FIRE och dyra matkassar, del 2

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om matkassar:

https://fire202555.blogspot.com/2025/10/fire-och-dyra-matkassar.html

Nu har jag testat Linas Matkasse, och även om jag förstår varför många gillar konceptet, så inser jag att det nog inte är något för mig. Visst, det är smidigt att få färdiga recept och exakt de råvaror som behövs hemlevererade en gång i veckan. Men det finns några praktiska nackdelar som väger tyngre.

För det första: man behöver vara hemma vid leveransen. Jag vill helst inte att en låda med köttfärs ska stå en hel eftermiddag på trappan. För det andra: portionerna är ganska små – i alla fall för en storätare som jag. Och vissa recept är onödigt krångliga, med många moment som tar tid.

Jag saknade också några ingredienser, som hönsbuljong och chilimix. Som tur var hade jag det hemma, men ändå. Dessutom såg själva paketet ut att ha fått en tuff resa – ganska tilltufsat, men innehållet klarade sig, så jag lät det bero.

På plussidan måste jag säga att maten faktiskt blev riktigt god. Flera rätter var överraskande smakrika och inspirerande. Och det är en klar fördel att man vågar prova nya kombinationer och råvaror. Det är lätt att fastna i samma gamla matvanor.

Så jag säger upp matkassen, men sparar några av recepten för framtida bruk. 

FIRE och utgifter för hårklippning

Jag tillhör den åldersgruppen där man kanske borde ta det slutgiltiga steget och raka av allt – men jag har helt enkelt ingen större lust att se ut som Mats Knutson i SVT.

Därför envisas jag med att gå till frisören.

Problemet är bara att det har blivit... dyrt. Riktigt dyrt.

Visst, jag kan fortsätta gå till barberaren från Mellanöstern. Där kostade det 250 kronor om jag betalade med kort – men bara 150 kronor om jag swishade till hans privata nummer eller betalade med kontanter. Ett erbjudande som både lockade och skavde på samvetet. För även om jag uppskattar ett billigt klipp, vill jag kanske inte aktivt sponsra den svarta ekonomin. Dessutom kändes det lite olustigt att sitta i salongen där det hängde unga killar i svindyra märkeskläder och som sannolikt tillhörde någon av de allt fler gänggrupperingarna.

Så, efter viss moralisk vånda, hittade jag en ny frisör. En trevlig kvinna som verkligen anstränger sig, som får till det där lilla extra med de få hårstrån jag har kvar.

Men.

Hon tar 595 kronor.

Och inte nog med det – hon hävdar bestämt att jag bör klippa mig varannan månad. Det betyder sex klippningar per år, à 595 kronor. Totalt: 3 570 kronor.

För 3 570 kronor kan man få ganska mycket annat här i livet. Ett gäng goda middagar, är kanske det jag mest brukar jämföra med.

Så här sitter jag med ett moraliskt och ekonomiskt dilemma:

• Ska jag stödja hantverksskickligheten och njuta av välklippt hår till premiumpris?
• Eller ska jag återvända till barberaren med Swish-rabatt och försöka blunda för skattemoralen?
• Eller... kanske köpa en hårtrimmer och raka av allt en gång för alla?

Håret växer, men så gör även priserna. Frågan är bara vilket som växer snabbast.

Hur mycket betalar du för att hålla din frisyr socialt accepterad?

FIRE och skydd mot virus

Jag använder F-Secure sedan urminnes tider på min dator. Det kostar 699 kronor om året och då ingår även VPN. 

Jag har inte undersökt om det finns billigare eller bättre alternativ, men tänkte att det kanske är dags nu. 

För istället för att lägga pengar på ett dyrt virusprogram skulle jag faktiskt kunna köpa ytterligare två stycken Investor B - varje år. :-)

Vilket skydd mot virus använder du?

Dubbat eller dubbfritt – höstens stora val

Varje höst dyker den upp igen, den eviga frågan: ska man köra på dubbdäck eller friktionsdäck?

Och varje gång tänker jag samma sak: Varför chansa?

