Det slog mig plötsligt. En sån där tanke som dyker upp när man står och vattnar i trädgården medan grannarna putsar sina fabriksnya elbilar i miljonklassen.
Vad tror de
egentligen om mig?
De vet inte
att jag är FIRE, att jag lever på kapital.
Det enda jag
berättat för dem är att jag numera jobbar hemifrån.
Däremot ser de
att mitt bilinnehav förändrats till det sämre. Nu finns det ingen tjänstebil på
uppfarten som står och glänser i kapp med grannarnas nyförvärv.
Istället
står där familjens gamla V70, som lätt kan förväxlas med en EPA-traktor.
De ser
kanske också att jag sällan har bråttom. Att jag går där i trädgården med
sekatören istället för att stressa till kontoret.
Och skulle
någon vara tillräckligt nyfiken för att kolla mitt företag på Ratsit, så ser de
kanske att omsättningen är… modest. Och då drar säkert någon slutsatsen:
"Oj, där har det nog gått utför. Han verkar inte ha så mycket att göra
längre."
Men, och det
är här den stora poängen kommer.
Jag bryr mig
inte.
Inte ett
dugg.
Faktum är
att jag nästan tycker det är lite komiskt. Det känns som att jag går runt med
en osynlig superkraft – ekonomisk frihet – medan omvärlden tror att jag har
blivit av med uppdragen och tvingats sälja bilen.
Sanningen är
den motsatta, jag har mer samlade tillgångar än jag någonsin haft.
Troligtvis
mer än de flesta grannarna har tillsammans. Men den stora skillnaden är inte hur
mycket pengar jag har. Det är vad jag gör med dem.
Jag använder
dem inte för att köpa en ny bil eller weekendresor till New York. Jag använder
dem för att köpa frihet. För att köpa tid. För att kunna vakna på morgonen och
välja vad jag vill göra – eller inte göra – utan att någon annan bestämmer.
Jag har
inget behov av att visa upp något. Inget att bevisa. Inget att flasha.
Konsumtion har aldrig gjort mig lycklig. Frihet har alltid gjort det.
Och därför
står min V70 kvar. Och jag står där i trädgården, bland äppelträden och
ogräset, med en kopp kaffe i handen och ett småleende på läpparna, medan de nya
elbilarna susar förbi ljudlöst ute på villagatan.
Så… vad ska
grannarna tro?
Vad de vill.
Ärligt talat så bryr de sig nog lika lite om dig som du bryr dig om dom. Men det är vanligt i FIRE-kretsar att tro att andra har det dåligt ställt. Men precis som de inte vet hur mkt pengar du har, så vet du lika lite om deras ekonomi.
SvaraRaderaDet är sant, jag vet så klart inte. Men med tanke på de flesta av mina grannars konsumtion av bilar, inte sällan står där en ny modell vartannat år, flashiga kläder och ständiga renoveringar så antar jag de lägger det mesta av sina löner på detta.
RaderaDet är så klart upp till var och en var man vill lägga sina pengar, jag var ungefär likadan för bara några år sedan. :-)
Det låter som ett väldigt klokt och medvetet sätt att använda sina pengar på. Frihet och tid är ju faktiskt bland det mest värdefulla man kan investera i. Att kunna styra över sin egen vardag och välja själv – det är nog det som många innerst inne strävar efter.
SvaraRaderaJapp, tror att de flesta vill säkert men sen dras de med i det här flockbeteendet som går ut på att ska försöka köpa sig lycka.
RaderaMen min erfarenhet är att det enda som ger mig lycka är just det att själv kunna styra över mina dagar.
Härligt!!!!!!!!!!!!! Bra inlägg.
SvaraRaderaTackar.
RaderaHa ha, ja typ så är det. :-)
SvaraRaderaGrannarna tror nog att jag är arbetslös eller förtidspensionerad. De ser en gammal Subaru som alltid är skitig (skogsturer varje vecka..), en snubbe nästan alltid klädd i friluftskläder och som tillbringar konstigt mkt tid med att fixa med cyklar. Och när grannarna pratar flådig båt pratar jag kajaker och packrafts...Då är det faktiskt lite skönt att veta att jag med mkt stor sannolikhet har klart bäst ekonomi av alla på gatan och att man är ekonomiskt osårbar. Inget jobb att förlora. Börsras kan hanteras. Skön känsla:-)
SvaraRaderaHa ha, visst är det en härlig känsla att bara kunna vara den man vill vara. :-)
RaderaDet var längesen jag slutade bry mig om vad folk tycker och tänker om mej. Jag går min egen väg, sen vad andra tycker och tänker bryr jag mej inte om.
SvaraRaderaDet är en befriande känsla att strunta i andras åsikter och köra sitt eget race.
RaderaFrihet är svårt att värdera, men tyvärr ouppnåelig för många då de är totalt fast i sina invanda mönster. Det var ju bra att du lyckades ta dig ut ur dina. Själv försöker jag ta mig in i nya mönster av ökad konsumtion, fast selektiv.
SvaraRaderaSelektiv konsumtion låter vettigt, men det är nästan svårare att börja konsumera när man blivit van att spara. :-)
Radera