen tappar mark.

Varför händer det här?

Mycket tyder på att dagens agenda – full av säkerhetshot och ekonomisk oro – gynnar de partier som brukar anses vara starka i de här frågorna. Traditionellt sett är det Moderaternas hemmaplan, men nu utmanas de av Socialdemokraterna.

Hade det varit val i dag så hade det rödgröna laget vunnit med en förkrossande majoritet.

Hur kommer ett kommande regimskifte påverka dig och dina framtidsplaner?

Maskinerna börjar ta över!

Som trogna läsare vet har jag numera en robotgräsklippare.

En oerhört dyr plastbit med sylvassa knivar som smyger runt i trädgården, klipper gräs och ger mig illusionen av kontroll över naturen – utan att jag behöver lyfta ett finger. Än så länge är jag supernöjd, och hoppas bara att den inte får för sig att rymma till grannen.

Men det fick mig att börja fundera: hur många robotar har jag egentligen hemma?

För några generationer sedan hade det låtit som science fiction. Idag kallar vi dem "vitvaror". Vi är omgivna av tystlåtna automater som utför våra sysslor utan att vi ens reflekterar över det.

1. Diskmaskinen
Den tar hand om middagens eftermäle utan gnäll. Man ställer in, trycker på en knapp och poff – disken är magiskt ren några timmar senare. (Nåja, oftast.)

2. Tvättmaskinen
Förr stod folk och handtvättade i balja. Idag sorterar jag halvhjärtat, häller i lite tvättmedel och vips sköter maskinen resten.

3. Torktumlaren
Eller som en del kallar den: "maskinen som gör att man slipper ha våt tvätt hängande över hela huset".

4. Mikrovågsugnen
Den värmer maten på mindre än ett par minuter. Den säger inte ett ljud – förutom ett pling! när den är klar.

5. Spisen med timer och barnlås
Ja, till och med min spis har börjat tänka själv. Om jag glömmer plattan på för länge börjar den protestera.

6. Mobiltelefonen
Visst, den kanske inte dammsuger eller lagar mat, men jag kan skicka ett sms utan att behöva springa med en lapp över till grannen. Den säger till när det ska regna, berättar var bussen är och hjälper mig beställa prylar utan att prata med en enda människa.

7. Kaffebryggare - med timer
Finns det något mer futuristiskt än att vakna till doften av nybryggt kaffe?

Det enda som jag egentligen saknar nu är en robot som sorterar tvätten innan den hamnar i maskinen, och en robot som plockar i och ur diskmaskinen. :-)

 

Kreditkoll innan rörmokaren knackar på

Det här är ett ämne som redan har avhandlats i bloggosfären, men jag tänker ändå ta upp det igen – för det är så bisarrt att det förtjänar att upprepas.

Jag bokade nyligen en hantverkare. En helt vanlig vardagssyssla. En vattenkran hotade med att gå i två bitar och jag ville inte ge mig in på att leka rörmokare.

Jag ringde en VVS-firma som skulle återkomma, vilket de gjorde via mail. Men inte med en bekräftelse på tiden, inte med ett prisförslag, nej då. Ett meddelande om att de först måste ta en kreditupplysning på mig.

För att sätta dit en kran.

Det är inte bara integritetskränkande, det är också smått absurt.

Och om det är ett sätt att undvika obetalda fakturor – varför inte bara ta betalt i förskott? Det är ju ändå standard i många andra branscher. 

Köp en glass – du betalar direkt. Tanka bilen – pengarna dras direkt. Tandläkaren – jo, där får man visserligen betala efteråt.

Jag vill inte låta som en bitter gubbe – men lite sunt förnuft, tack. Alla vi som aldrig har slarvat med en betalning borde slippa bli behandlade som potentiella bedragare.

Så min fråga är:
Har det här hänt dig också? Är detta en ny, permanent verklighet?
Och hur långt ska det gå?
Nästa gång du ska till frisören kanske du får höra:

“Vi bokar gärna in dig för en klippning – men vi behöver bara kolla att du inte har några betalningsanmärkningar sen 2013 först.”

Vart är vi på väg?

Planera framåt – när framtiden är mer oviss än någonsin

Att planera för framtiden är lite som att försöka packa inför en resa utan att veta om man ska till Sahara eller Antarktis.

Och med Trump tillbaka vid rodret i USA – ja, då känns det som att kaptenen på skeppet plötsligt bestämt sig för att segla baklänges.

Prognoser?

Lycka till.

