För sent att vara girig?

Ni vet hur det är. Man sitter och funderar på om man vågar allokera om.

Nu är det techfonderna som är på min radar.

Min gamla favoritfond, Swedbank Robur Technology, har dragit iväg 20 procent bara den senaste månaden.

Och då kommer de där tankarna:

"Är det inte nu man är sist på bollen igen?"

Klassikern. Man är inte först in i festen, man är den där som kommer precis när ölen är slut och chipsen är uppätna.

Samtidigt finns det ett visst Warren Buffett-citat som bankar i bakhuvudet:

"Var girig när andra är rädda och rädd när andra är giriga."

Så frågan är: Är folk fortfarande rädda?

Eller har de redan blivit giriga igen och börjat prata om AI och Nvidia i lyriska ordalag?

Så - vad innehåller egentligen Swedbank Robur Technology?

För dig som inte orkar scrolla fondens faktablad (det är ju ändå ganska många PDF-sidor med mikroskopiskt typsnitt), så är det kortfattat Apple, Microsoft, Nvidia, Alphabet, Amazon – ja hela det amerikanska tech-cirkus-tåget.

Man får alltså väldigt mycket USA i den här fonden, och det är där valutariskerna börjar mullra.

Dollarn – Trumps stora offer?

Vi som bor i Sverige och köper utländska fonder får ju dollarn på köpet. Och det har länge varit rätt trevligt – kronan har länge varit svag.

Men sedan en tid tillbaka vill ju Donny (ja, du vet vem jag menar – orange hy, röd keps, stort ego) sänka dollarn.

Bra för amerikansk industri, kanske. Men mindre bra för oss som köper USA-fonder med SEK.

Är det dags att köpa, eller har tåget redan gått?

Här kommer mina högst ovetenskapliga tankar:

• Swedbank Robur Technology är fortfarande rejält ner i år, trots den starka återhämtningen den senaste månaden. Det betyder att det kanske fortfarande finns uppsida.
• Techbolagen tjänar fortfarande pengar, till skillnad från under dotcom-eran då folk investerade i bolag som hette "Websomething" och aldrig sålt en enda produkt.
• AI, molntjänster och digitalisering är inte direkt trender som känns tillfälliga. De har snarare blivit som el och rinnande vatten – något vi bara utgår ifrån att finns där.
• Men tajming är alltid svårt. Det viktigaste är tid på marknaden, inte tajming. Och den som försöker tajma botten brukar få köpa dyrt två gånger.

Så vad gör man?

Jag tycker inte att det är läge att slänga in hela bufferten, sälja bilen och belåna villan.

Men att börja månadsspara igen i Roburs fond – det känns inte helt orimligt.

Eller som jag brukar tänka:

Hellre köpa när det känns lite obehagligt än när alla ropar "To the moon!" på Twitter.

 

Vad tycker ni?

Har ni kvar Swedbank Robur Technology eller någon av dess konkurrenfonfder, eller gjorde ni som jag och sålde av när den var som mest deppig? Tror ni på fortsatt uppgång för amerikanska techjättar, eller är vi bara en Fed-räntehöjning ifrån ny krasch?

Och hur gör ni med valutan – hedgar ni eller blundar ni och hoppas på det bästa?

Kommentera gärna – jag behöver någon mer än Buffett att bolla med. :-)

 

Dags att skiljas – ut på marknaden igen!

Min gamla bil, en Volvo V70N, börjar mer och mer att se ut som ett museiföremål – eller åtminstone som något som borde stå på Volvomuséet med skylten "Sista riktiga kombin innan allt blev skärmar och touchknappar."

Men nu börjar det kanske bli dags att låta någon annan ta över, och samtidigt unna mig något lite nyare (OBS: inte nytt – jag är ju ändå FIRE, inte tokig).

Jag snubblade över KVD bilauktioner (eller Kvdbil som de nu heter) där man kan lägga ut bilen till försäljning, så sköter de resten.

Enligt deras värdering skulle min gamla V70N kunna gå för  mellan 40 000 och 60 000 kronor. Inte illa för ett fordon som jag köpte när Göran Persson var statsminister.

Kanske köpa en bil samtidigt?

Jag är inte den som spontanköper saker på nätet efter ett eller ett par glas vin, men tanken har slagit mig: om jag ändå säljer bilen via KVD – varför inte kika på att köpa något nyare samtidigt?

Men hur funkar det egentligen?

Är det smidigt, eller lurar man sig själv med fina bilder på bilar som i verkligheten låter som ett trasigt kylskåp?

