Från 100 kronor till 1 miljon - på bara en dag!

När jag var barn hade vi en lek som gick ut på att man plötsligt och oväntat fick 100 kronor i handen. Regeln var enkel: pengarna skulle göras av med samma dag. Inget fick sparas, inget fick stoppas undan i spargrisen. Diskussionerna kunde pågå i timmar: skulle man köpa hockeykort, serietidningar, godis – eller satsa allt på en ny klubba till hockeyträningen?

Igår slog det mig: hur skulle samma lek se ut idag, fast på vuxennivå? Låt säga att någon kom fram till mig, tryckte ner 1 miljon kronor i handen och sa: ”Allt ska spenderas idag. Inget får sparas. Kör!”

Efter lite funderande insåg jag att jag redan har en färdig plan:

1. Rensa garderoben. Jag hade börjat med att köpa ett par rejäla sopsäckar och rensat ut hela garderoben.
2. Fina klädaffären i den stora staden. Där hade jag gått all-in på italienskt. Kostymer, skjortor, skor och kavajer i material så mjuka att man nästan blir katolik bara av att ta i dem. Det skulle inte vara några större problem att bränna halva miljonen där.
3. Möbelbonanza. Resten hade jag spenderat i Fina Möbelbutiken som säljer mina favoritmöbler från bland annat Norrgavel. Med deras prislappar hade den andra halvmiljonen snabbt försvunnit.
4. Rensa hemmet. På vägen hem hade jag ringt till någon second-handbutik som glatt hade kommit och hämtat mitt gamla bohag.
5. Grand finale. Om det mot förmodan hade blivit några hundralappar kvar, då hade jag firat dagen med en hämtpizza. Fast den dyraste på menyn.

Vad hade du gjort om du fick en miljon kronor i handen och var tvungen att spendera rubbet samma dag?

Bli sparkund hos – Skatteverket!

Att betala in för mycket pengar till Skatteverkets skattekonto har seglat upp som ett alternativ till att ha pengar placerade hos nischbanker eller andra sparinstitut.

Extra intressant är det om man av någon anledning inte vill deklarera någon ränteinkomst.

Hur fungerar det?

Skattekontot är i första hand tänkt att hantera de skatter och avgifter man är skyldig att betala: preliminär skatt, arbetsgivaravgifter, moms, slutlig skatt och liknande.

Om saldot visar överskott blir det intäktsränta på det beloppet. Denna ränta är skattefri – man behöver alltså inte ta upp den som inkomst av kapital i deklarationen.

Om kontot istället visar underskott blir det en kostnadsränta, som inte är avdragsgill.

Varför kan skattekontot vara ett sparalternativ?

1. Skattefri ränta
   
   
2. Säkert
   Pengarna finns hos Skatteverket – och då finns det ingen kreditrisk.
3. Kan användas till framtida skatter
   Överskott på skattekontot används automatiskt för att reglera det som man ska betala i skatt framöver. Men det går när som helst att begära utbetalning av överskottet.
4. Konkurrenskraftig ränta
   Just nu är den skattefria räntan 1,125 procent, vilket motsvarar 1,61 procent före skatt.

Har du testat att betala in för mycket till ditt skattekonto?

NOBA– blev snabba cash idag!

Jag fick tilldelning i NOBA, men det var väl inte direkt någon större jackpott. På Avanza fick jag 15 aktier och på Nordnet lika få. Totalt 30 aktier – inte mycket att hänga i julgranen precis.

Men ibland ska man inte underskatta småpengar. Jag sålde allt direkt vid öppningen på kursen 85 kronor och kunde därmed casha hem 2 × 225 kronor, alltså totalt 450 kronor i vinst. Och det för ungefär två minuters jobb! Inte illa pinkat ändå.

Visst, jag hade gärna haft tio gånger så många aktier att sälja, men man får vara realist. IPO:er är sällan någon garanterad guldkalv längre, och ibland blir det bakslag. Den här gången gick det vägen, och även om det inte är några summor som förändrar livet så är det alltid trevligt med några extra kronor.

