lördag 5 juli 2025

Evighetsportföljen – en galen idé eller ett mästerverk?

Jag ramlade över en intressant intervju med John Skogman i Dagens Industri häromdagen:

👉 Här är evighetsportföljen som ökade utdelningen 14 000 procent

John är ju mest känd som poddare och för sitt swing- och daytradande, men det som fångade mitt intresse var hans evighetsportfölj. En portfölj där han köper och behåller. Inte säljer. Aldrig. Bara bygger. Som ett långsiktigt ekonomiskt monument i aktieform.

Detta fick det att klia i fingrarna på mig. Jag har tidigare lekt med tanken på att skapa en portfölj som bara fylls på – inga säljknappar, inga kurslarm, inga panikreaktioner. Bara köp, en gång i månaden, oavsett om marknaden står i brand eller är på all time high.




Min egen variant: 300 bolag – inget sälj, bara köp

Min plan är att, likt Skogman, ha 300 olika bolag i portföljen. Ja, jag vet, det låter galet mycket. Men tänk på det – med ett köp i månaden tar det 300 månader, alltså 25 år, att komma upp i det antalet. 

Jag räknade lite grovt:

  • Ett köp i månaden
  • Varje köp: 10 000 kronor
  • Totalt: 300 aktieköp = 3 miljoner kronor (i dagens penningvärde)

25 år låter långt, ja. Och det är det, och det är så klart inte säkert att jag lever så länge. Men här kommer poängen: till dess ska jag ändå leva. Om jag inte hinner bli klar, så får portföljen bli ett arv till barnen.

Regler för evighetsportföljen

För att detta inte ska urarta till någon slags ostrukturerad ETF-härva med bolag jag inte ens minns varför jag köpte, så tänker jag sätta några tydliga regler:

  1. Inga försäljningar. Punkt.
  2. Endast utdelningar får användas för konsumtion.
  3. Ett nytt köp i månaden, oavsett läge.
  4. Bolagen ska vara svenska, stabila, utdelande och ha historik.

Det handlar alltså inte om att maxa avkastning utan att bygga ett långsiktigt kassaflöde som kan bli en del av min framtida pension – eller någon annans.

Fördelar:

  • Lugnt och metodiskt sparande
  • Ingen stress med att "tajma marknaden"
  • Ett projekt man kan växa med (och bli lite sentimental över)

Nackdelar:

  • Kräver mycket tålamod
  • Risk att köpa skräp om man inte gör ordentlig analys
  • Man blir lätt girig och vill ändå trycka på sälj när något dubblar…

Men kanske är det just den mentala övningen som är hela grejen. Att ha is i magen. Att inte sälja.

Vad tycker ni?

Känns det här vettigt? Orimligt? Inspirerande? Och inte minst, ska jag välja ISK eller vanlig aktiedepå?

15 kommentarer:

  1. Vet inte om det är skrivet med ironi? Trodde dom flesta sol siktar mot Fire gjorde såhär mer eller mindre.. Eller är det att bara hålla sig till svenska bolag eller att det alltid måste vara 300 olika bolag som var frågan? För där finns det säkert många tankar kring.. det första köpet har man ju kvar i 25år medan det sista har man 1 månad. Om du inte tänker att man köper för 30kr i varje bolag varje månad?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den stora frågan är om det ska bli ISK eller vanlig aktiedepå.

      Jag har inte räknat på det närmare, men en vanlig aktiedepå skulle högst troligen ge lägre skatt eftersom inga vinster ska realiseras, det är enbart utdelningarna som beskattas.

      Radera
  2. Skulle kalla det för ett mästerverk det Skogman gjort och helt otippad.

    Din ide med köp varje månad är fenomenal och något som alla borde gjort redan för 20 år sedan men bättre sent än aldrig. Är man ung idag runt 20-25 så har man tiden med sig. Nackdelen i vår ålder är att det tar alldeles för länge innan utdelningarna börja ticka in pengar för vårt leverne.

