Lönar det sig att köra en gammal bil?

Det finns två typer av bilägare.

1. De som kör runt i något nytt, tyst och uppkopplat som en rymdfarkost.
2. Vi andra.

Jag tillhör kategori två.

Min drygt 20 år gamla Volvo V70N är vid det här laget mer familjemedlem än transportmedel. Den har överlevt barn och barnbarn, flyttar, snöstormar och återkommande perioder av “nu ska jag verkligen byta bil”.

Men frågan är: är det verkligen billigare att köra gammalt?

Facit enligt KVD

KVD släppte nyligen en sammanställning över vad det kostar att köra en bättre begagnad bil, cirka 1500 mil per år.

Kortversionen:

• En tre år gammal elbil eller hybrid (VW ID.4 och liknande): ca 4 000–6 500 kr/månad
• Lite lyxigare modeller (typ Volvo XC 60 laddhybrid): upp mot 7 500 kr/månad

Allt är medräknat – värdeminskning, service, försäkring, bränsle/el.
Men inte ränta eller alternativkostnad för kapitalet.

Då tänkte jag: hur står sig min gamla V70?

Ungefär så här:

• Reparationer, skatt, försäkring: 15 000 kr/år
• Service: 3 000 kr
• Bensin: 30 000 kr
• Värdeminskning: 0 kr (troligen ökar den i värde för varje år)

Totalt: 48 000 kr/år
= 4 000 kr/månad

Vänta nu…

Det är ju… exakt samma?!

• Min drygt 20 år gamla Volvo: 4 000 kr/mån
• En tre år gammal VW ID.4: 4 000 kr/mån

Skillnaden?

Den ena:

• saknar Apple CarPlay
• är ordentligt inkörd

Den andra:

• är tyst som en viskning
• har fler skärmar än ett mindre kontrollrum

Om vi bortser från:

• ränta
• alternativkostnad

…så är det ju faktiskt svårt att argumentera emot ett byte.

Man får:

• säkrare bil
• lägre risk för oplanerade verkstadsbesök

Till… samma månadskostnad.

Slutsats

Att köra gammalt är inte alltid så billigt som man tror.

Och att köra nytt är inte alltid så dyrt som man tror.

Vad kostar din bil per månad?

 

Däckbyte i Formel 1-tempo

Idag var det dags att byta till sommardäck. Jag lämnade in bilen och noterade något som var ganska imponerande: från det att jag lämnade över bilnyckeln tills dess att sommardäcken satt på och var korrekt pumpade tog det fyra minuter. Därefter tog betalningen ytterligare ungefär en minut. Jag tror att de aldrig hunnit göra bytet så snabbt som idag. 

Kostnaden landade på 400 kronor.

Det är svårt att inte reflektera lite över lönsamheten i en sådan verksamhet. Om man gör ett förenklat räkneexempel och antar att en verkstad hinner med en bil minst var tionde minut, innebär det sex bilar i timmen. Under en arbetsdag på åtta timmar blir det totalt 48 bilar. Med ett pris på 400 kronor per bil motsvarar det 19 200 kronor i intäkter per dag och anställd.

Räknar man vidare på 21 arbetsdagar i månaden ger det cirka 403 000 kronor i månadsintäkt per anställd. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att detta är just intäkter – inte vinst. Från beloppet ska moms, skatter, sociala avgifter, lokalhyra, utrustning och andra omkostnader dras bort.

Min verkstad har två anställda och det krävs att man bokar tid relativt långt i förväg, särskilt under högsäsong som nu i mars. När jag var där idag var det en rejäl kö av bilar som kommit lite tidigare än sina bokade tider, vilket innebär att för personalen var det bara att ge järnet.

Har du bytt till sommardäck än, och valde du i så fall att göra det själv eller att ta hjälp av en verkstad?

 

Helt momsbefriad mat i sommar!

Nu är odlingssäsongen i full gång, och som varje år har jag ett lika ambitiöst som ekonomiskt briljant mål: mina tomater ska kosta exakt 0 kronor.

För det första: fröna.
De plockade jag från förra årets bästa tomatplantor – de som levererade mest och smakade bäst. Dessa har jag redan sått i små krukor.
Kostnad: 0 kronor.

För det andra: såjorden.
Glöm dyra säckar från handelsträdgården. Här blir det jord direkt från den egna trädgården.
Kostnad: 0 kronor.