Jag har i alla år kört på dubbdäck och varit nöjd. Visst, vissa bilar låter som ett grustag på rull när man byter till vinterhjul, men inte alla. Mina gamla SAAB:ar – 9-3 och 9-5 – rullade tyst oavsett om det var sommardäck eller dubbat. 

Men när jag under några år hade en VW ID.3, då blev det ett fasligt rasslande. Det kändes som att hela kupén förvandlades till en resonanslåda för metallspetsar mot asfalt. 

Nu kör jag uteslutande den Volvo V70N med 15-tummare som jag ägt sedan tidigt 2000-tal, och där är det en helt annan upplevelse. Lite mer ljud, javisst – men bara marginellt.

Och när vägen fryser till blankis är det bara dubbar som gäller, den där lilla extra tryggheten betyder allt.

Dessutom har flera motortidningar testat och kommit fram till att dubbfria friktionsdäck har längre bromssträcka på våt vägbana än dubbdäck. Det är ju lite ironiskt – man väljer dubbfritt för komfort och miljö, men får längre stoppsträcka även på vatten.

Vad kör du på för vinterdäck – dubbat eller dubbfritt?

Slarv på bilverkstaden gav klirr i kassan

Med ålderns rätt har jag så smått börjar köpa tjänster som jag tidigare gjort själv.

Länge var jag den där typen som gärna meckade, fixade och lagade själv – dels för att spara pengar, dels för att ”man kan ju lika gärna göra det själv när man ändå är ledig”.

Men så kommer en dag när man inser att det här med att fixa gamla bilar inte längre känns som livets höjdpunkt. Så när min drygt 20 år gamla Volvo V70 skulle servas bestämde jag mig: nu lämnar jag in den till proffsen – på Volvoverkstaden dessutom.

Jag bokade en stor service med oljebyte och hela paketet, och kände mig rätt nöjd med beslutet. Jag hämtade ut den efter lunch och körde direkt till besiktningen. Tänkte att det här var ett smart drag – nyservad bil, nybesiktigad, klart på en dag.

Men det visade sig att verkligheten hade en annan plan.

Så fort besiktningsmannen lyfte på motorhuven spärrade han upp ögonen och nästan röt:
”Varför kör du runt utan oljesticka?”

Jag trodde först han skämtade, men nej – pinnen som visar oljenivån var helt enkelt borta. Exakt i samma ögonblick började mobilen ringa. Det var Volvoverkstaden. De hade glömt ”en liten sak” och bad mig komma tillbaka.

Det var bara början.

Besiktningsprotokollet växte fram som en dålig följetong: läckage i en mängd gummislangar som hör till bland annat avgasreningen, avgassystemet hängde på trekvart eftersom klämmorna rostat sönder, flera lampor där bak som inte lyste – och jag började tappa humöret rejält.

När jag svängde in på verkstaden igen, fortfarande med besiktningspappret i handen, stod bilmekanikern i porten och såg ut som om han tänkte smyga dit oljestickan och låtsas som ingenting.

Men icke!

Jag var inte på det humöret.

Och här kommer det fina i kråksången: den här verkstaden har servicegaranti. Det betyder att de fel som de borde ha upptäckt vid servicen och lämna kostnadsförslag på för att få åtgärdade, men helt missade, är deras ansvar att åtgärda – helt kostnadsfritt.

Inte nog med det. Jag fick dessutom en lånebil under tiden – en sprillans ny XC60 laddhybrid. Plötsligt kändes det inte så dumt längre.

De där felen som besiktningen upptäckte, de skulle kostat 19000 kronor att fixa. De ingår nu i garantin.
Pris: 0 kronor.

Så slutet gott, allting gott. Jag fick bilen servad, reparerad och godkänd – och en vecka bakom ratten på en lånebil på köpet.

Kanske är det inte så dumt ändå, det här med att lämna bort saker ibland.

Vad har du för erfarenheter av bilverkstäder?

FIRE och billig mobiltelefoni

Jag har skippat det här med att ha ett abonnemang och istället satsat på att ha ett kontantkort från till mobilen.

Det här gör att jag kommer ruskigt billigt undan, för närvarande betalar jag 99 kronor i månaden och har en slags prenumeration där kortet laddas automatiskt varje månad.

Finessen med detta är att jag får vart sjätte laddning gratis och att jag har ingen som helst uppsägningstid.

