Jag loggade nyss in på Avanza för att göra det där jag gör bäst: stirra på siffror och inbilla mig att jag har kontroll över mina investeringar.
Idag tittade
jag till mina småkonton, sådana som jag öppnat i förbifarten, typ "jag ska
bara testa en ny strategi" eller "det här blir barnens
framtidskapital".
Och vad har
hänt? Jo, de här har så klart gått som tåget. Bättre än storportföljen. Betydligt
bättre.
Lifco – stabilt som en gammal Volvo
Lifco är
konglomeratens konglomerat. De köper nischade bolag ingen annan verkar vilja
ha, ofta inom tänder, verktyg eller någon industriell specialgrej man aldrig
hört talas om – och sen gör de lönsamhet av det. Tråkigt? Javisst. Lönsamt?
Absolut.
Jag köpte
Lifco lite i förbifarten efter att ha hört "de är som ett mini-Latour fast
snålare med utdelning". Och nu? Upp flera hundra procent sedan köp. Varför
äger jag inte mer? Varför lade jag inte hela pensionssparandet i det här?
Vertiseit – skärmarnas konung
Och så har
vi Vertiseit. Ett bolag inom digital signage – alltså skärmar i butiker,
köpcentrum och offentliga miljöer. De får det att blinka, visa erbjudanden och
styra innehållet smart. Typ som att TV:n i kön till Systembolaget plötsligt
börjar sälja på dig en ny dyr gin-sort medan du redan står där med dubbla
korgar Norrlands guld.
Litet bolag,
men med stark tillväxt. Och jag köpte in mig när aktien var billigare än en bussbiljett.
Varför gör jag så här mot mig själv?
Det är som
att jag har två investerarpersonligheter:
- Den förnuftige: Lägger majoriteten av
kapitalet i breda fonder.
- Den spontane: Slänger in små summor i
"intressanta case" på slumpmässiga konton.
Och gång på
gång är det spontaninvesteringarna som springer ifrån resten.
Det är som
att min portfölj är ett klassfoto där klassens plugghäst aldrig riktigt lyckas,
men de där två lite udda typerna längst bak i hörnet plötsligt blivit tech-miljardärer.
Så vad lär jag
mig av detta? Tja, kanske att man borde lita mer på sin magkänsla ibland. Eller
åtminstone våga satsa lite mer när något faktiskt känns riktigt bra.
Men som
vanligt gör jag inte det. Jag biter ihop och hoppas att storportföljen någon
gång börjar bete sig som de där småkontona.
Har du också
ett litet konto som rusat? Eller kanske ett spontanköp som överträffat alla analyser?
En gång, runt 2012 tror jag det var skulle jag flytta. Och tömde därmed portföljen för att täcka en handpenning, men lite pengar blev kvar. Tror det var någonstans runt 10k.
SvaraRaderaJag köpte Bahnhof för hela slanten och lät aktierna sitta där under ett antal år och tänkte inte alls på dem. Jag sålde dem 2016 med en fin vinst på 400% eller så.
Ett av få tillfällen då jag vunnit på att schablondeklarera.
Grattis till en fin vinst. Bahnhof är en gammal favorit som gått oerhört starkt även efter 2016. :-)
RaderaJa, att behålla hade varit bättre. Men jag flyttade en gång till då och behövde pengarna tyvärr.
RaderaSedan har jag köpt tillbaka Bahnhof igen, 8% av portföljen idag, fast jag missade några år i mitten med stora uppgångar.
Med den vishet som kommer med ökad ålder inser jag att det som alla experter alltid brukar tjata om, att investera i bra bolag och sedan behålla länge, faktiskt stämmer. Synd bara att jag inte lyssnade på dem som yngre, ägde till exempel ganska mycket Fortnox för 15 år sedan. Hade jag haft kvar det innehavet idag hade det varit värt mer än vad jag ens vågar tänka på. :-)
RaderaDet är fördelen/nakdelen med få aktier. Antingen blir det väldigt bra eller väldigt dåligt. Vist är det skoj med aktier i portföljen som stigit mycket under många år, och tänka tanken att man skulle köpt mer. Men då skulle samtidigt risken varit betydligt högre. Jag tror mer på att man ska se det som att tiden varit lönsam, och att man skulle köpt flera olika aktier och låtit dem vara ifred.
SvaraRaderaJapp, det är som de gamla finansrävarna brukade säga. Time in the market beats timing the market. :-)
RaderaVårt fondspar till ungarna i form av billiga globalfonder och Spiltan investmentbolag har ju nästan varit helt omöjligt att slå med stockpicking senaste 10 åren..
SvaraRaderaJa, på lång sikt är det väldigt svårt att slå indexfonder. Vissa år går det absolut, men inte i det långa loppet.
Radera