Som FIRE med oändligt mycket tid över tänkte jag att det var dags att ta tag i något jag länge skjutit upp – släktforskningen. Det där projektet som alla pratar om att de ska göra ”någon gång när de får tid”.
Nu har jag
den tiden.
Och jag har
dessutom ett underskott på deadlines, möten och stresshormoner, så varför inte
ersätta det med något lika tidskrävande – men på ett mer stillsamt sätt?
Precis som
de flesta andra svenskar har jag alltid hört att jag har ”massor med släktingar
i USA”. Men ingen i familjen har någonsin kunnat ange ett enda namn, ort eller
ens delstat. Det är som en svensk standardberättelse: ”Jodå, farfars kusin
emigrerade till Amerika nån gång på 1800-talet – tror det var till Minnesota…
eller möjligen Chicago… eller så drunknade han på vägen.”
Så, i brist
på säkra källor beställde jag ett DNA-test via 23andMe. Ett litet salivprov,
ett par veckors väntan – och vips, där var de! Hundratals, nej, tusentals
släktingar. Från det förlovade landet i väst.
Nästan alla bor i de gamla nordstaterna. Michigan, Illinois, Minnesota. Kort sagt: där det finns snö, köttbullar och människor som fortfarande heter Anderson, Johnson och Swanson. Det dök även upp en handfull tyskar, en drös danskar, några norrmän och ett gäng finnar.
Visst, jag
inser att jag just har sålt ut mitt DNA till ett amerikanskt företag som
förmodligen kanske kommer att använda det till att skapa AI-kloner. Men det får
det vara värt.
Nu återstår
bara nästa steg: att försöka hitta adresserna till några av alla dessa
okända släktingar.
Kanske får
jag svar från en bonde i Wisconsin, en jurist i New York eller till och med är släkt
med någon president, rockstjärna eller IT-miljardär? Fast hittills har det dock
mest dykt upp folk som heter ”Earl”, ”Nancy” och ”Larsen”.
Har du
släktforskat? Och hittade du några oväntade ättlingar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar