Sopkaos 2.0 – nu med fler tunnor än Ikea-påsar

Så var det dags igen. Kommunen har bestämt sig för att revolutionera sophanteringen.

Eller, revolutionera är kanske fel ord – snarare förvandla det till ett krångligt logistiskt projekt.

Innan hade vi två stora och rymliga tunnor. Ett för det mesta som brinner och ett för matavfall. Övrigt småskräp fick man gå bort med till återvinningsstationen.

Plötsligt ska jag och alla andra få två andra tunnor med massor av små fack. En för plast, en för papper, en för glas (fast bara ofärgat), en annan för glas (men bara färgat), en för metall, en för matavfall och slutligen ett för restavfall.

Och notan för det här kalaset?

Jo, en aviserad höjd taxa, som ännu inte är beslutad.

Problemet är förstås att den här “enkel lösning för alla hushåll” är uträknad för någon form av idealfamilj: mamma, pappa, två skolbarn, alla borta på dagarna, ingen som handlar på nätet och absolut inga blöjbarn. Verkligheten ser ju som bekant lite annorlunda ut – särskilt för oss som jobbar hemifrån och hinner producera hushållssopor i industriell skala.

Och vill man beställa något på nätet?

Lycka till.

En enda kartong från postorder och både plast och pappersfacket är fullt. Två paket och pappersfacket svämmar över.

Då återstår bara att åka till återvinningscentralen i alla fall – som innan.

Men visst – det blir kanske lite enklare att slänga batterier och gamla glödlampor. Alltid något.

Vad tycker du om det nya systemet?

När banken säger nej till mångmiljonären

En bekant till mig, något äldre (60+), med en ekonomisk situation snarlik min egen – alltså ekonomiskt oberoende, obelånat boende och en liten enskild firma vid sidan om – fick en idé nyligen. En idé som han själv kallade ”crazy” men som i hans värld lät helt logisk:

Han skulle låna så mycket det bara gick på sin villa, innan han gick i pension. Pengarna skulle officiellt gå till renoveringar, men vi som känner honom vet ju att det var börsen som lockade.

Så han ringde glatt banken. Banktjänstemannen blev lika glad. Här hade vi en private banking-kund med villa, tillgångar, inga betalningsanmärkningar och ett ekonomiskt CV som glänste. Processen sattes igång. Papper togs fram. Räntor och amorteringar diskuterades i soligt tonläge.

Men.

Så kom den lilla detaljen: hans firma var nystartad och drog inte in några större pengar än. Och plötsligt växlade bankens tonläge från smörig säljarvänlighet till myndig nej-sägare. Den tidigare så entusiastiske banktjänstemannen började harkla sig, skruva på sig och mumla något om ”regelverket”.

Tvärnobben.

Min bekant fick till och med höra att han kanske kunde prova hos någon ”annan bank” – underförstått en lite mer… kreativ aktör. Han blev naturligtvis fly förbannad. Här sitter en man som i hela sitt liv skött sina räkningar, som kan visa upp en förmögenhet som får många bankdirektörer att rodna av avund, och ändå klassas han som en högrisk.

Jag kan inte låta bli att hålla med honom. Regelverket verkar vara skräddarsytt för att belöna hög lön, oavsett förmögenhet. Man kan alltså vara mångmiljonär, skuld- och anmärkningsfri, men så länge man inte har en stadig lönespec i handen betraktas man som en potentiell katastrofkund.

För min egen del är det här förstås en icke-fråga. Jag skulle aldrig drömma om att låna ett öre, till vare sig renoveringar eller börsinvesteringar. Men jag förstår verkligen frustrationen.

Det är nästan komiskt: de som verkligen inte behöver låna, de får nej. De som redan sitter med lån upp över öronen, men har en fast lön, de får ja. Banklogik i ett nötskal.

Så nästa gång man hör någon säga att ”banken lånar bara ut till dem som redan har pengar” – ja, det stämmer. Men bara så länge de har en anställning. Är du ekonomiskt oberoende, skuldfri och har byggt upp ditt eget kapital? Då är du, enligt bankens logik, förmodligen livsfarlig.

Vad tycker du om bankerna och deras lånevillkor?

Blåst på RUT- och ROT-avdraget!

Jag roade mig i morse med att räkna ut hur mycket rut- och rotavdrag jag kommer att kunna göra i år.

Resultatet blev…skrattretande.