Jag använder mig av Telenor och det finns naturligtvis massor av alternativ, men såvitt jag kunnat läsa mig till är detta ett av de billigaste alternativen, särskilt om man som jag inte behöver mer än 2 GB surf i månaden.

I Telenors fall sparas dessutom den del av de 2 GB som inte används till nästa månad, och gör man inte av med så mycket blir det med tiden en betydande pott.

Hur mycket betalar du för mobiltelefoni per månad?

Varför tar det så lång tid att byta fonder i PPM?

Man skulle ju kunna tro att ett fondbyte år 2025 är en enkel historia. Ett klick här, ett klick där, och vips har man flyttat sina pensionspengar.

Vi lever trots allt i en tid där man kan swisha pengar på två sekunder, få mat levererad inom en kvart och se börskurser uppdateras i realtid. Men nej, i Pensionsmyndighetens värld tickar klockan i ett lite annat tempo.

Normalt brukar ett fondbyte i PPM-systemet ta 2–3 dagar. Ganska lång tid, men det är trots allt långsiktigt sparande. Lyckas man däremot – som jag – pricka in sitt byte precis när det pågår fondhandel med arvsvinsterna (de där pengarna som delas ut när dödsbonas pensionsmedel förs över till de levande spararna), ja då får man vänta. Och vänta. Och vänta lite till.

Jag bestämde mig i början av förra veckan för att minska min exponering mot guld. 20 procent i BlackRock – World Gold A2 fick räcka. Jag tryckte in mitt fondbytesuppdrag och valde att gå all-in på AP7 Såfa igen. Ett par dagar, tänkte jag. Sedan är det klart.
Men nej då. När jag loggar in i dag står det fortfarande: ”Fondbyte under behandling.”

Visst, PPM-systemet är inte byggt för swingtrading. Tanken är att vi ska vara långsiktiga, tålmodiga och lita på att tiden på marknaden är viktigare än att tajma den. Men ändå – i dessa digitala tider borde ett fondbyte gå snabbare.

Problemet verkar vara att Pensionsmyndigheten kör sina fondbyten i stora batcher. När det kommer in extra mycket transaktioner – till exempel vid månadsskiften, vid insättning av arvsvinster eller när börsen svänger kraftigt och många vill flytta sina pengar – blir det kö i systemet. Och eftersom varje fondhandel måste gå igenom fondbolagens egna bryttider (ofta satt mitt på dagen), dröjer det ytterligare innan bytet faktiskt genomförs.

Det hela känns ungefär som att stå i kön till Systembolaget innan nyår – man vet att man till slut kommer fram, men man hinner både tappa tålamodet och börja fundera på om man verkligen behöver de där flaskorna.

Samtidigt är det svårt att inte tänka tanken: om vi kan deklarera digitalt, signera låneavtal på mobilen och handla aktier på sekundnivå – borde vi inte kunna flytta pensionspengar över natten också?

För när mitt byte till AP7 Såfa väl går igenom, har kanske guldet fått förnyad kraft att fortsätta att sätta nya ATH.

Har du också råkat ut för detta?

 

FIRE och dyra matkassar

Att planera måltider, handla och sedan laga något nytt varje dag kan ibland kännas mer som ett arbete än som ett nöje.

Flera bekanta till mig har därför testat färdiga matkassar från olika leverantörer som till exempel HelloFresh och Linas Matkasse. Deras intryck verkar överlag positiva: de får variation i maten, nya recept och tycker att det blir enklare i vardagen. Man slipper fundera på vad man ska laga, och ingredienserna finns färdiga i rätt mängd när de behövs.

Det låter onekligen praktiskt. För den som tröttnat på att stå i butiken och försöka komma på något nytt till middag kan det vara en avlastning att låta någon annan ta hand om planeringen. Recepten brukar vara väl anpassade och instruktionerna tydliga, vilket gör att matlagningen går snabbt även om man provar något man inte lagat tidigare.