Men trots allt det där håller jag mig till min strategi: att vara fullinvesterad vad som än händer. Tidigare var det USD för hela slanten – nu är det SEK och EUR som gäller.

Min plan är enkel: när värdet i mina pensionsförsäkringar återställt sig till det värdet de hade den 1 januari 2025 då återupptar jag utbetalningarna. Fram till dess lever jag på bufferten och det lilla som min enskilda firma drar in.

Skulle återhämtningen dra ut på tiden och bufferten krympa alltför mycket, då får jag förstås omvärdera.

Men allt sammantaget: jag följer ändå min FIRE-plan hyfsat.

Hur går det för dig?

 

Glad påsk på er alla!

Nu stundar långledigt - för er som jobbar. Vi andra är lediga jämnt. :-)

För min del blir det traditionellt påskfirande i år.

Ha en glad påsk!

Robot – för oss som har bättre saker för oss

För några veckor sedan skrev jag om mina gräsklipparproblem:

https://fire202555.blogspot.com/2025/04/grasklipparens-sista-suck-nya-utgifter.html

Efter att ha besökt samtliga gräsklipparbutiker på rimligt avstånd och lyssnat på försäljares passionerade utläggningar om klippbredd, lutningssensorer och appfunktioner… så tog jag beslutet.

Det blir en Husqvarna Automower. Ingen GPS dock, utan en beprövad modell med slinga nedgrävd i marken. Inget krångel med mjukvaruuppdateringar som hänger sig eller appar som inte hittar roboten.

Jag vill ha något som bara funkar. Punkt.

Visst, en slinga kan gå av. Och då får man krypa runt och försöka felsöka en osynlig kabel i gräsmattan. Men det tar jag hellre än att stå med en robot som inte rör sig för att "anslutningen tappades".

Jag är gammal nog att minnas när saker faktiskt fungerade utan Wi-Fi.

Så nu snart rullar maskinen där ute. Sakta, metodiskt – som en svensk ingenjörsdröm med knivar. Och jag sitter på altanen med en kopp kaffe och betraktar det hela med viss förundran. Det är något tillfredsställande med att se jobbet bli gjort utan att behöva lyfta ett finger.

Inga mer avgaser.

Visst, det blir inte samma motion längre – men den tar jag igen med en rejäl skogsrunda.

Gräsmattan kommer att sköta sig själv, och om någon frågar säger jag bara: Jag outsourcade gräsklippningen.

Har du någon robot hemma?

 

 

Hur skulle Aktiestinsen gjort - just nu?

Med 600 kronor i startkapital, investerade i Sandvik 1946, byggde Lennart "Aktiestinsen" Israelsson tålmodigt upp en portfölj som vid sin topp var värd mer än 140 miljoner kronor.

Han blev känd för sin långsiktighet – och kanske också för att han behöll sina aktier längre än de flesta behåller sina äktenskap.

Aktiestinsen var ingen spekulant. Han var inte den som satsade på trendiga bolag i andra länder.

Han gillade stabila svenska bolag.

Industrijättar, investmentbolag, fastigheter – sådant som kanske inte ger de största rubrikerna men som ofta ger stadig tillväxt och utdelning.

När andra fick panik och dumpade sina aktier, köpte han mer.

Så hur hade Aktiestinsen agerat just nu, med kaoset kring Trump?

Troligen hade han knappt lyft på ögonbrynet.

Han hade nog fortsatt köpa aktier i stabila svenska bolag, möjligen passat på att fylla på i något investmentbolag när det såg extra billigt ut.

Möjligen hade han sagt något i stil med: "Jaha, Trump igen? Ja, det går ju upp och ner i världen, men bra bolag klarar sig ändå."

För honom spelade det mindre roll vad som hände i Washington eller Moskva – han litade på att långsiktig ägarstyrning och ett brett, välskött bolagsutbud i Sverige klarar även politiska stormar.

Där andra idag kanske satsar på AI, bitcoin eller elbilar från Kina, hade Aktiestinsen lugnt lutat sig tillbaka, kanske köpt lite mer Atlas Copco och sagt:

"Den som väntar på avkastning väntar aldrig förgäves."

Så, när jag funderar på vad jag ska göra just nu, brukar jag fråga mig: Vad skulle Aktiestinsen ha gjort?

Svaret är troligen: ingenting dramatiskt. 

FIRE-rörelsens drottning fyller 80 år!

