Ibland behöver man en påminnelse om vad livet går ut på

Ibland händer det saker som får en att stanna upp och fundera lite extra. Sådant som plötsligt sätter vardagens bekymmer, framtidsplaner och ekonomiska mål i ett annat perspektiv.

Beskedet om Jan Bolmesons bortgång tog även jag emot med bestörtning. Alldeles för tidigt, och en sorglig påminnelse om att livet inte alltid blir som vi tänkt oss. Vi kan planera, kalkylera och göra prognoser hur mycket vi vill, men ingen av oss vet hur många dagar vi har kvar att förfoga över.

Gårdagen är redan förbi och morgondagen har vi inga garantier för. Det enda vi faktiskt har är dagen i dag.

Det väcker förstås en fråga för oss som ägnar en hel del tid åt att spara pengar, följa börskurser och fundera på hur vi ska få pengarna att räcka så länge som möjligt. Är det verkligen så klokt att leva snålt i dag för att kunna leva gott i morgon? Risken finns ju att man till slut står där som kyrkogårdens rikaste person, med ett imponerande kapital men utan möjlighet att använda en enda krona av det.

Samtidigt har jag funderat en hel del på vad sparsamhet egentligen innebär för mig personligen.

För min del handlar det inte om att avstå från sådant jag längtar efter. Jag går inte omkring och drömmer om en ny sportbil, en lyxklocka eller ett stort hus med pool. Dyra prylar har aldrig varit någon större drivkraft för mig. Jag kan mycket väl uppskatta fina saker, men jag behöver inte äga dem för att må bra.

När jag tänker tillbaka på vad som gjort mig lycklig genom åren hamnar jag istället någon helt annanstans.

Som ung backpackade jag runt i världen med allt jag ägde i en ryggsäck. Det var ingen särskilt avancerad tillvaro. Jag hade begränsat med pengar, få ägodelar och ganska lite kontroll över vad som skulle hända nästa vecka. Ändå har jag nog aldrig känt mig så fri som då.

Det är lite märkligt egentligen. I dag ägnar jag en hel del tid åt att bygga upp en ekonomisk trygghet som ska ge mig frihet, medan jag en gång i tiden upplevde samma frihet med nästan ingenting på kontot och allt jag behövde på ryggen.

Men kanske är det just där svaret finns. Frihet handlar inte nödvändigtvis om hur mycket man äger, utan om hur mycket man själv får bestämma över sitt liv.

För mig är det fortfarande den stora vinsten med att ha sparat pengar. Att vakna på morgonen och veta att dagen är min. Jag behöver inte gå till ett arbete jag vantrivs med, anpassa mig efter chefer eller rätta mig efter kunders och arbetskamraters förväntningar.

Vill jag åka till Afrika och titta på noshörningar kan jag börja planera för det. Vill jag hellre stanna hemma, dricka kaffe och läsa om noshörningar vid datorn går det precis lika bra. Ingen annan bestämmer vad jag ska göra med min tid.

Det är en lyx som jag värderar betydligt högre än många av de saker som brukar förknippas med att vara rik.

För mig är ekonomisk frihet inte att kunna köpa allt jag vill ha, utan att slippa göra sådant jag inte vill.

Och det är faktiskt här jag landar när jag funderar över frågan om sparande kontra att leva i nuet.

Jag tycker fortfarande att det är vettigt att spara. Inte för att maximera förmögenheten, vinna någon tävling på börsen eller lämna efter mig största möjliga arv. Sparandet har ett värde eftersom det ger mig möjligheten att själv styra över mitt liv. Det är pengarnas funktion, inte pengarna i sig, som är det viktiga.

Men det finns förstås en gräns. Om sparandet innebär att jag hela tiden skjuter upp sådant jag egentligen vill göra, med motiveringen att jag ska få råd med det längre fram, då har jag kanske missförstått hela poängen.

Det finns ingen anledning att vänta med allt roligt tills man blir äldre, rikare eller ännu lite mer ekonomiskt oberoende. Den dagen kanske aldrig kommer. Och även om den gör det är det inte säkert att man längre har lusten, orken eller hälsan att göra det man drömde om.

Jag tänker fortsätta spara, investera och hålla koll på utgifterna. Det är en del av min personlighet och dessutom något jag tycker är roligt. Men jag tänker inte heller ha dåligt samvete för att jag använder pengar till sådant som gör livet lite trevligare.

För vad är egentligen poängen med att vara ekonomiskt fri om man ändå lever som om man inte hade råd med någonting?

Nej, jag tror att jag fortsätter på den inslagna vägen. Jag sparar för att kunna välja, inte för att samla pengar på hög. Och när jag känner för att göra något kul tänker jag försöka komma ihåg att det inte finns någon garanti för att jag får ett bättre tillfälle längre fram.

Det är trots allt inte antalet kronor på kontot som avgör hur rikt ett liv har varit, utan vad man har fått ut av tiden man hade.