Visst är det intressant att spara till sig själv.
Men ärligt
talat: det som verkligen känns meningsfullt för mig numera är att spara till
nästa generation.
Mina egna
barn, som numera är vuxna, har jag hela tiden försökt uppmuntra till att spara.
Resultatet?
Tja, det bor
som bekant en Spara och en Slösa i oss alla. Vissa av mina barn har tagit till
sig av mina ekonomiska visdomsord och har nu ordning och reda på sitt sparande.
Andra... ja, de har i alla fall förstått att pengar inte växer på träd, även om
det ibland verkar som att de hoppas på just det.
Nu har jag även barnbarn. Och då går förstås ekonomimissionären i mig i gång på alla cylindrar. Redan när de var nyfödda tecknade jag en varsin kapitalförsäkring till dem, som fylls på vid födelsedagar och julafton i stället för ännu en plastleksak eller ett par blinkande skor. Tanken är att de får tillgång till pengarna på sin 18-årsdag – förhoppningsvis tillsammans med ett sunt förhållningssätt till pengar.
Men det stannar inte där. Varje födelsedag har vi en liten ekonomisk lägesrapport: jag visar vilka fonder deras pengar ligger i, hur det har gått, och varför vi har valt som vi har gjort. Länge låg en stor del i AI-relaterade fonder – det gick strålande, ända tills Trump klev in i med motorsåg och slaktade techkurserna i början av året. Men vi hoppas på återhämtning.
Sparar du till dina barn eller barnbarn?
Jag har varken barn eller barnbarn, så nej.
SvaraRaderaDäremot var jag ett barn som blev sparat till, i form av några bankaktier varje år från en äldre släkting. Med tanke på tidseran (8X - 00 ungefär) hade jag föredragit H&M, men det gjorde definitivt livet lite lättare när det var dags att flytta hemifrån.
Grattis, ett startkapital är guld värt. Och en knippe bankaktier är inte fy skam. :-)
RaderaFörr var det nog ganska ovanligt att man sparade i aktier till de yngre. I bästa fall blev det lite insättningar på ett sparkonto hos banken, men de flesta av mina kompisar fick inte ett öre.
Själv fick jag en rejäl summa när jag blev 18, som delvis festades upp. Ångrar det inte alls, det var värt varenda öre. :-)
Hade nåt sparkonto som barn. Fick också hjälp att starta bosparande vid 18 års ålder. Och nån Sverigefond. På den tiden fanns det nån fond som varje kvartal hade nån sorts lotteri. Jag vann en lägre summa nån gång och en gång på deras "födelsedagslotteri". Utvecklingen var väl inte direkt strålande i övrigt.
SvaraRaderaVi har aktivt sparat i fonder till barnen ända tills vi såg att värdeutvecklingen på 6 månader var väldigt mycket större än våra insättningar! Snöbollen hade blivit en lavin!
Nedgången som var i februari-mars har återhämtat sig, som tur är. Just i dessa dagar så fick vi veta att detta sparkapital får ligga till sig ett tag till då den äldste ska studera på hemmaplan igen. De övriga dröjer ett tag innan de flyger ut.
Spargrisen
Lavineffekten är häftig. Finns inget som slår långsiktigt och regelbundet sparande, gärna i breda indexfonder Ett allmänt råd som man brukar ge till nybörjare, men som faktiskt är det bästa. :-)
RaderaHar sparat till barnen när de var små. Nu är de självgående och får spara själva. Iofs hoppas jag att det finns kvar av mitt sparande för de att ta över, men inte ännu på ca 30-40år. Dvs lagom till deras pension.
SvaraRaderaHar samma förhoppning själv, att det ska finnas pengar kvar även efter att jag själv inte finns kvar.
RaderaMen förhoppningsvis ska det dröja så länge att både barnen och barnbarnen har så pass god ekonomi att det de som de får ärva efter mig bara blir lite grädde på moset.
Har inga barn så inget barnsparande. Dock känner jag mig ofta lite småbarnslig, vilket gläder mig där mitt i mitt huvudsakligen stora inre allvar, och sparar till mig själv.
SvaraRaderaNu kommer jag på att det inte finns några arvingar. Så dags att börja sätta sprätt på cashen.
Ha ha, ja kanske lika bra det, så att inte allmänna arvsfonden lägger rabarberna på pengarna. :-)
Radera