FIRE – vilka försäkringar behövs?

Nu när jag närmar mig FIRE har jag funderat på vilka försäkringar som behövs och vilka som jag kan säga upp.

 

Så här tänker jag:

 

Sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring

Försäkringarna ger ekonomisk ersättning vid sjukdom eller olycka. Inte så dyra, så de behåller jag.

Livförsäkring

Blir dyrare ju äldre du är, så jag avstår eftersom jag har ett hyfsat stort FIRE-kapital.

 

Privat sjukvårdsförsäkring

Kan ge snabbare tillgång till vård eller specialistbehandlingar. Kostar mycket och jag är ganska nöjd med det offentliga vårdsystemet, i alla fall på den ort där jag bor, så jag avstår.

 

Inkomstförsäkring och A-kassa

Onödigt om man aldrig mer ska arbeta. Men om man till exempel driver ett eget företag parallellt, kan det vara en extra trygghet. I mitt fall är det så, så jag kommer att ha kvar dessa i alla fall ett år till.

 

Barnförsäkring

Om man har minderåriga barn tycker jag att detta är en viktig försäkring att behålla, även om man är ekonomiskt oberoende. Den täcker exempelvis allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Mina barn är vuxna så de försäkringarna är uppsagda.

 

Reseförsäkring

Denna finns i hemförsäkringen, och den vill jag gärna ha när det blir dags att resa.

 

Vilka försäkringar kommer du att ha kvar som FIRE, och vilka kommer du att skippa?

FIRE närmar sig – dags för ett självspelande piano

Jag funderar på att skapa en pengamaskin som sköter sig själv – ett ekonomiskt självspelande piano.

Så här är planen

1. Kapitalförsäkring med 100 % globala indexfonder
   Jag börjar med en kapitalförsäkring där hela kapitalet placeras i globala indexfonder. Det ger en bred spridning och förhoppningsvis en stabil avkastning över tid. Indexfonder har låga avgifter och tenderar att prestera bättre än många aktivt förvaltade fonder på lång sikt.
2. Uttag på 4 % per år
   Varje år, den 15 december, säljs fonder motsvarande 4 % av kapitalets värde det datumet. Det är enkelt och ger en hygglig balans mellan hållbart uttag och bibehållen tillväxt i kapitalet över tid.
3. Högräntekonto med insättningsgaranti
   Uttaget sätts in på ett högräntekonto med insättningsgaranti. Här ligger pengarna tryggt och genererar lite extra ränta. Beloppet delas sedan upp i tolv lika stora delar.
4. Månatliga utbetalningar via autogiro
   Varje månad förs en tolftedel av det årliga uttaget över till ett lönekonto. På lönekontot finns alla mina autogiron: el, bredband, försäkringar och alla andra fasta kostnader som livet kräver.

Tidsåtgång: 0 sekunder per år

När allt väl är uppsatt sköter systemet sig självt. Fonderna återinvesterar utdelningar automatiskt, uttaget sker en gång om året, och autogirona drar pengarna utan att jag behöver röra ett finger.

Varför detta upplägg?

Det här systemet tilltalar mig eftersom det är:

• Enkelt: Inga manuella överföringar, inget krångel.
• Effektivt: Kapitalet fortsätter växa, medan jag har en jämn och förutsägbar inkomst.
• Automatiserat: Jag behöver aldrig “pyssla” med pengarna – de arbetar åt mig, inte tvärtom.

Finns det fallgropar?

Visst, det finns några saker att tänka på:

• Marknadsrisk: Ett stort börsfall ett år kan påverka uttaget. Men över tid har globala indexfonder historiskt levererat bra avkastning.
• Oväntade utgifter: Det här systemet förutsätter att månadskostnaderna är förutsägbara. Stora engångskostnader kräver en separat buffert.

Vad tror ni om upplägget?

 

Urstark dollar – bra eller dåligt?

Dollarn är just nu stark, runt 11 kronor. Det innebär att värdet på globala indexfonder, som är tungt exponerade mot amerikanska bolag, fått en extra skjuts. Men valutamarknaden är som en jojo – när dollarn faller, minskar fondvärdet i svenska kronor.

Med Trumps återkomst tror jag att dollarn kan behålla sin styrka ett tag till. Historiskt har liknande politik, med stora infrastrukturprojekt och skattelättnader, stimulerat den amerikanska ekonomin och stärkt dollarn. Men samtidigt kan kommande handelskonflikter slå åt andra hållet.

