torsdag 10 april 2025

Vad ska grannarna egentligen tro?

Det slog mig plötsligt. En sån där tanke som dyker upp när man står och vattnar i trädgården medan grannarna putsar sina fabriksnya elbilar i miljonklassen.

Vad tror de egentligen om mig?

De vet inte att jag är FIRE, att jag lever på kapital.

Det enda jag berättat för dem är att jag numera jobbar hemifrån.

Däremot ser de att mitt bilinnehav förändrats till det sämre. Nu finns det ingen tjänstebil på uppfarten som står och glänser i kapp med grannarnas nyförvärv.

Istället står där familjens gamla V70, som lätt kan förväxlas med en EPA-traktor.

De ser kanske också att jag sällan har bråttom. Att jag går där i trädgården med sekatören istället för att stressa till kontoret.

Och skulle någon vara tillräckligt nyfiken för att kolla mitt företag på Ratsit, så ser de kanske att omsättningen är… modest. Och då drar säkert någon slutsatsen: "Oj, där har det nog gått utför. Han verkar inte ha så mycket att göra längre."

Men, och det är här den stora poängen kommer.

Jag bryr mig inte.

Inte ett dugg.

Faktum är att jag nästan tycker det är lite komiskt. Det känns som att jag går runt med en osynlig superkraft – ekonomisk frihet – medan omvärlden tror att jag har blivit av med uppdragen och tvingats sälja bilen.

Sanningen är den motsatta, jag har mer samlade tillgångar än jag någonsin haft.

Troligtvis mer än de flesta grannarna har tillsammans. Men den stora skillnaden är inte hur mycket pengar jag har. Det är vad jag gör med dem.

Jag använder dem inte för att köpa en ny bil eller weekendresor till New York. Jag använder dem för att köpa frihet. För att köpa tid. För att kunna vakna på morgonen och välja vad jag vill göra – eller inte göra – utan att någon annan bestämmer.

Jag har inget behov av att visa upp något. Inget att bevisa. Inget att flasha. Konsumtion har aldrig gjort mig lycklig. Frihet har alltid gjort det.

Och därför står min V70 kvar. Och jag står där i trädgården, bland äppelträden och ogräset, med en kopp kaffe i handen och ett småleende på läpparna, medan de nya elbilarna susar förbi ljudlöst ute på villagatan.

Så… vad ska grannarna tro?

Vad de vill.


13 kommentarer:

  1. Ärligt talat så bryr de sig nog lika lite om dig som du bryr dig om dom. Men det är vanligt i FIRE-kretsar att tro att andra har det dåligt ställt. Men precis som de inte vet hur mkt pengar du har, så vet du lika lite om deras ekonomi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant, jag vet så klart inte. Men med tanke på de flesta av mina grannars konsumtion av bilar, inte sällan står där en ny modell vartannat år, flashiga kläder och ständiga renoveringar så antar jag de lägger det mesta av sina löner på detta.

      Det är så klart upp till var och en var man vill lägga sina pengar, jag var ungefär likadan för bara några år sedan. :-)

      Radera
  2. Det låter som ett väldigt klokt och medvetet sätt att använda sina pengar på. Frihet och tid är ju faktiskt bland det mest värdefulla man kan investera i. Att kunna styra över sin egen vardag och välja själv – det är nog det som många innerst inne strävar efter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, tror att de flesta vill säkert men sen dras de med i det här flockbeteendet som går ut på att ska försöka köpa sig lycka.

      Men min erfarenhet är att det enda som ger mig lycka är just det att själv kunna styra över mina dagar.

      Radera
  3. Härligt!!!!!!!!!!!!! Bra inlägg.

    SvaraRadera
  4. Ha ha, ja typ så är det. :-)

    SvaraRadera
  5. Grannarna tror nog att jag är arbetslös eller förtidspensionerad. De ser en gammal Subaru som alltid är skitig (skogsturer varje vecka..), en snubbe nästan alltid klädd i friluftskläder och som tillbringar konstigt mkt tid med att fixa med cyklar. Och när grannarna pratar flådig båt pratar jag kajaker och packrafts...Då är det faktiskt lite skönt att veta att jag med mkt stor sannolikhet har klart bäst ekonomi av alla på gatan och att man är ekonomiskt osårbar. Inget jobb att förlora. Börsras kan hanteras. Skön känsla:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, visst är det en härlig känsla att bara kunna vara den man vill vara. :-)

      Radera
  6. Det var längesen jag slutade bry mig om vad folk tycker och tänker om mej. Jag går min egen väg, sen vad andra tycker och tänker bryr jag mej inte om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en befriande känsla att strunta i andras åsikter och köra sitt eget race.

      Radera
  7. Frihet är svårt att värdera, men tyvärr ouppnåelig för många då de är totalt fast i sina invanda mönster. Det var ju bra att du lyckades ta dig ut ur dina. Själv försöker jag ta mig in i nya mönster av ökad konsumtion, fast selektiv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Selektiv konsumtion låter vettigt, men det är nästan svårare att börja konsumera när man blivit van att spara. :-)

      Radera

Småkonton – varför kan inte hela portföljen bete sig så här?

Jag loggade nyss in på Avanza för att göra det där jag gör bäst: stirra på siffror och inbilla mig att jag har kontroll över mina investerin...