Ett av mina nuvarande FIRE-projekt är att förvandla min privatekonomi till ett självspelande piano. Målet är att jag inte ska behöva ägna någon tid alls åt att fundera över intäkter, utgifter eller investeringar.
Jag tänker
mig tre delar: intäkter, utgifter och investeringar.
1
På intäktssidan får jag idag ungefär 25 000 kronor i månaden från de tjänstepensioner som jag börjat ta ut i förtid.
2
Investeringsmässigt ligger dessa pensioner i
traditionell förvaltning, där fondbolaget styr över vad som ska finnas i
dem. Övriga pensioner ligger fortfarande kvar i indexfonder hos Avanza, Nordnet och SEB, men ska på sikt styras över till traditionell förvaltning hos Skandia, SPP och kanske även Folksam. PPM-sparandet
finns i sin helhet i AP7 Såfa.
3
På utgiftssidan har jag börjat använda
autogiro för sådant som vatten och avlopp, avfall, försäkringar, telefon och bredband. Det innebär mindre
administration, även om jag samtidigt tappar lite av den kontroll jag tidigare
haft.
Det är
alltså ganska enkelt: pengarna kommer in, räkningarna betalas, eventuellt överskott återinvesteras.
Det här gör att ekonomin förhoppningsvis ska kunna fungera även den dag jag själv inte längre kan fatta alla beslut. Då är det en fördel om så mycket som möjligt redan är automatiserat.
Ett
självspelande piano, helt enkelt.
Själv tycker jag att det är ganska trevligt att sköta om ekonomin manuellt, i alla fall på investeringssidan.
SvaraRaderaDäremot har jag funderat på att skapa någon form av beslutsstödsystem som hämtar in och presenterar information så som jag vill ha det, så lite automatisering vill även jag ha.
Håller med dig om att kan vara trevligt att sköta ekonomin manuellt, men nu när man börjar bli äldre är väl steget inte så långt till att man blir gaggig. :-)
RaderaFör min del handlar det mest om att bevara värdet på det som finns, och då hoppas jag att traditionell förvaltning (med garanti) är ett bra val.
Troligen missar jag en hel del avkastning, men samtidigt slipper jag följa med till botten av de kommande börskrascherna.
Att ha en, eller åtminstone förbereda en så självgående ekonomi som möjligt om (när 🫣) man blir gaggig är något jag tycker är viktigt. Underlättar både för en själv o anhöriga. Men att följa ekonomin och investeringar tycker jag är roligt och något jag vill fortsätta med. Vad jag hittills har gjort är att se till att det finns pension som livsvarigt med stor sannolikhet kommer ramla in på kontot regelbundet och som täcker förväntade utgifter.
SvaraRaderaMen för övrigt fortsätter jag med investeringar som tidigare, även om nysparande inte finns innan jag flyttar till skattetabell 2. Nu handlar det om omplaceringar och allokering av befintligt kapital.
Ekonomin på autopilot är inte så dumt, speciellt inte när man närmar sig den verkliga pensionsåldern. :-)
RaderaHåller med dig om att välja livsvariga utbetalningar är vettigt.
Ingen vet hur gammal man blir och det skulle ju vara ganska surt om besparingarna är slut redan vid 85 år och så lever man ytterligare 20 år.
Ja, men om man har ett stort privat sparande (som går att leva på) så är ju detta ett icke-problem...
RaderaIntressant. Du skriver att du tar ut tjänstepensionen "i förtid". Vad menas med det egentligen? Är det inte vad avtalet medger? De flesta kan väl ta ut från 55 års ålder, och sen väljer man hur länge? Jag gissar att du tar det på 5 år då summan är så pass hög?
SvaraRaderaFörr fanns något som hette "förtida uttag", men det gällde nog inte tjänstepensionen rörde nog bara äldre personer. Min farsa började plocka ut redan vid 61 då hans firma gick knackigt.
Smart att låta ekonomin vara självgående. Tyvärr håller politikerna på att peta och ändra i allt ifrån avdragsgilla lån till ISKskatt och annat som tex 60-öringen för solpaneler så ofta att jag tycker det är omöjligt att hänga med. Lägg därtill Avanzas belåningsvärden som ändras två gånger om året. Jag försöker automatisera så mycket som möjligt men vissa saker är svårt, som kassaboken t.ex. Tycker det är skönt att göra vissa saker manuellt med, då får jag koll.
Normalt sett är det bäst att börja ta tjänstepensionen från januari det år man fyller 68, eftersom det ger betydligt mer i handen. Men jag började ta ut från 55, vilket fortfarande är möjligt, i alla fall med de avtal jag har. Rent ekonomiskt är det så klart vansinne, men eftersom jag saknar efterlevandeskydd på just de här pensionerna vill jag rädda hem pengarna ifall jag skulle dö i förtid.
RaderaDå får mina barn pengarna istället för försäkringskollektivet.
Jag har valt att ta ut dessa pensionerna på 5 år. Just nu ligger jag på plus varje månad, dvs jag lyckas inte göra av med de 25000 kronorna, så dessa återinvesteras på ett ISK. Från detta ska jag sedan sälja av när första omgången av tjänstepensionerna är slut.
Jag kommer att ta ut den statliga pensionen samma månad jag fyller 64, även där för att rädda hem så mycket som möjligt även om det kostar mer i form av skatt.
Därefter blir 68 nästa anhalt, då jag tar ut min övriga tjänstepensioner mm, och då med livslång utbetalning. Och bibehållet efterlevandeskydd.
Funderade på att öppna en traditionellt förvaltad kf hos skandia liv, men de verkar inte erbjuda livslång utbetalning. Faktiskt verkar inget bolag erbjuda det för privat kapital. Då kan det bli problem om man lever "för länge". Är man dessutom gaggig då blir det ännu värre.
SvaraRaderaJapp, har sett det också.
RaderaMan skulle kunna dela upp kapitalet i till exempel 3 stycken KF.
Då tar man ut från till exempel från 55 år till 75 år, sen 75-95 och slutligen 95-115.
Om man har efterlevandeskydd så får barn (och barnbarn) det som är kvar när man dör.
På ett sätt vore det skönt automatisera allt om det går, på ett annat är det både kul och givande att sköta om lite manuellt. Man måste ju ha nåt riktigt att sysselsätta hjärnan med!
SvaraRaderaHa ha, jo det är sant. Får bli korsord framöver. :-)
RaderaJa, slutar man använda hjärnan så blir man garanterat gaggig... 🤪
SvaraRaderaSå sant, hjärngympa är alltid bra. Just nu försöker jag pussla ihop en extrasäng och ett sängbord från Ikea som jag precis köpt, en utmaning. :-)
Radera