Det är 80 år sedan Pippi Långstrump klev in på scenen – med ena benet i långstrumpan, det andra i fullständig ekonomisk frihet. Med ett rejält sparkapital i kappsäckar fyllda till brädden av guldpengar, ett obelånat villa-Villerkulla, helt oberörd av amorteringskrav eller elräkningar, är det kanske dags att omvärdera vem som egentligen är Sveriges främsta ekonomiska förebild.

•  Skuldfritt boende i centralt läge
•  Inkomstoberoende tillvaro – utan vare sig lönearbete eller myndighetskontakter
•  Inga abonnemang, inga bindningstider, inga digitala brevlådor
•  Total frihet att hänga med hästar inomhus eller klättra i träd hela dagarna

Dessutom har hon löst det där med "guldkant på tillvaron" bokstavligen. Behöver hon unna sig något? Då går hon bara ut i trädgården och plockar från sitt sockerdricksträd. Vem behöver ICA-kort och extrapriser när det växer förbrukningsvaror på den egna fastigheten?

 

Pippi har också en förbluffande förmåga att stå emot lånefinansierad konsumtionshets. Men hon köper ändå vad hon vill, när hon vill, utan att tappa greppet om sin ekonomi. Medan andra räknar på huslån, medlemslån eller varför inte sms-lån, har Pippi bara behövt plocka ur sin kappsäck.

Och där "barbariska" guldet som många ledande nationalekonomer brukar fnysa åt – det har faktiskt varit en ganska hygglig investering de senaste åren.

Grattis på 80-årsdagen, Pippi! Du är inte bara starkast i världen – du är också starkast i balansräkningen.

 

Vad ska grannarna egentligen tro?

Det slog mig plötsligt. En sån där tanke som dyker upp när man står och vattnar i trädgården medan grannarna putsar sina fabriksnya elbilar i miljonklassen.

Vad tror de egentligen om mig?

De vet inte att jag är FIRE, att jag lever på kapital.

Det enda jag berättat för dem är att jag numera jobbar hemifrån.

Däremot ser de att mitt bilinnehav förändrats till det sämre. Nu finns det ingen tjänstebil på uppfarten som står och glänser i kapp med grannarnas nyförvärv.

Istället står där familjens gamla V70, som lätt kan förväxlas med en EPA-traktor.

De ser kanske också att jag sällan har bråttom. Att jag går där i trädgården med sekatören istället för att stressa till kontoret.

Och skulle någon vara tillräckligt nyfiken för att kolla mitt företag på Ratsit, så ser de kanske att omsättningen är… modest. Och då drar säkert någon slutsatsen: "Oj, där har det nog gått utför. Han verkar inte ha så mycket att göra längre."

Men, och det är här den stora poängen kommer.

Jag bryr mig inte.

Inte ett dugg.

Faktum är att jag nästan tycker det är lite komiskt. Det känns som att jag går runt med en osynlig superkraft – ekonomisk frihet – medan omvärlden tror att jag har blivit av med uppdragen och tvingats sälja bilen.

Sanningen är den motsatta, jag har mer samlade tillgångar än jag någonsin haft.

Troligtvis mer än de flesta grannarna har tillsammans. Men den stora skillnaden är inte hur mycket pengar jag har. Det är vad jag gör med dem.

Jag använder dem inte för att köpa en ny bil eller weekendresor till New York. Jag använder dem för att köpa frihet. För att köpa tid. För att kunna vakna på morgonen och välja vad jag vill göra – eller inte göra – utan att någon annan bestämmer.

Jag har inget behov av att visa upp något. Inget att bevisa. Inget att flasha. Konsumtion har aldrig gjort mig lycklig. Frihet har alltid gjort det.

Och därför står min V70 kvar. Och jag står där i trädgården, bland äppelträden och ogräset, med en kopp kaffe i handen och ett småleende på läpparna, medan de nya elbilarna susar förbi ljudlöst ute på villagatan.

Så… vad ska grannarna tro?

Vad de vill.

Inga teorier hjälper när Trump skjuter från höften

Tjoho!

Nu har vi även brutit igenom den undre stödlinjen vid 200-dagars glidande medelvärde (SMA 200), vilket traditionellt betraktas som ett viktigt motstånd när den långsiktiga trenden faller, och det är ju här det ska studsa tillbaka.

När även detta stöd faller, tenderar marknaden att gå in i det som tekniska analytiker brukar kalla för björnmarknad – och just nu ser det ut som att björnen har vaknat på riktigt dåligt humör.

