Att sälja villan och byta till lägenhet – det låter ju så där härligt rationellt.
Mindre
yta, mindre ansvar, mindre uppvärmningskostnader, mindre gräsklippning. Kort
sagt: mer liv och mindre logistik.
Jag har
ju till och från varit inne på det tidigare. Men det är först nu, när tanken
börjar kännas obehagligt konkret, som den verkliga frågan smyger sig på:
Hur
mycket prylar kan jag egentligen ta med mig?
Det här
är inte bara en flytt. Det är nämligen döstädning – fast i XXL-format.
Inte för
att jag är någon samlare av rang. Jag har aldrig aktivt tänkt “nu ska jag bygga
upp ett imponerande lager av saker jag aldrig använder”. Men ändå. Åren går,
livet händer – och plötsligt sitter man där med ett helt museum över sitt eget
liv.
Först har
vi mina egna prylar. Helt rimliga saker, naturligtvis.
Sedan har
vi barnens prylar. Eller ja – mina
barns prylar, som av någon märklig anledning fortfarande bor kvar hemma hos
mig. Det är nästan som att de tycker att deras barndomshem fungerar utmärkt som
ett externt förråd. Leksaker, skolböcker, gamla gosedjur och diverse kreativa
projekt som “kan vara kul att ha kvar”.
Och så
kronan på verket: arvegodset. Saker som har en historia från 1700-talet och
framåt. Saker som absolut inte får slängas – men som ingen riktigt vet vad man
ska göra med.?
När jag
leker med tanken på en lägenhet landar jag någonstans runt 80–100 kvadratmeter.
Det känns lagom. Luftigt. Hanterbart.
Problemet?
Det är
ungefär hälften av boytan jag har idag.
Och det
är bara början.
För i
villan finns ju allt det där andra: källaren, vinden, garaget, friggeboden.
Utrymmen som inte räknas som boyta – men som tillsammans sannolikt motsvarar
minst lika mycket till. Och de är inte tomma. De är… låt oss säga… välfyllda.
I en lägenhet får man i bästa fall ett förråd på några få kvadratmeter.
Så om man
räknar lite krasst innebär det här att:
Jag måste
göra mig av med i princip allt som idag ligger i “bra-att-ha”-kategorin.
Och där
någonstans börjar det kännas.
För det
här är inte bara ett praktiskt projekt. Det är en mental utmaning. En nostalgisk
resa. Varje sak har en historia. Ett minne. Ett “tänk om jag behöver den här
någon gång”.
Det är
nog här den verkliga resan börjar. Inte mellan villa och lägenhet – utan mellan
dåtid och nutid. Mellan “det kan vara bra att ha” och “det här använder jag
faktiskt”.
Och
kanske, bara kanske, finns det något befriande i att släppa taget. Att skala
ner. Att låta livet ta lite mindre plats – rent fysiskt.
Men jag
ska inte sticka under stol med att det kommer bli jobbigt. Det här är
döstädning med känslor. Och en hel del beslutsångest.
Har du döstädat? Vad slängde
du – och vad behöll du?
Någon sådan städning har jag aldrig gjort, men jag tror inte jag skulle vara särskilt sentimental över prylar.
SvaraRaderaHelst skulle jag inte äga mer saker än att de med lätthet går in i ett (1) rimligt stort flyttlass. Typ största skåpbilen man får köra som privatperson med B-kort.
Ha ha.
RaderaJa, det är ett bra mål att rikta in sig på. Som det ser ut just snackar vi långtradare.
När jag var ung och flyttade runt brukade allt jag ägde rymmas i min bil (VW Bubbla).
Jag flyttade efter en separation från en 160 kvm villa med garage till en 2:a utan förråd. Har aldrig förr eller senare slängt/skänkt så mycket prylar som då. Det sved, kan jag lova.
SvaraRaderaMen faktum är att jag inte har saknat en enda pryl av allt det jag gjorde mig av med, (det enda jag behöll var min verktygslåda).
Nu, många år senare har jag återigen för mycket prylar, trots boende i hyresrätt. (Har iofs skaffat 2 garage, som sakta fyllts med onödiga ting)
Oj, det blev en rejäl nedskalning.
RaderaDet är just de minimala förrådsutrymmena med lägenheter som stör mig.
Men kanske det är så, att man inte saknar det man slängt.
Hyr en lägenhet med ett rum mer än du hade tänkt så kan du ha det som skräprum.
RaderaJag känner igen mig så väl i det du skriver. Jag och min familj gjorde exakt den resan du beskriver för ett år sedan. Lämnade huset på drygt 200 kvm för en lägenhet på 85 kvm. Huset hade varit vårt hem i 20 år, hela vårt familjeliv. Det blev en resa att rensa ut men så bra och skönt, ett riktigt reningsbad faktiskt! Jag uppskattar att vi sålde, skänkte eller slängde 85-90% av alla våra grejer. Endast best of the best fick följa med till lägenheten. Samma tänk med nostalgiprylarna. Våra mest omtyckta och uppskattade möbler köpte vänner till oss, så då och då ser vi vårt fina runda teakbord eller den stora inbjudande gungstolen.