Men det finns också nackdelar. Flera som testat beskriver att matkassarna innehåller mycket förpackningar som ska sorteras och slängas. Varje ingrediens är noggrant förpackad för sig, vilket visserligen håller ordning men samtidigt fyller sopkärlet snabbare än vanligt. Portionerna upplevs dessutom ibland som små. För en person som äter lite mer än genomsnittet kan det behövas extra tillbehör för att måltiden ska kännas komplett.

Priset är ytterligare en aspekt. Även om kampanjer och introduktionsrabatter gör det prisvärt i början, kan det snabbt bli en relativt dyr lösning i längden jämfört med att handla själv. För den som gillar att detaljplanera sin ekonomi blir det en avvägning mellan bekvämlighet och kostnadseffektivitet.

Jag har ännu inte testat någon matkasse själv, men jag överväger att prova. Dels för att se om det verkligen sparar tid och ger mer variation i maten, dels för att avgöra om det känns värt priset. Det finns också ett mervärde i att bryta sina vanor och inspireras till att laga något nytt.

Frågan är hur hållbart det är över tid. Är matkassen en bekväm lösning för perioder då man saknar inspiration, eller blir det lätt en dyr vana? Det återstår att se.

Har du testat någon matkasse? Tycker du att det fungerar bra i praktiken, eller är det något man tröttnar på efter några veckor?

 

Byta bostad - lönsam strategi

Jag börjar mer och mer känna att jag har passerat den fas i livet då det känns meningsfullt att gå upp på taket med hammare i hand och rätta till takpannorna efter en storm.

Men nu… nu känns det mest som ett nödvändigt ont.

Och snön!

Förr var det härligt att skotta en gång fram till brevlåda, men numera tänker jag mest: ”Varför bor jag på en plats där detta ens är en uppgift?”

Kort sagt: jag börjar bli rätt sugen på ett enklare boende.

Men hur genomför man det hela rent praktiskt?

Låt oss titta på tre strategier:

Alternativ 1: Sälj villan först – och köp bostadsrätt sedan

Fördelar:

• Jag vet vad jag har att röra mig med. När villan är såld och pengarna finns på kontot slipper jag gissa mig till hur mycket jag faktiskt har råd med.
• Inga dubbla boendekostnader.

Nackdelar:

• Jag måste bo någonstans. Går det inte att tajma tillträdesdagen i bostadsrätten med flyttdagen i villan, ja då blir det problem.
• Risk för att priserna sticker iväg. Om marknaden vänder uppåt mellan försäljningen och köpet kan man tappa köpkraft.
• Lite stressigt. Att sälja först och sedan leta nytt är en enorm stressfaktor, det är inte säkert att jag hittar det jag vill ha inom rimlig tid.

Alternativ 2: Köp bostadsrätt först – och sälj villan sedan

Fördelar:

• Jag slipper tillfälliga boenden. Bara flytta direkt från hus till lägenhet, utan mellanlandning någon annanstans.
• Bekvämare flytt. Jag kan i lugn och ro rensa, packa och planera flytten i mitt eget tempo.

Nackdelar:

• Risk för dubbla kostnader. Två boenden samtidigt kan bli dyrt, särskilt om huset inte säljs lika fort som jag hoppas.
• Risk för bokrasch. Om bostadspriserna plötsligt dyker efter att jag köpt min nya lägenhet kan det svida att sälja villan billigare.

Bubblaren: Skaffa hyresrätt först, sälj villan i lugn och ro – och köp bostadsrätt senare

Fördelar:

• Total frihet. Jag har någonstans att bo utan att binda upp kapital.
• Ingen tidspress. Jag kan sälja villan i lugn och ro, vänta in rätt köpare och rätt pris.
• Flexibilitet. Jag kan känna efter om jag verkligen vill äga igen – eller om det är skönt att bara ringa fastighetsskötaren när något krånglar. Jag kan också testa på om jag verkligen trivs i lägenhet, ångrar jag mig är det bara att flytta tillbaka till villan innan den är såld.

Nackdelar:

• Hyresrätter växer inte på träd. Framför allt inte de som är trevliga, rimligt prissatta och på rätt plats. Platsen har blivit allt viktigare idag med allt strul med kriminalitet.
• Jag kan bli bekväm. Många som ”bara skulle hyra ett år” sitter kvar tio år senare.
• Dubbel flytt. Först till hyresrätten, sen till bostadsrätten. Två gånger bärande av bokhyllor och soffor lockar inte alls.

