Efter många år av globalt sparande och kraftig tech-exponering och breda index har jag börjat göra något som nästan känns… patriotiskt. Jag håller på att skifta över en stor del av mina investeringar till Sverige, och då framför allt till svenska börsindex.
Det är inget
snabbt ryck i panik, utan ett successivt, genomtänkt skifte. Och som vanligt
bottnar det i en kombination av ekonomi, politik, magkänsla – och en viss
trötthet.
Stimulanser, stimulanser, stimulanser
Den kanske
viktigaste anledningen är att jag tror (och hoppas) att de enorma
stimulanser som den svenska regeringen nu presenterar – dag för dag, vecka
för vecka – faktiskt kommer att sippra ut till vanligt folk.
Mer pengar i
systemet leder ofta till:
- ökad konsumtion
- fler investeringar
- högre efterfrågan
- och i slutändan ökade
vinster för många börsbolag
Inte alla,
inte jämnt, men tillräckligt många för att ett brett index ska gynnas. Banker,
bygg, industri, konsumentnära bolag – mycket av det som väger tungt i svenska
index lär känna av det här tidigare än senare.
Dollartrötthet och Trump-utmattning
En annan,
mer emotionell men inte oviktig faktor: jag har svårt att investera i dollar
just nu.
Trump är
tillbaka i rampljuset. Och ja – jag ska vara ärlig – jag gillade honom verkligen tidigare. Inte som person kanske, men som en slags ostoppbar naturkraft med börsen i fokus.
Nu upplever
jag snarare att han:
- skapar osäkerhet
- river upp etablerade spelregler
- och verkar ha en närmast unik
förmåga att skita bort det mesta han tar i
Jag kan
absolut ha fel. Det har hänt förr (ofta). Men just nu har jag svårt att se hur
hans politik samtidigt ska:
- stärka dollarn
- hålla räntorna i schack
- och lyfta USA-börserna på ett
hållbart sätt
Det känns
som att minst en av de tre måste ge vika.
Hemmaplan känns… begripligare
När osäkerheten
ökar globalt dras jag – kanske åldersmässigt, kanske FIRE-mässigt – mot det begripliga.
Jag:
- lever i Sverige
- konsumerar i Sverige
- betalar skatt i Sverige
- påverkas av svensk ränta,
svensk inflation och svensk politik
Att då också
låta en större del av kapitalet arbeta här känns logiskt. Inte nödvändigtvis
bättre. Men mer transparent.
Även PPM får flytta hem
Skiftet
stannar inte vid ISK och kapitalförsäkring. Även PPM får följa med.
Jag kommer
att lämna AP7 Såfa och i stället bygga en egen mix av:
- Sverigefonder
- svensk räntefond
Målet är
inte att bli mer offensiv eller mer defensiv, utan att behålla samma
aktie/ränte-fördelning som Såfan, men med svensk tyngdpunkt.
Det är inget
betyg på AP7 – de har gjort ett fantastiskt jobb historiskt – utan snarare ett
uttryck för min nuvarande övertygelse och riskbild.
Har jag fel? Mycket möjligt.
USA kan
mycket väl:
- överraska positivt
- få ordning på budgeten (någon
gång…)
- och fortsätta vara världens
starkaste aktiemarknad
Men just nu
sover jag bättre med mer pengar på hemmaplan. Och i FIRE-fasen värderar jag
sömn högre än maximal avkastning.
Hur tänker du inför 2026?
I flera år har jag investerat det mesta i Sverige (och Norden). Dels insåg jag att USA skjutit iväg för mig, dels var det USD försvagningen som gjorde att det inte längre kändes lika attraktivt. Men det är först nu jag börjat sälja en del poster i USA, innan var det bara återinvestering.
SvaraRaderaLåter som en bra strategi. Men som sagt, jag kan ju ha fel och kanske är det just nu man ska gå in i USA.
RaderaNär jag var ung och pratade sparande med min far ansåg han att eftersom vi lever i, har inkomster från och utgifter i Sverige så är det bra om privata ekonomin följer Sveriges ekonomi genom att ha stor del av sparandet i svenska papper. Nu var det dessutom svårt och dyrt att på denna tid köpa utländska papper. Jag tycker dock fortfarande att det är klokt att övervikta mot den ekonomi man lever i, men med tanke på risk är det fortfarande bra att sprida investeringarna. Jag har ca 40% inom norden, resterande spridda över övriga världen, men stor del av detta i Amerika.
SvaraRaderaRiskspridning är viktigt och jag är medveten om att jag just nu gör tvärtom, jag lägger alla äggen i de svenska storbolagens korg.
RaderaSom tur är har jag en ökande andel sparande i traditionell förvaltning, så det får bli en krockkudde i värsta fall. :-)
Enligt Avz så ligger jag allokerad med 52,5% i Sverige och resten mot resten av världen. Jag tycker ändå att det jämnar ut sig över tid. Ibland går Sverige bra, ibland Europa och ibland Nordamerika eller Asien. När det ena går upp brukar något av de andra gå ner så det känns ändå som att det är en bra balans. Många som var tunga USA märkte ju av när dollarn började sjunka. Jag som hade en stor del Swe+Europa där kronan stärktes och även euron gick hyggligt märkte inte så stor skillnad faktiskt. Det var ungefär samma summor in i utdelningar ändå.
SvaraRadera// PP
Förr (innan Trump 2.0) brukade många säga att hälften skulle ligga i en global indexfond, och det har ju visat sig vara ett gott råd.
RaderaJag är på sikt inte främmande för att gå in i USA igen, framförallt tech lockar, men just nu är det för mycket cirkus där för att det ska kännas meningsfullt att ens försöka göra några prognoser överhuvudtaget.
Men kanske har jag fel, Trump har ju överraskat tidigare.