Allt tycks vara guld som glimmar

Det har väl knappast gått någon förbi att guld- och silverpriserna rusar. Nya rekord noteras nästan dagligen och uppgången är den kraftigaste på mycket länge. Ädelmetaller som ofta beskrivs som tröga och “tråkiga” har plötsligt blivit högintressanta igen – både för småsparare och institutioner.

Varför rusar guld och silver?

Som jag förstår det så finns det flera samverkande orsaker bakom den här prisexplosionen:

1. Oro i omvärlden
Geopolitisk osäkerhet, krig och ökade spänningar gör att investerare söker sig till så kallade trygga hamnar. Guld och silver har haft den rollen i hundratals år.

2. Förväntningar om lägre räntor
När räntorna sjunker (eller förväntas sjunka) blir ädelmetaller mer attraktiva, eftersom de inte ger någon löpande ränta. Alternativkostnaden minskar helt enkelt.

3. Svagare dollar
Guld och silver prissätts i dollar. När dollarn tappar i värde blir metallerna billigare för köpare i andra valutor, vilket ökar efterfrågan.

4. Silver – både trygg hamn och industrimetall
Till skillnad från guld används silver i stor utsträckning inom industrin: solpaneler, elektronik, batterier och elfordon. Det gör att silver gynnas både av oro och av den gröna omställningen.

Kort sagt: en perfekt storm av räntor, valuta, geopolitik och industriell efterfrågan.

Jag överväger själv att lägga 5–10 % guldexponering i mitt PPM-sparande. En stor fördel är att fondavgifterna i PPM är kraftigt rabatterade, vilket gör ädelmetallfonder betydligt mer attraktiva där än i ett vanligt ISK.

Hur resonerar jag?

• 5 % guld som en försäkring och diversifiering känns rimligt.
• 10 % kan fungera för om jag vill ta lite mer position i ett osäkert makroklimat.
• Fokus ligger mer på stabilitet och riskspridning än på att jaga kortsiktig avkastning.

Guld och silver ska inte ses som ersättare till aktier – utan som ett komplement. En slags krockkudde i portföljen när världen skakar till.

Ädelmetaller är kanske inte det mest spännande man kan äga – förrän de plötsligt är det. Just nu talar mycket för att guld och silver fyller sin klassiska roll i portföljen: skydd, diversifiering och ibland även oväntad avkastning.

Hur gör du själv?
Har du guld eller silver i din portfölj – eller tycker du att tåget redan gått?

 

En sak om dagen – mer behövs faktiskt inte

En av de där sakerna som ingen riktigt förklarar innan man når FIRE är att man plötsligt får… all tid i världen. På riktigt. Helt obegripligt mycket tid. Tid som i teorin borde fyllas med spännande projekt, nya hobbies, storslagna planer, listor, kurser, resor, optimering och självförverkligande.

Och visst.

Jag skulle kunna ägna mig åt massor av spännande projekt. Skriva bok. Lära mig italienska. Bygga någon avancerad Excel-modell eller starta flera nya sidoprojekt. Eller åtminstone tänka på att starta dem.

Men av någon anledning – kanske har det med stigande ålder att göra – har jag landat i något helt annat.

Numera är jag faktiskt ganska nöjd om jag gör en (1) sak per dag som innebär att jag lämnar villan.

En.

Och det är… fullt tillräckligt.

Till exempel:

·       Handla på Willys. ✔

·       Ta en fika med särbon på något glassigt café. ✔

·       Tanka bilen (!). ✔

                            Högst en social aktivitet om dagen

Ja, det låter slött. Jag hör det själv. Men faktum är att även att tanka bilen är en aktivitet som kräver byxor, skor, nycklar och någon form av social interaktion.

Det räknas.

När man jobbar heltid är vardagen ofta uppdelad i “nytta” och “belöning”. Först gör man allt man måste, sedan – om det finns tid och ork kvar – gör man något man vill. FIRE vänder på det där. Plötsligt finns det inga “måsten” som trycker på från morgonen. Inga möten. Inga deadlines.

Och då händer något märkligt: tempot sjunker. Ambitionsnivån justeras. Kraven på vad som räknas som en bra dag förändras.

Resten av dagen? Hemma. Läsa. Tänka. Göra ingenting alls – utan att känna minsta skuld.

Jag har insett att FIRE för mig inte handlar om att maxa livet varje dag. Inte om att fylla kalendern igen, fast med roligare saker. Utan om att slippa fylla den. Om att ha friheten att säga: “Nej, mer behövs faktiskt inte idag.”

Kanske är det en fas. Kanske kommer projekten senare. Eller inte alls. Och det är också okej.

Så nu är jag nyfiken:

Hur drömmer du om att tillbringa dina FIRE-dagar?
Eller om du redan är där – hur ser de faktiskt ut i verkligheten?

Berätta.

 

FIRE - då lönar sig tidig allmän pension

Jag roade mig med att räkna på när det lönar sig att ta ut den allmänna pensionen om man lever tills man blir 85 år

En enkel kalkyl visar:

• Pension från 64 år:
  17 500 kr/mån
• Pension från 67 år:
  22 200 kr/mån

Eller om man så vill, den som väntar till efter 67 får alltså:

22 200 − 17 500 = 4 700 kr/mån mer

Men, och det här är något som staten inte är så pigg på att lyfta fram:

Den som börjar ta ut sin pension vid 64 har redan fått pension i 36 månader innan den andra ens börjar.

Om man räknar på detta blir resultatet:

Försprång för 64-årsalternativet

36 månader × 17 500 kr
= 630 000 kr

Det vill säga:

När 67-årsalternativet startar ligger 64-årsalternativet redan 630 000 kr före.

Hur snabbt äts försprånget upp?

630 000 ÷ 4 700 ≈ 134,04 månader

134,04 månader ÷ 12 ≈ 11,17 år

67 + 11,17 ≈ 78,17 år

Det här gör att om du tror att du blir betydligt äldre än 78 år och 2 månader, ja då bör du vänta med att ta ut pensionen tills din riktålder. 

Men, och det här är viktigt, framförallt om du är man:

Är du man så ska du vara medveten om att män lever kortare tid än kvinnor, och män drabbas dessutom oftare av allvarliga sjukdomar när de blir äldre.

Tror du att du inte blir så gammal, ja då tjänar du sannolikt på att ta ut den statliga pensionen så fort det bara går.

Jag har bara räknat på kronor och ören.

• Ingen hänsyn till arv/efterlevandeskydd
• Ingen real avkastning
• Inga förändringar i skattesystemet
• Inget extra arbete efter 64

Men som beslutsunderlag är detta precis den typ av siffra Pensionsmyndigheten själva aldrig ger rakt ut – trots att den är avgörande.

Själv ska jag ta ut den allmänna pensionen så fort jag kan.

När ska du ta ut den allmänna pensionen?

Avtackning för lång och trogen tjänst

Förr i tiden var det enkelt. Jobbade du i 25, 30 eller kanske till och med 40 år på samma arbetsplats så visste du vad som väntade när det var dags att tacka för sig: en guldklocka. Gärna överlämnad under högtidliga former, med kaffe, tårta och tal.

I dag? Nja. Det där med guldklocka verkar vara lite si och så på många arbetsplatser. I bästa fall blir det en avtackningsfika. I sämsta fall ett mejl i stil med:
”Tack för tiden. Dina inloggningar slutar fungera kl. 17.00.”

Tiderna förändras.

För oss som varit egenföretagare större delen av livet har guldklockan aldrig ens funnits på kartan. Ingen HR-avdelning, ingen personalchef och definitivt ingen som plötsligt knackar en på axeln och säger:
”Du, nu har du slitit tillräckligt länge. Här är något glänsande.”

Som egenföretagare är det istället upp till en själv att avgöra om – och när – man förtjänar en belöning. Och i mitt fall var svaret självklart: ja, det gör jag. Absolut.

Så innan jag lade ner mitt senaste (och också sista) företag bestämde jag mig för att unna mig något riktigt onödigt. Något helt irrationellt. Något som inte på något sätt förbättrar världen eller min egen ekonomi.

Jag köpte en penna.

Inte vilken penna som helst, utan en avdragsgill Montblanc 162 Meisterstück Rollerball LeGrand Pen Platinum Line. En helt vanlig penna, kan man tycka. Skillnaden? Den kostade runt 7 000 kronor. För en penna.

Totalt vansinne, såklart.
Men också fullständigt underbart.

Varför?
Bara för att jag kunde. 🙂

Har du belönat dig själv efter lång och trogen tjänst?
Eller väntar på att någon annan ska göra det åt dig?

 

FIRE - och snabba cash!

Jag fortsätter att nagelfara utgifterna – och den här gången tog det bara en minut att spara mer än en tusenlapp.

Min Volvo V70 rullar numera knappt alls. Ändå har jag haft helförsäkring för 3 200 kronor per år.

Så jag bytte till trafikförsäkring för 1 900 kronor per år. Besparing: 1 300 kronor – rakt ned i fickan.

Det blev tre Investor-aktier och lite Avanza Zero för pengarna.

Små beslut, stor effekt - FIRE i praktiken.

Hur mycket betalar du för din bilförsäkring?

Äh - nu struntar jag i det här!

Efter många år av globalt sparande och kraftig tech-exponering och breda index har jag börjat göra något som nästan känns… patriotiskt. Jag håller på att skifta över en stor del av mina investeringar till Sverige, och då framför allt till svenska börsindex.

Det är inget snabbt ryck i panik, utan ett successivt, genomtänkt skifte. Och som vanligt bottnar det i en kombination av ekonomi, politik, magkänsla – och en viss trötthet.