Som ni som brukar läsa vet är jag en 55+ FIRE-person. Jag lever på förtida pensionsuttag från tjänste- och privatpensionen – eller nja, just nu har jag faktiskt pausat de utbetalningarna. Anledningen är att värdet på mina pensionsförsäkringar utvecklats så uselt i år. Tack Trump, för att du lyckades skicka globalfonderna rakt ned i källaren.

I stället lever jag för tillfället på min snabbt krympande buffert, och de enda inkomster som jag alltså har – och som rut- och rotavdraget kan beräknas på – är från mitt hobbyprojekt, min enskilda firma.

Prognosen där är högst 100 000 kronor i inkomster för hela året. Och när jag körde siffrorna i Skatteverkets egna beräkningsverktyg för rut- och rotavdrag landade det hela på den svindlande summan av 2 156 kronor i avdragsutrymme.

Fakta i korthet: Så funkar rut- och rotavdraget

• Rut- och rotavdrag räknas ihop och är max 75 000 kronor per person och år.
• Exakt hur hög inkomst man måste ha för att kunna utnyttja hela avdraget går inte att säga rakt av. Det beror på flera faktorer: vilken typ av inkomst man har och  kommunalskatten.
• Om man inte har tillräckligt mycket skatt att räkna av mot, då blir man faktiskt återbetalningsskyldig för det preliminära avdraget. Med andra ord: det går inte att få 75 000 kr i avdrag bara för att hantverkaren skrev det på fakturan.

FIRE och avdrag – en udda kombination

Här blir det extra tydligt att FIRE-livet inte alls är kompatibelt med de system som är gjorda för ett vanligt normalt arbetsliv.
Har man höga tjänsteinkomster är det en smal sak att använda hela utrymmet för rut och rot. Men för oss som numera har låga arbetsinkomster och i stället lever på kapital (eller buffertar), finns det helt enkelt inte tillräckligt mycket skatt att räkna av mot.

Kanske är det en bra påminnelse om att avdrag aldrig är gratispengar.

Men å andra sidan: FIRE handlar ju inte om att maxa skatterabatter, utan om frihet.

Och friheten – den har jag.

Hur gör du själv? Utnyttjar du rut och rot för fullt, eller är du också i läget där det blir ett ganska skrattretande litet belopp?

 

Enkelt och lönsamt lifehack i matbutiken

Jag har aldrig riktigt förstått grejen med att folk envisas med att köpa plastbärkassar varje gång de handlar mat.

Varför inte bara skaffa några flergångskassar som håller länge?

Till exempel Julas som kostar 15 kronor styck.

De håller flera år om man tar hand om dem – sköljer ur dem om de blivit smutsiga, låter dem torka etc.

Om man har bil, är det perfekt: bara låta kassarna ligga i bagaget eller bakluckan, och ta dem med varje gång man handlar.

Att använda flergångskassar är inte bara bra för plånboken utan också för miljön.

Räkneexempel

• Pris plastbärkasse hos Willys: 4 kr styck
• Pris för flergångskasse på Jula: 15 kr styck
• Du handlar 52 gånger per år
• Vid varje besök köper du 6 plastbärkassar
• Flergångskassarna klarar i snitt 5 års användning (utan att behöva ersättas)

Kostnad med Willys plastpåsar per år

Plastpåse pris: 4 kr
Antal påsar per besök: 6
Antal besök per år: 52

Årlig kostnad: 1 248 kronor/år

Kostnad med flergångskassar per år (i 5 år)

Flergångskasse pris: 15 kr/styck
Totalt pris för 4: 60 kronor

Kostnad per år: 12 kronor/år

Besparing

Årlig besparing: 1 236 kr

På fem år: 6180 kr

Det finns ju betydligt roligare saker att köpa för sina surt förvärvade slantar pengarna istället för plastpåsar.

Varför inte Investor, det blir 4 stycken per år med detta enkla upplägget. :-)

Snart köpläge i tech?

Just nu känns det som att techsektorn är lite väl högt värderad.

Jag sitter därför still i båten och väntar på en dipp, för då vill jag återigen bli delägare i mina favoritbolag – enklast via en fond. Antingen en renodlad techfond eller en globalfond.

Mina favoriter är:

• Swedbank Robur Technology A: cirka 48 innehav, högre risk och högre avgift.
• Länsförsäkringar Global Index: nästan 1 000 innehav, lägre avgift och bred spridning, men ändå mer än 30 % tech.