Hur gick det för dig? Fick du tilldelning i Noba – och i så fall, sålde du eller tänker du långsiktigt?

Rosa dröm - eller framtida försäljningsdrama?

Snart är det dags för bilbyte och jag har en hel del kandidater som jag ska provköra inom kort. Om det blir en lite nyare modell så känns det ju som att man borde våga ta ut svängarna lite – kanske en färg som verkligen sticker ut.

Något som inte signalerar standard-tjänstebil, eller hemtjänstpersonal på väg.

Men sen läste jag en Sifo-undersökning som fick mig att tänka till: en färgstark bil, som jag själv tycker känns lite kul, kommer att bli väldigt svår att sälja i framtiden.

Enligt undersökningen kan nämligen varannan svensk tänka sig att rata en bil enbart på grund av färgen.

Hela 52 procent kan alltså säga nej tack – trots att bilen i övrigt är perfekt.

Mest avskräckande?

Rosa.

Tätt följt av lila, orange och gul. Med andra ord: vill man slippa stå där om några år med en osåld pärla på Blocket är det bäst att hålla koll på färgstatistiken.

Undersökningen visar också skillnader mellan könen.

Män är mer färgkräsna än kvinnor. Bara 28 procent av männen är öppna för alla färger, jämfört med 36 procent av kvinnorna.

Män avskyr rosa mest (57 %), men även brun och beige får många män att backa. Kvinnor är istället mer skeptiska till orange, gul och bilar med mönster eller tvåfärgade lacker.

Åldern spelar också in.

Yngre (20–34 år) är både mest känsliga och mest flexibla.

De ogillar rosa, lila och gul mer än andra åldersgrupper, men samtidigt är de också den grupp där flest säger att de kan tänka sig en bil i alla färger. Lite paradoxalt – men så är väl livet i stort: man vet vad man inte vill ha, men är samtidigt öppen för det mesta.

Och när man tittar på vad vi faktiskt kör omkring i så är vi svenskar rätt konservativa. Transportstyrelsens siffror visar att vit toppar listan (nästan 20 procent), följt av svart, grått, silver och rött. Färger som grön, brun och ljusblå ligger i bottenskiktet med 0,6–2 procent.

Så, vad betyder det här för mitt bilval?

Jo, om jag vill maximera andrahandsvärdet borde jag välja något tryggt: vitt, svart, grått eller möjligen silver.

Vill jag däremot köra runt i något som folk faktiskt vänder sig om efter – då får jag samtidigt räkna med att nästa ägare kanske inte gör det.

Här är listorna från Sifo som kanske kan vara bra att ha i bakhuvudet:

Topp 5: Bilfärger vi helst undviker

·       Rosa: 52 %

·       Lila: 44 %

·       Orange: 43 %

·       Gul: 38 %

·       Brun: 22 %

…och färgerna vi stör oss minst på

·       Mörkgrå: 1 %

·       Ljusgrå: 3 %

·       Mörkblå: 3 %

·       Svart: 3 %

·       Silver: 4 %

Vilken är din favoritfärg på bil? Och vilken färg skulle du absolut inte kunna tänka dig?

 

Drabbad av guldfeber – är jag sist på bollen?

Nu kanske jag är väldigt sen på bollen, men det har ju varit svårt att missa att guldet har dragit iväg rejält på sistone. Och det känns alltid lite märkligt när just guld rusar. För till skillnad från företag som producerar, förädlar och säljer varor eller tjänster – och därmed faktiskt skapar mervärde – så gör ju guld… absolut ingenting.

Det ligger där i malmen, smälts ner, gjuts om till tackor och hamnar i ett bankvalv. Och sedan sitter vi investerare och hoppas på att någon annan vill betala mer för samma glänsande klump än vad vi själva gjorde. Det är alltså inget annat än spekulation, eller om man vill vara krass: en gissningslek.

