Är det här slutet på börsyran?

Av en händelse hittade jag ett tidningsklipp om den amerikansk-indiske nationalekonomen Ravi Batras teorier om samhällscykler, som beskriver hur makten växlar mellan olika samhällsgrupper över tid.

Och det var faktiskt riktigt intressant.

Vi tar det från början:

En snabbkurs i Batras samhällscykler

Batras modell bygger på att olika grupper – arbetare, krigare, intellektuella och köpmän – turas om att styra samhällsutvecklingen:

1. Arbetarfokus – Denna fas betonar solidaritet och social trygghet.
2. Intellektuell fas – Kultur, utbildning och idéer står i centrum.
3. Köpmannafas – Kapitalism och konsumtion tar över.

4.    Krigarfokus – Här dominerar säkerhet, disciplin och samhällets beredskap inför hot.

När en grupp har dominerat för länge, börjar samhället uppleva problem som bara nästa grupp kan lösa. Enligt Batra är dessa cykler nödvändiga för att balansera samhällets utveckling.

Finns det tecken på en krigarfas i Sverige?

Så här tänker jag:

Efter årtionden av stark ekonomisk utveckling och ökad globalisering ser vi hur det svenska samhället blivit allt mer polariserat. Ojämlikhet och otrygghet har ökat, och många ser behovet av ett starkare samhällsbygge för att skydda svenska värden och säkerhet. Den ökande fokuseringen på säkerhetsfrågor – både sociala och ekonomiska – skulle kunna vara ett tecken på att vi är på väg mot en krigarfas.

Vi ser detta i den politiska debatten där frågor om brottslighet, nationell suveränitet och trygghet står i fokus. Staten talar dessutom om att säkra inhemsk produktion, särskilt inom områden som försvar och energi, för att minska beroendet av utländska leverantörer och stärka landets motståndskraft.

Vad innebär detta för ekonomin?

Om Sverige går in i en krigarfas enligt Batras teorier, kommer vi troligen se en fullständig omprioritering av den ekonomiska politiken. Staten kan börja detaljstyra investeringar mot områden som säkerhet, försvar, och energisjälvförsörjning. Handelsberoendet kan minska, och det kan bli mer fokus på att säkra strategiskt viktiga resurser och industrier.

Branscher som förväntas spela en central roll för landets säkerhet och stabilitet, som energiförsörjning, teknisk infrastruktur och försvarsindustri, kan i så fall få ett uppsving.

Och börsen?

För den svenska börsen kan en krigarfas innebära en rejäl omvälvning. Exportberoende företag kan ställas inför svåra utmaningar, särskilt om regleringar ökar eller om utländska marknader blir svårare att nå. Däremot kan företag som är verksamma inom infrastruktur, energi och cybersäkerhet vinna på denna utveckling.

Investerare kan behöva omvärdera sin strategi. Bolag som fokuserar på självförsörjning och nationell säkerhet kan bli mer attraktiva, samtidigt som de företag som är starkt knutna till globala värdekedjor riskerar att värderas ned.

Slutsats: En förändring i prioriteringar

Om Ravi Batras teorier stämmer, vilket jag inte är så där jättesäker på, men om det nu verkligen skulle vara så. Och om Sverige i så fall står inför en krigarfas där säkerhet, stabilitet och motståndskraft kommer att dominera samhällsdebatten och ekonomin, ja då får nog vi som investerare tänka om.

Detta kan leda till en förändrad investeringskultur där långsiktigt säkerhetsfokus är viktigare än att företagen gör vinster.

Vad tror ni – har Batra rätt om att Sverige är på väg mot en krigarfas, och hur tänker ni att det i så fall kommer påverka era investeringar och vår framtid?