SvaraRaderaJag har inte saknat speciellt mycket saker, nästan inget alls faktiskt. Förutom den vedeldade kaminen, men det går ju inte att ha i lägenhet. Istället kommer vi köpa en kamin där du eldar med spisbränsle, det finns fina. Ett slags substitut som blir en bra ersättare.
Lycka till!
Vedkamin - där lyfte du en pryl jag VERKLIGEN kommer att sakna. Har tillbringat ohälsosamt många timmar med att elda i den hemma.
RaderaFinns ingen bättre sysselsättning än att elda en mörk och kall novemberkväll. Eller jo, möjligen att basta. Och bastun kommer jag också att sakna. :-)
Har du inte tjänat ihop de där hundralapparna snart, sa att du kan göra dig av med den tröttsamma reklamen?
SvaraRaderaSenaste och sista gangen jag flyttade var 2009. Da jobbade jag fortfarande heltid och hade inte tid att fixa innan flytten, utan jag hyrde bade flyttfirma och städfirma (samma faktiskt, karlarna flyttade och kvinnorna städade, hur typiskt?).
Därefter tog jag semester en hel vecka och packade upp allting själv. Tre högar, slänga, ge bort, sälja.
Men sen gar ju tiden, och nu försöker jag bli av med grejer igen. Skapen är alldeles för välfyllda. Som tur är har mina vänner lärt sig att om de maste ge mig presenter ska det vara ät- eller drickbart.
När vara föräldrar dog behöll jag nästan inget, brorsan var mer nostalgisk. Jag har nagra gamla bestick som användes när jag växte upp, samt ett saltkar. Min pappa som var väldigt sparsam hade diskat en kanelburk och klistrat en lapp “salt” pa den, och saklart fyllt den med salt. Jag är lite fanig, sa jag har gjort likadant. Den kan brorsan fa ärva 😊.
/Annika
Välkommen tillbaka. Jag får kolla upp det där med hundralapparna, tycker det tickar på väldigt långsamt. :-)
RaderaHyra städfirma och flyttforma som en allt-ett-tjänst låter väldigt praktiskt.
Packade de även ner dina prylar?
Jag tror att om flytten blir av byter jag kanske ut alla möblerna, rubbet. Antingen säljer jag eller så skänker jag dem mot avhämtning.
Vore kul med en rejäl nystart, så kanske man skulle göra samma sak med porslinet, glasen, besticken och så vidare.
Då blir det i stort sett lite kläder, den förbaskade bokföringen från mina nedlagda företag (som jag måste spara i sju år) samt fotoalbum och liknande som får följa med. Och så klart det gamla arvegodset.
Vem vet, med lite tur kanske det går att få in rubbet i några billaster i V70:n. :-)
De packade allting, utom min dator och lite andra grejer (typ underkläder) jag klarade att bära själv. Det var bara nagra km mellan mitt förra boende och det nya, sa det blev nagra vändor den dagen. En kompis höll koll pa mitt nya boende och visste var allting skulle sta. Flyttfirman monterade ocksa ihop garderober pa det nya stället. Jag hade kollat upp och jämfört priser innan, och den flyttfirman hade en tredjedel av priset jämfört med de stora jättarna. De gjorde det sa bra och fick dricks av mig, nagra tusenlappar. Det var de värda!
Radera/Annika
Supersmidigt. Det lönar sig verkligen att jämföra.
RaderaMarknaden har redan löst frågeställningar som dina, på tex Shuregard erbjuder de tex 27 kvm för 4450kr/mån för prima förråd.
SvaraRaderaDe har bra lönsamhet i sin verksamhet så du behöver inte känna dig ensam i din beslutsångest, där kan du träffa andra med liknande prokrastineringsinställning
Smidig tjänst, men vilket pris.
RaderaMan skulle kunna hyra en etta med kokvrå för samma pengar och bara skyffla in sina kartonger där. :-)
Ett tips som jag har använt mig av är att ta kort på allt som har ett affektionsvärde, men inget marknadsvärde, och sen slänga prylen. Det är ju oftast minnet man vill behålla och det fungerar ju oftast med en bild.
SvaraRaderaMvh Hans
Ja varför inte, man skulle till och med kunna göra ett gammeldags fotoalbum med pappersbilder på de här sakerna.
RaderaFörstår problemet, vet inte riktigt om eller hur jag skulle klara av det. När man väl slängt saker dröjer det ofta inte lång tid innan man behöver saken och inser att den slängde jag ju... Har många intressen o därmed en hel del saker. Slänga saker som ger en nåt känns fel...
SvaraRaderaDet är väldigt svårt att rensa, igår började jag lite smått och kollade igenom sladdlådan, där gamla mobilladdare och liknande hamnat.
RaderaVar tvungen att gå igenom sladd för sladd innan jag kunde slänga dem, men resultatet blev över förväntan. Inte en enda av laddarna hade jag längre någon användning för.
