Fysiskt guld – dyr trygghet i liten förpackning

För några år sedan ägde jag en handfull guldmynt, American Gold Eagle. Jag sålde dem efter ett kort tag och gjorde en vinst på några tusenlappar, vilket jag tyckte var helt OK.

När jag ser dagens guldpriser inser jag att jag kunde ha bytt de där mynten mot en bättre begagnad bil i dag.

Nu har intresset för fysiskt guld vaknat igen. Jag har börjat titta på utbudet hos Tavex, Guldcentralen och Liberty Silver – ungefär som när man står utanför ett bageri och tittar på bakverken, fullt medveten om att det kan bli dyrt om man går in.

Främst lockar små guldtackor, till exempel 20-grammare. De kostar runt 27 000 kronor styck. Problemet är att om man vill sälja tillbaka dem får man i nuläget ungefär 24 000 kronor. Spreaden är alltså rejäl, och det krävs en ordentlig prisuppgång för att det ska bli en bra affär.

Samtidigt finns det något speciellt med att äga fysiskt guld.

Det är konkret, enkelt att förstå och har varit värdefullt längre än någon börsindexgraf kan visa. Det är inte den mest effektiva investeringen, men det ger en sorts trygghetskänsla som är svår att få digitalt.

Äger du fysiskt guld eller har funderat på det?

 

Hej då till hög ränta

Jag har ägt fonden Lannebo High Yield flera år och varit nöjd.

Det är en högräntefond som investerar i nordiska företagsobligationer med hög avkastning (”High Yield”).

Med en avkastning på cirka 10 procent och en risknivå på endast 2 (av 7), har det varit en no-brainer.

I år har dock avkastningen droppat till 4,5 procent YTD, och det är alldeles för lågt tycker jag. Inte minst med tanke på att det även ska betalas ISK-skatt på innehavet.

Jag närmar mig en mer defensiv fas i mitt sparande känns ett stabilare alternativ med ännu lägre risk mer lockande, men här är jag villrådig.

Kanske du som läsare har något tips? Förutom högräntekonton hos nischbanker.

 

Värdefulla rabatter på dyra droppar

Jag tillhör den krympande skaran bilister som fortfarande tankar fossila bränslen – ett dyrt nöje numera. Men det finns ett sätt att göra det marginellt billigare, och det handlar om att betala på rätt sätt.

Jag kollade lite på rabatter och fann detta:

OKQ8 erbjuder upp till 20 öre per liter i återbäring med OKQ8 VISA, samtidigt som man får medlemsförmåner som rabatter på biltvätt och andra butiksprylar.

Preem har två modeller: Preem Mastercard som ger 50 öre per liter i rabatt, plus bonus på andra köp och försäkringar som kommer på köpet. Deras Preem Privatkort ger 15 öre per liter på bemannade stationer och 10 öre på automat – ibland kompletterat av kampanjer med ännu större rabatter för nya kunder.

Andra kedjor, som Circle K och St1, erbjuder ungefär 10–15 öre i rabatt beroende på kort och station.

Själv använder jag Preem Mastercard, som dessutom ger 0,5 procent bonus på alla inköp i vanliga butiker.

Var tankar du – och vilka rabatter får du?

 

Investera i bläck istället för guld?

Utskrifter borde inte vara en stor fråga i en FIRE-vardag, men för mig är papper fortfarande praktiskt. 

Jag läser helt enkelt bättre när texten ligger på bordet än på en skärm.

Det som ställer till det är bläckkostnaden. Mina HP-patroner som tidigare kostade runt 99 kronor kostar nu omkring 595 kronor styck. Jag använder original eftersom tredjepartsalternativ ofta strular.

Så länge jag har kvar företaget kan jag dra av momsen och dessutom betala med oskattade pengar, men den dagen jag avslutar firman blir varje utskrift en ren privatkostnad. I dagsläget landar bläckkostnaden på ungefär 1 krona per sida, vilket gör att man verkligen tänker efter innan man trycker på print.

Hur ser det ut för dig? Vilken skrivare använder du, och vad kostar dina utskrifter per sida?

Flytt av pension – seg och trög process

Jag flyttar två mindre privata pensionsförsäkringar, alltså tjänstepensioner som jag själv betalat in och som inte har koppling till någon arbetsgivare.

Syftet är att testa processen i liten skala för att avgöra om det är värt att flytta även större försäkringar framöver.

Flytten går från Avanza till Skandia respektive Folksam.

