FIRE och utgifter för hårklippning

Jag tillhör den åldersgruppen där man kanske borde ta det slutgiltiga steget och raka av allt – men jag har helt enkelt ingen större lust att se ut som Mats Knutson i SVT.

Därför envisas jag med att gå till frisören.

Problemet är bara att det har blivit... dyrt. Riktigt dyrt.

Visst, jag kan fortsätta gå till barberaren från Mellanöstern. Där kostade det 250 kronor om jag betalade med kort – men bara 150 kronor om jag swishade till hans privata nummer eller betalade med kontanter. Ett erbjudande som både lockade och skavde på samvetet. För även om jag uppskattar ett billigt klipp, vill jag kanske inte aktivt sponsra den svarta ekonomin. Dessutom kändes det lite olustigt att sitta i salongen där det hängde unga killar i svindyra märkeskläder och som sannolikt tillhörde någon av de allt fler gänggrupperingarna.

Så, efter viss moralisk vånda, hittade jag en ny frisör. En trevlig kvinna som verkligen anstränger sig, som får till det där lilla extra med de få hårstrån jag har kvar.

Men.

Hon tar 595 kronor.

Och inte nog med det – hon hävdar bestämt att jag bör klippa mig varannan månad. Det betyder sex klippningar per år, à 595 kronor. Totalt: 3 570 kronor.

För 3 570 kronor kan man få ganska mycket annat här i livet. Ett gäng goda middagar, är kanske det jag mest brukar jämföra med.

Så här sitter jag med ett moraliskt och ekonomiskt dilemma:

• Ska jag stödja hantverksskickligheten och njuta av välklippt hår till premiumpris?
• Eller ska jag återvända till barberaren med Swish-rabatt och försöka blunda för skattemoralen?
• Eller... kanske köpa en hårtrimmer och raka av allt en gång för alla?

Håret växer, men så gör även priserna. Frågan är bara vilket som växer snabbast.

Hur mycket betalar du för att hålla din frisyr socialt accepterad?

FIRE och skydd mot virus

Jag använder F-Secure sedan urminnes tider på min dator. Det kostar 699 kronor om året och då ingår även VPN. 

Jag har inte undersökt om det finns billigare eller bättre alternativ, men tänkte att det kanske är dags nu. 

För istället för att lägga pengar på ett dyrt virusprogram skulle jag faktiskt kunna köpa ytterligare två stycken Investor B - varje år. :-)

Vilket skydd mot virus använder du?

Dubbat eller dubbfritt – höstens stora val

Varje höst dyker den upp igen, den eviga frågan: ska man köra på dubbdäck eller friktionsdäck?

Och varje gång tänker jag samma sak: Varför chansa?

Jag har i alla år kört på dubbdäck och varit nöjd. Visst, vissa bilar låter som ett grustag på rull när man byter till vinterhjul, men inte alla. Mina gamla SAAB:ar – 9-3 och 9-5 – rullade tyst oavsett om det var sommardäck eller dubbat. 

Men när jag under några år hade en VW ID.3, då blev det ett fasligt rasslande. Det kändes som att hela kupén förvandlades till en resonanslåda för metallspetsar mot asfalt. 

Nu kör jag uteslutande den Volvo V70N med 15-tummare som jag ägt sedan tidigt 2000-tal, och där är det en helt annan upplevelse. Lite mer ljud, javisst – men bara marginellt.

Och när vägen fryser till blankis är det bara dubbar som gäller, den där lilla extra tryggheten betyder allt.

Dessutom har flera motortidningar testat och kommit fram till att dubbfria friktionsdäck har längre bromssträcka på våt vägbana än dubbdäck. Det är ju lite ironiskt – man väljer dubbfritt för komfort och miljö, men får längre stoppsträcka även på vatten.

Vad kör du på för vinterdäck – dubbat eller dubbfritt?

Slarv på bilverkstaden gav klirr i kassan

Med ålderns rätt har jag så smått börjar köpa tjänster som jag tidigare gjort själv.

Länge var jag den där typen som gärna meckade, fixade och lagade själv – dels för att spara pengar, dels för att ”man kan ju lika gärna göra det själv när man ändå är ledig”.