Stimulanser, stimulanser, stimulanser

Den kanske viktigaste anledningen är att jag tror (och hoppas) att de enorma stimulanser som den svenska regeringen nu presenterar – dag för dag, vecka för vecka – faktiskt kommer att sippra ut till vanligt folk.

Mer pengar i systemet leder ofta till:

• ökad konsumtion
• fler investeringar
• högre efterfrågan
• och i slutändan ökade vinster för många börsbolag

Inte alla, inte jämnt, men tillräckligt många för att ett brett index ska gynnas. Banker, bygg, industri, konsumentnära bolag – mycket av det som väger tungt i svenska index lär känna av det här tidigare än senare.

Dollartrötthet och Trump-utmattning

En annan, mer emotionell men inte oviktig faktor: jag har svårt att investera i dollar just nu.

Trump är tillbaka i rampljuset. Och ja – jag ska vara ärlig – jag gillade honom verkligen tidigare. Inte som person kanske, men som en slags ostoppbar naturkraft med börsen i fokus.

Nu upplever jag snarare att han:

• skapar osäkerhet
• river upp etablerade spelregler
• och verkar ha en närmast unik förmåga att skita bort det mesta han tar i

Jag kan absolut ha fel. Det har hänt förr (ofta). Men just nu har jag svårt att se hur hans politik samtidigt ska:

• stärka dollarn
• hålla räntorna i schack
• och lyfta USA-börserna på ett hållbart sätt

Det känns som att minst en av de tre måste ge vika.

Hemmaplan känns… begripligare

När osäkerheten ökar globalt dras jag – kanske åldersmässigt, kanske FIRE-mässigt – mot det begripliga.

Jag:

• lever i Sverige
• konsumerar i Sverige
• betalar skatt i Sverige
• påverkas av svensk ränta, svensk inflation och svensk politik

Att då också låta en större del av kapitalet arbeta här känns logiskt. Inte nödvändigtvis bättre. Men mer transparent.

Även PPM får flytta hem

Skiftet stannar inte vid ISK och kapitalförsäkring. Även PPM får följa med.

Jag kommer att lämna AP7 Såfa och i stället bygga en egen mix av:

• Sverigefonder
• svensk räntefond

Målet är inte att bli mer offensiv eller mer defensiv, utan att behålla samma aktie/ränte-fördelning som Såfan, men med svensk tyngdpunkt.

Det är inget betyg på AP7 – de har gjort ett fantastiskt jobb historiskt – utan snarare ett uttryck för min nuvarande övertygelse och riskbild.

Har jag fel? Mycket möjligt.

USA kan mycket väl:

• överraska positivt
• få ordning på budgeten (någon gång…)
• och fortsätta vara världens starkaste aktiemarknad

Men just nu sover jag bättre med mer pengar på hemmaplan. Och i FIRE-fasen värderar jag sömn högre än maximal avkastning.

Hur tänker du inför 2026?

 

FIRE på riktigt – dags att säga upp försäkringar

Nu när jag är FIRE på riktigt har jag börjat gå igenom alla utgifter som tidigare varit mer eller mindre självklara. Ett sådant område är försäkringar. När man har en inkomst av tjänst eller näringsverksamhet finns det gott om risker att skydda sig mot: arbetslöshet, sjukskrivning, inkomstbortfall och annat som snabbt kan ställa till det för både privatekonomin och familjen.

Men nu då? När det inte längre finns någon lön som ska trilla in – eller utebli.

Jag har därför sagt upp:

• A-kassan: 165 kronor/månad
• Fackmedlemskap: 225 kronor/månad
• Sjukförsäkring samt sjukkapital: 200 kronor/månad

Totalt blir det 590 kronor per månad, eller 7 080 kronor per år.

Jag vill vara tydlig med en sak: jag ångrar inte en sekund att jag haft dessa försäkringar. Tvärtom. Under alla år i arbetslivet har de varit en trygghet, både för mig och min familj. Hade olyckan varit framme – arbetslöshet, långvarig sjukdom eller annat elände – hade de gett ett välbehövligt skyddsnät.

Men nu finns det ingen inkomst att försäkra längre. Inget inkomstbortfall att täcka. Då blir dessa försäkringar i praktiken bara en onödig utgift.

Och vad gör man då? ¨

Jo, man passar på att shoppa investeringar. För de pengar som i år skulle ha gått till försäkringarna köper jag istället 20 stycken Investor. Det känns betydligt vettigare än att betala premier för risker som inte längre existerar.

De försäkringar jag behåller är:

• Olycksfallsförsäkring
• Hem- och villaförsäkring
• Bilförsäkring

Allt annat åker ut.

Hur ser det ut för dig?

Vilka försäkringar har du – och vilka skulle du kunna klara dig utan?