    Det jag gjort och som du läst är att jag sålde hälften av fonden och köpte in utdelningsaktier vilket kan vara att föredra om du snabbt vill komma upp i storlek på utdelningar. Resten kan man göra som du tänker med köp varje månad för 10k i ett nytt bolag vilket även jag funderat på efter att Skogman släppte nyheten.

    Har du X så kan du leta upp @aktiechaffisen som har en liknande portfölj med +700 bolag som spottar ut 3000 utdelningar per år..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset. Ska kolla upp aktiechaffisen.

      Ja visst skulle man gjort detta för länge sen.

      Jag har ju det mesta av mitt sparande inlåst i tjänstepensionen och privata pensionsförsäkringar, och det har blivit en hel del pengar där under årens lopp som nu är placerade i en handfull fonder.

      Framöver ska de pengar som blir över varje månad, efter att jag betalat de löpande fakturorna, gå till ett fondsparande på ISK, men sen ska jag öronmärka 10000 kronor till de här aktieköpen.

      Ska bli riktigt kul att bygga upp det här, och jag hoppas så klart att mina barn vill fortsätta förvaltningen av portföljen och sen lämna över detta till barnbarnen.

      Skulle det här sen fortsätta några generationer kommer de efterlevande troligen kvala in till några av de rikaste i Sverige. :-)

      Radera
  3. Rent spontant, Ja om du var 25 år gammal och hade tiden för dig så hade det kanske varit en god ide´. Nu känns det ändå rätt komplicerat. 300 bolag är väl nästan omöjligt att följa om du inte har det som ett heltidsjobb och ändå, det är många bolag. Oavsett hur duktig man är på att analysera så kan det gå åt skogen med ALLA bolag. Jag lovar att ingen såg att Castellum ställde in sin utdelning. I en portfölj med 300 bolag är risken överhängande att ett eller flera någon gång ställer eller minskar.
    Utdelande fonder och/eller ETF:er borde vara det ultimata, då slipper du ju jobbet och bolagsrisken. Sedan kan man blanda upp med lite aktier om man vill det. Men detta är min åsikt, men jag är ju 60 så jag tänker annorlunda nu än jag gjorde som 25åring.

    Mvh // PP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja just det, glömde tillägga att jag ser min portfölj som en evighetsportfölj....

      Radera
    2. Du har flera bra poänger där, och visst finns det risker med det här upplägget.

      Men eftersom jag har ett väl diversifierat sparande i mina pensionsförsäkringar, och dessutom en (lite för) stor kontantbuffert, så tror jag att den totala risken ändå inte blir så hög.

      Dessutom kommer jag inte att vara beroende av utdelningarna från bolagen, så skulle alla 300 ställa in sina utdelningar så är det så klart inte kul men ingen katastrof.

      300 bolag minskar också en stor del av bolagsrisken, och jämför man till exempel med Avanza Zero som har bara 30 bolag så blir min blivande portfölj väldigt väldiversifierad.

      Radera
  4. Jag sitter på ca 225 utdelande innehav i dagsläget, aktier, fonder och ETFer. Men jag har även diversifierat över valutor. Ser ingenting som någon "evighet", det händer saker årligen som gör att jag får justera.

    Har funkat bra hittills för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur gör du rent praktiskt med förvaltningen? Kollar du till och justerar portföljen dagligen eller gör du det månadsvis/kvartalsvis/årsvis.

      Min tanke är att jag ska slippa den ständiga tillsynen genom att på ett mekaniskt sätt enbart köpa, aldrig sälja. Jag köper helt enkelt så många bolag att det spelar ingen större roll om något eller några av dem går i konkurs.

      Det lär dock bli väldigt svårt att låta bli att peta i innehaven. :-)

      Med utdelningarna tänker jag att antingen plockar jag ut dem och lever loppan för pengarna, eller så får de helt enkelt gå in i en bred indexfond.

