Har du gjort lumpen? När, hur länge och var – om det nu inte är hemligt förstås.
Själv gjorde jag min på 1980-talet
som så kallad KBS – kompanibefälselev, vilket innebar att jag
muckade som värnpliktig fänrik. Det var lite special, och en hel
del hysch hysch, så jag tänker inte outa mig helt genom att berätta
exakt var. Men så mycket kan jag säga: med facit i hand borde jag ha ansträngt
mig mindre på mönstringen. Då hade jag kanske fått en mer soft tjänst – typ
kalsongräknare på nåt förråd eller städare på markan.
Som det blev fick jag mer spring i benen än jag önskat, mer skog än jag nånsin bett om, och fler vaknätter än jag vill minnas. Lite som Markoolio, ni vet – han som trodde att han skulle rycka in som malaj i den finska armén, men som visade sig ha missförstått allt. Han hamnade ju hos de finska kustjägarna istället. Jag känner igen känslan.
Så – hur var det för dig?
Gjorde du lumpen, eller lyckades du på något finurligt sätt undvika det?
Och om du inte gjorde den – var skulle du helst ha gjort den?
På ett fartyg, i skogen, vid flyget, med radio, med kaffepanna – eller kanske
helst inte alls?
Dela gärna dina lumparminnen
(eller icke-minnen) i kommentarerna!
Jag mönstrade något år efter millennieskiftet, och sa att jag hellre påbörjade studier. Då sa de "Jahapp, det ser ut som att du slipper", och så var det inte mer med det :)
SvaraRaderaOj, det var enkelt att komma undan då. När jag mönstrade var det i stort sett bara medicinska skäl som gjorde att du slapp undan.
RaderaGjorde kustjägartjänst 87/88. Officers högskola efter det som vapentekniker... Det var tider det. Mvh Magnus
SvaraRaderaHa ha, ja ni på KJ hade det lugnt och fint. :-)
RaderaOops sär skrivning...
SvaraRaderaGör som Sabuni, åk till Norge när det blir krig - politiker föregår med gott exempel
SvaraRaderaNja, nåt kan man väl ställa upp med, om inte annat för civilförsvaret. :-)
RaderaBandvagnsförare i Umeå på en granatkastarpluton 94/95. Var rätt så kul men man har väl lite selektivt minne så man har nog förträngt det värsta.
SvaraRaderaHa ha, ja så är det. Tycker att ju äldre man blir desto fler roliga händelser minns man.
RaderaEldledare 15 mån (1990/91, A3, Kristianstad). Satt väldigt mycket i en PBV (de som vi skickat till Ukraina).
SvaraRaderaJag tror faktiskt att jag med lite uppfräschning fortfarande skulle kunna utföra mitt jobb som eldledare då det var allt annat än fysisk.
Ja, knoppen är ofta i bättre skick än kroppen i vår ålder. :-)
RaderaKBS 80/81. Långt, men man fick hyggligt betalt för de sista 3 månaderna efter att övriga värnpliktiga hade muckat. Och så fick man åka fritt på SJ i första klass! Såg också bra ut på CV’t när man skulle slå sig in på arbetsmarknaden.
SvaraRaderaMidnattsol skulle det stå
RaderaJa just det, det minns jag. Vi fick också åka 1 klass, det var stort.
RaderaTror vi fick runt 100 kronor om dagen de sista tre månaderna. Det räckte till mååååååånga stora starköl på helgerna.
Har för mig att vi också fick nån slags gräddfil in på högskolan också, så fort man gjort sina 15 månader.
Var gränsjägare i Pasvikdalen i Norge i slutet av sextiotalet. Bevakade gränsen mellan Norge och Ryssland- de siste milen innan trerikesrösen mellan Norge, Ryssland och Finland. Allt mellan fantastiska skidturer i. månsken och bitande köld och blåst med övernattning ute i jägartält
SvaraRaderaHäftigt, då var du ännu längre norrut än vad jag var.
RaderaNorrsken är läckert, speciellt om man är långt ute i den mörka vildmarken. Väldigt speciell upplevelse.
Som kvinna i ungefär din ålder så slapp jag mönstra. Men hade jag varit tvungen så hade det blivit frisedel pga dålig syn.
SvaraRaderaMen visst hade det varit kul med flyget, då menar jag alltså att flyga och inte nån marktjänst. För när flygarna klagar på standarden på hotellet (de kanske måste dela rum) så är de i armén glada över en sovsäck i skogen. Och marinen får alltid bra mat 🙂
Har däremot i mitt yrkesliv haft en del med FM att göra. Det finns MÅNGA på högkvarteret som inte klarar deras obligatoriska fystester, trots 3 timmars fys i veckan! Så tror inte att de vill få ut dessa i ”riktig” tjänst. De får helt enkelt inte fysiskt plats i tex en bandvagn.
De som går i ”pension” går direkt till nåt försvarsföretag eller ett som konsulter inom försvar. Ingen karantän här inte!
Barnen har mönstrat (en har genomfört lumpen och muckat) och är nöjda med sin placering (än så länge). Trots mammas ”inside-info” så blev de inte helt bortskrämda.
Ha ha, ja du har rätt i att alla vi som hamnade i armén drog en riktig nitlott i jämförelse med marinen och flygvapnet, i alla fall om man ser till hur förplägnads- och förläggningsmöjligheterna var. :-)
Radera