Från finansvalp till indexkramare

Jag har varit på börsen sedan 1980-talet och tycker att jag lärt mig ett och annat. Den kanske viktigaste lärdomen är att jag väldigt sällan lyckas slå det index som jag för tillfället jämför mig med.

Nu när jag är FIRE sedan snart ett år tillbaka och har all tid i världen har jag ändå lekt med tanken på att göra ett seriöst försök.

Jag har haft några mindre lekportföljer där jag försökt mig på både daytrading och swingtrading, med ett rent ut sagt uselt resultat.

Så jag är, för att utrycka mig milt, väldigt glad att det handlade om småbelopp och inte några större summor.

Så, jag tog med mig utskrifter på kontoutdragen och åkte iväg till stranden och lapade lite sol samtidigt som jag skissade på min strategi, eller om man så vill, min nya REGELBOK FÖR INVESTERINGAR.

---

Början på en ny och över tid hållbar strategi

I mitt PPM-sparande kommer jag att helt köra på AP7 Såfa. Den går på autopilot – den investerar globalt, den är billig och den anpassar risknivån automatiskt beroende på ålder. Det fina är att jag aldrig mer behöver logga in och ändra något där. Den får helt ligga kvar som den är oavsett om marknaderna tokrasar eller tokrusar.

I min tjänste- och privata pension hos Avanza har jag placerat hälften av pengarna i Avanza Zero, en Sverigefond som följer OMXS30 och som dessutom är helt gratis. Den andra halvan ska successivt flyttas över till breda, globala indexfonder som till exempel Länsförsäkringar Global Indexnära. På så vis får jag både Sverige och världen i portföljen. Hos Nordnet väljer jag deras egen Sverigefond och samma sak hos SEB.

Planen är att låta det stanna där. Jag överväger till och med att inte längre logga in mer än en gång om året (december) istället för att som nu logga in klockan 09.00 varje morgon.

Istället vill jag låta sparandet vara vad det faktiskt är tänkt att vara: en pengamaskin som tuggar på i bakgrunden, år efter år, oavsett om börsen står i plus eller minus.

---

Varför index?

Det finns tre skäl som gör att indexfonder framstår som det mest logiska valet:

1. Låga avgifter. Aktivt förvaltade fonder tar ofta 1–2 % i avgift per år. Det kan låta lite, men över 30 års sparande innebär det hundratusentals kronor i utebliven avkastning. Indexfonder däremot kostar nästan ingenting.
2. Det är svårt att slå index. Otaliga studier visar att de flesta fondförvaltare inte lyckas överprestera mot sitt jämförelseindex över tid. De som lyckas gör det ofta i perioder, men få kan göra det konsekvent.
3. Det är enkelt. Att slippa sitta och fundera över vilka aktier eller fonder som “går bäst just nu” frigör både tid och energi. Jag behöver inte längre jaga avkastning – jag kan istället vara trygg i att jag äger hela marknaden.

Warren Buffett uttryckte det på sitt karakteristiska sätt:

“By periodically investing in an index fund, the know-nothing investor can actually outperform most investment professionals.”

Det innebär alltså att även om jag själv inte har full koll på allt – vilket jag definitivt inte har – så kan jag ändå klå många proffs, bara genom att hålla fast vid index.

Och Per H. Börjesson, som ofta kallas Sveriges egen Warren Buffett, har sagt det lika rakt på sak:

“Den största risken är att stå utanför börsen.”

Med andra ord: det är bättre att vara med, även om det är via en enkel indexfond, än att stå vid sidlinjen och försöka vänta på rätt tillfälle.

---

Att acceptera långtråkigheten

Det största steget för mig har kanske inte varit själva omplaceringen, utan att acceptera att sparande ska vara långtråkigt. Indexfonder kommer aldrig ge spänningen av att plocka rätt förhoppningsbolag som rusar 200 % på ett år. Men de kommer heller inte ge ångesten när samma bolag kraschar ner till nästan noll.

Att spara i index är lite som att sätta in pengar på autogiro. Det händer inte så mycket idag, imorgon eller nästa månad. Men tittar man om tio eller tjugo år är skillnaden enorm.

---

Slutsats

Så nu lämnar jag alltså marknadstajmingen bakom mig. AP7 Såfa får sköta min PPM, Avanza Zero och några globala indexfonder får ta hand om pensionen och resten av sparandet. Sedan får pengarna arbeta ifred, utan att jag loggar in och stör.

För som Warren Buffett en gång sa:

“The stock market is designed to transfer money from the active to the patient.”

Och där vill jag befinna mig – på den tålmodiga sidan, där pengamaskinen får tuffa på i bakgrunden, år ut och år in.

Tycker du också att investeringar ska vara lika tråkigt som att titta på när gräset växer?