De 10 största innehaven

Swedbank Robur Technology A	Andel	Länsförsäkringar Global Index	Andel
Nvidia	~ 9,6 %	Nvidia	~ 6,8 %
Microsoft	~ 9,2 %	Microsoft	~ 5,9 %
Broadcom	~ 8,3 %	Apple	~ 4,9 %
Apple	~ 5,4 %	Amazon	~ 3,5 %
TSMC	~ 3,8 %	Meta	~ 2,6 %
Analog Devices	~ 3,2 %	Visa	~ 2,1 %
Salesforce	~ 3,2 %	Alphabet A	~ 1,9 %
Meta	~ 3,0 %	Alphabet C	~ 1,6 %
ServiceNow	~ 3,0 %	Tesla	~ 1,5 %
Amazon	~ 2,9 %	JPMorgan	~ 1,3 %

Techfonden ger en rejäl exponering mot de stora IT-jättarna, och jag tycker att det är vettigt att man viktar Broadcom så tungt. Globalfonden å sin sida är betydligt billigare men ligger ändå hyfsat tungt i tech.

Själv väntar jag otåligt på nästa stora köpläge, och är inte främmande för att gå in med en stor del av min kontantbuffert i de båda fonderna om det blir ett rejält nedställ.

Vad tror du om tech de kommande månaderna?

 

Hot och hat - från min egen bank!

Igår fick jag ett hotfullt mejl från nischbanken Collector, där jag har placerat en mindre del av min buffert. 

Så här skrev de:

"Hej, 

För att säkerställa att vi har rätt information vill vi att ni uppdaterar de uppgifter vi har om er, senast inom 30 dagar från utskicket av detta meddelande. I de fall vi inte får tillräcklig och aktuell information kan vi komma att begränsa era möjligheter att nyttja ert eller era konton eller säga upp konton i enlighet med våra allmänna villkor."

Alltså… vilken aggressiv ton! Som om jag vore en internationell penningtvättare och inte bara en enkel, sparsam individ som råkat välja just deras bank för en liten del av min buffert.

Jag blev så förbaskad att jag funderar på att flytta rubbet till en annan bank och sedan skriva ett syrligt brev direkt till Collectors vd. De borde ju vara överlyckliga över att jag placerar mina surt förvärvade pengar hos dem – dessutom till en blygsam ränta på bara 2,50 procent.

Det är lite som att bjuda in någon på kaffe, servera snabbkaffe i pappmugg, och samtidigt hota med att kasta ut gästen om de inte först fyller i en blankett med namn, adress och livshistoria.

Och ja, jag vet att de måste följa regelverk kring kundkännedom (KYC och allt det där), men tonen i mejlet var mer "betalningspåminnelse från maffian" än "tack för att du är kund hos oss".

Så nu står jag här och funderar: flytta pengarna till en annan bank som åtminstone kan säga "hej" utan att hota, eller ska jag stå ut för räntans skull?

Hur har ni andra det – har ni lika tråkiga erfarenheter av era banker?

 

Årets trädgårdsmästerskap - sniglarna och tomatberget vann

Så var det dags att summera sommarens stora trädgårdsmästerskap – matchen mellan mig och mördarsniglarna.

Men trots sniglarnas framfart blev det faktiskt ett riktigt bra odlingsår. Färskpotatisen gick åt med glupande aptit, gurkorna blev tillräckligt många för att kännas som en seger, och tomaterna… ja, tomaterna tog fullständigt över. Det blev tomater i överflöd.

Nu handlar det om att koka tomatsås i industriell skala. Frysen börjar påminna om en italiensk delikatessbutik, och ändå verkar berget av tomater aldrig ta slut.

Fröer för framtiden

En av de roligaste sakerna med odlandet är att man kan skapa ett eget fröarkiv.

Jag har plockat ut frön från de sorter som blev bäst och smakade godast. En pincett, lite hushållspapper, och vips – redo för nästa vår!

Jag har dessutom bytt lite frön med en granne, så nästa säsong ska det förhoppningsvis bli ännu fler tomatsorter.

Äppelkakor, äppelmos och äppelmättnad

Och så har vi äppelträden. De har i år bågat så tungt av frukt att grenarna nästan gått av. Snart är det dags att göra något vettigt av detta, och det lutar åt äppelmos och äppelpaj. Resten av äpplena får ligga kvar på marken – där får fåglar och rådjuren hålla sin egen skördefest.

Hur gick det för dig i sommar, har du odlat något?