Oväntad eftersmak vid restaurangbesöket

Det har blivit många restaurangbesök i sommar och det har varit väldigt trevligt – god mat, fint väder, avslappnad stämning.

Men det finns en detalj som har återkommit gång på gång, och som lämnar en lite märklig eftersmak – inte på maten, utan på upplevelsen som helhet.

Det handlar om kortterminalen.

Mer specifikt: dricksfrågan som numera alltid dyker upp i terminalen när man ska betala.

När notan kommer in och servitören räcker över kortmaskinen så möts man av en skärm som frågar om man vill lämna dricks – ofta med förvalda alternativ: 5, 10, 15 procent och ibland ännu mer. Och så en diskret liten knapp för “nej tack”.

Det är kanske en bagatell, men det förändrar hela känslan i avslutet.

Från att ha varit något enkelt och självklart blir det plötsligt ett beslut under översikt. Servitören står ofta kvar, väntar, tittar vänligt på en – vilket gör det svårt att trycka “nej tack” utan att känna sig som en snåljåp, även om man redan betalat en smärre förmögenhet för maten och drycken.

För några år sen var det annorlunda. Då låg det en liten skål med växel på bordet, eller så rundade man upp om man betalade kontant. Det var diskret, valfritt och utan tryck. Nu känns det ibland mer som ett test: Hur mycket tycker du att servicen var värd – i procent?

Självklart ska bra service kunna belönas. Det är inte det. Men när själva drickandet blir ett inbyggt moment i betalflödet, utan någon tydlig information om huruvida dricks förväntas eller inte, så hamnar man lätt i ett socialt mellanläge. Är det valfritt, eller inte? Är det här med 5 procent minimum eller bara ett förslag? Är det oartigt att välja “annat belopp”?

Det är frågor man kanske inte vill fundera på just efter en trevlig måltid.

Kanske är det dags för lite mer tydlighet från restaurangernas sida – antingen med information på menyn eller från personalen. Inte för att styra gästens val, utan för att minska den där lilla osäkerheten som lätt smyger sig in när skärmen lyser upp med sina procentförslag.

För i slutändan är det ju inte summan som avgör upplevelsen – det är känslan man går därifrån med. Och den får gärna vara lika bra som maten var god.