God Jul på er alla!

Nu är det dags att logga ut från datorn och ta julledigt. Fokus flyttas från skärm till julpyssel och firande.

Jag vill samtidigt önska alla läsare en riktigt god jul. Vi hörs igen efter helgerna.

God jul!

Nu är det över (på riktigt)

Jag har gjort mitt - och nu är det över.

Sorry NLI – jag kunde inte låta bli att sno din klassiska FIRE‑replik. Den passade helt enkelt för bra för att inte användas en gång till. För det här är nämligen ett sådant där tillfälle när man faktiskt får säga det: från och med nu är jag FIRE på riktigt.

Mitt lilla företag är till slut nedlagt. Inte med någon dramatisk konkurs, inga arga brev eller panikartade telefonsamtal – utan snarare med ett stilla klickande i olika e‑tjänster. De senaste dagarna har jag ägnat mig åt sådant som inte direkt ger några dopaminkickar men som ändå markerar ett tydligt slut: städat ur gamla pärmar, avregistrerat f‑skatt och moms, sagt upp försäkringar och avslutat allt som en gång i tiden var helt nödvändigt för verksamheten.

Och så den kanske mest symboliska handlingen av dem alla: jag har packat ner den stora stationära datorn.

Ni vet, den där arbetshästen med fläktljud som ett mindre vattenkraftverk, flera TB lagring och en prestanda som en gång var fullt motiverad.

Nu räcker det gott med en enkel Chromebook. Den klarar allt jag behöver i FIRE‑livet: läsa bloggar, betala räkningar och – då och då – skriva ett eget blogginlägg.

Även om jag inte jobbat många timmar i min konsultfirma det senaste året så känns det ändå vemodigt. Det gör det alltid när man stänger en dörr som varit öppen länge. Företaget har varit en identitet, en trygghetslina och ibland en ursäkt för att inte släppa taget helt. Att lägga ner är inte bara ett administrativt beslut – det är ett mentalt bokslut.

Men känslan som tar över är ändå en annan.

Nu är jag FIRE på riktigt.

Inte nästan‑FIRE, pre-FIRE, utan FIRE på riktigt. Och det börjar kännas… riktigt, riktigt bra. En oväntad lätthet, som om kalendern plötsligt tappat sin makt och framtiden blivit mer min än någon annans.

Så till er där ute som fortfarande kämpar på: ha det så bra.

Fortsätt räkna, fortsätt optimera – men glöm inte varför du gör det.

Och framför allt: var försiktig med alltför avancerade upplägg på börsen.

Det är förvånansvärt skönt att inte längre behöva vara smart hela tiden.

Vi hörs framöver i bloggosfären - fast utan jobbdator. J

FIRE - att maximera den statliga pensionen

Det är många år kvar innan jag får se den statliga pensionen på kontot. Ändå har jag redan börjat laborera med olika uttagsalternativ. Kanske är det ett tecken på ålder. Eller bara ett utslag av allmänt pensionsnörderi.

I mitt fall innebär planerna att jag sannolikt börjar ta ut den allmänna pensionen redan vid 64 års ålder, trots att min riktålder egentligen är 67.

Priset för den friheten?

Cirka 2 000 kronor mindre i månaden livet ut.

Det är inte småpengar – men samtidigt ett medvetet val där tid, flexibilitet och livskvalitet väger tyngre än maximal utbetalning.

En detalj som många missar: premiepensionen

En intressant – och ofta förbisedd – detalj är vad som händer med premiepensionen när man väl börjar ta ut den allmänna pensionen.

Fram till dess ligger premiepensionen normalt i fonder som man själv valt, i mitt fall AP7 Såfa.

Men från och med det år man börjar ta ut pensionen får man möjlighet att byta förvaltningsform: från fondförvaltning till traditionell förvaltning.

Vad innebär traditionell förvaltning?