Men okej, jag kunde inte hålla fingrarna borta. Jag testade att köpa in mig i BlackRock – World Gold A2, en fond som ofta dyker upp i rekommendationer när man kikar på guldexponering. Och efter bara några dagar ligger jag rejält på plus.

Kort om fonden

BlackRock – World Gold A2 är en aktivt förvaltad fond som investerar i bolag kopplade till guldindustrin – alltså gruvbolag, prospektering, och relaterade verksamheter. Några av de största innehaven är kända namn som Newmont, Barrick Gold och Franco-Nevada, riktiga tungviktare i gruvbranschen. Fondens strategi är att ge investerare exponering mot bolag som gynnas när guldpriset stiger – en slags “guld på steroider” kan man säga, eftersom bolagen kan tjäna betydligt mer än själva råvaran i sig när marknaden är på gott humör.

Den där lilla detaljen: avgiften

Det finns dock ett problem: avgiften. Hos Avanza kostar fonden 2,12 % per år. Och det är mycket. Väldigt mycket. Så pass mycket att jag inser att jag borde ha köpt den i min premiepension istället, där den erbjuds till en rejält rabatterad avgift. För i det långa loppet kan just de där två procenten om året göra en enorm skillnad på avkastningen.

Så ja – lite roligt experiment, lite spekulativt sidospår, och tills vidare ett plus i kanten i portföljen.

Har du guld i portföljen?Vad tror du om guldet framöver – är det en hype som snart lägger sig, eller fortsätter tåget tuffa på innan bubblan (som alltid) brister?

 

Jag tecknar NOBA!

Så var det dags för höstens kommande börsnoteringar. 

Mest hajpad för tillfället är NOBA, som samlar varumärken som Nordax, Bank Norwegian och Svensk Hypotekspension.

Teckningskursen är 70 kronor per aktie — vilket värderar bolaget till runt 35 miljarder kronor.

Erbjudandet består inte av nytt kapital utan av försäljning av befintliga ägaraktier (bland annat Nordic Capital och Sampo säljer).

Intresset har varit mycket starkt och erbjudandet lär ha blivit kraftigt övertecknat.

Dagens Industri ser en attraktiv kombination av skalbar, digital bankmodell och relativt låg värdering (DI pekar bland annat på ett P/E kring 11 i år och en utdelningspolicy på 40 procent som argument för att teckna).

Banker i allmänhet går mycket bra just nu och jag passar på att hoppa på tåget genom att teckna en post på 7000 kronor hos Avanza och en post på samma belopp hos Nordnet.

Hur gör du?

 

Hur man gör sin ekonomi framtidssäkrad

Ju äldre man blir, desto viktigare blir det att planera för den dag då man inte längre klarar av att sköta vardagen. Det är lätt att tänka att det där tar jag “sen”, men det där “sen” kan komma fortare än man tror.

För min egen del har jag insett att jag sitter med en extremt tillkrånglad ekonomisk situation som knappast någon annan än jag själv förstår.

Låt mig måla upp bilden:

• En enskild firma, bokförd i ett lokalt installerat program på min dator.
• Pausade utbetalningar från vissa pensionsförsäkringar.
• Buffert utspridd på jag vet inte hur många olika nischbanker.
• En villa där det finns massor av avdrag att göra vid en försäljning, men avdrag som bara jag känner till eftersom alla kvitton ligger sparade i olika mappar på min hårddisk.
• Därtill en uppsjö av andra typer av personförsäkringar i olika bolag.

Om jag plötsligt skulle bli oförmögen att sköta allt detta – ja, då skulle mina barn få ett minst sagt rejält arbete framför sig för att reda ut alltihop.

Därför har jag börjat fasa ut det krångliga till förmån för något som kan kallas ett självspelande piano. Tanken är att ekonomin ska rulla på i stort sett utan min inblandning.

