Jag har haft det småtråkigt i helgen och mest försökt bli frisk från en irriterande förkylning. För att få tiden att gå har jag lekt lite med att försöka sätta ord på det jag tror många av oss inser, nämligen att varje krona är mer värd för en ung person än för en äldre.
Vi kan kalla
det livskvalitetens tidsvärde – en kusin till det ekonomiska tidsvärdet
av pengar.
1. Biologi möter ekonomi: Ungdomens multiplikator på
livskvalitet
I ekonomiska
termer handlar värde om användbarhet (utility). Biologiskt sett har ungdomsåren
en exponentiellt högre "användbarhet" eftersom din kropp och hjärna
kan omsätta upplevelser och resurser på ett mer mångfacetterat och
intensivt sätt.
Exempel:
- En resa till Alperna för att åka
skidor vid 30 års ålder erbjuder ett helt spektrum av upplevelser –
hastigheten, adrenalinet, gemenskapen med andra åkare, och kanske en
after-ski. Vid 75, även om du teoretiskt har råd med samma resa, är det
sannolikt att en del av denna nytta reduceras. Resultatet? Pengarna är
mindre värda i praktiken, även om deras nominella värde inte förändrats.
Detta kan
modelleras matematiskt genom en livskvalitetsfaktor:
L=P×U(t)L =
P \times U(t)L=P×U(t)
Där:
- LLL är livskvalitetens värde av
en aktivitet.
- PPP är pengarnas nominella
värde.
- U(t)U(t)U(t) är en funktion som
sjunker över tid ttt, proportionellt mot fysisk och mental kapacitet.
I praktiken
innebär detta att samma 10 000 SEK kan vara 3 gånger mer värda vid 30 års ålder
än vid 75 års ålder, för att uppnå en jämförbar nytta.
2. Tidspreferenser och psykologiska effekter
Psykologisk
forskning visar att människor tenderar att ha högre diskonteringsränta för
framtida belöningar. Detta är inte bara impulsivitet, utan en rationell
anpassning till osäkerheten om framtiden. Varför spara 500 000 SEK i 20 år för
att uppleva drömmen om att segla jorden runt, när du kanske har en kropp som
inte längre kan hantera vågornas kraft?
Homo
Economicus-versionen:
Vi diskonterar framtida pengar eftersom livets sannolikhet att konsumera och
uppskatta dem minskar över tid. Detta kallas hyperbolisk diskontering
och kan beskrivas som:
PV=FV(1+r)tPV
= \frac{FV}{(1 + r)^t}PV=(1+r)tFV
Där:
- PVPVPV är pengarnas nuvarande
värde i livskvalitet.
- FVFVFV är framtida värde
(sparandet).
- rrr är din subjektiva
diskonteringsränta (livslustfaktor).
- ttt är antal år tills pengarna
konsumeras.
Ju yngre och
piggare du är, desto lägre ttt, vilket innebär att PVPVPV är betydligt större.
3. Marginalnyttan och FIRE: Livet är inte linjärt
Ett vanligt
misstag i FIRE-sammanhang är att se sparandet och konsumtionen som linjära. I
praktiken är marginalnyttan av pengar i ungdomen mycket högre än i ålderdomen
eftersom:
- Flexibilitetens asymmetri: Yngre kroppar och sinnen har
en större kapacitet att "hantera allt." Oavsett om det är en
spontan vandring, nattklubbsbesök eller volontärarbete i Rwanda, så är
marginalvärdet av dessa erfarenheter ojämförligt högre än att köpa en ny
fåtölj som senior.
- Exponentialeffekten av
erfarenheter:
Upplevelser i ung ålder bygger psykologiskt kapital som ackumulerar över
tid. Till exempel ger resor vid 30 års ålder minnen som bär dig hela
livet, medan resor vid 75 års ålder är mer flyktiga och mindre
definierande.
För att
visualisera detta kan vi använda en nytta-fördelningskurva:
MU=f(P,t)⋅e−t/λMU =
f(P, t) \cdot e^{-t/\lambda}MU=f(P,t)⋅e−t/λ
Där:
- MUMUMU är marginalnyttan av
pengarna.
- ttt är tid.
- λ\lambdaλ är ett konstant värde
som relaterar till fysisk och mental vitalitet.
Vid 30 års
ålder är λ\lambdaλ hög och MU\text{MU}MU maximerad, medan den gradvis faller
över tid.
4. Optimal allokering av tid och kapital: "Golden
Decades"-principen
En stark
FIRE-strategi inser att livets "golden decades" – vanligtvis
från cirka 30 till 60 års ålder – är där den största ekonomiska och biologiska
avkastningen finns. Detta leder till en optimalt fördelad konsumtionsmodell,
till exempel:
- 30–40 år: Investeringsutgifter i minnen,
karriär och relationer. Hög aktivitet och risk.
- 40–50 år: Stabila avkastningar; fokusera
på familj och hem. Konsumera strategiskt med viss återhållsamhet.
- 50–60 år: Försiktiga investeringar i
välbefinnande. Säkrade medel för framtiden utan att minimera
livskvaliteten.
- 60+ år: Allokera om till
lågvolatilitet, använd pengarna gradvis för trygghet.
5. Livstidskapacitet som en ny FI-parameter
FIRE-entusiaster
pratar ofta om spargrad, men vad sägs om en nyckeltalsanalys av livstidskapaciteten
att njuta av pengar? Vi kan kalla det "Human Enjoyment Potential"
(HEP):
HEP=E⋅TactiveHEP =
E \cdot T_{active}HEP=E⋅Tactive
Där:
- EEE är den årliga ekonomiska
resursen du har tillgång till.
- TactiveT_{active}Tactive är
det antal år din kropp och hjärna realistiskt kan tillgodogöra sig dessa
resurser.
Målet är att
maximera HEP genom att dra nytta av resurser tidigt i livet medan TactiveT_{active}Tactive
är stort.
Slutsats: Din krona förtjänar att jobba för dig NU
När man
optimerar din FIRE-strategi, kom ihåg: pengar är inte bara ett statiskt verktyg
för att köpa trygghet och trygghet är inte alltid optimalt. Värdera din krona
utifrån dess livskvalitetspotential, och se till att du spenderar dina mest
värdefulla pengar – de du har i ungdomen – på rätt sätt.
Håller du
med om mitt resonemang? Eller blev det här alldeles för osammanhängande? I så
fall skyller jag det hela på feber och hosta. J
Imponerande formler. 👍
SvaraRaderaMvh C.
Tack. Fick damma av mellanstadiematten lite. :-)
RaderaHoppas det inte blev för teoretiskt.