Men så kommer en dag när man inser att det här med att fixa gamla bilar inte längre känns som livets höjdpunkt. Så när min drygt 20 år gamla Volvo V70 skulle servas bestämde jag mig: nu lämnar jag in den till proffsen – på Volvoverkstaden dessutom.

Jag bokade en stor service med oljebyte och hela paketet, och kände mig rätt nöjd med beslutet. Jag hämtade ut den efter lunch och körde direkt till besiktningen. Tänkte att det här var ett smart drag – nyservad bil, nybesiktigad, klart på en dag.

Men det visade sig att verkligheten hade en annan plan.

Så fort besiktningsmannen lyfte på motorhuven spärrade han upp ögonen och nästan röt:
”Varför kör du runt utan oljesticka?”

Jag trodde först han skämtade, men nej – pinnen som visar oljenivån var helt enkelt borta. Exakt i samma ögonblick började mobilen ringa. Det var Volvoverkstaden. De hade glömt ”en liten sak” och bad mig komma tillbaka.

Det var bara början.

Besiktningsprotokollet växte fram som en dålig följetong: läckage i en mängd gummislangar som hör till bland annat avgasreningen, avgassystemet hängde på trekvart eftersom klämmorna rostat sönder, flera lampor där bak som inte lyste – och jag började tappa humöret rejält.

När jag svängde in på verkstaden igen, fortfarande med besiktningspappret i handen, stod bilmekanikern i porten och såg ut som om han tänkte smyga dit oljestickan och låtsas som ingenting.

Men icke!

Jag var inte på det humöret.

Och här kommer det fina i kråksången: den här verkstaden har servicegaranti. Det betyder att de fel som de borde ha upptäckt vid servicen och lämna kostnadsförslag på för att få åtgärdade, men helt missade, är deras ansvar att åtgärda – helt kostnadsfritt.

Inte nog med det. Jag fick dessutom en lånebil under tiden – en sprillans ny XC60 laddhybrid. Plötsligt kändes det inte så dumt längre.

De där felen som besiktningen upptäckte, de skulle kostat 19000 kronor att fixa. De ingår nu i garantin.
Pris: 0 kronor.

Så slutet gott, allting gott. Jag fick bilen servad, reparerad och godkänd – och en vecka bakom ratten på en lånebil på köpet.

Kanske är det inte så dumt ändå, det här med att lämna bort saker ibland.

Vad har du för erfarenheter av bilverkstäder?

FIRE och billig mobiltelefoni

Jag har skippat det här med att ha ett abonnemang och istället satsat på att ha ett kontantkort från till mobilen.

Det här gör att jag kommer ruskigt billigt undan, för närvarande betalar jag 99 kronor i månaden och har en slags prenumeration där kortet laddas automatiskt varje månad.

Finessen med detta är att jag får vart sjätte laddning gratis och att jag har ingen som helst uppsägningstid.

Jag använder mig av Telenor och det finns naturligtvis massor av alternativ, men såvitt jag kunnat läsa mig till är detta ett av de billigaste alternativen, särskilt om man som jag inte behöver mer än 2 GB surf i månaden.

I Telenors fall sparas dessutom den del av de 2 GB som inte används till nästa månad, och gör man inte av med så mycket blir det med tiden en betydande pott.

Hur mycket betalar du för mobiltelefoni per månad?

Varför tar det så lång tid att byta fonder i PPM?

Man skulle ju kunna tro att ett fondbyte år 2025 är en enkel historia. Ett klick här, ett klick där, och vips har man flyttat sina pensionspengar.

Vi lever trots allt i en tid där man kan swisha pengar på två sekunder, få mat levererad inom en kvart och se börskurser uppdateras i realtid. Men nej, i Pensionsmyndighetens värld tickar klockan i ett lite annat tempo.

Normalt brukar ett fondbyte i PPM-systemet ta 2–3 dagar. Ganska lång tid, men det är trots allt långsiktigt sparande. Lyckas man däremot – som jag – pricka in sitt byte precis när det pågår fondhandel med arvsvinsterna (de där pengarna som delas ut när dödsbonas pensionsmedel förs över till de levande spararna), ja då får man vänta. Och vänta. Och vänta lite till.