Så här ser min förenklingsstrategi ut:

• Autogiro: I stort sett alla löpande betalningar (el, vatten, sopor, försäkringar, bredband) går numera per automatik.
• Från KF till ISK: Kapitalförsäkringar, som kräver regelbundna inbetalningar till schablonskatt, fasas över till ISK – mindre administration, färre saker att komma ihåg.
• Avveckling av enskild firma: Vid årsskiftet planerar jag att lägga ner firman. Nästa deklaration blir troligen den sista i mitt liv som företagare. Skulle jag trots allt fortsätta, blir det i så fall i ett aktiebolag där en redovisningskonsult får sköta allt. Det kostar – men det kan vara värt det.
• Framtidsfullmakt: Jag har skrivit en framtidsfullmakt där ett av barnen utses till att sköta min ekonomi, i samråd med sina syskon, om jag en dag inte kan själv.
• Livslånga pensioner: Pensionsförsäkringarna ställs om till livslång utbetalning i stället för tidsbegränsad. Det är inte det mest skatteoptimala upplägget, men det är framtidsoptimalt. Stabilt, enkelt, förutsägbart.

Målet är att hela min ekonomi ska vara ett självspelande piano inom något år. Inte nödvändigtvis maximalt effektivt, men däremot hanterbart – både för mig och för mina barn den dag de behöver ta över.

Hur tänker du?

Har du planerat för en tid då du själv inte längre kan sköta vardagsekonomin? Har du förenklat konton, pensionsutbetalningar och försäkringar?

Det kan vara värt att tänka på – redan idag. För förr eller senare kommer den dagen då vi alla tvingas luta oss tillbaka och lyssna till det där självspelande pianot.

Billiga tabletter – dyra lärdomar del 2

Jag skrev tidigare om diskmaskinstabletter och fick massor av bra tips.

https://fire202555.blogspot.com/2025/08/billiga-tabletter-dyra-lardomar.html

Nu har jag gjort ett högst ovetenskapligt test av flera av de diskmaskinstabletter som finns på marknaden. Nej, jag har inte köpt hem en massa olika sorter själv, istället har jag helt enkelt frågat vänner och bekanta vad de använder, och om jag kunde få en tablett att prova.

Resultatet?

Klart och tydligt: Yes är överlägset bäst. Ingen tvekan om den saken. Disken blir alltid och i alla lägen skinande ren.

Men – som flera av er påpekade i kommentarerna sist – innehållet i dessa är varken särskilt bra för miljön eller för den egna hälsan.

Bland de andra märkena jag testade tyckte jag att det var ganska jämnt skägg, med ett undantag: Eldorado som fortfarande inte håller måttet.

Så vad blev slutsatsen? Jo, framöver kommer jag att använda Fixa, som är miljömärkt, kostar ungefär 1 krona per disk och säljs på Willys.

Det blir inte riktigt lika glänsande resultat som med Yes, men till vardags tycker jag att det fungerar bra. Och när jag behöver det där lilla extra – till exempel efter en rejäl middag med stek, såser och gratänger – då får jag plocka ur mitt lager av Yes-tabletter. Men jag kommer inte att köpa nya Yes.

Och till sist – stort tack till alla er som delade med er av tips i förra inlägget! Det sparade både tid och pengar för mig.

 

Dags att söka jobb?

Snart är det dags att söka jobb.

Eller nja… skojar bara!

Men faktum är att min enskilda firma – det där hobbyprojektet jag haft vid sidan om FIRE – nog sjunger på sista versen. Jag har haft en kund, och uppdraget har gett mig ungefär 5 000 kronor netto i handen varje månad.

Inte världens största belopp, men tillräckligt för att ge ett avbrott i vardagen och några kronor extra.

Nu verkar det dock ta slut.

Nya chefer (som alltid…) och besparingskrav gör att mitt uppdrag sannolikt kommer att utföras av någon stackars anställd istället. Resultatet? Den personen får ökad arbetsbelastning, utan någon som helst kompensation, förstås. Klassisk arbetsplatslogik.

För mig innebär det här att jag – per definition – snart är arbetssökande igen. Och då dyker förstås tanken upp: ska jag återuppta a-kassan och utnyttja de få dagar som jag faktiskt har kvar?

Jag är rätt ambivalent.

Å ena sidan känns det inte särskilt lockande att återigen fastna i Arbetsförmedlingens klor. Det var inte direkt årets höjdpunkt sist jag testade. Å andra sidan sitter den där snåljåpen på min axel och viskar: "Du har rätt till det här, du har ju faktiskt betalat in sedan du var 18 år!" Och ja – varje dag med a-kassa skulle ju ge mig en tusenlapp extra per dag som jag annars inte skulle ha fått.

Samtidigt behöver jag inte pengarna.

Mina pensionsportföljer ligger äntligen på plus igen 2025, vilket betyder att jag äntligen kan återuppta pensionsutbetalningarna som jag tidigare pausade. Det var ju hela poängen med FIRE – att kunna leva på portföljen och pensionerna, utan att behöva anpassa sig efter någon annans schema.

Så frågan blir: ska jag maximera varje krona jag har rätt till, eller bara strunta i a-kassan och fortsätta som fri FIRE-person?

Jag har inte bestämt mig än.

Har du egna erfarenheter av a-kassan och Arbetsförmedlingen?

Var det värt det – eller var det mest en transportsträcka i väntan på något bättre?

Kommentera gärna.

Sopkaos 2.0 – nu med fler tunnor än Ikea-påsar

Så var det dags igen. Kommunen har bestämt sig för att revolutionera sophanteringen.

Eller, revolutionera är kanske fel ord – snarare förvandla det till ett krångligt logistiskt projekt.

Innan hade vi två stora och rymliga tunnor. Ett för det mesta som brinner och ett för matavfall. Övrigt småskräp fick man gå bort med till återvinningsstationen.

Plötsligt ska jag och alla andra få två andra tunnor med massor av små fack. En för plast, en för papper, en för glas (fast bara ofärgat), en annan för glas (men bara färgat), en för metall, en för matavfall och slutligen ett för restavfall.

Och notan för det här kalaset?

Jo, en aviserad höjd taxa, som ännu inte är beslutad.

Problemet är förstås att den här “enkel lösning för alla hushåll” är uträknad för någon form av idealfamilj: mamma, pappa, två skolbarn, alla borta på dagarna, ingen som handlar på nätet och absolut inga blöjbarn. Verkligheten ser ju som bekant lite annorlunda ut – särskilt för oss som jobbar hemifrån och hinner producera hushållssopor i industriell skala.

Och vill man beställa något på nätet?

Lycka till.

En enda kartong från postorder och både plast och pappersfacket är fullt. Två paket och pappersfacket svämmar över.

Då återstår bara att åka till återvinningscentralen i alla fall – som innan.

Men visst – det blir kanske lite enklare att slänga batterier och gamla glödlampor. Alltid något.

Vad tycker du om det nya systemet?

När banken säger nej till mångmiljonären

En bekant till mig, något äldre (60+), med en ekonomisk situation snarlik min egen – alltså ekonomiskt oberoende, obelånat boende och en liten enskild firma vid sidan om – fick en idé nyligen. En idé som han själv kallade ”crazy” men som i hans värld lät helt logisk:

Han skulle låna så mycket det bara gick på sin villa, innan han gick i pension. Pengarna skulle officiellt gå till renoveringar, men vi som känner honom vet ju att det var börsen som lockade.

Så han ringde glatt banken. Banktjänstemannen blev lika glad. Här hade vi en private banking-kund med villa, tillgångar, inga betalningsanmärkningar och ett ekonomiskt CV som glänste. Processen sattes igång. Papper togs fram. Räntor och amorteringar diskuterades i soligt tonläge.