Kortfattat betyder det att:

• Pensionsmyndigheten tar över förvaltningen
• Pengarna placeras mer försiktigt, med lägre risk
• Det finns ett garanterat belopp på 70 procent
• Upp- och nedgångarna blir mindre dramatiska

Man byter alltså bort möjligheten till högre avkastning mot större trygghet och förutsägbarhet. Mindre börs-berg-och-dalbana, mer stabil långfärd.

Varför kan det vara vettigt?

Jag tycker att det här alternativet är rätt tilltalande – inte minst i ett skede av livet där pensionen faktiskt ska användas, inte optimeras.

Det garanterade beloppet spelar roll. Det gör också vetskapen om att en börskrasch inte slår rakt in i den del av ekonomin som ska betala hyran, maten och vardagen. När insättningsfasen är över kan det vara rimligt att även tänka om kring risken.

Hur tänker du?

Premiepensionen har i mitt fall nu blivit så pass stor att den motsvarar hälften av den totala statliga pensionen, så jag har blivit allt mindre benägen att gambla med den biten.

Hur tänker du själv?

Kommer du att fortsätta som innan, med fonder även efter att pensionen börjat betalas ut – eller lutar du också åt att gå över till traditionell förvaltning när det väl är dags?

 

FIRE och alla dessa ständiga val

I helgen besökte vi ett modernt kafé där allt var stilrent, ljudnivån dämpad och priset på en bulle motsvarade ett par timlöner för en riksdagsman.

Vi ville bara ha en kopp kaffe, alltså helt vanligt bryggkaffe, med en skvätt mjölk.

Det lät enkelt, men så blev det så klart inte.

På menyn fanns:

• Kallbryggt kaffe med någon sorts druvig ton
• Oat latte med ekologisk havredryck
• Flat white
• Cappuccino
• Americano
• En specialvariant som verkade ta en kvart att tillaga

Allt utom det vi faktiskt ville ha.

Och mjölk?

Jo, de hade havre, mandel, soja och någon sorts ”barista blend”, men inte ett enda spår av helt vanlig komjölk.

Då slog det mig.

Varför måste vi göra så otroligt många val nu för tiden?

Telefonabonnemanget

Förr skaffade man ett telefonabonnemang och sen fick man låna en telefon av Televerket. Punkt.
Nu ska man välja datamängd, surfhastighet, täckning, om EU-samtal ingår, bindningstid, ingen bindningstid, nästan-bindningstid… och sedan läsa det finstilta.

Elen i vägguttaget

Tidigare fick man sin el från den som ägde ledningarna. Idag kan man välja mellan hur många leverantörer som helst. De flesta erbjuder antingen fast pris, rörligt, timpris, mixpris, vinterpris, sommarpris, ”grönt”, ”extra grönt”, ”lokalproducerat”. Man måste nästan gå en kurs för att kunna tända lampan.

Paketleveranserna

När man beställer något på nätet möts man av sex–sju olika leveransalternativ:
Ombud, paketbox, hemleverans, kvällsleverans, expressleverans, ”miljösmart leverans” och så vidare. Varje alternativ känns både rätt och fel samtidigt.

Vårdcentraler

Det var enklare när det bara fanns den vårdcentralen man bodde i närheten av. Punkt.
Nu ska man välja vårdgivare, app, portal och kontaktform.

Skolor och förskolor

Montessori, Waldorf, Reggio Emilia eller kommunal?
Matprofil, språkprofil, profil-profil…
Barn vill mest leka med sand, men processen för att komma dit kräver nästan en projektplan.

Internet och TV

Förr kunde man välja mellan två kanaler. Idag ska man välja mellan grundpaket, mellanpaket, premiumpaket, eller allt-i-ett-paketet.  

Öl på krogen

Det som en gång var ”en stor stark” är nu en hel bokhylla med IPA, APA, NEIPA, stout, suröl, och lokala experiment som smakar mer skog än öl.

Och det märkliga i allt detta

Det handlar inte om att jag längtar tillbaka till ett Sverige där valfrihet inte existerade. Men det är slående hur mycket energi som går åt till att göra hundratals småval varje vecka. Och det märkliga är att det sällan känns billigare eller enklare – snarare tvärtom.