Så – vilken strategi är bäst?

Det beror förstås på vem man är och hur ens ekonomi ser ut.

Själv lutar jag nog alltmer åt bubblaren, även om det blir struligt med två flyttar. Men å andra sidan, det finns flyttfirmor som fixar det här på en arbetsdag utan min inblandning.

Hur har du gjort när du flyttat?

Första året med robot – klar köprek!

Nu när höstlöven börjar falla och gräset äntligen tar semester, är det dags att summera mitt första år med robotgräsklippare. Det blev en svindyr Husqvarna, troligen den mest beprövade modellen på marknaden – och jag kan kort och gott säga: jag är helnöjd.

Det här är en klar köprekommendation.

Visst, drygt 20 000 kronor för en liten plastbit med tillhörande tallrik med knivar känns först som rena rånet. Men som Warren Buffett brukar säga:

”Pris är vad du betalar – värde är vad du får.”

Och värdet här? Ja, den här maskinen är värd mer än 20 000 kronor.

Den har tuggat sig igenom hela klippsäsongen utan minsta strul.

Jag har inte behövt göra något – förutom att byta knivarna en gång mitt i sommaren (små rakblad som kostar ungefär som en lunch). Gräset ser numera ut som en välskött golfbana, och jag inbillar mig att ogräset och mossan har minskat rejält.

Till och med fallfrukten klarar den av. Kör den på ett stort äpple? Inga problem. Den backar och fortsätter åt ett annat håll.

Det enda jag ångrar är att jag inte köpte en sån här för tio år sedan. Tänk så många timmar jag har tillbringat bakom den gamla bensinklipparen – timmar jag nu kan lägga på något vettigare (som att sitta på altanen och se roboten jobba).

Har du gräsmatta? Och i så fall – hur klipper du den?

Snabba cash med Verisure – 4000 kronor på 5 minuter!

Idag blev det snabba cash. Jag hade tecknat mig i Verisure-noteringen via sex olika konton hos Avanza och Nordnet. Tanken var enkel: öka chansen till tilldelning och se vad som händer.

Och ja, det hände.

Fick 40 aktier per konto i tilldelning – totalt 240 stycken.

Inte jättemycket, men tillräckligt för att skärpa sinnena vid öppningen. Kursen stack direkt, och enligt plan tryckte jag på säljknappen omgående.

Snittkurs: 14,8 euro.

Resultatet? En vinst på drygt 11 procent på några minuter. Eller om man så vill, 4000 kronor rakt ned i fickan. För fem minuters jobb – om man nu ens kan kalla det jobb.

Nu ska jag logga ut och njuta av höstvädret.

Hur gick det för dig?

På jakt efter den perfekta bostaden

Den senaste månaden har jag roat mig med att gå på visningar av nybyggda bostäder – både hyresrätter och bostadsrätter. Det känns allt oftare som att min tid som villaägare sjunger på sista versen.

Tanken på att flytta in i något helt nytt lockar. Det doftar fräscht, det är inga gamla rör som hotar att brista, och allt från tvättmaskin till badrumssilikon är orört och blänkande. Men ju fler visningar jag går på, desto mer inser jag att det finns en hel del att önska när det gäller hur dagens bostäder är ritade.

Det första jag har svårt för är det här moderna ofoget att integrera köket med vardagsrummet. Jag förstår att det ser trevligt ut i mäklarbilderna – ljus, rymd, sociala ytor. Och för den som älskar att stå och fräsa skaldjurspasta medan gästerna njuter av en fördrink i soffan kan det säkert kännas som rena drömmen.

Men i vardagen?

Nä, tack. Jag vill inte höra diskmaskinen surra medan jag tittar på nyheterna, eller känna stekoset från middagen när jag lägger mig på soffan. Ett kök ska, i min värld, vara ett riktigt rum – gärna lite avskilt – och självklart ska det få plats ett rejält köksbord.

Det andra stora problemet är förvaringen – eller snarare bristen på den. Förr hade man källare och vind där man kunde stapla kartonger med bra-att-ha-prylar. Idag verkar standarden vara ett förråd som mest liknar en garderob. Var ska man egentligen göra av alla de där sakerna som man inte behöver just nu?