Men.

Så kom den lilla detaljen: hans firma var nystartad och drog inte in några större pengar än. Och plötsligt växlade bankens tonläge från smörig säljarvänlighet till myndig nej-sägare. Den tidigare så entusiastiske banktjänstemannen började harkla sig, skruva på sig och mumla något om ”regelverket”.

Tvärnobben.

Min bekant fick till och med höra att han kanske kunde prova hos någon ”annan bank” – underförstått en lite mer… kreativ aktör. Han blev naturligtvis fly förbannad. Här sitter en man som i hela sitt liv skött sina räkningar, som kan visa upp en förmögenhet som får många bankdirektörer att rodna av avund, och ändå klassas han som en högrisk.

Jag kan inte låta bli att hålla med honom. Regelverket verkar vara skräddarsytt för att belöna hög lön, oavsett förmögenhet. Man kan alltså vara mångmiljonär, skuld- och anmärkningsfri, men så länge man inte har en stadig lönespec i handen betraktas man som en potentiell katastrofkund.

För min egen del är det här förstås en icke-fråga. Jag skulle aldrig drömma om att låna ett öre, till vare sig renoveringar eller börsinvesteringar. Men jag förstår verkligen frustrationen.

Det är nästan komiskt: de som verkligen inte behöver låna, de får nej. De som redan sitter med lån upp över öronen, men har en fast lön, de får ja. Banklogik i ett nötskal.

Så nästa gång man hör någon säga att ”banken lånar bara ut till dem som redan har pengar” – ja, det stämmer. Men bara så länge de har en anställning. Är du ekonomiskt oberoende, skuldfri och har byggt upp ditt eget kapital? Då är du, enligt bankens logik, förmodligen livsfarlig.

Vad tycker du om bankerna och deras lånevillkor?

Blåst på RUT- och ROT-avdraget!

Jag roade mig i morse med att räkna ut hur mycket rut- och rotavdrag jag kommer att kunna göra i år.

Resultatet blev…skrattretande.

Som ni som brukar läsa vet är jag en 55+ FIRE-person. Jag lever på förtida pensionsuttag från tjänste- och privatpensionen – eller nja, just nu har jag faktiskt pausat de utbetalningarna. Anledningen är att värdet på mina pensionsförsäkringar utvecklats så uselt i år. Tack Trump, för att du lyckades skicka globalfonderna rakt ned i källaren.

I stället lever jag för tillfället på min snabbt krympande buffert, och de enda inkomster som jag alltså har – och som rut- och rotavdraget kan beräknas på – är från mitt hobbyprojekt, min enskilda firma.

Prognosen där är högst 100 000 kronor i inkomster för hela året. Och när jag körde siffrorna i Skatteverkets egna beräkningsverktyg för rut- och rotavdrag landade det hela på den svindlande summan av 2 156 kronor i avdragsutrymme.

Fakta i korthet: Så funkar rut- och rotavdraget

• Rut- och rotavdrag räknas ihop och är max 75 000 kronor per person och år.
• Exakt hur hög inkomst man måste ha för att kunna utnyttja hela avdraget går inte att säga rakt av. Det beror på flera faktorer: vilken typ av inkomst man har och  kommunalskatten.
• Om man inte har tillräckligt mycket skatt att räkna av mot, då blir man faktiskt återbetalningsskyldig för det preliminära avdraget. Med andra ord: det går inte att få 75 000 kr i avdrag bara för att hantverkaren skrev det på fakturan.

FIRE och avdrag – en udda kombination

Här blir det extra tydligt att FIRE-livet inte alls är kompatibelt med de system som är gjorda för ett vanligt normalt arbetsliv.
Har man höga tjänsteinkomster är det en smal sak att använda hela utrymmet för rut och rot. Men för oss som numera har låga arbetsinkomster och i stället lever på kapital (eller buffertar), finns det helt enkelt inte tillräckligt mycket skatt att räkna av mot.