När plantorna tittar upp och temperaturen börjar bli varmare är det dags för omskolning till större krukor. Då blandar jag jord från trädgården med kompost från den egna komposthögen.
Kostnad: 0 kronor.

Vattning?
Detta kommer från regnvatten i två stora tunnor som fylls via hängrännorna från friggeboden. Moder Natur står alltså för vattenräkningen.
Kostnad: 0 kronor.

Näring?
Nässlor. Massor av nässlor. Jag plockar dem i ett hörn av trädgården, lägger dem i blöt i en hink i någon vecka och blandar sedan den illaluktande vätskan med regnvatten.
Kostnad: 0 kronor.
Doftupplevelse: svår att prissätta.

I år siktar jag på 20 krukor, och om allt går lika bra som förra sommaren kommer jag att ha tomater så det räcker och blir över – inte bara till mig själv utan även till vänner och bekanta.

Det finns något djupt tillfredsställande i detta. Inte bara att maten är gratis, utan att man faktiskt sluter en cirkel: frö → planta → skörd → frö igen.

Ska du odla något i sommar?

FIRE, jag och Trump

En vanlig dag i FIRE-livet är, om jag ska vara ärlig, ganska odramatisk. Dagarna rullar på.

Börsen finns där i bakgrunden, men jag följer den inte särskilt noga längre – det är ju lite av poängen med att ha nått dit man vill.

Men igår, den 23 mars, blev det ändå en påminnelse om hur snabbt och oväntat det kan svänga.

Förmiddagen bjöd på en rejäl nedgång. Bakgrunden var uttalanden från Donald Trump om en upptrappning mot Iran. Marknaden reagerade direkt, och värden motsvarande stora summor gick upp i rök. Både för mig och alla andra.

Senare under dagen kom nya signaler om att USA istället för samtal med Iran.

Jaha?

Då vände börsen upp igen, och dagens stängde till slut på plus.

Det är svårt att inte reflektera över hur snabbt marknaden rör sig, och hur mycket som styrs av vad en enda människa knappar in på sin mobil...

Samtidigt är det inget nytt att geopolitik påverkar börsen – det har alltid varit en del av helheten.

Man jag kan inte minnas att det tidigare gått så snabbt och fått så dramatiska effekter.

För min del, där större delen av kapitalet ligger i pensionslösningar med lång uttagstid, finns inte så mycket att göra i det korta perspektivet.

Dagar som denna blir mest en påminnelse: svängningar händer, ibland snabbt och oväntat, men för en långsiktig strategi förändrar det i grunden ganska lite.

Hur tänker du kring de senaste dagarnas turbulens? Och har du gjort några köp eller sälj?

FIRE - och det första vårtecknet!

Solen skiner, och visst känns det som att våren äntligen är på gång. Ljuset har återvänt, fåglarna kvittrar, och det kliar i fingrarna att dra igång allt som stått i vinterdvala.

Och just idag var en stor dag.

Jag bestämde mig för att kicka igång robotklipparen. 

Lite nervös var jag, man vet ju hur det brukar gå med teknik som stått still ett tag… och mycket riktigt – den startade såklart inte!

Jag tryckte, scrollade och knappade runt i menyerna, men blev jag klokare? Inte det minsta.

Så jag tog till den klassiska universallösningen: drog ur sladden och började om.

Och vips!

Som genom ett mindre tekniskt mirakel var den med på noterna igen. Det är nästan lite fascinerande hur ofta den metoden fortfarande slår allt annat.

Nu ska sägas att gräset knappast växer så det knakar. På sina håll ligger det fortfarande lite vattensjukt och ser mer ut som en svampodling än en golfgreen. Men det var inte riktigt poängen idag – jag ville bara försäkra mig om att klipparen faktiskt fungerar den dag det verkligen är dags.

För en robotklippare är ju inte direkt känd för att vara förlåtande. Pinnar, kottar och diverse “bra att ha”-skräp som vintern så generöst lämnar efter sig förstör de små rakbladsvassa knivarna på nolltid. Så jag passade på att ta en sväng över tomten och städa undan det värsta.

Lite gratis motion fick jag på köpet – alltid något.

Sedan ställde jag in klipphöjden på max. Första dagen ska den få mest gå runt och “klippa luft”, som en slags mjukstart. Därefter är planen att successivt sänka höjden tills jag når det perfekta mellanläget som fungerade så bra förra sommaren – lagom kort, lagom snyggt och utan att stressa gräset i onödan.

Det bästa av allt?