      Radera
  5. Det är ungefär så jag byggt min portfölj, fast utan några uttalade regler. Flera av mina innehav är från förra seklet, yngsta är under 2 månader. När jag haft pengar över har jag köpt, antingen nytt eller i något jag redan har. Väldigt sällan sälj, även om det har givetvis har hänt. Har inga 300 innehav, men ca 90 vill jag minnas det är. Att bygga portfölj från arbetsinkomster är för sent för mig. Numera har jag inga sådana, så det blir att förvalta.

    Om man vet att man inte ska ta ut eller sälja på många år så är förmodligen vanlig depå ett alternativ. Beroende på schablonskattens nivå förändras dock gränsen. Idag går brake even vid en utdelning på 2,96%, sen är ISK billigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lutar åt vanligt aktiekonto, framförallt för att skattereglerna och skatteuttagen för ISK ändras titt som tätt.

      Blir det en röd regering så finns det nog en risk för att ISK kommer att missgynnas. Däremot tror jag inte att den vanliga kapitalbeskattningen för aktiekonton kommer att ändras oavsett vilken regering det blir.

      Radera
  6. Jag ser inte vitsen med att bakbinda sig själv med att inte få sälja. Den största fördelen vi småsparare har jämfört med institutionerna är att vi kan kliva in och ur en position på nolltid.
    Dessutom ser jag det som ett logiskt fel om man tror att man är så duktig på att analysera bolag att man hittar evighetskandidater men samtidigt så dålig på att analysera att man inte kan identifiera felköpen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra poänger där.

      Men jag tror eller snarare hoppas att jag genom att ha så många bolag i stort sett eliminerar bolagsrisken.

      Under ett evigt innehav kommer så klart en del bolag gå uselt, några kommer att gå i konkurs medan andra kommer att växa och frodas.

      Det stora problemet är, som alltid, att lista ut vilka det är som kommer att gå i konkurs. Med buy hand hold behöver jag inte ens fundera på det.

      Däremot finns det en annan risk med mitt upplägg, och det är att jag lägger alla äggen i samma korg, det vill säga den svenska aktiemarknaden.

      Detta tänker jag åtgärda genom att ha mitt PPM-sparande i AP7 Såfa (globalt index), och merparten av mina pensionsförsäkringar ska på sikt också ha global övervikt. Just nu är det svensk/europeisk övervikt i dem, men det ska jag fasa ut när kaoset med Trump börjar ebba ut.

      Radera
  7. Det kanske är så jag har gjort, omedvetet!
    Jag har månadssparat i över 30 år. Men inte tittat så noga på utvecklingen. Så en dag när jag faktiskt tittat närmare så ser jag att vissa investeringar har ökat över 1000 % i värde. Nån enstaka har ökat endast 100%.
    Det där med fonder är inte så dumt ändå.

    Jag har aktier också, somliga har jag haft lika länge som fonderna. Kan tyvärr säga att de inte har ökat i värde lika bra som fonderna. Mycket beror på att forna tiders "säkra" företag som verkstad, skog, läkemedel mm har utvecklats svajigt. Men jag hoppade inte på millenniebugg-tåget i slutet på 90-talet, så jag har sluppit snedköp som Framfab, Bredbandsbolaget, Telia mm.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis.

      Har samma erfarenhet som du, de konton som gått bäst är de som jag lagt noll energi på att förvalta.

      Just därför vill jag ha ett semiaktivt framtida sparande, det enda beslut jag behöver ta är vilken aktie jag ska köpa just denna månaden.

      Sälja eller byta behöver jag inte ens fundera på.

      Självklart väljer jag bolag som varit lönsamma över tid och funnits länge, helst längre än jag själv funnits. :-)

      Radera

Evighetsportföljen – en galen idé eller ett mästerverk?

Jag ramlade över en intressant intervju med John Skogman i Dagens Industri häromdagen: 👉 Här är evighetsportföljen som ökade utdelninge...