Kanske är det en bra påminnelse om att avdrag aldrig är gratispengar.

Men å andra sidan: FIRE handlar ju inte om att maxa skatterabatter, utan om frihet.

Och friheten – den har jag.

Hur gör du själv? Utnyttjar du rut och rot för fullt, eller är du också i läget där det blir ett ganska skrattretande litet belopp?

 

Enkelt och lönsamt lifehack i matbutiken

Jag har aldrig riktigt förstått grejen med att folk envisas med att köpa plastbärkassar varje gång de handlar mat.

Varför inte bara skaffa några flergångskassar som håller länge?

Till exempel Julas som kostar 15 kronor styck.

De håller flera år om man tar hand om dem – sköljer ur dem om de blivit smutsiga, låter dem torka etc.

Om man har bil, är det perfekt: bara låta kassarna ligga i bagaget eller bakluckan, och ta dem med varje gång man handlar.

Att använda flergångskassar är inte bara bra för plånboken utan också för miljön.

Räkneexempel

• Pris plastbärkasse hos Willys: 4 kr styck
• Pris för flergångskasse på Jula: 15 kr styck
• Du handlar 52 gånger per år
• Vid varje besök köper du 6 plastbärkassar
• Flergångskassarna klarar i snitt 5 års användning (utan att behöva ersättas)

Kostnad med Willys plastpåsar per år

Plastpåse pris: 4 kr
Antal påsar per besök: 6
Antal besök per år: 52

Årlig kostnad: 1 248 kronor/år

Kostnad med flergångskassar per år (i 5 år)

Flergångskasse pris: 15 kr/styck
Totalt pris för 4: 60 kronor

Kostnad per år: 12 kronor/år

Besparing

Årlig besparing: 1 236 kr

På fem år: 6180 kr

Det finns ju betydligt roligare saker att köpa för sina surt förvärvade slantar pengarna istället för plastpåsar.

Varför inte Investor, det blir 4 stycken per år med detta enkla upplägget. :-)

Snart köpläge i tech?

Just nu känns det som att techsektorn är lite väl högt värderad.

Jag sitter därför still i båten och väntar på en dipp, för då vill jag återigen bli delägare i mina favoritbolag – enklast via en fond. Antingen en renodlad techfond eller en globalfond.

Mina favoriter är:

• Swedbank Robur Technology A: cirka 48 innehav, högre risk och högre avgift.
• Länsförsäkringar Global Index: nästan 1 000 innehav, lägre avgift och bred spridning, men ändå mer än 30 % tech.

De 10 största innehaven

Swedbank Robur Technology A	Andel	Länsförsäkringar Global Index	Andel
Nvidia	~ 9,6 %	Nvidia	~ 6,8 %
Microsoft	~ 9,2 %	Microsoft	~ 5,9 %
Broadcom	~ 8,3 %	Apple	~ 4,9 %
Apple	~ 5,4 %	Amazon	~ 3,5 %
TSMC	~ 3,8 %	Meta	~ 2,6 %
Analog Devices	~ 3,2 %	Visa	~ 2,1 %
Salesforce	~ 3,2 %	Alphabet A	~ 1,9 %
Meta	~ 3,0 %	Alphabet C	~ 1,6 %
ServiceNow	~ 3,0 %	Tesla	~ 1,5 %
Amazon	~ 2,9 %	JPMorgan	~ 1,3 %

Techfonden ger en rejäl exponering mot de stora IT-jättarna, och jag tycker att det är vettigt att man viktar Broadcom så tungt. Globalfonden å sin sida är betydligt billigare men ligger ändå hyfsat tungt i tech.

Själv väntar jag otåligt på nästa stora köpläge, och är inte främmande för att gå in med en stor del av min kontantbuffert i de båda fonderna om det blir ett rejält nedställ.

Vad tror du om tech de kommande månaderna?