Att gå all-in just i globalfonder och rena USA-fonder nu känns frestande.

Vad tror ni: chans eller risk?

Är det rätt att satsa på globala indexfonder när dollarn är stark och USA:s nya politiska kurs tycks gynna ekonomisk tillväxt?

Eller är det läge att avvakta, vänta på att dollarn faller och hoppas att effekten av Trumps satsningar blir långvarig?

Jag lutar åt att rida på vågen av optimism.

Erfarenheter från de första månaderna som pre-FIRE

Det senaste halvåret har varit som en långsam men befriande utandning. Efter att ha klivit av den fullspäckade karusellen med heltidsjobb – eller snarare mer än heltidsjobb – i det egna företaget, känns det som om jag äntligen hinner ifatt mig själv. Stressnivåerna, som tidigare låg på en konstant toppnivå, har sjunkit till något jag inte känt på flera år. Det är nästan svårt att beskriva lättnaden som kommer med att inte längre känna sig jagad av deadlines, kundförväntningar och den ständiga inre rösten som frågade: "Är det här verkligen tillräckligt?"

Istället har dagarna fyllts med något jag knappt visste att jag saknade: tid. Tid att ta hand om mig själv, mina närmaste och inte minst  huset, det där projektet som alltid stått längst ner på att-göra-listan. Nu har åtskilliga rum fått ett nytt lager färg och en fräsch känsla. Flera av träden på tomten, som länge stått som tysta påminnelser om försummelse, är nu borta – och häckarna är klippta så att de nästan skulle kunna göra grannarna avundsjuka. Det har varit svettigt, ja, men också tillfredsställande.

Och det nya företaget då? Det är igång, men i en helt annan takt. På hobbybasis, som jag tänkte. Men där infinner sig en ny fråga: Är det ens bra för mig att jobba mer än några timmar i månaden? Jag ville ju komma bort från den där ständiga känslan av att inte ha presterat tillräckligt, den som drev mig in i väggen gång på gång. Nu när jag har friheten att välja – ska jag verkligen välja att arbeta?

Jag inser mer och mer att pre-FIRE inte bara handlar om att förbereda ekonomiskt för en framtid med mindre arbete. Det handlar också om att lära sig hur livet känns när man kliver av prestationskarusellen. Det är en mental omställning att släppa taget om en gammal identitet som definierades av yrkesframgångar och istället börja värdera de små, till synes obetydliga stunderna: en kopp kaffe i morgonsolen, känslan av nyklippt gräs under fötterna, eller den nöjdhet som kommer efter en väl genomförd målningssession.

Även om jag ibland kan känna mig osäker – är jag produktiv nog? Gör jag tillräckligt? – inser jag att dessa tankar är gamla spöken från en tid jag försöker lämna bakom mig. Istället försöker jag fokusera på något annat: balans. Att hitta en plats där jag kan arbeta lagom mycket, samtidigt som jag har tid för det som verkligen betyder något för mig.

Så vad har jag lärt mig hittills i pre-FIRE? Att frihet inte bara är ekonomisk. Det är också mentalt. Det är friheten att välja vad som är viktigt för dig, att släppa taget om gamla mönster och att omfamna det nya – även om det känns ovant till en början.

Jag kanske inte har alla svar än, men en sak är säker: vägen mot FIRE känns lättare när jag äntligen kan andas. 

 

Vart tog alla resekatalogerna vägen?

Det har blivit en hel del om resor på bloggen de senaste dagarna, och nu blir ytterligare ett inlägg. :-)

För minns ni när man planerade semesterresan med en tjock  resekatalog, som vägde nästan lika mycket som en tegelsten? Man bläddrade bland sidorna i jakt på rätt hotell, och där var bilder på solnedgångar, pooler och leende par i matchande badkläder – ja, det fanns liksom inga dåliga bilder. Vem behövde TripAdvisor när varje sida lovade ”garanterad avkoppling” och "exotisk miljö"?

Sedan traskade man ner till resebyrån och fick en liten pratstund med den där resebyråpersonen som visste allt. Han eller hon nickade klokt, berättade vilken pool som var bäst och påminde om att ta med myggmedel till Kanarieöarna. Med andra ord: någon annan tog ansvar! Och när allt var klart, fick man en riktig, fysisk biljett. Ja, alltså en pappersbiljett! Inget QR-kodsskannande, inget "vart la jag mobilen?" eller panikartat letande efter boardingkort. Bara en prydlig biljett i plastficka som andades att semestern var fixad.

Och packningen!