Jag bestämde mig i början av förra veckan för att minska min exponering mot guld. 20 procent i BlackRock – World Gold A2 fick räcka. Jag tryckte in mitt fondbytesuppdrag och valde att gå all-in på AP7 Såfa igen. Ett par dagar, tänkte jag. Sedan är det klart.
Men nej då. När jag loggar in i dag står det fortfarande: ”Fondbyte under behandling.”

Visst, PPM-systemet är inte byggt för swingtrading. Tanken är att vi ska vara långsiktiga, tålmodiga och lita på att tiden på marknaden är viktigare än att tajma den. Men ändå – i dessa digitala tider borde ett fondbyte gå snabbare.

Problemet verkar vara att Pensionsmyndigheten kör sina fondbyten i stora batcher. När det kommer in extra mycket transaktioner – till exempel vid månadsskiften, vid insättning av arvsvinster eller när börsen svänger kraftigt och många vill flytta sina pengar – blir det kö i systemet. Och eftersom varje fondhandel måste gå igenom fondbolagens egna bryttider (ofta satt mitt på dagen), dröjer det ytterligare innan bytet faktiskt genomförs.

Det hela känns ungefär som att stå i kön till Systembolaget innan nyår – man vet att man till slut kommer fram, men man hinner både tappa tålamodet och börja fundera på om man verkligen behöver de där flaskorna.

Samtidigt är det svårt att inte tänka tanken: om vi kan deklarera digitalt, signera låneavtal på mobilen och handla aktier på sekundnivå – borde vi inte kunna flytta pensionspengar över natten också?

För när mitt byte till AP7 Såfa väl går igenom, har kanske guldet fått förnyad kraft att fortsätta att sätta nya ATH.

Har du också råkat ut för detta?

 

FIRE och dyra matkassar

Att planera måltider, handla och sedan laga något nytt varje dag kan ibland kännas mer som ett arbete än som ett nöje.

Flera bekanta till mig har därför testat färdiga matkassar från olika leverantörer som till exempel HelloFresh och Linas Matkasse. Deras intryck verkar överlag positiva: de får variation i maten, nya recept och tycker att det blir enklare i vardagen. Man slipper fundera på vad man ska laga, och ingredienserna finns färdiga i rätt mängd när de behövs.

Det låter onekligen praktiskt. För den som tröttnat på att stå i butiken och försöka komma på något nytt till middag kan det vara en avlastning att låta någon annan ta hand om planeringen. Recepten brukar vara väl anpassade och instruktionerna tydliga, vilket gör att matlagningen går snabbt även om man provar något man inte lagat tidigare.

Men det finns också nackdelar. Flera som testat beskriver att matkassarna innehåller mycket förpackningar som ska sorteras och slängas. Varje ingrediens är noggrant förpackad för sig, vilket visserligen håller ordning men samtidigt fyller sopkärlet snabbare än vanligt. Portionerna upplevs dessutom ibland som små. För en person som äter lite mer än genomsnittet kan det behövas extra tillbehör för att måltiden ska kännas komplett.

Priset är ytterligare en aspekt. Även om kampanjer och introduktionsrabatter gör det prisvärt i början, kan det snabbt bli en relativt dyr lösning i längden jämfört med att handla själv. För den som gillar att detaljplanera sin ekonomi blir det en avvägning mellan bekvämlighet och kostnadseffektivitet.

Jag har ännu inte testat någon matkasse själv, men jag överväger att prova. Dels för att se om det verkligen sparar tid och ger mer variation i maten, dels för att avgöra om det känns värt priset. Det finns också ett mervärde i att bryta sina vanor och inspireras till att laga något nytt.

Frågan är hur hållbart det är över tid. Är matkassen en bekväm lösning för perioder då man saknar inspiration, eller blir det lätt en dyr vana? Det återstår att se.

Har du testat någon matkasse? Tycker du att det fungerar bra i praktiken, eller är det något man tröttnar på efter några veckor?