Det tredje som verkligen stör mig är fönsterpartierna som går ända ner till golvet. Det må vara modernt och ge maximalt ljusinsläpp, men samtidigt ger det fri insyn.

Efter att ha gått på ett antal visningar bestämde jag mig till slut för att göra något helt annat: jag bokade in en visning av en riktigt pampig våning från förra sekelskiftet. Högt i tak, stuckaturer, dubbeldörrar och ett kök med tillhörande pigkammare. Där låg köket så långt från salongen att man nästan behövde en GPS för att hitta dit – och jag kände mig direkt hemma.

Men så var det förstås det där med lyhördheten. Trots att visningen var full av folk kunde jag tydligt höra hur grannarna en våning upp pratade med varandra. Och då slog det mig – det perfekta boendet kanske helt enkelt inte finns. Det blir alltid någon kompromiss, vare sig det handlar om planlösning, ljudisolering eller var man ska gömma sina flyttkartonger.

Funderar du också på att byta bostad? Och vad är det viktigaste för dig – öppen planlösning, moderna material eller pigkammare och en rejäl fönsterbänk med plats för blommorna?

Dags att skifta till vinterdäck – göra det själv eller leja bort?

Nu börjar det kännas i luften – morgondimman ligger tät och  temperaturen kryper allt oftare ner mot noll. Med andra ord, det är alltså dags att börja fundera på vinterdäcken igen.

Att byta däcken själv hemma på garageuppfarten kostar i princip 0 kronor, förutsatt att man redan har en domkraft, ett fälgkors och lite tålamod.

Den lokala däckverkstaden här i närheten tar däremot 400 kronor för att göra jobbet – om jag tar med däcken själv. Väljer jag istället ett däckhotell, där de förvarar däcken, tvättar dem och skiftar två gånger per år, så hamnar kostnaden någonstans runt 2 000 – 3000 kronor per år.

För min egen del får jag nog räkna med ungefär en timmes jobb på hösten och lika mycket på våren – eftersom jag gärna åker och fyller på luft direkt efter bytet och passar på att kolla att alla muttrar sitter som de ska. Det är visserligen lite bökigt, men om man räknar på det motsvarar det ändå en “timlön” på ungefär 1 000 kronor skattat och klart. Det är inte varje dag man tjänar det på att svettas lite på garageuppfarten!

Så länge jag orkar, och knäna håller, kommer jag såklart fortsätta byta hjulen själv. Det är något tillfredsställande med att höra klicket från momentnyckeln och veta att man gjort jobbet på riktigt. Men jag inser också att det kommer en dag då jag troligen står där och tänker: “Äh, jag bokar däckhotellet.”

Och skulle jag någon gång köpa en ny elbil med 22-tumsfälgar och däck som väger mer än jag själv, då blir det nog däckhotell från dag ett.

Hur gör du – skiftar du själv, eller lejer du bort jobbet? 

Och i så fall, vad tar din verkstad betalt? 

Månadens utgifter – nya bottennapp!

Nu är månadens utgifter betalda. Och de var påfallande låga. Så låga att när jag nämnde totalsumman för en bekant, så tittade han på mig som om jag drev med honom.

”Det där kan inte stämma” sa han.

Jo då, men är egentligen inget magiskt knep. Bara att kapa bort varenda liten onödig utgift, och plötsligt händer det underverk i plånboken.

Jag lever, som jag själv ser det, ett gott liv.

Jag bor i en villa (obelånad numera, vilket underlättar en hel del). Jag kör en fin bil… nåja, fin är kanske en definitionsfråga. Men min drygt 20-åriga Volvokombi går i alla fall framåt när jag vrider om nyckeln. :-)

Jag äter gärna ute, och jag skulle tro att jag anses vara hyfsat välklädd – och ändå blev månadens utgifter så här:

• Boende & hushåll (el, VA, sopor, bredband etc – exklusive fastighetsavgiften): 2 500 kronor
• Kortköp (mat, dryck, restaurangbesök, hygienartiklar m.m.): 6 800 kronor
• Övrigt (personförsäkringar etc): 1 100 kronor
• Bil (bensin, försäkring, reparationer): 350 kronor

Summa: 10 750 kronor

För att bo i villa, äta gott, köra bil (åtminstone ibland) och leva ett rätt bekvämt liv tycker jag det är ganska svårslaget.

