FIRE – och den norska oljefonden

Den norska oljefonden är världens största statliga investeringsfond och anses vara att föredöme i sin konstruktion.

Den byggdes upp av Norges oljeintäkter och äger idag i praktiken en liten bit av hela världsekonomin. Med tusentals aktieinnehav, kompletterat med räntor och fastigheter, är den ofta beskriven som ett världsindex i jätteformat.

Men det riktigt intressanta är inte storleken – utan enkelheten. 

För om man skalar bort miljarderna och politiken, visar det sig att oljefonden i grunden följer en ganska rak modell: global marknadsviktning i aktier, kombinerat med en stabiliserande andel räntor. Och det innebär att den går att kopiera.

Vill man bygga en egen “mini-oljefond” landar man i tre byggstenar.

1

För det första en global indexfond som speglar hela aktiemarknaden, exempelvis Avanza Global.

2

För det andra en global räntefond, till exempel Länsförsäkringar Global Obligationsfond, som dämpar svängningarna.

3

Och för det tredje en liten skvätt fastigheter – även om den delen i praktiken är marginell.

Fördelningen blir då ungefär som originalet: runt 70 procent aktier, 25–30 procent räntor och någon enstaka procent fastigheter. Gör man detta, så får man också i stort sett samma avkastning som oljefonden.

Tittar vi bakåt till 2016 har oljefonden levererat omkring 8–9 procent per år. En sådan här hemmabyggd variant hamnar i princip på samma nivå. Skillnaderna är små, vilket inte är så konstigt – båda följer ju i grunden samma globala marknad, bara med lite olika emballage.

Den stora skillnaden uppstår först om man jämför med en ren aktieportfölj. En global indexfond utan räntor har under samma period gett omkring 10–11 procent per år. Det är en tydlig överavkastning – men till priset av större svängningar längs vägen.

Kort sagt:

• Oljefonden: ~8–9 %/år, stabil resa
• Egen kopia av oljefonden: ~8–9 %/år, nästan identisk utveckling
• Global indexfond: ~10–11 %/år, högre risk och högre avkastning

Oljefonden framstår ofta som något unikt och svårslaget – men i praktiken är den mest ett disciplinerat, globalt indexsparande med en inbyggd broms i form av räntor. Och just därför går den också att återskapa, i liten skala, med helt vanliga fonder.

Vad tycker du om denna mix?