Slingan verkar ha klarat vintern utan skador. Jag hade nästan ställt in mig på en klassisk våraktivitet: krypa runt på alla fyra och felsöka kabelbrott medan man muttrar över sorkar och andra oönskade gäster.

Det sägs ju att diverse djur är oväntat skickliga på att sabotera just begränsningsslingor, så jag känner mig nästan lite snuvad på dramatiken.

Men jag klagar inte.

Nu är säsongen igång – på riktigt eller åtminstone symboliskt. Och även om gräset knappt hunnit vakna, så har jag det.

Och det räcker ganska långt.

 

Nytt elbilsstöd - jag har sökt!

Idag (18 mars) öppnade Naturvårdsverket sin tjänst för att ansöka till den nya elbilspremien – ett statligt stöd för den som vill byta till elbil.

Stödet kan ge upp till 46 800 kronor, utbetalat med 1 300 kronor i månaden i tre år. För hushåll med riktigt låga inkomster finns även ett starttillägg på 18 000 kronor.

Premien gäller både nya och begagnade elbilar, men det finns vissa hakar: man ska inte ha haft elbil nyligen, bilen måste vara en ren elbil (inga hybrider), och hushållets inkomst får inte överstiga cirka 80 procent av medelinkomsten.

Självklart har jag sökt, jag kommer förr eller senare att byta ut min V70, och då till en elbil.

Men jag misstänker starkt att det är helt i onödan – jag har sannolikt tjänat alldeles för mycket. Tyvärr räknas ju även kapitalinkomster med…

Men nu har jag i alla fall sökt.

Har du också sökt elbilspremien?

Sista klivet mot FIRE – åtgärden som satte punkt

Så var det gjort.

Den sista inkomstdeklarationen som yrkesverksam är inskickad. Punkt. Slut. Game over.

Det känns… inte ett dugg vemodigt.

Det kanske låter konstigt. Jag har ändå drivit eget – både aktiebolag och enskild firma – i flera decennier. Det har varit deadlines, fakturor, kundmöten, bokslut och allt däremellan. Ett helt arbetsliv komprimerat i pärmar, mappar och digitala spår.

Men nu är det klart.

Nästa steg: autopilot

Nu börjar det riktiga finliret.

Målet? 

Att få privatekonomin att rulla på autopilot. Helst helt av sig själv, med minimal handpåläggning från min sida. Jag vill inte byta en heltidskarriär mot ett deltidsjobb som “min egen ekonomichef”.

De förtida uttagen från mina privata pensionsförsäkringar har redan kommit igång. De som ännu inte betalas ut styrs successivt om till traditionell förvaltning. Med andra ord: pensionsbolaget får ta över ratten.

Automatik är det nya svarta

Så mycket som möjligt ska gå via autogiro. Räkningar, avgifter, allt som går att automatisera – automatiseras.

Dessutom har jag satt upp regelbundna överföringar från bufferten till mitt vanliga bankkonto. Det innebär att kassaflödet ska jämnas ut utan att jag behöver lyfta ett finger.

Och om inget oförutsett händer?

Ja, då kommer det att bli ett överskott varje månad.

Överskott = investering (utan att tänka)

Överskottet förs automatiskt över till ett ISK första handelsdagen varje månad.

Just nu landar det mesta i Avanza Zero – enkelt, avgiftsfritt och tillräckligt bra. På sikt blir det sannolikt någon global indexfond. Bredd, låg kostnad och noll behov av att gissa framtiden.

För det är just det som är grejen:

Mitt börsintresse har svalnat rejält.

Från börsnörd till… något annat

Jag har tidigare skrivit om det – hur intresset för att analysera marknaden, fundera på bull- eller beartrend och försöka ligga steget före har minskat.

Och även det känns befriande.

Jag vill inte längre lägga mental energi på att gissa vad marknaden ska göra imorgon, nästa vecka eller nästa år.

Den energin ska gå till annat.

Idag: långkok och mossa

Så vad gör man en dag som denna, när man formellt checkat ut?

Jo, nu loggar jag ut för dagen.

Ett långkok står på spisen och puttrar – det blir klart lagom till kvällsmaten. Under tiden blir det trädgårdsarbete för hela slanten. Gräsmattan har förvandlats till något som mest liknar en mossodling, så det är dags att riva upp eländet.

En ganska perfekt FIRE-dag, med andra ord. J

Ha det bra där ute – och var försiktiga på marknaden.

Själv tänker jag inte vara där.