Processen inleds med ett obligatoriskt rådgivningssamtal hos det mottagande bolaget. Samtalet handlar om placeringar, risknivå, avkastningsförväntningar och hur försäkringen ska utformas. Det är ett obligatoriskt steg innan flytten kan påbörjas.

Efter rådgivningen ska ett antal handlingar signeras. Dessa skickas på traditionellt sätt med post, vilket gör att processen tar tid. Detta är fortfarande standard i branschen, även om mycket av övriga finansiella tjänster digitaliserats.

När dokumenten är klara och inskickade startar själva flytten. Det mottagande bolaget kontaktar det överlåtande bolaget, som i sin tur ska bekräfta flytten och sälja av tillgångarna i depån. Därefter förs kapitalet över och placeras enligt det val som gjorts. 

Tidsåtgången beräknas vara mellan en och sex månader,  och det tycker jag är lite väl långsamt.

I mitt fall kommer kapitalet att placeras i traditionell förvaltning hos både Skandia och Folksam. Det innebär att bolagen sköter förvaltningen helt och hållet, utan att jag kan påverka enskilda placeringar.

Fördelar:

• Förvaltningen är automatisk och kräver ingen löpande uppföljning.
• Bolagen står för riskhantering och en stabil värdeutveckling över tid.

Nackdelar:

• Avgifterna är relativt höga jämfört med egen fondförvaltning:
• Skandia 0,8 % i årlig avgift
• Folksam 0,65 % i årlig avgift
• Avkastningen är normalt sett mer stabil men mindre rörlig, vilket innebär att den varken stiger snabbt i uppgångar eller faller lika mycket i nedgångar.

Har du själv bytt pensionsbolag? Hur fungerade processen för dig? 

Svensk tågtrafik – ett skämt som ingen skrattar åt

En bekant skulle nyligen åka tåg. 

En resa som tar runt en timme i normala fall. Sex timmar senare kom han fram – blek, hungrig och djupt ifrågasättande allt som kallas infrastruktur.

Först: signalfel.

Detta mystiska fenomen som ingen kan förklara men som ändå inträffar oftare än allt annat i universum.

Sedan: tekniska problem med loket.

Tåget stod stilla i timmar, utan information, utan personal, utan någon konduktör (eller vad de nu kallas i modern tid).

När tåget väl rörde sig meddelades det glatt i högtalarna att en buss väntade.

Synd bara att passagerarna först skulle kämpa sig upp och ner för evighetslånga trappor.

Någon hiss som fungerade fanns så klart inte på perrongen.

Folk muttrade högt om att de aldrig mer tänkte sätta sin fot på ett svenskt tåg igen.

Efter en kort bussresa var de framme vid nästa järnvägsstation där alla fick hoppa av, springa över spåret och sedan tränga ihop sig i en pytteliten järnvägsvagn, där alla sittplatser så klart var upptagna.

Och finalen?

Jo, när min bekant nästan var framme meddelade föraren att man skulle hoppa över hans station, men att ersättningsbuss fanns vid nästa. 

Alltså: kör förbi målet, ta buss tillbaka.

Logiken på topp.

När jag var ung gick tågen i tid. Varje gång. Idag känns det som att SJ dras med fler överraskningar än ett Kinder-ägg.

Heja Sverige.

Vågar du fortfarande åka tåg?

 

Fixa snabba cash hemma i garaget

När min Volvo V70N skulle ha sin årliga service fick jag ett Black-Week-erbjudande från Volvoverkstaden: 6 000 kronor för olja, filterbyte och nya tändstift.

Seriöst?

Jag åkte till Biltema och köpte det som behövdes:

• Motorolja, 4 liter: 429 kronor
• Extra liter olja: 100 kronor
• Oljefilter: 45 kronor
• Tändstift: 150 kr (4 st, jag hade ett oanvänt hemma)

Totalkostnaden hamnade på 724 kronor, vilket innebär att jag sparade ungefär 5 300 kronor jämfört med verkstadspriset.

Själva arbetet tog två timmar.

Hissa upp bilen, tappa ur den gamla oljan, byta filter, skruva i nya tändstift, fylla på ny olja och som avslutning en tur till tippen för att lämna in det miljöfarliga avfallet.

Inga avancerade moment, bara grundläggande service som är lätt att göra själv.

Och det bästa av allt?

Besparingen motsvarar en timlön på drygt 2 600 kronor efter skatt.

Det är inte bara billigare, utan också praktiskt att kunna göra enklare service själv när bilen börjar få några år på nacken.

Brukar du göra servicen själv, eller lämnar du in bilen?