För- och nackdelar med att sälja/köpa via KVD – så långt jag förstått det:

Fördelar:

• Smidigt: De hämtar bilen, värderar den, fotograferar och lägger upp på auktion. Man slipper snacka med skambudare som man aldrig sett men ändå kallar en för kompis.
• Tryggare försäljning: Man slipper fundera på om köparen swishar med stulna pengar eller kommer tillbaka och klagar på rostfläckar efteråt.
• Stort köparunderlag: Eftersom bilarna säljs på auktion till hela Sverige kan det pressa upp priset.

Nackdelar:

• Avgifter: Säljer man betalar man provision. Köper man betalar man också ett förmedlingsarvode – så det är aldrig gratis.
• Man måste vänta: Försäljningsprocessen kan ta ett par veckor från hämtning till pengar på kontot.

Har du några erfarenheter av att köpa eller sälja bil på nätauktion?

 

Hur många av er är FIRE - egentligen?

Jag är lite nyfiken. Hur många av er läsare är egentligen FIRE redan nu – eller på god väg?

Jag vet ju att några av er som kommenterar regelbundet redan räknas dit. NLI, Snålgrisen, Utdelningssmålänningen, Tole – och snart även Procentpanik. Och säkert några till som jag i skrivande stund glömt bort (ursäkta, min hjärna går på sparlåga – det är ju måndag).

Det skulle vara kul att höra mer från er andra också. Är du FIRE? Halv-FIRE? På väg mot FIRE men med ett rejält motlut just nu? Eller kanske redan långt förbi målet och mest läser bloggar som den här av gammal vana?

Kommentera gärna och berätta:

• Hur har din FIRE-resa sett ut hittills?
• Hur ser planen ut framöver?
• Vad blev som du tänkt – och vad blev helt annorlunda?
• Har du några insikter, misstag eller guldkorn att dela med dig av?

Jag tycker det alltid är intressant att höra hur andra i liknande situation har gjort. Vissa har kört stenhårt med sparkvot på 70 %, andra har sålt företaget, flyttat till billigare land, eller kanske börjat extrajobba med något passionerat (eller fullständigt meningslöst, men socialt).

Kommentarsfältet är som vanligt öppet. Och till dig som inte brukar kommentera: det här är ett utmärkt tillfälle att göra ett första inlägg!

Småkonton – varför kan inte hela portföljen bete sig så här?

Jag loggade nyss in på Avanza för att göra det där jag gör bäst: stirra på siffror och inbilla mig att jag har kontroll över mina investeringar.

Idag tittade jag till mina småkonton, sådana som jag öppnat i förbifarten, typ "jag ska bara testa en ny strategi" eller "det här blir barnens framtidskapital".

Och vad har hänt? Jo, de här har så klart gått som tåget. Bättre än storportföljen. Betydligt bättre.

 

Lifco – stabilt som en gammal Volvo

Lifco är konglomeratens konglomerat. De köper nischade bolag ingen annan verkar vilja ha, ofta inom tänder, verktyg eller någon industriell specialgrej man aldrig hört talas om – och sen gör de lönsamhet av det. Tråkigt? Javisst. Lönsamt? Absolut.

Jag köpte Lifco lite i förbifarten efter att ha hört "de är som ett mini-Latour fast snålare med utdelning". Och nu? Upp flera hundra procent sedan köp. Varför äger jag inte mer? Varför lade jag inte hela pensionssparandet i det här?

Vertiseit – skärmarnas konung

Och så har vi Vertiseit. Ett bolag inom digital signage – alltså skärmar i butiker, köpcentrum och offentliga miljöer. De får det att blinka, visa erbjudanden och styra innehållet smart. Typ som att TV:n i kön till Systembolaget plötsligt börjar sälja på dig en ny dyr gin-sort medan du redan står där med dubbla korgar Norrlands guld.

Litet bolag, men med stark tillväxt. Och jag köpte in mig när aktien var billigare än en bussbiljett.

Varför gör jag så här mot mig själv?

Det är som att jag har två investerarpersonligheter:

1. Den förnuftige: Lägger majoriteten av kapitalet i breda fonder.
2. Den spontane: Slänger in små summor i "intressanta case" på slumpmässiga konton.

Och gång på gång är det spontaninvesteringarna som springer ifrån resten.

Det är som att min portfölj är ett klassfoto där klassens plugghäst aldrig riktigt lyckas, men de där två lite udda typerna längst bak i hörnet plötsligt blivit tech-miljardärer.