Teknisk aktieanalys i all ära. Vi ritar linjer, följer glidande medelvärden, RSI och MACD. Vi tittar på volym, formationer och stödnivåer. Men när Trump skjuter från höften– ja, då gäller inga teorier längre. Osäkerhet är gift för börsen, och just nu verkar den ha tagit en ordentlig överdos.

Så, finns det någon botten i detta? Absolut. Det finns alltid en botten. Men var den är – och kanske ännu viktigare, när vi når den – det står nog skrivet i Trumps huvud, och där har vi andra tyvärr ingen insyn. Det enda som är säkert är att det är lätt att vara efterklok. Själv borde jag kanske ha sålt redan i mitten av mars, när den kortare trenden – 40-dagars glidande medelvärde (SMA 40) – bröts med besked.

 

 

Men så fungerar marknaden. Den lurar oss att tro att rekyler är köplägen, tills det visar sig att det bara var början på ett större fall. Det är först i efterhand man ser mönstren klart – när paniken redan slagit till och kurserna rusat nedåt utan sans och balans.

Vad gör jag nu då?

Jag försöker att låta bli att logga in på depån för ofta och röjer upp i trädgården.

Varje börsnedgång hittills i historien har följts av en uppgång, och jag tror inte att det är annorlunda den här gången.

Hoppas jag.

Att sitta still i båten – med sällskap

De senaste dagarnas börs- och tullkaos har varit en påminnelse om hur snabbt sentimentet kan svänga. Ena dagen optimism, nästa dag oro. En president fäller en kommentar – och plötsligt skakar marknaden till som om någon dragit ut sladden.

Det är i sådana lägen som det klassiska rådet dyker upp: sitt still i båten.

Och visst – det brukar vara klokt. Men det är också lättare sagt än gjort.

När portföljen blinkar rött och nyhetsflödet skriker “kris”, då är det inte alltid helt enkelt att behålla lugnet. Det är här bloggar, forum och andra investeringsintresserade gör skillnad. Att kunna läsa andras resonemang, att få lufta sin egen frustration, att se att fler känner likadant – det minskar risken för att fatta ogenomtänkta beslut i affekt.

Det blir ett slags kollektivt lugn, även om vi alla sitter i våra egna båtar.
Vissa har roddbåt, andra lyxkryssare – men stormen är densamma.

Så även om det ibland känns som att hela börsen styrs av en enda person med tillgång till både kärnvapen och sociala medier, så finns det en trygghet i att kunna diskutera det som händer tillsammans. Och det i sig har ett värde.

Vi vet inte när nästa sväng kommer, eller åt vilket håll. Men att ha ett sammanhang där man kan bolla tankar – det hjälper.
Och tills vidare försöker vi hålla kursen, undvika panik och sitta still i våra båtar.

Det brukar räcka långt.

Dags att stoppa handeln på börsen?

Idag gjorde jag det jag lovat mig att INTE göra, jag loggade in på Avanza vid öppningen.

Och PANG!

Minus 7 procent.

Då undrar jag stilla:

Borde inte handeln stoppas, det har ju hänt förr.

Fortsätter det här är det risk för masspanik, och då. Då har vi snart en upprepning kraschen 1929, som ledde till den stora depressionen på 1930-talet.

Just nu befinner sig börsen i ett exceptionellt känsloläge där rädslan dominerar totalt. CNN Fear & Greed Index, har fallit till rekordlåga 4 på en skala från 0 till 100. Det är ett nivåläge som indikerar  extrem panik på marknaden.

Investerare säljer brett och snabbt, ofta utan att göra skillnad på vad som faktiskt är fundamentalt starkt och vad som inte är det. Det finns en växande känsla av att förtroendet för själva marknadsfunktionen håller på att erodera. Om ingen längre vill köpa när andra vill sälja, fungerar inte börsen som en fungerande marknadsplats. Då är risken stor att rekyler förvandlas till ras, och att en negativ spiral tar fart.

Det vi ser nu är att en redan nervös marknad tappar fotfästet. Oro för konjunktur, ränteutveckling, geopolitisk instabilitet och svagare bolagsrapporter har sammantaget skapat en stämning där varje ny negativ nyhet förstärker den underliggande rädslan. Den tekniska bilden för många index är svag, och säljsignaler avlöser varandra i snabbt tempo. I ett läge där ingen vågar vara först att köpa uppgången, och alla är beredda att sälja vid minsta motgång, försvinner köparna snabbt ur orderdjupet. Då räcker det med små säljorder för att pressa kurserna kraftigt nedåt.

