Jag har bott
i en stor villa i många år. Först med fru, en massa barn och husdjur av alla de
slag. Sen utan fru men fortfarande med en massa barn och husdjur av alla de
slag. Därefter enbart med husdjur de senaste åren, och numera helt själv.
Villan har rymliga
rum, en trädgård så stor att man nästan behöver GPS för att hitta runt, och
löjligt låga driftskostnader (om man helt bortser från alla reparationer) som
nästan känns som fusk. Men som alla som äger en villa vet, finns det alltid en
baksida. Trädgården, som en gång var hela familjens stolthet och glädje, har nu
blivit en gigantisk grönyta som ständigt ropar efter min, bara min, uppmärksamhet.
Ogräs, buskar som växer okontrollerat och en gräsklippare som jag börjat
betrakta som min närmaste kollega.
Och då
börjar tanken smyga sig in: Kanske är det dags att sälja? Flytta till en
rymlig, lättskött hyresrätt. En lägenhet där jag inte behöver tänka på att
klippa gräset eller beskära häcken. Där jag inte behöver vakna på helgerna med
en lång lista av utomhusprojekt som aldrig tar slut. Istället kan jag bara...
existera. Bara betala hyran och låta någon annan ta hand om allting.
Men så är
det ju den där hyran. Den där alldeles för höga hyran för en lägenhet som, även
om den är ny och modern, ändå kostar mer än villan i drift. Och då undrar man –
är det värt det? Skulle jag verkligen känna den där befrielsen som jag drömmer
om, eller skulle jag bara byta en typ av stress mot en annan?
Så nu står
jag här, med ena foten kvar i den alldeles för stora villan och den andra
trevande på väg in i en lättskött hyresrätt. Beslutet känns fortfarande
svävande i luften, som att det skulle kunna gå åt vilket håll som helst.
Hur ser ditt
drömboende ut? Skulle du hålla fast vid villan och kämpa vidare med buskar och
gräs eller skulle du satsa på enkelheten och bekvämligheten i en lägenhet –
trots att hyran känns som ett dåligt skämt?