Idag gjorde jag en sak jag tänkt göra länge. Jag testade en rejäl digital detox under hela förmiddagen.
Det började med att jag lät
bilen stå och cyklade till stadskärnan.
Och mobilen fick stanna hemma! Vilken känsla.
Ingen tung klump i fickan, ingen stress över batteriprocent, inga notiser som
plingade stup i kvarten.
Jag kände mig lättare än på
länge. :-)
Inga problem att hitta
parkeringsplats heller – cykeln gick att ställa nästan var som helst.
Väl inne i stan bestämde jag
mig för att småhandla så mycket jag kunde få plats med i ryggsäcken, och gjorde
mig sen smått impopulär i kassakön genom att betala med en femhundring.
Men vilken känsla det var att
få tillbaka klingande växelpengar tillsammans med kvittot.
Jag hade bestämt ett möte med
en bekant på ett fik och det var då det verkliga testet kom.
Jag hade ingen mobil och
ingen klocka – jag var fullständigt vilse i tiden. Hur länge hade jag varit
ute? Hade hela förmiddagen passerat? Fanns det en risk att jag skulle missa fikat?
Jag fick ta till en teknik
som varit utdöd sedan 1990-talet: fråga en främling om tiden.
Så jag gick fram till en
äldre herre, som stod och bläddrade bland kvällstidningarna, och frågade artigt
hur mycket klockan var.
Först såg han lite förnärmad
ut, men när han hämtat sig ledde det till en trevlig pratstund.
Det låter helt omöjligt. Ingen telefon, det är nästan som att gå ut utan glasögonen, eller med minnesförlust kanske.
SvaraRaderaJag kan däremot sympatisera med cyklandet. Det är faktiskt trevligt, och ibland till och med praktiskt.
Ha ha, ja det kändes verkligen konstigt att inte ha den där klumpen i fickan, nästan som om man gör något förbjudet när INGEN kunde nå mig. Mer än dem som är på några meters avstånd. :-)
RaderaHej.
SvaraRaderaDet är flera år sedan jag bestämde mig för att ha ett avhållsamt förhållande med min telefon. Nu när mina barn är vuxna är det inga problem. Vi som också växt upp UTAN mob telefon vet att det går utmärkt att klara sig utan, det är ett skapat beroende vill jag påstå. Men visst är det praktiskt många gånger och man skulle ha svårt att vara utan helt.
Jag väljer ex om jag ska ut och gå eller cykla att inte ta den med mig. Åker jag upp till stugan får den ligga i bilen. Jag vill inte bli störd helt enkelt. Folk i min omgivning är vana med att jag inte svarar direkt på SMS eller samtal så det är inga problem med att svara några timmar senare..
Mvh // PP
Härligt, jag är också på väg till ett liv med betydligt mindre telefonkollande, så den här förmiddagen gav mersmak. :-)
RaderaHaha, jag vet ju att folk stirrar i sina telefoner hela tiden men nu fick jag plötsligt en insikt om att det är ett beroende hos vissa. Som du beskrev det har jag det jämt minus cyklingen. Inget behov av telefon alls. Vill folk ringa mig far de göra det när jag är hemma och da över datorn. Klockor finns ju lite överallt och om jag behöver passa en tid ser jag till att ha god tid till transport.
SvaraRaderaOch en sak jag inte fattar är varför folk har pa "plinget", det finns en 'mute-button' pa telefonen, och dessutom, varför inte avinstallera allt som "plingar".
/Annika
PS. Jag handlar alltid med kontanter.
Det var intressant att handla med kontanter, var länge sen jag testade och det är inte alla butiker som tar emot kontanter längre. Det gick alldeles utmärkt i livsmedelsbutiken men på fiket gick det inte alls. :-)
Radera