Ibland vill man bara… ja, beställa en kopp vanligt kaffe. Utan att behöva ta ställning till hela världens dryckestrender.

Vad tycker du?

Månadsrapport: November – plånboken tackar och bockar

November är som vanligt den där kärva, trista mellanakten som ingen egentligen bett om.

Mörker, duggregn och en allmän känsla av “är det fortfarande bara eftermiddag?”. Samtidigt är det ganska behagligt att livet går lite på sparlåga.

Man hinner andas, tänka – och i mitt fall även glädjas åt att ekonomin tickar på.

Sedan jag återupptog mina privata pensionsutbetalningar landar ungefär 25 000 kronor netto på kontot varje månad. 

Allt överskott efter att månadens räkningar betalats åker raka vägen in i ett nyöppnat ISK, där pengarna – i brist på fantasi – hamnar i Avanza Zero.

Fonden går som tåget just nu, så jag klagar inte.

Utgifter för november

• Kortköp (mat, kläder, restaurang, etc): 10 500 kronor
• Bil: 1 800 kronor
• Boende: 2 100 kronor (extremt billigt, men så blir det vissa månader när man bor i en obelånad villa)

Sparandet och portföljen

Mina långsiktiga sparanden – nästan allt i privat- och tjänstepensioner – tuffar på.

Totalt gav de ett plus på 2 procent för november, vilket ändå får anses vara helt okej.

Jag har viktat om och ligger numera i princip helt i Avanza Zero.

Några pensionsförsäkringar kommer att flyttas till Skandia Traditionell, men byråkratin mal långsamt – det lär dröja flera månader innan det är klart.

Så, summa summarum: trist månad vädermässigt, men ekonomiskt rätt trevlig.

Hur gick det för dig i november?

 

Tecknar du i den kommande miljard-IPO:n?

Så var det dags igen.

En ny IPO.

WS WeSports Group är en nordisk sport- och fritidskoncern som gått från nystartad uppstickare till en av de större aktörerna på bara några år. 

De äger och driver en rad specialistbutiker, både online och i fysisk form, med fokus på allt från cykel och löpning till hockey, fitness och outdoor. 

Inför IPO:n visar bolaget upp en omsättning på runt 2,8 miljarder kronor och en justerad EBITA-marginal strax över fem procent. Ledningen och grundarna sitter kvar på sina aktier och institutioner har redan tecknat betydande poster, vilket bolaget gärna tolkar som ett styrkebesked.

Analytiker beskriver värderingen som rimlig med potential uppåt om bolaget lyckas fortsätta växa och integrera sina förvärv utan att tappa fart. 

Målsättningen på sikt är ambitiös: 10 miljarder i omsättning och en betydligt högre marginal än i dag. 

Så: är WS WeSports Group en IPO värd att teckna? 

Jag har inte bestämt mig än.

Hur gör du?

FIRE - dags att köpa ny bil!

Det verkar som att de flesta av mina bloggrannar just nu shoppar bilar som om det vore mellandagsrea.

Själv sitter jag kvar i mitt märkliga långvariga förhållande med en Volvo V70N som jag tydligen varken kan göra slut med eller byta bort.

Men - nu får det vara nog.

Jag ska levla upp.

Nästa bil ska vara 3–4 år gammal, ha bara en tidigare ägare, vara fullservad och helst komma med fina dubbdäck.

Punkt.

Modellerna jag tittar på just nu:

·       Volvo V60 – en modernare kusin till V70.

·       Volvo XC40 – kompakt och med SUV-känsla.

·       Volvo XC60 – större och bekväm, riktig SUV-format.

·       Toyota RAV4 – superdriftsäker, enkel, fungerar alltid.

·       Subaru Forester – robust, vintertålig och fyrhjulsdriven med rätt attityd.

Har du kört någon av dessa? Vad borde jag tänka på?