Några kommentarer till utgifterna

• Elen har varit ovanligt billig ett tag, men nu tycks priserna rusa igen. Nästa månad kommer jag inte undan så billigt.
• Personförsäkringarna har jag uppgraderat, och det ganska så rejält. Förr snålade jag gärna, men nu när jag börjar bli äldre inser jag att risken ökar för både sjukdomar och skador. Det känns rimligt att lägga lite mer här.
• Bilen? Ja, den har inte rullat många meter. Dels för att jag hellre sitter bredvid och låter den nya kvinnan i mitt liv ratta sin egen bil. Men även för att jag hellre tar cykeln eller går om jag ska åka några kortare sträckor.

Så, det är alltså ingen trollerikonst. Bara en vanlig vardag där jag har skalat bort allt jag inte behöver, men ändå behållit guldkornen.

Hur såg din månad ut?

Jag tecknar Verisure – på flera konton!

Nu är det dags igen – börsen får besök av en riktig tungviktare. Den 8 oktober gör nämligen Verisure entré på Stockholmsbörsen, och intresset är redan på topp.

Varför allt ståhej kring Verisure?

Jo, bolaget är en av Europas största aktörer inom hemlarm, dessutom med stark närvaro i Latinamerika. Deras affärsidé är enkel: abonnemang på säkerhetstjänster. Det betyder återkommande intäkter, stabil kundbas och en modell som marknaden brukar gilla.

Fakta om noteringen

·       Första handelsdag: 8 oktober

·       Beräknat börsvärde: ca 13,4 miljarder euro

·       Totalt företagsvärde inkl. nettoskuld: ca 18,2 miljarder euro

·       Handlas i: euro (på Stockholmsbörsen!)

·       Teckning möjlig via: Avanza och Nordnet

Analytikernas tips: teckna

Det mest fascinerande är att nästan alla analytiker för en gångs skull verkar vara rörande överens – här ska man teckna.

·       EFN lyfter att värderingen innebär en vinstmultipel på drygt 11 gånger senaste årets justerade ebitda, respektive knappt 21 gånger ebit. Högt, absolut, men inte orimligt om tillväxten håller i sig.

·       Dagens Industri konstaterar att prislappen är saftig men motiveras av digital affärsmodell, återkommande intäkter och lojala kunder. Även de säger: teckna.

·       Aktiespararna pekar på det ökade intresset för att skydda hemmet mot inbrott och tycker att bolagets affärsidé sänker risken. Också de säger: teckna.

·       Privata Affärer framhåller abonnemangsmodellen och återkommande kassaflöden som starka argument. Gissa vad deras slutsats blir? Just det: teckna.

Det är nästan så att man börjar undra: finns det någon analytiker som inte tycker man ska teckna?

Några frågetecken

Självklart finns det smolk i bägaren. En del svenska kunder är inte alltid helnöjda med Verisure. Dessutom kan ny teknik förändra spelplanen framöver – smarta hemlösningar blir billigare och mer lättillgängliga. Och så har vi den lilla detaljen att aktien handlas i euro på Stockholmsbörsen.

Varför då?

Många menar att detta görs för de gamla ägarna snarare än småspararna. För oss betyder det valutaväxling, högre courtage och lite extra huvudbry när man ska räkna på avkastningen i kronor.

Min egen strategi

Trots frågetecknen kunde jag inte låta bli. Jag har tecknat på flera konton och hoppas att tilldelningen blir generös och att man inte bara får en handfull aktier som vanligt.

Den här typen av bolag – med starka kassaflöden, återkommande intäkter och en marknad som knappast krymper – brukar gå hem på börsen. Och även om värderingen är hög finns det gott om exempel på bolag som vuxit in i sina prislappar.

Jag chansar helt enkelt på att tåget fortsätter rulla, åtminstone i startfasen.

Tecknar du Verisure, eller står du över?