Så nu har jag i alla fall tagit första steget. :-)
Min flyttresa går ju i motsatt riktning - från lägenhet med 2 rum till villa med vind, garage och källare. Huset är dock fullt möblerad och full med minnen eftersom det är mitt ärvda föräldrahem. Min far hade dock dödstädat åtminstone delvis men det är ändå ett mycket större jobb än jag trodde att flytta.
SvaraRaderaSenaste nu i påskhelgen tömde jag och min bror garaget på saker som inte sett ljus på flera årtionden - mestadels gamla virkesstumpar som jag har svårt att se användning för. Några gamla möbler slängdes också. Totalt 3 fulla släp och det märktes knappt...
Tre fulla släp och så märks det knappt. Undrar hur många fulla släp jag kommer att få ihop...
RaderaFunderar på att man kanske skulle hyra sig en container.
Den lyfts in på tomten med kranbil och sen är det bara att fylla den.
Dyr framkörnings- och tömningsavgift, men dygnspriset stannade på måttliga 26 kronor.
En sån container skulle kunna stå på tomten ett par veckor så slipper man stressa.
Mina föräldrar gjorde den resan för ca 25 år sedan.
SvaraRaderaNågon gång ska städningen/utrensningen ske . Jag och mina syskon är väldigt glada att de gjorde det så inte slipper.
Ja, en sån städning är något man även gör för sina efterlevande av ren omtanke.
RaderaNu har jag kanske inte några direkt pinsamma saker som jag sparat, saker som gamla kärleksbrev från tonåren slängde jag i god tid innan jag flyttade ihop med min blivande hustru. :-)
Ärligt talat bör dödsbostädningen utföras medan man lever, så det inte blir så mycket skräp andra får slänga. Dessutom blir man av med en massa problem. Det är befriande att bli av med skiten.
SvaraRaderaJapp.
RaderaDessutom är det bra att göra när man fortfarande är vid någorlunda god vigör, det kommer att bli väldigt mycket springande i trappor med tunga lådor och kassar av alla de slag.
Men jag inser att det kommer att bli en rejäl mental utmaning.
"Att slänga bort sitt liv" kan vara att man skaffar massa onödiga saker, som man sedan bara förvarar i ett förråd.
SvaraRaderaFörst gör man ett utbyte av sin livsenergi genom att arbete för att få de där surt förvärvade pengarna. Sedan tar man pengarna och köper massa skräp som man egentligen inte behöver och dessutom samtidigt kastar bort sin korta tid här på planeten.
Man borde nog prioritera annorlunda... och göra något kul istället. 👀
Ha ha, du har helt rätt.
RaderaFör trots att jag inte är någon shoppingfantast, snarare tvärtom, så blir det ändå en hel del prylar under årens lopp.
Har rensat lite mer idag och det tar verkligen emot, jag håller mig just nu till att rensa gammal teknik som inte har något affektionsvärde, som till exempel gamla slitna NMT-telefoner. :-)
Bland alla kommentarer har jag inte sett ett enda där man faktiskt säljer grejer på auktionssajter eller liknande. Ni skulle bara veta vad folk betalar för det som ni tycker är skräp och "det här är väl ingeting folk vill ha".
SvaraRaderaHar övervägt att lägga ut vissa saker på någon auktionssajt eller möjligtvis testa Facebook.
RaderaBlocket däremot kommer jag inte att använda, de senaste gångerna jag försökte sälja något där gav inte mersmak.
Det var antingen köpare som aldrig dök upp, eller så kom det köpare tillsammans med hela kompisgänget och började snabbt agera hotfullt när det inte gick att pruta så mycket som de ville.
"...eller så kom det köpare tillsammans med hela kompisgänget och började snabbt agera hotfullt när det inte gick att pruta så mycket som de ville."
RaderaUlf, Ingemar, Bertil och Göran slår till igen
Ja du, det där med att rensa känns för mig som ett evighetsprojekt. Jag är drygt 60 år, har aldrig bott i villa, bor sedan 23 år i en fyra på ca 100 kvm + ett litet källarförråd. Inga flyttplaner, jag vill bara rensa för att må bättre. Det är fullt överallt! Har alltid haft svårt att göra mig av med prylar, pga nostalgi, "bra att ha" och "men den kostade ju så mycket"... Under barnens uppväxt ökade det på med leksaker, urväxta kläder etc, och sedan tillkom det diverse prylar från två föräldradödsbon. Jag försöker emellanåt sälja på Tradera det som känns säljbart, men det tar tid att fota, skriva, packa paket och skicka. Jag sparar kartonger att skicka sålda saker i, men de tar ju också en massa plats. Jag tänker ibland att jag borde slänga alla kartonger och bara donera alla prylarna till en secondhand-butik. Väger man pengarna mot tiden och energin det tar att försöka sälja grejerna så kanske tiden är viktigare (om man inte verkligen behöver varenda krona). Jag tror att jag just bestämde mig... (kanske). 😊
SvaraRaderaJa i vår ålder så blir tid allt mer värt än pengar. Det är befriande att rensa när man väl kommer igång, fast ibland fastnar man med några prylar i handen som väcker så trevliga minnen att det blir omöjligt att slänga dem.
Radera