Så vad lär jag mig av detta? Tja, kanske att man borde lita mer på sin magkänsla ibland. Eller åtminstone våga satsa lite mer när något faktiskt känns riktigt bra.

Men som vanligt gör jag inte det. Jag biter ihop och hoppas att storportföljen någon gång börjar bete sig som de där småkontona.

Har du också ett litet konto som rusat? Eller kanske ett spontanköp som överträffat alla analyser?

 

 

Vad tycker ni om Blogger?

Jag har varit ganska nöjd med Blogger sedan jag startade bloggen 2023, men på senaste har jag stött på ett  frustrerande problem.

Har ni också haft problem med att svara på kommentarer när ni är inloggade? För mig har det blivit nästan omöjligt att svara på era kommentarer direkt.

Istället får jag ofta svara anonymt, vilket känns lite konstigt.

Är det bara jag, eller har ni andra upplevt detta också? Någon som vet hur man kan åtgärda detta?

En annan sak som har kommit upp är annonserna här på bloggen. Jag vet att vissa av er (hej Annika) har uttryckt synpunkter på dem.

För min del har jag testat annonser ett tag nu, men jag måste säga att resultatet har varit ganska magert – bara ett par hundralappar på 1,5 år. Inte direkt något som gör en rik, men jag hoppas att ni ändå kan stå ut med dem ett tag till.

Jag är lite nyfiken på om det går att komma upp till den magiska gränsen som jag tror går vid 700 kronor, då det är möjligt att få pengarna utbetalda.

Ha det så gott i vårsolen!

Månadsrapport april: Inte så illa som jag trodde

April månad ligger bakom oss, och förhoppningsvis slipper vi fler tokerier från Trump – åtminstone för ett tag.

Portföljen följde även denna månad OMX30GI ganska nära, så jag är faktiskt rätt nöjd, trots att värdet på mina innehav sjönk med lite drygt en procent.

Under månaden har jag successivt omfördelat från USD och high yield (räntor) till framförallt SEK och en mindre andel EUR.

Just nu ser fördelningen i portföljen ut så här:

• Avanza Zero står för 48,71 % – en stabil bas i portföljen utan avgifter, vilket alltid är trevligt.
• Spiltan Aktiefond Investmentbolag ligger på 22,53 % – ett utmärkt komplement till Zero, särskilt med dess fokus på investmentbolag.
• Storebrand Europa A SEK utgör 16,14 % – en hyggligt balanserad exponering mot europeiska aktier.
• Carnegie Småbolagsfond A kommer jag att öka succesivt i och den står redan för 12,61 % – här hoppas jag på lite extra tillväxt.
• Länsförsäkringar Global Index utgör en symbolisk post på 0,01 % – mer en restpost än något annat just nu.

Totalt sett rör det sig alltså om en ganska fokuserad portfölj med tonvikt på svenska aktier och investmentbolag, kompletterat med europeisk och ytterst lite global exponering. Det känns som ett bra läge att ligga lite mer defensivt och billigt, och samtidigt ha småbolagsinslag för krydda.

Hur gick det för dig i april? Några oväntade raketer – eller smygande bakslag?

Månadens utgifter: Betalda och klara

Det är något speciellt med den där känslan när man betalat alla räkningar, kollat kontoutdragen och konstaterar: "Japp, det gick ihop även denna månad."

Så hur såg månaden ut rent ekonomiskt?

Utgifterna landade på följande:

• Kortköp (livsmedel, diverse ädla drycker, förbrukningsartiklar med mera): 8 500 kr
• Boende: 5 020 kr
• Bil: 1 300 kr

Det ger en total månadskostnad på 14 820 kronor.

Intäktssidan då? Jo tack, den enskilda firman levererade som tänkt – 5 000 kronor netto kom in, så 9 820 kronor fick tas från bufferten. Nästa månad hoppas jag kunna komma igång med uttagen från pensionsförsäkringarna, som är tillfälligt pausade i väntan på att värdet ska återställas till summan de hade den 1 januari 2025.

Inte så illa med tanke på att jag har i stort sett helt lediga dagar, inte lever speciellt sparsamt, bor i en stor villa, kör hyfsat mycket bil och har ätit på restaurang med trevligt sällskap vid flera tillfällen.

Jag tycker inte att jag försakar något.

Men nästa månad… ja, då blir det en rysare. Då kommer nämligen fakturan på robotgräsklipparen.

Hur gick det för dig den här månaden?