Den norska oljefonden är världens största statliga investeringsfond och anses vara att föredöme i sin konstruktion.
Den byggdes upp av Norges oljeintäkter och äger idag i
praktiken en liten bit av hela världsekonomin. Med tusentals aktieinnehav,
kompletterat med räntor och fastigheter, är den ofta beskriven som ett världsindex
i jätteformat.
Men det riktigt intressanta är inte storleken – utan enkelheten.
För om man skalar bort miljarderna och politiken, visar det sig att
oljefonden i grunden följer en ganska rak modell: global marknadsviktning i
aktier, kombinerat med en stabiliserande andel räntor. Och det innebär att den går
att kopiera.
Vill man bygga en egen “mini-oljefond” landar man i tre byggstenar.
1
För det första en global indexfond som speglar hela
aktiemarknaden, exempelvis Avanza Global.
2
För det andra en global räntefond, till exempel Länsförsäkringar Global Obligationsfond, som dämpar svängningarna.
3
Och för det tredje en liten skvätt fastigheter – även om
den delen i praktiken är marginell.
Fördelningen blir då ungefär som originalet: runt 70 procent aktier, 25–30 procent
räntor och någon enstaka procent fastigheter. Gör man detta, så får man
också i stort sett samma avkastning som oljefonden.
Tittar vi bakåt till 2016 har oljefonden levererat
omkring 8–9 procent per år. En sådan här hemmabyggd variant hamnar i princip på
samma nivå. Skillnaderna är små, vilket inte är så konstigt – båda följer ju i
grunden samma globala marknad, bara med lite olika emballage.
Den stora skillnaden uppstår först om man jämför med en
ren aktieportfölj. En global indexfond utan räntor har under samma period gett
omkring 10–11 procent per år. Det är en tydlig överavkastning – men till priset
av större svängningar längs vägen.
Kort sagt:
- Oljefonden:
~8–9 %/år, stabil resa
- Egen
kopia av oljefonden: ~8–9 %/år, nästan identisk utveckling
- Global
indexfond: ~10–11 %/år, högre risk och högre avkastning
Oljefonden framstår ofta som något unikt och svårslaget –
men i praktiken är den mest ett disciplinerat, globalt indexsparande med en
inbyggd broms i form av räntor. Och just därför går den också att återskapa, i
liten skala, med helt vanliga fonder.
Vad tycker du om denna mix?
Så länge man är i en uppbyggnadsfas, har man verkligen någon nytta av att dämpa svängningar då? Och lägger inte norrmännen till nya pengar i den hela tiden snarare än att ta ut?
SvaraRaderaSom ung ska man nog passa sig för att blanda in för mycket räntor i sitt långsiktiga sparande.
RaderaMen när man börjar bli äldre, ja då är det en annan femma. :-)
Själv är jag mest inne på att öka andelen räntor ju närmare uttagsfasen jag kommer, och jag har börjat med att skifta över några mindre delar till traditionell förvaltning hos Skandia (som ju har väääldigt mycket räntor i sin mix).
Oljefonden har inget esg-filter vad jag vet. Åtminstone är oljebolag okej. Men det finns andra globalfonder än avanza's som följer ofiltrerade globala index.
SvaraRaderaJag tror det kan vara en bra idé med en räntedel om man är lite aktiv. Håller man andelen konstant innebär det att man säljer aktiefond när det är dyrt och köper när det är billigt. Men 30% är för mycket för min del, trots allt får man vara glad om räntan överstiger inflationen.
Håller med dig om att ESG-filtren i många fonder har kostat mycket avkastning, fast å andra sidan så har de senaste åren varit ganska extrema också.
Radera