Den största risken i ett sådant läge är att paniken sprider sig vidare – till pensionssparare, fonder, institutioner och privata investerare – vilket kan leda till massuttag ur fonder och ytterligare kursfall. När alla försöker lämna marknaden samtidigt uppstår en likviditetskris, och det är först då som en nedgång riskerar att förvandlas till ett finansiellt trauma.

Historiskt har marknaden återhämtat sig från varje kris, men vägen dit kan vara både lång och smärtsam.

Det avgörande nu är om något kan återställa förtroendet. Det kan vara centralbanksuttalanden, politiska besked, oväntat starka makrosiffror eller stabila bolagsrapporter – men så länge marknaden rör sig i en psykologisk zon av extrem rädsla, tenderar alla nyheter att tolkas negativt.

För att bryta mönstret krävs att marknaden börjar se att det finns en botten, ett stöd, något som håller emot. Tills dess råder det stor osäkerhet, och risken för kraftiga rörelser både nedåt och uppåt är fortsatt mycket hög.

Hur ska man då göra?

Ja, om jag hade det rätta svaret på den frågan skulle jag varit ofantligt rik vid det här laget.

Nu gör jag som jag bestämt för att göra, jag loggar inte in mer på Avanza denna veckan. Jag köper inget, och jag säljer inget. Så får vi se om det var ett bra eller ett katastrofalt beslut nästa vecka.

Hur gör du just nu?

Att sitta still i båten när hela havet stormar

Vi lever i en spännande tid, minst sagt, och en del i min omgivning har börjat paniksälja. Om de gör rätt eller fel har jag ingen aning om. Det enda jag vet att OM jag skulle sälja allt nu, så skulle det motsvara att tre till fyra framtida årslöner gått upp i rök.

Men alternativet?

Ja, det klassiska rådet är att "sitta still i båten". Problemet är att båten inte längre känns som en trygg passagerarfärja – den känns mer som en ranglig eka på öppet hav, med läckande skrov och en kapten som bara rycker på axlarna och mumlar något om det stormar inte alls.

Visst, man kan hoppas att det går uppåt igen. Det brukar det ju göra. Men som alltid när det gäller framtiden: man vet ingenting. Kanske återhämtar sig börsen snart. Kanske inte.

Men hur lång tid brukar det ta egentligen, att komma tillbaka efter ett rejält börsras?

Jag roade mig att titta bakåt på hur lång tid det tog för den svenska börsen att återhämta sig för några av värsta krascherna de senaste 100 åren.

Jag kanske räknat fel lite här och där, men poängen är att det här kan ta tid.

---

📉 1. Kreugerkraschen (1930-talet)

• Börsen föll: Cirka -70%
• Återhämtningstid: Ca 15 år
• En riktig långkörare. Ekonomin låg i spillror efter Kreugers fall och depressionen höll i sig länge. Om du var investerad då fick du verkligen träna på tålamod.

---

📉 2. Oljekrisen & 70-talets stagflation

• Börsen föll: Cirka -50% mellan 1970 och 1978
• Återhämtningstid: Ca 6 år
• En segdragen nedgång präglad av hög inflation och låg tillväxt.

---

📉 3. Finanskrisen (1990-talet)

• Börsen föll: Cirka -50% 1990–1992
• Återhämtningstid: 4–5 år
• Bankerna räddades, fastighetsbubblan sprack, och alla lärde sig vad en “statlig bankgaranti” innebär.

---

📉 4. IT-kraschen (2000–2002)

• Börsen föll: Cirka -70%
• Återhämtningstid: 6–7 år
• Alla skulle ha Telia-aktier. Sen ville ingen ens prata om dem.

• ---

📉 5. Finanskrisen (2008–2009)

• Börsen föll: Ca -50%
• Återhämtningstid: 3 år
• Ett av de snabbare rasen – och återhämtningarna. 

---

Så vad lär man sig av detta? Jo, att börsen alltid hämtat sig – men att det kan ta allt från 3 till 15 år. Det är med andra ord ingen sprint. Det är ett maraton. Med tunga löparskor och motvind.

Det krävs tid. Och det krävs tålamod.

Så, vad gör jag?

Jag låter bli att logga in på Avanza, innehaven får vara som de är. Jag säljer inte. Och jag köper inte heller.

Istället får dagarna fyllas av trädgårdsarbete.

Ha en trevlig helg!