Resebyrån sa bara: ”Packa lätt!” Så man slängde ner tre t-shirts, ett par shorts och en solkräm i en väska. Idag måste man ju packa som om man skulle bo där permanent – mobiler, paddor, smarta klockor, kablar, laddare, adapter, powerbank, och för säkerhets skull några extra sladdar till alla prylar man inte visste att man behövde.

Och nu när allt ligger i mobilen? Då ska man hålla reda på 23 appar och ännu fler QR-koder, och biljettappen behöver förstås uppdateras dagen före avresa…

Det bästa förr? 

Man slapp detta eviga scrollande och googlande av omdömen och flummiga kommentarer. Idag är det som att gå in på en digital djungelsafari där varje klick leder till ett nytt hotell med ännu fler recensioner. Och alla har bott på exakt samma hotell men har haft helt olika upplevelser: ”10/10 perfekt” säger en, ”myror på balkongen” säger nästa. Vem ska man lita på?

En sak är säker: den gamla resekatalogen brydde sig aldrig om myrorna.

November nästa år – var ska jag slå upp solstolen?

Jag har börjat fundera över resmål som är plånboksvänliga och garanterar en rejäl dos solsken. För om jag kommer till skott och säljer huset och cashar in, handlar det inte om att bränna alla pengar på ett lyxhotell på Bahamas. Nej, målet är ett långt, härligt liv i flip-flops och solglasögon – till ett pris som inte kräver att jag jobbar extra som bartender vid strandkanten.

Så här är mina bästa drömmar just nu för en budgetvänlig flykt från Novemberland:

1. Gran Canaria – Kanarieöarna

Gran Canaria kanske låter lite uttjatat, men det är faktiskt svårt att slå för den som vill ha värme, solsken och europeisk atmosfär utan att tömma plånboken. Här kan man hyra en enkel studio för en bråkdel av vad ett hotellrum kostar hemma.

2. Algarve, Portugal

Portugal, och särskilt Algarve-kusten, är ett guldkorn som ofta glöms bort när man letar efter sol under vintermånaderna. Här är det inte stekande hett i november, men ljusår bättre än hemma! Och det finns massor av Airbnb.

3. Goa, Indien

Nu är jag kanske lite för gammal för Goa, men det är ändå ett fantastiskt budgetalternativ. Med boendepriser som knappt finns på kartan i Europa och lokala maträtter för några kronor styck är Goa en dröm för budgetresenären.

4. Split, Kroatien

Split kanske inte är det första man tänker på för solsemester under vintern, men staden har sin egen charm även när det inte är stekande varmt. Dessutom är det betydligt färre turister i november, vilket gör att priserna på boende och restauranger sjunker markant.

5. Marocko – Marrakech eller Essaouira

Kanske är det färg, kryddor och lite magi som behövs för att bota novemberdeppen? Marocko är fantastiskt prisvärt och erbjuder allt från myllrande basarer i Marrakech till lugna, vackra stränder i Essaouira. Här får man en varm medelhavsvinter med en twist av Sahara, och man kan bo på små riader för en bråkdel av hotellpriserna hemma.

7. Madeira, Portugal

Vulkanön är grön och lummig, med vandringsleder, vattenfall och små byar som ligger som pärlor längs bergen. November är lågsäsong och en bra tid att hitta budgetvänliga boenden och flyg.

Och drömmen om strandlivet…

Kanske kommer det bli Kanarieöarna, kanske Goa eller något annat ännu billigare alternativ som dyker upp på flygsöksidorna. Men en sak är säker – nästa november hoppas jag att jag slipper mörker, regn och kyla.

Säljrek för hela november!

Det är den tiden på året igen, när man undrar om solen någonsin kommer visa sig igen, eller om vi i hemlighet har förflyttats till en parallell verklighet där solen aldrig går upp.

November – årets mest påfrestande månad – är här, och jag börjar förstå varför vissa flyr den som pesten.

Min plan?

Sälja villan, casha in och dra söderut. Nästa år, hoppas jag, är det jag som vinkar adjö till mörker och istället säger hej till en solstol.

För tänk er det här:

En vit sandstrand, en bungalow precis vid havet, en paraplydrink i handen och en bok som inte kräver en pannlampa för att läsa. Där det största bekymret är "Vilken solkräm bör jag välja idag?" eller "Ska jag satsa på en till paraplydrink eller testa något med kokos?"

Men nu sitter jag här, i det dystra novembermörkret, och smider planer för nästa år.

Hur skulle du helst vilja fira november?