Nu börjar det märkas att valtemperaturen stiger på allvar. Inte bara i debatter, på sociala medier och i kommentarsfälten, utan också ute på gator och torg.
Valplakat
och affischer tycks nämligen ha blivit ett populärt mål för människor som
uppenbarligen inte kan hantera att andra har en annan politisk uppfattning än
de själva. Skyltar rivs ned, förstörs och klottras på.
Och ärligt
talat – hur lågt kan man sjunka?
Dels handlar
det naturligtvis om ren och skär skadegörelse. Någon har lagt tid och pengar på
att sätta upp skyltarna, och sedan kommer någon annan och förstör dem bara för
att budskapet inte passar den egna politiska smaken.
Men framför
allt undrar jag vad man egentligen tror att man uppnår.
Tror man på
fullt allvar att jag, när jag ser en sönderriven valskylt, ska tänka:
– Jaha, den
där politikern eller det där partiet gillar jag inte längre. Bäst att jag
röstar på motståndaren i stället!
Knappast.
Snarare
tvärtom.
Jag kan
faktiskt känna att jag, av ren princip – eller rent jäkelskap – skulle kunna
bli mer positivt inställd till det parti vars skyltar gång på gång rivs ned.
För om motståndarna måste ta till sådana metoder kanske de inte har så mycket
bättre argument att komma med.
Det är
dessutom ett märkligt sätt att visa sin överlägsenhet i en demokrati: man
klarar inte av att vinna argumentationen, så man river ned motståndarens
skyltar.
Här där jag
bor är i alla fall mitt intryck att det framför allt verkar vara skyltar från
Tidöpartierna som drabbas. Särskilt när man ser klotter och sönderrivna
affischer verkar det ofta vara motståndare till högerblocket som
varit framme.
Men – och här får man faktiskt vara lite försiktig – jag vet naturligtvis inte vem som ligger bakom det. Det går inte att automatiskt peka ut ett visst parti bara för att deras politiska motståndares skyltar har förstörts.
Sedan finns
ju också den mer cyniska tanken.
Kan det vara
så att någon faktiskt förstör sina egna skyltar för att skapa sympati
och sedan skylla på motståndarna?
Jag hoppas
verkligen inte det. Men i dagens politiska klimat skulle jag nog inte bli
särskilt förvånad om någon försökte sig på något sådant.
Oavsett vem
som ligger bakom skadegörelsen är det bara tramsigt, barnsligt och lågt.
Vill man ha
politisk förändring finns det en ganska enkel metod: argumentera för sin sak,
försök övertyga människor – och acceptera sedan resultatet när rösterna är
räknade.
Att gå runt
med en tuschpenna eller riva ned valplakat gör ingen politisk åsikt starkare.
Det gör bara
den som förstör skyltarna mindre seriös.
Förra valet blev jag väldigt sugen på att skriva "Nästa biggest loser?" på socialdemokraternas affischer för kommunalvalet, för de hade lyckats samla ett lag där samtliga var uppseendeväckande runda. Men jag lyckades lägga band på mig.
SvaraRaderaDessutom förlorade de valet, så det hade passat på två sätt.
Ha ha, ja det var fyndigt.
RaderaFår se om S förlorar även detta valet, just nu verkar vinden ha vänt något till Tidös fördel.
Jag tror det är överförfriskade pensionärer, de dricker tydligen ovanligt mycket nu, som drar runt och gör gatorna osäkra 👀
SvaraRaderaSkadegörelse överhuvudtaget är ett jävla otyg.
Ha ha, ja vem vet. Det kanske till och med är FIRE-pensionärer. :-)
RaderaJag tror bara du försöker vända blickarna bort från dig själv, FIRE2025 😉
SvaraRaderaHa ha. :-)
RaderaPersonligen tycker jag att förstörelse av valaffischer ska betraktas och behandlas som en form av demokratihotande verksamhet (fast det kanske det gör..?). I praktiken försöker dessa vandaler obstruera en fri och demokratisk valprocess.
SvaraRaderaEtt kanske ännu mer allvarligt hot är att väldigt många politiker (inte minst fritidspolitiker) utsätts för hot eller hat. Det är ett stort problem för svensk demokrati när folkvalda inte vågar uttrycka sina åsikter (som de har blivit valda på och för att uttrycka!).
Jag tror däremot verkligen inte att något parti går och förstör sina egna skyltar. Det skulle vara extremt cyniskt.
Ja, det är ett trist politiskt klimat.
RaderaOch det verkar vara vänstern som står för det mesta av hoten och hatet, se bara på dödshoten mot Liberalernas Simona Mohamsson när hon bar Davidsstjärnan runt halsen i teve.
Av någon anledning verkar "hat och hot" alltid nämnas som om det vore samma sak. Hat kan man stå ut med, men inte hot.
RaderaTycker affischerna har förlorat sitt syfte när det finns så mycket info på andra ställen, men jag är inne på samma spår som Anonym ovan som skriver att det är mer än en vandalism och faktiskt något som hotar demokratin. Detta är inte rätt sätt att försöka påverka.
SvaraRaderaHåller helt med, det är verkligen demokratihotande.
RaderaInstämmer, verkar oftast handla om Tidös valplakat och eller Tidöpolitiker. Vi lever numera i en märklig och farlig tid. All typ av verksamhet som är demokratihotande borde straffas hårt.
SvaraRaderaSåg på morgonpromenaden idag att någon försökt elda upp ett av SD:s plakat. Helt galet.
Radera